Biblisk julkaka till 1 Advent

BIBLISK JULKAKA

6 st Jer. 17:11
2 kaffekoppar 2 Mos. 15:25
2 teskedar 2 Krön. 9:9
2 matskedar l Sam. 14:25
2 kaffekoppar Nahum 3:12
2 kaffekoppar 4 Mos. 17:8
l kaffekopp Dom. 5:25
l kaffekopp Dom. 4:19
4 kaffekoppar l Kon. 4:22
2 teskedar Amos 4:5
l nypa 3 Mos. 2:13

Menys egen Bodil Malmsten

"Jag är en lat kvinna som älskar beröm," säger Lotta Lundgren som slutade sitt arbete som copywriter för att ägna sig åt mat. På alla upptänkliga sätt. Det började med en matblogg.
Idag lagade hon mat i MENY.
Men mycket buller och bång, glada tillrop, och kul kommentarer  inleder hon sin måltid med fikon, gruyère och rostad parmaskinka på späd ruccolabädd. 
Sedan fortsätter hon med lammcassoulet med söta kryddor och 4 merguezkorvar;  ost med brända vindruvor och som efterrätt fruktcarpaccio med kryddsocker (2 msk socker, 1 hel stjärnanis, 2 kryddnejlikor) och smetana med vanilj. Till lammet serveras en oekande Chablis. (Om jag uppfattade rätt.)
Är man angelägen om att lammet inte ska smaka kofta så har man i kanel.
Utöver den harissa som mortlas av röd chili, vitlök, korianderfrön, spiskummin, svartpeppar, salt och olivolja.
Lotta Lundgren har ett mycket gott och nära förhållande till ost och sin ovanligt tunga mortel. Morteln använde hon i programmet till kryddsockret och harissan.

Lotta Lundgren vet vad hon vill och hymlar inte med vad hon tycker. 
Inget tvekande; lagom är inte bäst. Salt måste man ha. I massor.
 
Lotta Lundgren är en av de två huvudpersonerna i HISTORIEÄTARNA i SVT 1
Den andre är Erik Haag. Historieätarna är ett alldeles ovanligt roande och lärorikt  TV - program. 

"Lotta Lundgren gör din matlagning roligare, din vardagsmat godare och underhåller dig med småprat, skrönor och ren skär lögn tills varenda tallrik är tom." Så står det i AdLibris beskrivning av Lotta Lundgrens kokbok 
Om jag vore din hemmafru. 
Det tror jag gärna efter att ha lyssnat på dagens Meny!

Så gör Bodil Malmsten

Bodil Malmstens bok Så gör jag har undertiteln Konsten att skriva.
Men jag tycker att det minst lika mycket handlar om läsning och läsande.
Pigg och uppkäftig diskuterar hon skrivandet. Gör si eller så. Eller låt bli.
Första meningen, prepositioner(här ligger hon förvånansvärt lågt!), skriva rent, korrekturläsning, märk ord! (det har Bodil Malmsten alltid gjort!), låt dig imponeras och inspireras - tvärsäkra påståenden, halsbrytande formuleringar, ja det kan den kosta på sig som redan har sitt på det torra.
"Dåliga diktare härmar, bra diktare stjäl."
Ta ut glädjen i förväg! Och det gäller allt!
Thomas Bernhard - metoden = överdriftsmetoden. Överdriv, värdera och polarisera.
Elmore Leonard är duktig på dialog. Han och Goethe är fullständigt överens på en punkt:Låter det skrivet, skriv om eller ta bort, säger den hårdkokte.
Man merkt die Absicht und wird verstimmt (Man märker ansträngningen och blir beklämd) säger Geheimerådet.
Bodil Malmsten är verkligen i sitt esse i Konsten att skriva. Hon är rolig och tänkvärd; sträng och disciplinerad.
Hon är för läsning på recept (vem är inte det? Och varför inte skrivande på ordination?) Bodil Malmsten slår fast att det är stor skillnad på att läsa en bok och att lyssna på den. När man lyssnar på en inläsning är man utsatt för en tolkning. I läsandet har man ingen mellan sig själv och texten.
Och en sak står alldeles klart för mig. Jag måste läsa Thomas Bernhard.
Bodil Malmstens råd till nybörjare är Mina priser. 
Jag gör som hon säger medan jag funderar på om jag ska få Konsten att skriva i julklapp...

Eja vore man där!

Spoon River - koncert på Dramatens lilla scen.
Romeo & Julia - kören  bjuder på poesi och musik.
Den amerikanske författaren Edgar Lee Masters (1869 - 1950) är egentligen endast känd för 
Spoon River Anthology som kom ut 1915. ELM hade en framgångsrik advokatbyrå men odlade sina litterära intressen vid sidan om.
Spoon River Anthology är en serie gravskrifter där de döda kommer till tals och avslöjar hur saker och ting förhållit sig. De berättar från andra sidan graven om sådant som de aldrig kunnat säga i livet.
Författaren har erfarenheter från livet i ett par småstäder i Illinois och det är dem han använder.
Men det finns döda som är missnöjda med sin placering på kyrkogården och det stämmer inte att
"graven allt förliker, himlen allt förklarar" (som J O Wallin skriver i sin dikt Jordens oro viker).

Judge Somers

How does it happen, tell me
That I who was most erudite of lawyers,
Who knew Blackstone and Coke
Almost by heart, who made the greatest speech
The court - house ever heard, and wrote
A brief that won the praise of Justice Breese - 
How does it happen, tell me,
That I lie here unmarked, forgotten,
While Chase Henry, the town drunkard,
Has a marble block, topped by an urn,
Wherein Nature, in a mood ironical,
Has sown a flowering weed.

Möte med Tua Forsström

Tua Forsström skriver en hälsning till mig i sin nya bok som jag just inhandlat.
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är titeln på den lilla tunna, innehållrika boken på 44 sidor är utgiven på det nyligen sammanslagna förlaget Schildts&Söderströms. (Om det tyckte TF inte.)
Tua Forsström har sedan debuten 1972 med En dikt om kärlek och annat skrivit ytterligare tio diktsamlingar. Hon och den finlandssvenske poeten Claes Andersson är varandras första läsare och kritiker sedan många år tillbaka.
Tua Forsström läser, lyssnar, ser, antecknar, lever och samlar material som sedan används i diktsamlingarna fast då avskalat och komprimerat. Det handlar om livet så som det framstått och framstår för henne. Tua Forsström iakttar som barnet och begrundar moget, vuxet. 
Jag vill vara trogen komplexiteten, säger hon.
Den personliga rösten känner man  igen från den ena diktsamlingen till den andra. Tack och lov


Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
  pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön.
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss
  städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn


Jag har tidigare skrivit om Tua Forsström. Hennes dikt Hästarna finns HÄR

Nominerad till Glasnyckeln

Helaren är en riktigt otäck dystopi och kriminalroman skriven av Antti Tuomainen f. 1971. Detta är hans tredje roman och den första som översatts till svenska (av Marjut Hökfelt).
Tuominen arbetar nu på sin fjärde roman.
Boken är utgiven på Forum.
Helaren tilldrar sig i ett framtida Helsingfors. En miljökatastrof förorsakar ideliga översvämningar; det regnar hela tiden; elen är urkopplad i många hus och man har en känsla av att det är mörkt mest hela tiden. På gatan råder öppet våld. Polisen är tämligen maktlös, men det växer upp privata vaktbolag som erbjuder skydd. Det blossar upp eldar här och var - oskyldiga eldar för matlagning men också eldar som hör samman med död och förstörelse.
Antti Tuominen lyckas väldigt bra med den dova, mörka hotande stämningen. Helsingfors känns väldigt närvarande. Poeten Tapani söker sin försvunna hustru, journalisten Johanna, och genomsöker Helsingfors alla stadsdelar och gator. Johanna har kommit en seriemördare, som går under namnet Helaren, på spåren och kommit alltför nära farliga krafter i undre världen. 
Ingen prioriterar sökandet efter Johanna, varken polisen eller hennes arbetsgivare. Tapani förstår att han måste göra det själv. Och han lyckas riktigt bra. Men - han upptäcker också att han kanske inte känner sin Johanna så väl.
Antti Tuominens språk är vackert. Helaren är en annorlunda kriminalroman som slutar överraskande.
Dansken Erik Valeur fick Glasnyckeln 2012 för bästa nordiska kriminalroman för Det syvende barn.
Arne Dahl deltog med Viskleken i tävlingen om Glasnyckeln.

Dagens namn är Klemens

Bilden är lånad från Wikipedia

Klemens är av latinskt ursprung och betyder mild och nådig.
Det är ett gammalt namn som i Sverige varit vanligast i Norrland.
Namnet har står ensamt den 23 november till minnet av Clemens I som var biskop i Rom och dog som martyr.  Klemens har inte heller flyttats runt till andra datum.
Enligt gammal tradition bestämmer väderleken på Klemensdagen vad det blir för slags vinter.
Våtvarmt omslag med andra ord. 

Glappkontakt

I Ett månvarv. En dagbok om kärleken och döden berättar Gunilla Linn Persson om de tjugoåtta dagar det tog för hennes mamma, Ilona Francesca, att dö av cancer i magen.
Under denna tid minns Gunilla Linn Persson hur hon hela livet haft en mycket besvärlig relation med modern, en sorts glappkontakt. Hon förstår att moderns traumatiska barndom kan ha satt sina spår. Äktenskapet med den charmige och våldsamme man som blev Gunilla Linn Perssons far var olyckligt men ekonomiskt stabilt. Gunilla Linn Perssons eget liv med bipolär sjukdom och alkoholmissbruk, dramatiska äktenskap och ett förståndshandikappat barn skildras också med hänsynslös uppriktighet.
Ilona Francesca har ofta svikit henne men trots det har Gunilla Linn Persson alltid funnits där för henne när modern behövt hjälp.
Under sjukdomstiden för hon nu en kamp med en bristfällig och kärlekslös sjukvård. När moderns plats på ett hospice går till en annan patient förvandlas Gunilla Linn Persson till en blå drake med påföljden att modern ändå får tillbringa sina allra sista dagar och slutligen dö i en lugn och omhändertagande miljö.
Och kontakten mor/dotter är god under dessa extrema förhållanden.
Samtidigt som moderns dödskamp pågår utvecklas Gunilla Linn Perssons egen kärlekshistoria med pojken från förr; den som hon var kär i när hon var sjutton år och som kom hennes far att nära nog ta livet av henne. Men Gunilla Linn Persson och  E -  som han kallas - har aldrig glömt varandra. Nu blir han ett starkt stöd för hela familjen.
Gunilla Linn Persson berättar också om vänner som ställt upp i vått och torrt - Suzanne Osten till exempel - och om andra som dragit sig undan när hon haft det som besvärligast. Kriser innebär gallring, säger hon torrt.
Man kan inte annat än att bli gripen av Ett månvarv.
Omslagsbilden föreställer modern. 

Nordegren och Epstein i P1

En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström (1891 - 1948) med efterord av Ylva Floreman har nu kommit ut i ny upplaga på Bakhåll förlag..
EBN var undersökande journalist på SvD och var tidigare som wallraffare än Wallraff själv. I En piga bland pigor ger hon en nyanserad skildring av livet på en bondgård i Sörmland under några veckor 1914. En piga bland pigor gick som serie i SvD och kom sedan att bli en storsäljare.
I sina andra böcker möter EBN verkligheten som sig själv, säger Ylva Floreman, och tillägger att EBN hade ett språk; hon hade mod och integritet.
1916 kom  Kåtornas folk efter det att EBN hade arbetat som kringresande lärare i Lappland. 
Birgitta Ney, presshistoriker och fri forskare, framhåller Amerikanskt som EBN skrev 1923 efter en resa till USA dit hon rest som tredjeklasspassagerare. Hon fick också arbeta som servitris eftersom hon blev av med sina pengar. 
En bra emigranthistoria som går att jämföra med Mobergs, tycker Birgitta Ney, som också tipsar om en (plus- visar det sig) artikel i dagens AB om hur tjänstefolken hade det vid den här tiden. Där nämns också 
Lady Almina and the real Downton Abbey: The lost legacy of Highclere Castle av Fiona Carnavon
EBN mottog ett frieri från LKAB - disponenten Hjalmar Lundbohm, men hon avböjde. Däremot gifte hon sig med en entomolog vid namn René Malaise. Åtminstone på papperet. De hjälptes åt att utforska Kamtjatka.
Så småningom drabbades EBN av depressioner; hon började dricka och fick slaganfall. Ett tragiskt slut på ett äventyrligt liv
Detta i ett utmärkt inslag i Nordegren i P1 idag. 

Fredrik Sjöberg bekänner i sin recension
av En piga bland pigor att han blivit helt förälskad i Ester Blenda Nordström.
Själv blev jag alldeles kär i Fredrik Sjöbergs recension...

Tematrio - Elisabeth

LYRAN
har namnsdag idag och därför handlar veckans tematrio om Elisabeth i olika former;  i författarnamn, titlar eller som romankaraktärer. Jag gratulerar Lyran med dessa tre Elisabeth.
(Elizabeth Bennet var så klart den första jag kom att tänka på men henne hade namnsdagsbarnet redan lagt beslag på. Hon är ju alldeles självklar. Det hade Jane Austen också tyckt.)

Elizabeth Barrett Browning (1806 - 1861) som hade elva syskon och skadade sig i en ridolycka. 1840 kommer Robert Browning in i hennes liv och hon tillfrisknar lika snabbt som oväntat och föder till och med en son.

Här är en av hennes mest berömda sonetter ur 
Sonnets from the Portuguese nr 43

How do I love thee? Let me count the ways.
I love thee to the depth, the breadth and height
My soul can reach, when feeling out of sight
For the ends of being and ideal grace.
I love thee to the level of every day´s
Most quiet need, by sun and candle - light.
I love thee freely, as men strive for right.
I love thee purely, as they turn from praise.
I love thee with the passion put to use
In my old griefs, and in my childhoods faith.
I love the with a love I seemed to lose
With my lost saints! I love thee with the breath,
Smiles, tears, of all my life; and, if God choose,
I shall but love thee better after death.

Elizabeth Costello av Nobelpristagaren J. M. Coetzee.
Här diskuteras litteraturens och författarens roll.

Lisabet - den busiga Elisabet som gärna svär - i Madicken (1960) av 
Astrid Lindgren

Bokbloggsjerka 16 - 19 november

Annikas

bokbloggsjerka 16 - 19 november

Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt.  

Det finns massor av tilltalande boktitlar.

Det finns många motbjudande också.

Jag gör som många andra; jag väljer flera boktitlar som jag tycker är poetiska och vackra.

Drömskepp i torrdocka, essäsamling av Hans Ruin från 1951 

På detta tidens smala näs, självbiografi av Frank Heller (pseud. för Gunnar Serner). Titeln har han lånat från Shakespeare

Vinden vände bladen av Elin Wägner. Boken handlar om två släkters historia och kom ut 1947

Skilda världar

Monika och Johanna kommer från skilda världar. Men de möts om somrarna i Springa med åror av Cilla Naumann.
Johannas far, läkaren, har köpt Stallet av Monikas far, bonden Ivan Sten, till sommarställe.
Ivan Sten måste sedan sälja av även Kohagen. Där växter det upp massor av små hus som ligger tätt intill varandra. Ivan Sten undviker att titta åt det hållet.Han säger ingenting. Han säger inte så mycket över huvudtaget.
Monika ser gården i en ny vinkel från sommargästernas badstrand och tycker att den ser så liten ut från det hållet. Korna är som tomrum i utsikten. 
Monika har tagit hand om inomhussysslorna på gården sedan modern dog. Hon har en fin kontakt med sin far, men de slösar inte med orden, precis.
Monika och Johanna är oskiljaktiga om somrarna. De lär sig att ljuga framgångsrikt för att uppnå gemensamma mål. De säger att de sover över hos varandra medan de i själva verket sover över i en koja som de byggt. De kommer från helt oika samhällsklasser och familjeförhållanden, men de fungerar bra tillsammans under sommarmånaderna. Åtminstone tills Martin kommer in i bilden.
Monika vet med en gång att nu är allt förstört.
Hon blir så småningom ensamstående mor till Lasse som är lite eljest. Johannas förhållanden fortsätter att vara helt annorlunda Monikas och klyftan fördjupas.
En livsstil går förlorad liksom en barndomstid i Springa med åror. 
Inget dramatiskt. Bara livet. Men av stor betydelse för de inblandade
Cilla Naumann hushållar med språket som är rent och svalt. Med klar psykologisk blick skildrar hon Monikas sammansatta känslor inför fadern och väninnan. Och Lasse som hon tidigt oroar sig för.
Monika känner att något inte är som det ska vara vad de än säger på BVC. 
Modern Gerda har lämnat ett arv efter sig till både Ivan och Monika. Det är några diktrader av Edith Södergran: "Jag har krafter, jag fruktar ingenting, ljus är himlen för mig."
Och visst måste en mor ro! Ibland måste hon till och med springa med årorna släpande efter sig.

Inte konstigt att Springa med åror är nominerad tiil Augustpriset!

De bortglömda

Nu har jag läst en bok av Sara Blædel för första gången.
De bortglömda är titeln på den senaste boken av den danska deckarförfattarinnan och det är också den sjunde boken med kriminalinspektör Louise Rick i huvudrollen.
En okänd kvinna med ansiktet vanställt av en stor brännskada hittas död. 
Är det fråga om en olyckshändelse eller är det mord? Vem är hon? Varför är hennes otidsenliga kläder så slitna?
Frågorna hopar sig för Louise Rick och henne spaningsgrupp. 
Spåren leder så småningom tillbaka i tiden till en institution för utvecklingsstörda. Där gömdes barn med psykiska funktionshinder undan och glömdes i de flesta fall av sina familjer. På uppmaning av läkare och övrig personal.(Numera har man ju mera raffinerade metoder.)
Flera mord och försvinnanden skrämmer och förbryllar.
De bortglömda är en välskriven, mycket spännande roman som Sara Blædel med rätta fått många lovord för.
Jag tänker följa Sara Blædel och Louise Rick vidare. Bland annat för att jag är nyfiken på personen Louise Rick och hennes tidigare liv.
Boken är utgiven på Massolit förlag och översatt av Ninni Holmqvist

Läs mer om Sara Blædel  HÄR

Hästar, katter, män och andra djur

Hästar, män och andra djur av Nina Lekander blev jag glatt överraskad av..
Vet inte riktigt vad jag tänkt mig, men definitivt inte detta.
Nina Lekander tar läsaren med på svindlande resor mot okända mål. 
Mycket ridsport blir det och stränga tränare. Djurens rätt funderar hon mycket på och har läst mycket om. Har man rätt att ha husdjur; har man rätt till sin ridhäst? (Nina Lekander själv har en spansk häst som heter Alegre.)
När Frasse (sonen) flyttar hemifrån tänker hon bli vegetarian.
Männen har varit många i Nina Lekanders liv. Först under de turbulenta ungdomsåren. Sedan blev det mestadels Claes i Eldkvarn. Om man då bortser från sonen Frasses pappa, Johan.
Claes saknar hon som inspirerande samtalspartner. Men i stort sett föredrar hon att leva ensam. Goda väninnor finns alltid.
Så funderar hon över kvinnors åldrande. Vad är det som händer när kvinnor i femtioårsåldern blir osynliga? 
Nina Lekander har sitt sommarhus på Öland. (Med möda har hon köpt loss Claes och flyttat ut honom.) Där finns också två mycket goda vänner, nämligen poeten Nina Södergren och hennes dotter, Maria, som är konstnär. Nina Lekander skulle så gärna vilja ha Nina Södergren som mamma. Vid fyllda 55 tycker Nina Lekander att det är svårt att vara föräldralös.
I något läge berättar hon att hon avundas Jenny Diski som är så witty.
Jag tycker att om någon är witty så är det Nina Lekander. Hon formulerar sig drastiskt och spirituellt. Jag är inte så förtjust i titeln på boken, men jag gilla Nina Lekanders tankar och sättet på vilket hon ger uttryck för dem.


Annina Rabe i SvD var också förtjust.

Höstens dagar

Höstens dagar

Höstens dagar äro genomskinliga

och målade på skogens gyllne grund...

Höstens dagar le åt hela världen.

Det är skönt att somna utan önskan

mätt på blommorna och trött på grönskan

med vinets röda krans vid huvudgärden...

Höstens dag har ingen längtan mer,

dessfingrar äro obegripligt kalla

i sina drömmar överallt den ser 

hur vita flingor oupphörligt falla

Idag kom jag plötsligt att tänka på Edith Södergran. (Det brukar jag inte

göra). I hyllan hittar jag romanen Edith av Ernst Brunner. Oläst.

Alldeles intill står Till fots genom solsystemen. Ediths Södergrans expressionism, Ernst Brunner avhandling om Edith Södergran. 
Dags för ett nytt projekt?

Tematrio - Kläder

Lyran

ger oss i uppgift denna novembervecka att hitta bra böcker med titlar som innehåller klädesplagg.

De röda skorna av Kathryn Harrison handlar om lilla May som får fötterna lindade och gifts bort med en äldre man som hon sedan lyckas rymma ifrån och hamnar ur askan i elden. Kina på 1800 - talet.

Kostym av Ninni Holmqvist. Mycket läsvärda noveller om kvinnor som hör hemma överallt och ingenstans och som befinner sig i olika situationer.

Mästerkatten i stövlar av den hårdkokte deckarförfattaren Ed McBain, pseud. för Evan Hunter. Brottsmålsadvokaten Matthew Hope har det motigt i starten. Nu tar han på sig ett hopplöst fall.

Fem romaner på 23 år

Sex, droger och litteratur är titeln på Tobias Brandels initierade intervju 
med Alan Hollinghurst i SvD idag.
En artikel i The New Yorker om Englands störste stilist.
På British Council: Literature finns mer att läsa
"The Booker can drive people mad", säger Alan Hollinghurst i 
The Guardian

I bokhyllan hittar jag The Line of Beauty som fick Bookerpriset 2004.
Filmen The Line of Beauty är bestäld på det lokala biblioteket.
Stranger´s  Child -  hemklickad.

Och så kom Alan Hollinghurst himself i kvällens Babel!
Jag tycker att han var intressant och sympatisk; lite blyg och lågmäld. Iakttagande.
Han är född 1954 och bor i London.

Det röda fältet

Det röda fältet grep tag i mig på ett helt annat sätt än Vitlöksballaderna.
Här visar Mo Yan verkligen framfötterna. Nobelpriset kommer i en helt annan dager. Och jag kan tänka mig att filmen är fantastisk. Tyvärr verkar den svåråtkomlig. Både som köp och lån.
Det röda fältet tilldrar sig under de oroliga 1920- och 1930 - talen - med bland annat japansk invasion - i Gaomi nordöstra socken " den vackraste och fulaste, ovanligaste och vanligaste, heligaste och mest depraverade, hjältemodigaste och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen". Mo Yan bör veta. Han är född här.
Det röda fältet innehåller många slag. Det finns en romantisk kärlekshistoria mellan Farmor och Farfar (man får försöka bortse från Andra och Tredje farmor...), här finns grymma stridsscener, tapperhet, feghet, vajande sorghumfält, jord som formligen dränkts i blod, massgravar, hundflockar som är farliga för både levande och döda, kuslig kyla människor emellan, fantastiskt poetiska naturskildringar och kvinnohistoria.
" Att farmor skulle gifta sig in i familjen Shan var Himlens vilja. En dag lekte farmor vid sidan av gungställningen tillsammans med några andra unga flickor med bundna fötter och långa flätor. Det var Qingming, den högtid då man städar de anhörigas gravar - persikoträden blommade, pilträden grönskade och ett fint regn föll. Flickornas ansikten var rosa som persikoblommor; det var en dag av frihet för dem. Farmor var en och sextio lång det året och vägde sextio kilo. Hon var klädd i en blommig bomullsjacka och gröna satinbyxor och hade mörkröda sidenband knutna om vristerna. Eftersom det regnade lite hade hon på sig ett par broderade skor som doppats ett dussin gånger i tongolja och som klafsade lätt för varje steg hon tog. En lång, glänsande fläta hängde ner på hennes rygg och om halsen bar hon ett silverhalsband - min farmorsfar var silversmed. Min farmorsmor var dotter till en godsägare som hamnat på obestånd; hon visste hur viktigt det var för en kvinna att ha små fötter och innan min farmor ens hunnit fylla sex började man binda hennes fötter med lindor som drogs åt allt hårdare för varje dag. Lindorna var drygt tre och en halv meter långa och med hjälp av dessa bröt farmorsmor av benen i farmors fötter och band in åtta av tårna - alla utom stortårna - under fotsulorna medan farmor led fruktansvärda plågor. Min egen mor hade också bundna fötter och varje gång jag såg på dem gjorde det så ont i mig att jag knappt kunde låta bli att skrika: "Ner med feodalismen! Länge leve de fria fötterna".
En man går förbi gungorna och fattar tycke för farmor. Farmors föräldrar säljer henne till en spetälsk man för en stor svart mula!
Jag har några ynka sidor kvar i Det röda fältet. Det blir svårt att hitta nästa bok.

Du är bland läsvänner!

Du är bland läsvänner! - prima bloggplock från Bokcirklar.se 2007 - 2010.
Redaktionen består av Nina Frid, Annika Koldenius och Peter Wahréus.
Nina Frid startade Bokcirklar.se.
(Suzanne Mortensen, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek, intervjuar Nina Frid)

Du är bland läsvänner! är indelad i två delar: Gästbloggare och Läsvänner.
Exempel på intressanta gästbloggare: Margareta Lindholm, Lina Wolff, Mikael Fant, Hannele Mikaela Taivassalo, Amanda Svensson, Anne Swärd, Måns Wadensjö - för att nämna några.
Alla gästbloggarna får frågan hur de beskriver sig som läsare.
Dessutom får de berätta om sitt starkaste minne från månaden som gästbloggare.
Alla bidrag och inlägg är korta. Men man får lästips och det känns verkligen att man rör sig bland läsvänner
Bokcirklar.se drivs numera av samtliga läns- och regionbibliotek i Sverige i samverkan.

Pilgrimer och vagabonder

En man, som så småningom  visar sig heta Olof, upptäcker att hans hustru Ann varit otrogen med  bäste vännen, Erik. Iris,Eriks hustru, tar det hela väldigt hårt.
Iris, är till sitt kynne mera lik Olof, som är tystlåten och tillbakadragen.
Ann och Erik är mera öppna och levnadsglada.
Denna otrohet är upptakten till Lennart Hagerfors nya roman 
Vägen till Khumbu.
Olof tar till storsläggan och ger sig hals över huvud iväg till Nepal och Mount Everest (Khumbu).
Väl där blir han mag - och höjdsjuk, drar sig aktivt undan andra resenärer och livet reduceras till det allra mest grundläggande; sova, äta, dricka, klättra. 
Jag kan tycka att det är rätt tänkt i princip även om Himalaya kanske är att ta i. Men den storslagna naturen, de stränga  vackra bergen, kylan, snön och stormarna ger det perspektiv på tillvaron som Olof så väl behöver. 
Otrohet eller inte. Bergens ande gör sitt och Olof känner i någon mån livet återvända.
Vägen till Khumbu varvar episoder från Olofs uppväxt och familjeliv med berättelsen om upplevelserna i bergen.
Det är oklart vad Olof har för avsikt med hustru och barn, men det är en annorlunda man som ger sig ifrån Himalaya. Och kanske tar han en tur över Kalifornien till sin nyfunna väninna, Kiwi, först.
Han lär vara mer än välkommen.
Det jag tycker allra mest om med Vägen till Khumbu är själva Khumbu; miljön, den mäktiga naturen, de rosa bergstopparna som sticker upp ovan molnen; vintern, isen, kylan ; när allt är  avskalat och handlar om ren överlevnad.

Innan floden tar oss

Helena Thorfinn föddes 1964. I många år arbetade hon som journalist på SvD, TV4 och SVT.
Under den tid hon bodde i London arbetade hon också som utrikeskorrespondent.
Sedan flyttade hon med man och tre barn till Bangladesh. Under de tolv senaste åren har hon arbetat som utvecklingsanalytiker analytiker för Sida och Rädda barnen. Helena Thorfinn har en master i mänskliga rättigheter och har också läst antropologi. Hennes uppgift var att försöka förstå den kulturella kontexten.

Bangladesh är stort som Skåne, Blekinge , Småland och Halland tillsammans och här bor 160 miljoner människor. De allra fattigaste bor i floddeltat där tre floder möts.
Bangladesh är det land i världen som känner mest av klimatförändringarna näst Maldiverna.
Floderna tar jorden.
Helena Thorfinn har valt att skriva en roman om förhållandena i Bangladesh. Fler människor läser en roman än en torr rapport, resonerar hon.
Innan floden tar oss är Helena Thorfinns debutroman och handlar om en familj från Södermalm som kommer till Dhaka där hustrun Sofia ska arbeta med bistånd och Janne ska vara hemmapappa.
Sofia är en idealist, som snart stöter på problem. Hon är inte beredd på fattigdomen, smutsen, korruptionen och den skriande bristen på jämlikhet. De rika är enormt rika och de fattiga är hjärtskärande fattiga.
Helena Thorfinn berättar att hon och hennes egen familj hade elva (11) tjänare som de avlönade väl och gav bra villkor. Var och en tjänare fick sex gånger så mycket i lön som en H&M - sömmerska!
Dessa sömmerskor arbetar 16 timmar varje dag och bor i spiltor! De får inte ens gå på toaletten under arbetstiden. Ändå tycker de att de har det bättre än hemma i byn.
Dessa flickor utgör en otrolig potential som hålls tillbaka genom att de inte får någon utbildning, säger Helena Thorfinn, som också påpekar att H&M får klä skott för många andra företag, t. ex. Lindex och IKEA, som också profiterar 
på de fattiga i Bangladesh.
Innan floden tar oss är en s. k. "thick description", alltså en berättelse med flera röster. Många meningar bryts mot varandra. En del tycker att rent vatten är det viktigaste. Andra säger vägar och broar. Somliga tycker att det juridiska systemet är viktigast och åter andra det demokratiska systemet.
Men Mina är ända en sorts huvudperson. Hon rymmer hemmet för att hennes familj ska slippa ifrån den "dowry" som alla måste betala för att få en dotter bortgift. Minas syster Mukta har gifts bort men drabbats av "dowry violence". Hon har dödats av mannen och svärmodern eftersom hennes familj inte betalat hela dowryn i tid. Mannen kan nu gifta om sig och begära en ny dowry.
Att ha söner betyder alltså rikedom, större eller mindre; förr eller senare.
Helena Thorfinn berättar engagerat om sin roman och hur den kommit till. 
Innan floden tar oss rör sig mellan olika genrer. Det är både en äventyrs - och kärleksroman men också en reseroman som innehåller mycket faktamaterial.
Den verkar vara som klippt och skuren åt vår läsecirkel.

Ny radioföljetong

Ny Radioföljetong
börjar nästa vecka. Måndagen den 12 november börjar skådespelaren Johan Gry läsa Julian Barnes  Bookerprisbelönade roman 
Känslan av ett slut från 2011. Övers.: Mats Hörmark
”Julian Barnes senaste roman börjar som en konventionell historia och slutar som en existentiell trhriller” skriver författaren och kritikern Jan Arnald. Det låter lovande. En bok mindre i läshögen!

Skådespelaren Gunilla Abrahamsson har läst Olga Tokarczuks 
Styr din plog över de dödas ben
på ett kongenialt sätt. Jag lägger boken i varukorgen

Tematrio - Ätbart

Lyrans Tematrio
denna veckan handlar om böcker med något ätbart i titeln

Potatisballader (1981) av Elsie Johansson
Den innehåller liksom Brorsan hade en vevgramofon dikter om hennes fattiga familj som levde i en liten stuga
vid åskanten i Vendel. Stugan var i all sin uselhet deras hem och trygghet. Varför var det som det var?
Varför blev det som det blev?

Nattens bröd  är en romanserie av den norske författaren Johan Falkberget.
Oxkörerskan An - Magritt; Plogjärnet, Johannes, Kärlekens vägar heter de fyra delarna
Falkberget tillhör de många som borde fått Nobelpriset. I stället fick han det norska folket nobelpris, det s. sk. Hjärtats pris. Oxkörerskan An - Magritt är huvupersonen i serien som tilldrar sig i gruvmiljö på 1600-talet. Falkberget hade själv arbetat i gruva och han brukar benämnas gruvarbetarnas författare

Icke av bröd allenast (1957) av Vladimir Dudintsev (1918 - 1998). Dudintsev studerade juridik och arbetade i en krigstribunal i Sibirien. Icke av bröd allenast (Matt. 4:4) kom ut under den första tövädersperioden och förorsakade  diskussioner om litteraturens betydelse i Sovjetunionen.

O, forna tiders gentlemän!

Regionbibliotekschefen i Halland, Maria Ehrenberg höll i tisdags ett föredrag med rubriken

O. forna tiders gentlemän!
Hon uppehöll sig mycket vid några kvinnor i Jane Austens och Selma Lagerlöfs författarskap och visade på deras betydelse för dessa män som så småningom med kvinnornas hjälp utvecklades till just gentlemän.
Dessa kvinnor hade ingen egen ställning i samhället men styrde ganska mycket i det tysta. De var unga och vackra;  levnadsglada, intelligenta och "witty". Tanklösa ibland, kanhända, men omtänksamma mot andra
Vi har till exempel Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom; Anne Elliot i Övertalning och Charlotte Löwensköld i Charlotte Löwensköld.
Männen som friar till dem får ofta göra det ett par gånger  - även om det är besuttna män som ibland skulle rädda hela den tillbeddas familj ur ekonomiska svårigheter.

Så får till exempel Karl Artur Ekenstedt hjälpas tillrätta i sitt ämbete av prästdottern Charlotte som visste hur det skulle gå till.
Ofta är männen egocentriska och saknar stil och sinne för det passande, men tillrättavisas milt av kvinnorna.
En gentleman ska  ha hög moral och integritet och uppvisa en utveckling under resans gång

Colonel Brandon i Förnuft och känsla är en riktig gentleman (särskilt när han spelas av Alan Rickman, tycker Maria). Kapten Wentworth är en annan gentleman som utvecklas mot jämställdhet när han och Anne Elliot delar på ansvaret för det gemensamma barnet i Övertalning.
Ofta får männen anstränga sig med två frierier.Darcys första frieri var rena katastrofen, enligt Maria.
Brukspatron Schagerström får återkomma efter det att Charlotte Löwensköld avvisat honom en gång på grund av att hon ansåg sig vara trolovad med Karl Artur Ekenstedt.

Det var nyttigt att friska upp minnet inför läsningen av Death comes to Pembleton av PD James

Kupé nr. 6

Kupé nr. 6 tyckte jag så mycket om att det är svårt att skriva om den.
Rosa Liksom (pseud. för Anni Ylävaara född 1958) berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
och Sovjetstatens sammanbrott.
Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan.
Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen.
Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt triangeldrama.
Han pratar och dricker oavbrutet;  hon lyssnar och iakttar. Flickan känns som författarens språkrör.
Mannen är rå och våldsam och har stora starka händer. Hans kvinnosyn är minst sagt problematisk.
Egentligen hyser han samma hatkärlek till kvinnan som till Ryssland. Han lovsjunger den vackra ryska kvinnan som är stark och modig men som måste mörbultas då och då för att hållas i schack.
Mot flickan är han närmast beskyddande om än lite nedlåtande. En sorts vänskap växer fram dem emellan.
Mannens släkthistoria levandegör den ryska samtidshistorien.
Mitt i allt det vulgära framstår mannen en storslagen människa. Kupé nr. 6 är också en storslagen roman.
Människor, nationer, klimatzoner, landskapstyper, städer, byar, ödemarker, floder passerar revy.
Ibland måste loket vila och då gör mannen och flickan kortare eller längre avstickare i omgivningarna.
Vagnsvärdinnan Arisa vaktar sin flock. Mannen tillhåller flickan att hålla sig väl med henne.
Annars kan det bli jäkligt kallt i kupén. Arisa är drottning över värmesystemet.
Romanen vimlar av snärtiga meningar och ibland hela avsnitt som man får lust att anteckna.
Men projektet faller på sin egen orimlighet. Det blir för mycket.
Referenserna till rysk litteratur, musik och konst är många i Kupé nr. 6.
De ryska klassiska tonsättarna spelas i kupéerna och korridorerna på tåget. Det är bara som det ska vara.
Kupé nr. 6 fick det prestigefyllda Finlandiapriset (30 000€) 2011.

Jag gillar Kupé nr. 6 på samma sätt som jag gillar Radioföljetongen Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk. Det är samma kärva andas barn

Översättaren Kajsa Öberg Lindsten skriver mycket initierat i GP

Stolthet och fördom

Utställningen Stolthet och fördom 27 september 2012 - 20 januari 2013
på Nationalmuseum handlar om villkor och möjligheter för kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige 1750 -1860.
I utställningen kan man se 250 teckningar, målningar och broderier av medlemmar i Akademien såväl som rena amatörer.
En av de ledande kvinnorna är Marie Suzanne Giroust, gift med konstnären Alexander Roslin, och mera känd som Damen med slöjan.
Många av kvinnorna fick ta sig fram med hjälp av sina män eller annan släktskap med mera kända män.
Men franska revolutionen kom att betyda mycket för de kvinnliga konstnärerna i Frankrike och i Sverige fick Konstakademien äntligen en fruntimmersavdelning 1864.
Här slutar utställningen.

Broderi

Teckning av F Bremer (som står i hörnet)

Marie Suzanne Giroust målad av A Roslin

Nakenstudie av Amalia Lindegren

Melancholy av Constance Charpentier

Strindbergsmuseet

En djefla karl

En djefla förkyld karl

 

 

Evangelium enligt August

Arbetsbordet

Matsalen

Trappfönster Drottninggatan 85