Felsteg

Lagom till att jag läste ut Felsteg, nummer ett i serien om Doggerland, hittar jag på FB Dogger Line Travel Group. Väldigt frestande att med egna ögon kunna följa kriminalkommissarie Karen Eiken Hornby i hennes jakt på en gäckande mördare. Doggerland är en ögrupp i Nordsjön mellan Danmark och Storbritannien. Författaren Maria Adolfsson har byggt upp en fiktiv värld av det område som under senaste istiden hängde ihop med fastlandet på båda hållen. Karen Eiken Hornby arbetar i motvind på arbetsplatsen. Hon har sin stöddige chef, Jounas Smeed, emot sig. Polischefen Viggo Haugen umgås med Jounas Smeed och är tämligen kylig mot Karen. Kollegan Evald Johannisen är en duktig polis men fientlig mot Karen. Men Karl Björken är en solidarisk kollega, men han ska dessvärre ha barnledigt. När Susanne Smeed hittas mördad blir utredningen Karens eftersom Jounas Smeed inte kan ha hand om fallet med exhustruns död. Det blir en knepig uppgift. Karen spårar ledtrådar ända bort på 70 -talet. Fallet står och stampar och gliringarna duggar tätt. Men Karen står på sig. Hon är relativt ny på sin arbetsplats och hennes förflutna är väl dolt. Först mot slutet avslöjas hennes bedrövliga minnen. Miljön är omsorgsfullt beskriven. De olika karaktärerna ses ur olika synvinklar. Intrigen är omsorgsfullt vävd; inget går att förutse. Och det är spännande. Det är med tillförsikt jag kommer att ge mig på del två i serien, Stormvarning. Mellan djävulen och havet heter del tre; Spring eller dö del fyra

Titel: Felsteg

Författare: Maria Adolfsson

Förlag: Månpocket

Tryckår: 2018

Antal sidor: 439

De kapabla

Ojojoj, här blev det åka av.  Tala om torktumlare. Det hela börjar med en stillsam otrohetsaffär. Anna är gift med Magnus och har två barn, Siri och Sixten. Pojken utreds för autism. Enligt psykologen är han beroende av värme, kärlek och så få överraskningar som möjligt. Men visst, tycker Anna. Det får han. Märta och Johan är det andra paret i romanen. De är barnlösa och äktenskapet knakar i fogarna. Under en hemlig utflykt råkar Anna och Johan (de otrogna) köra ihjäl en kvinna. Deras sätt att hantera olyckan på är väl inte det allra smartaste. Och om de tror att ingen sett dem så har de alldeles fel. Folk kan vara till synes ganska knäppa men ändå lägga ihop två och två. Peter är en glädjedödare till lärare och han är mån om att saker och ting ska vara rättvisa. Tora, en tonåring med lila hår, och Peter får kontakt när de rastar sina hundar och Peter erkänner motvilligt att han tycker att det är roligt att dela sina tankar med henne. En läckande präst verkar inte ta sin uppgift på allvar. Berättelsen har ett driv och en undrar hela tiden hur det ska gå. Farten gör att en kanske inte riktigt hinner märka den grunda personskildringen. Intrigen är omsorgsfullt spunnen även om jag ibland vill  protestera mot handlingen: det här kan inte fungera. Språket är enkelt och lättflytande. Det finns två sympatiska personer i romanen och det är Siri och Sixten. Den kapabla. De tre sista meningarna i De kapabla får det att krypa i hårrötterna. 

Titel: De kapabla

Författare: Klas Ekman

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 365 sidor

Mannen från Thule

Mannen från Thule sägs vara en fristående  fortsättning på Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo. Men jag tycker nog att en har anledning att läsa del ett först för annars är där en del trådar som hänger löst. Det är tillräckligt att hålla rätt på alla förvecklingarna i två tidsplan, mars - april 1990 och oktober 2014 i Mannen från Thule. Journalisten Matthew Cave har anledning att tro att fadern, som han inte sett på 24 år, befinner sig på Grönland och kanske också är i livet. Matthew har identifierat en halvsyster, som nu är spårlöst försvunnen. Han uppdagar att man bedrivit livsfarliga experiment på den amerikanska basen på Grönland och som hans far varit inblandad i. Allt i syfte att bevara amerikanska intressen på Grönland. Förebilden är de danska Sirius - enheterna. Militära och politiska intressen befinner sig i strid i den avlägset belägna, övergivna byn Faeringehavn. Det anses att Tom Cave, Matthews far, dödat två män och Matthew måste motvilligt erkänna att det faktiskt verkar så. Hans väninna Tuparnaaq är en modig, hårdför kvinna som aldrig går någonstans utan sitt gevär. Och det ska Matthew vara mycket tacksam för. Klimatet är hårt; folk skjuter och hugger först och frågar sedan. Det är ganska blodigt men känns inte spekulativt. Byarna är avfolkade och de tomma husen är många. Det är mörkt och kallt både ute och inne. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men något säger mig att det kommer att komma en tredje del. Det finns en del jag vill veta mer om.

Titel: Mannen från Thule (Kold angst)
Författare: Mads Peder Nordbo
Övers: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2019
Antal sidor: 366
 

En smakebit på søndag

"Fina små snöflingor föll stilla i skymningsmörkret. Mannen steg ur bilen på ben som inte riktigt ville lyda. En kriminaltekniker i polisjacka väntade på paret utanför ingången till polisstationen och följde med dem in. De gick förbi rummet där jourhavande poliser satt och arbetade, fortsatte längs en mörk korridor och kom ut på polisernas parkeringsplats genom en bakdörr. Bårhuset stod ensamt längst bort på området. Det var en liten fönsterlös barack. Det dova brummandet av en utsugsfläkt tydde på att det förvarades en kropp därinne.. Kriminalteknikern låste upp och ställde sig vid sidan av dörren.  Han visade med en diskret gest att han tänkte vänta utanför. Jag glömde att be. Yoshinobu tryckte upp dörren. Gångjärnen gnisslade. Kresolen stack i ögon och näsa. Minako höll hårt i hans armbåge. Han kunde känna fingertopparna gräva sig in genom rocktyget." 
Från sidan 5 i 64 av Hideo Yokoyama i översättning av Yukiko Duke.

Läsutmaningen En smakebit på søndag sköts idag av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Enda regeln: No spoilers! Fler smakebitar HÄR

10 år med Ruth

Elly Griffiths tionde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway från Norfolk, The dark Angel,  tilldrar sig till stora delar i Italien; i en liten bergsby utanför Rom. En kollega till Ruth har kontaktat henne för att få råd i ett knepigt ärende rörande en utgrävning. Ruth tar med sig dottern Kate, väninnan Shona och hennes son. Kates far, kriminalinspektör Harry Nelson, blir väldigt upprörd över att inte vara informerad. När området där Ruth och Kate råkar ut för ett jordskalv kastar sig Nelson på planet för att med egna ögon försäkra sig om att Ruth och - i första hand får en tro - Kate befinner sig väl. De får några dagar tillsammans, den lilla familjen som inte är någon familj. De badar, äter och dricker gott. Harry Nelson konstaterar något till sin häpnad att Ruth blir smalare och smalare ju mindre kläder hon har på sig. Här blev jag besviken. Jag gillade hennes övervikt. Shona svassar omkring i en minimal bikini men Ruth har en rejäl hel baddräkt. Nelsons vistelse förlängs bl. a. för att det begås ett mord i den lilla bergsbyn också. Här dras gammalt groll upp sedan andra världskriget. På hemmaplan har Micky Webb, en  otäck figur som lovat hämnas på Nelson, släppts ur fängelset. Nelson fru, Michelle, noterar att det smyger någon omkring huset. Förhållandet Ruth - Nelson och Michelle blir allt mer komplicerat. Särskilt som Michelle inlett ett förhållande med en kollega till Harry Nelson. Hur det ska sluta undrar en fortfarande när boken är utläst. Jag tycker om böckerna om Ruth Galloway. De kan skifta lite i kvalitet. Dark Angel tycker jag hör till de bästa. Kanske är det ett plus att jag läste på originalspråket. Elly Griffiths man som är arkeolog har stått modell för Ruth Galloway. Familjen bor i närheten av Brighton. Griffiths Stephens och Mephisto - serie tilldrar sig i 1950 - talets Brighton. Den tycks inte vara översatt till svenska.    

Okänd kontinent

sekwa

Fred Vargas pseud. för Frédérique Audouin-Rouzeau, född 7 juni 1957 i Paris är arkeolog, historiker och författare. Hon har skrivit en rad deckare och finns också översatt till svenska.
Okänd kontinent från 2012 i översättning av Cecilia Franklin utgiven på [sekwa] är den senaste.
En makaber samling skor med avhuggna fötter i London kopplas samman med två bestialiska mord i Frankrike. Jean - Baptiste Adamsberg och hans originella medarbetare har ett styvt arbete att förstå hur allt hänger ihop. Och det hela har sin upprinnelse långt tillbaka i tiden. Det blir släktforskning i högre skolan - och det rör sig inte om vilka släkter som helst - utan två vampyrsläkter som för ett skoningslöst krig mot varandra.. Ättlingarna har flyttat runt och ändrat namn efter bästa förmåga för att undgå förbannelsen. 
Romanen utmärks av en myckenhet dialog. Den för handlingen framåt och karaktäriserar såväl Adamsberg  som alla personer som har någon sem helst betydelse för handlingen. 
Okänd kontinent är en bitvis mycket otäck bladvändare. När vampyrtemat fördes in i berättelsen kände jag hoppet fara, men Fred Vargas lyckas.
Jag läser med stor spänning ända in i det sista, d.v.s. till och med sidan 467!

Kvinnorna på stranden

Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp. Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna. Detta för honom till Paris och Portugal. Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår. Ally tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA

I djupt vatten

Nej, Paula Hawkins, det här var inte bra. Det kunde blivit bra. Det känns som om du hade alla ingredienserna, men glömde både proportioner och bearbetning. Jag håller dig räkningen för den oväntade twisten på slutet. Floden Beckford är den centrala huvudpersonen i I djupt vatten.  Gamla halvtokiga Nickie är den som känner floden bäst och vet att dess röst inte är densamma hela vägen. Hon vet också hur många olyckliga kvinnor som mött döden i floden under århundraden i den s. k. Häxdammen. Det var här samhället prövade sina presumtiva häxor förr i tiden. På kort tid har nu två kvinnor hittats döda i floden. Om de valt själva eller inte är frågan. En utav dem var ensamstående mamma med en tonårsdotter. Julia är syster till den döda och moster åt Lena, tonårsdottern. Moster Julia har varit osams med sin syster i många år och Lena är mycket avvisande. Det förflutna stiger fram i olika personers berättelser och det tar en stund innan en fått ordning på persongalleriet.  Underliga missförstånd, otillåtna förbindelser och onödigt tigande ställer till det. I djupt vatten är lättläst och lite spännande då och då, men inte kommer den i närheten av Kvinnan på tåget. (Däremot tror jag att det skulle vara lättare att göra film av I djupt vatten och att den skulle bli bättre än boken.) Bok nummer två är inte lätt när nummer ett varit en sådan framgång. Men klart är att jag kommer att läsa bok nummer tre. Den blir säkert jättebra.

Idag röd

SVT 1 18.30 (idiotisk tid) Idag röd från 1987 av Stieg Trenter. Del 1. 22 vita rosor. Del 2. Järngraven kommer redan imorgon. Det är ju bra i alla fall. Repris redan imorgon bittida kl 05.05 - 06.00. Kul att se de gamla skådespelarna. Stig Grybe spelar kriminalintendent Vesper Johnson och Örjan Ramberg fotografen Harry Friberg. Andra kända namn: Carl Billquist, Heinz Hopf, Marianne Stjernström och Lotta Ramel. Boken kom först ut 1945. Fotografen Harry Friberg råkar fotografera ett mystiskt ljus i vattnet utanför Blockhusudden. Stieg Trenter är mycket känd för sina skildringar av stockholmsmiljöer. På tur med  Trenter av Claes Rydholm har undertiteln: en tidsresa med bildperspektiv genom Stieg Trenters Sverige på 1940-, 50- 60-talen med personliga betraktelser kring mord, mat och framförallt bilar. 25 - 26/ 7 visas Lysande landning; 1 - 2 augusti Träff i helfigur.

Sträckläsning!

Pierre Lemaitre är författare och manusskrivare för TV och film. Det skulle lätt bli en utmärkt TV - serie av hans thriller Alex. Jag är jätteglad att jag inte gav upp efter den sällsynt råa misshandeln i samband med en kidnappning alldeles i början av boken. Alex är en originell, ständigt överraskande och oavlåtligt spännande roman med humor och litterära referenser. Romanen tilldrar sig i Paris. Den stackars polisen har ingenting att gå på vad det gäller kidnappningen. Polisens utredningsteam är utökat med Vidard, en ung, nitisk förundersökningsdomare som har en förmåga att reta gallfeber på teamledaren, Camille Verhoeven, som är ovanligt liten till växten och ovanligt lättretlig. Hans medarbetare, den verserade, välklädde Louis får ständigt gå emellan när Camilles känslor tar överhand. Armand är en snåljåp och ser ut som en uteliggare, men tillför ändå teamet något. Polisintendenten Le Guen är den som tvingat fallet på Camille Verhoeven men han ställer också upp för honom. Hela tiden får en följa två spår. I det ena deltar en i polisens ansträngningar och i det andra följer en en smart och skoningslös förövare. Och aldrig någonsin är det som en tror. Det är välgjort och välskrivet; översatt av Cecilia Franklin. Om jag uppfattat rätt ingår Alex i en trilogi där första delen heter Irène (finns inte på svenska) och sista Camille. Camille kommer ut på svenska i september. Det kunde varit av ett visst värde att ha läst Irène först eftersom hon ofta figurerar i Camille Verhoevens tankar. Men det är av underordnad betydelse. Alex är hur som helst en bladvändare.

Nötskal

Ian McEwans senaste roman, Nötskal,  är en berättelse av thrilleraktig karaktär. Redan när jag läst två sidor hade jag skrattat spontant ett par gånger, vilket är väldigt ovanligt när jag läser romaner. Men under läsningens gång fick jag mindre och mindre lust att skratta. Trudy, 28 år, är gravid med John, som hon motat ut ur hans (!) hus till förmån för Claude, som är Trudys svåger och alltså bror till John. Berättare är den lille hyresgästen i Trudys livmoder, ett foster i första trimestern. En får sedan följa fostret ända fram till födelsen och det finns de gånger när en tycker att det är den vettigaste personen i Nötskal. Det är ett mycket nutidsorienterat och välinformerat barn. Genom sin mors radio- och poddlyssnande tar barnet del av analyser och diskussioner "driven av självskadetvång".  Och med tiden blir hen en riktig vinkännare. Barnet tycker mycket illa om Claude, som är "näst intill genialt andefattig", och älskar sin far. Den storvuxne fadern, John, som har psoriasis och älskar Keats och Wilfred Owen är ständigt på väg mot ruinens brant. Han har ett litet förlag och sysslar med lyrik, vilket ju aldrig är särskilt lukrativt. Claude ägnar sig åt fastighetsspekulationer och det går betydligt bättre. Trolösa Trudy och andefattige Claude har något i görningen. (Är det någon mera än jag som tänker på Hamlet?) Det finns planer vad det gäller barnet också. Ian McEwan tar den här absurda historien som redskap för att gissla civilisationens avarter. Tidens egoism, girighet och omänsklighet speglas i Nötskal. Och författaren är inte nådig. Som vanligt är McEwan skarpt intellektuell och håller en  kylig distans men en anaar vreden under ytan. Scenen mörknar alltmer  mot det oundvikliga slutet. Den sista meningen i boken: "Vad övrigt är, är kaos".  Hamlet igen: "The rest is silence". Nötskal uppvisar McEwan i sitt esse.

En smakebit på søndag

"Innan hon öppnar dörren - innan hon ens sätter ner foten på uppfarten - är hon på sin vakt. Hon vet att han är där, han sade till henne att han skulle vara det, men det är mörkt i huset.  Om han av någon anledning skulle ha gått ut hade han skickat ett sms - Är och köper vin, tillbaka om 10 min - men när hon kollar mobilen finns där inget meddelande. Månen dyker fram i en glipa mellan molnen och skiner för ett ögonblick över husets tomma ögon. Klockan är inte mycket, inte ens sju, men den öde gatan och frånvaron av varje mänskligt ljud gör att det känns som på småtimmarna. Det enda som rör sig är vinden som ruskar om murgrönans blad och rasslar i de tunna grenarna på pilträdet som böjer sig ner mot uppfarten."
Nära dig av  Lucie Waterhouse. sid. 7

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra smakebitar av det vi just läser. No spoilers! är den enda regeln. Fler smakebitar HÄR

Änkan

Fiona Barton fick iden till Änkan efter att hon arbetat som journalist på en tidning och rapporterat om brottsmål och rättegångar. Hur kände sig fruarna till de åtalade? Vad visste de? Hon bestämde sig för att berätta en historia ur kvinnans synvinkel. Glen Taylor är misstänkt för att ha fört bort ett barn. Hustrun, Jean Taylor, berättar omväxlande med en reporter och den kriminalkommissarie som leder undersökningarna. Alla bestämmer sig för att Glen är skyldig trots att han inte är dömd. Reportrarna jagar; kriminalkommissarien blir alltmer övertygad men hittar inte bevisen. Modern till barnet, som dess utom är granne till Taylors, tvekar inte om vem som är gärningsmannen och Jean börjar undra vem hon varit gift med i alla år. Paret Taylor är barnlösa och särskilt Jean lider svårt av detta. Jag tyckte att den här boken kändes lite annorlunda. Och jag tycker inte att slutet var förutsägbart. Än mindre hade jag listat ut vem som var gärningsmannen. Fiona Bartons debut gav henne luft under vingarna. Änkan såldes till 36 länder och gav henne mod att skriva en andra bok, The Child.

Massolit förlag. Översättning: Katarina Falk. 368 s.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel: No spoilers!

 "Det enda jag behöver göra är att berätta allt om mitt liv för henne, säger hon. Mitt liv? Hon vill egentligen inte veta någonting om mig. Hon har inte promenerat uppför min trädgårdsgång för att få veta allt om Jean Taylor. Hon vill veta sanningen om honom. Om Glen. Min man. Min man dog nämligen för tre veckor sedan. Han blev överkörd av bussen utanför Sainsbury´s. ... De sade att han dog av huvudtrauma. Död var han hursomhelst. Jag bara stod och såg på honom där han låg. ... Alla var mycket vänliga. De försökte hindra mig från att se hans sargade kropp och jag kunde inte berätta för dem hur lättad jag var över att han var borta. Nu var det slut på dumheterna." från sidan 9 i Änkan av Fiona Barton.
Fler smakebitar HÄR

En nästan sann historia

En nästan sann historia är mitt första möte med Mattias Edvardsson. Det blev en lyckad träff. Jag gillade allt med boken. Den är välskriven, psykologiskt trovärdig, har en smidig dialog, är spännande  och tilldrar sig i känd miljö, vilket alltid är ett plus. Ett gäng ungdomar, bl. a. berättaren i kvadrat Zacharias Levin, går på skrivarutbildning i Lund för Li Karpe, en lika känd som vacker poet. Hon umgås med författaren på modet, den store Leo Stark, som försvinner under mystiska omständigheter. En i gänget döms till fängelse för mord. Vi befinner oss tidsmässigt strax efter mitten av 1990 - talet. 2008, tolv år senare, har Zacharias Levin fått sparken från sitt tidningsjobb i Stockholm och måste bita i det sura äpplet och flytta hem till mamma i Veberöd. Han tänker att han ska skriva en roman om det mystiska försvinnandet. Han tar kontakt med sina forna kamrater och de minns naturligtvis alla olika. Zack frågar sig vilket som är viktigast; en bra historia eller sanningen. En nästan sann historia tilldrar sig på två plan och är berättelsen om hur en roman kommer till; en metaroman. Det finns ingen anledning att bre ut sig mer. Jag kan bara instämma i hyllningskören och skynda mig till biblioteket och låna Mattias Edvardssons tidigare romaner.

Par i brott?

Maja Norberg är 18 år och sitter i häkte för mord, anstiftan och medhjälp till mord. Det gäller en skolskjutning i Djursholms allmänna gymnasium. Maja anklagas för att ha skjutit sin bästa väninna Amanda och sin urspårade pojkvän Sebastian Fagerman. I välskrivna thrillern Störst av allt skildrar Malin Persson Giolito den tre veckor långa rättegången varvat med bakgrunden till det hela; allt sett ur Majas synvinkel. Allt börjar och slutar med Sebastian; den rike Sebastian Fagerman som har allt men fattas kärlek. Hans far är obegripligt sträng mot sonen som han betraktar som misslyckad och helt fallen efter sin förrymda mamma. Maja har det också gott ställt, men hon är mycket medveten om klasskillnaderna bland kamraterna. Dennis, som är den borne losern, riskerar utvisning, men han får vara med för att han förser alla med knark. Han är inte cool och räknas inte som kompis. Samir, som  är bäst i klassen, bor i Tensta. Maja har alltid trott att Samir är förtjust i henne. För att bara vara 18 år har Maja en ganska klar syn på familjen, skolan, poliserna, åklagare, försvarare och press. Hon ser rollspelet och hon är lyhörd för dissonanser. Hennes verkligt svaga punkt i tillvaron är lillasyster Lina. Maja trivs i isoleringen, som skänker henne lugn. Tvärtemot vad alla beskäftiga människor omkring henne tror. Det märks att författaren är på mammas gata. Hon vet hur en rättsprocess går till, och hon som är dotter och själv har tre döttrar, vet hur en ung kvinna tänker. Malin Persson Giolito har dessutom sinne för detaljer, formulerar sig kärnfullt och har samma bistra humor som sin far, Leif G W. 12 CD lyssnades igenom i rekordfart. Lo Kauppi är en uppläsare jag lägger på minnet.

Slaktmånad

2012 kom Lars Petterssons första bok, Kautokeino, en blodig kniv, en thriller som tilldrog sig i nordnorska finnmarken. Juristen Anna Magnusson med samiskt påbrå kalls hem för att försvara en kusin som misstänks för våldtäkt. 10 år senare är hon tillbaka i Lars Petterssons nya thriller, Slaktmånad, som kom 2014 på Ordfront förlag. Hennes levnadsförhållanden har förändrats åtskilligt. Hon arbetar halvtid som åklagare i Sverige och resten av tiden är hon renägare i Kautokeino. Hon har intagit sin plats i släktkedjan. Gamla föreställningar möter moderniteten, sedvänjor möter lag och rätt. Rennäringen bär sig dåligt, renägarna anmodas att minska sina hjordar och lämna plats för gruvexploatörer. Vad gör en renägare som levt hela sitt liv med och av renar utan sina renar? De samiska familjerna konserverar en del gamla motsättningar. När Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet, hittas skjuten i sin bil i kanten av en myr; skjuten från nära nog 800 meter faller misstankarna på en annan släkting till Anna Magnusson, Aslak Isak, eftersom han tjänstgjort i Afghanistan och är utbildad skytt. Jag tycker inte att mordgåtan är det väsentliga i Slaktmånad. Det är livet i finnmarken, människorna, de aktuella frågorna och problemen, relationerna mellan människor, relationerna till myndigheterna, den storslagna naturen, kylan, snön och stormarna. Lars Pettersson känner området och livet väl utan att för den skull utge sig för att vara expert. Han håller ett respektfullt avstånd. Båda romanerna hade förtjänat bättre titlar.

Kaosutmaning 2015: Läs en bok med ett djur på omslaget.
Den som har goda ögon ser renen

Ett liv under stjärnorna

Filmaren Lars Pettersson utvidgade ett tio år gammalt manus och skrev en thriller. Med lyckat resultat. Kautokeino, en blodig kniv (Ordfront 2012) är en väldigt bildmässig roman. Fina beskrivningar av miljöer; mycken snö, vind och kyla. Lars Pettersson bor under vinterhalvåret i Kautokeino och resten av tiden utanför Lindesberg. Man får veta att det är skillnad på same och same. Högst står de renägande samerna; längre ner på samhällsstegen står sjösamer och finnmarkssamer. Och så finns det överklassamer som reser omkring som självutnämnda representanter för samisk kultur. Anna Karin Magnusson, 32, biträdande åklagare, kallas till nordnorge och Kautokeino av sin mormor. Hon vill att Anna ska rentvå  kusinen Nils Mattis som är anklagad för våldtäkt. Anna finner situationen diskutabel. Har man rätt att ha sitt eget rättssystem vid sidan av landets lagar? Betyder släktskap allt? Om man inte talar om saker och ting, finns de inte då? Anna blir mer och mer frustrerad. Hon konfronterar sin släkt, hon träffar den förfördelade kvinnan, hon träffar den som fått ta straffet och under tiden hinner två personer mördas. Gammalt groll och mycket tigande gör det svårt för Anna som upptäcker att allt inte är svart eller vitt. Lars Pettersson har skrivit en spänningsroman där han också lyckas vara rolig. Jag brukar avsky den kombinationen, men den här författaren har ett osvikligt sinne för viss situationskomik utan stora gester. Lars Pettersson fick Deckarakademiens debutantdiplom 2012.

Städlön

 
Patricia Wentworth (1878 - 1961) föddes i Indien som Dora Amy Elles. Hon fick sin uppfostran i England,  gifte sig två gånger, bosatte sig i Surrey med sin andre man och fick en dotter. 1928 kom hennes första deckare ut. Miss Silver hette hennes protagonist i en serie pusseldeckare om 32 titlar. Den sista kom ut 1961. Tydligen finns det likheter mellan Miss Silver och Miss Marple.  Miss Silver är en pensionerad guvernant som blir privatdetektiv. Hon rör sig hemvant i societeten och arbetar nära Scotland Yard. Miss Silver älskar att citera poeten Alfred Tennyson. Patricia Wentworth skrev också andra deckare och några romaner. Boken under rönnsumaken, Dubbelspel, kom ut 1948 och upphittades under ihärdig städning av de egna bokhyllorna. Originalet The astonishing adventures of Jane Smith kom ut 1923.

Att leva en mardröm

Christian Jungersen född 1962 uppmärksammades mycket för Undantaget som kom ut för åtta år sedan. Den handlade om vuxenmobbning. Obehaglig och thrillerartad den också. Anledningen till att det dröjer så länge mellan romanerna är att CJ gör noggrann research. Du försvinner, Norstedts förlag 2014, handlar om den mänskliga hjärnan. Hur ser en "vanlig" hjärna ut? Vad är normal förslitning. Hur ska Mia veta vad som händer i Frederiks hjärna sedan tumören tagits bort. Hur mycket påverkade den Frederiks katastrofala handlande under de år ingen visste att han bar denna tumör? Osäkerheten är tärande. Vad har hänt? Vad kommer att hända? Den stackars tonårssonen Niklas får sitta i kläm ordentligt. Man tycker så synd om Mia. Men - plötsligt blir man osäker. Hon är minsann inte så himla trevlig och uppoffrande. Och vad har hon för belastning, egentligen? Frederik har synpunkter och tankar. Till slut vet man inte vilket ben man ska stå på. Vem är det som försvinner? För vem? Christian Jungersen ställer de etiska och moraliska frågorna. Jag tror att det är meningen att läsarna ska bli fundersamma och börja diskutera med andra läsare. Skickligt, tycker jag. Och spännande. Obehagligt. Så lite man vet.
Fin översättare också: Ninni Holmquist.