Jag vet, jag vet. En labrador, en gammal bullterrier och en pimpinett siamesisk katt är huvudpersonerna i Sheila Burnfords bok Den otroliga vandringen. Det är länge sedan jag läste den, men jag minns fortfarande hur mycket jag tyckte om den och hur jag bestämde mig för att någon gång i livet skaffa en bullterrier.
Det var den gamle bullterriern Bodger som jag fäste mig alldeles otroligt vid.
Rosa: prinsessa av Fäholmarna gjorde inte saken bättre. Barbro Lindgrens beskrivningar av den älskade bullterriern Rosa övertygade mig att jag var på rätt väg. Än är saken inte åtgärdad, men en vet aldrig. Än är det inte för sent...
Inlägg
Den otroliga vandringen var jättefin!
SvaraRaderavisst är den det!
RaderaJag har faktiskt inte läst den boken, det måste jag ju göra. Kul val av Bullterrier :) Jag kände en Bullterrier en period, genom vänner till oss. En väldigt speciell hund. Det var helt klart den som bestämde i deras familj.
SvaraRaderajag tror att en rätt dresserad bullterrier är en guldklimp!
RaderaBöckerna om Rosa gillar jag mycket, och bullterriers verkar så fina :)
SvaraRaderajag tycker också att de verkar fina. inte insmickrande söta, snarare fulsnygga
RaderaEn labrador är en fin liten hund men väldigt matglad. Vi hade en nämligen jättemysig, men dreglade så fort man åt något.
SvaraRaderalabrador vill jag däremot inte ha. de verkar så flegmatiska
Radera