Bokbloggsjerka 18 - 21 januari 2019

Annika undrar i veckans bokbloggsjerka:
Vilken är den bästa barnboken/ungdomsboken som någonsin har skrivits? 
Inte lätt att svara på eftersom en inte hunnit läsa alla barn - och ungdomsböcker, men jag ska nämna två serier som inte går av för hackor och som lika gärna kan läsas av vuxna.

Narnia - serien av C S Lewis är klassisk och har lästs och setts och älskats av många och kommer antagligen att leva länge till.

Barbro Lindgrens trilogi Vems lilla mössa flyger; Korken flyger och Vad lever man för? Röden, Nöken, Farbrornallen, Stenkulan, den deprimerade Bisamråttan  och alla de andra i Barnhans land som ligger på andra sidan syrenhäcken. Bisamråttan känner sig så ensam men kan inte flytta ihop med Stenkulan för hon är för kall. Röden undervisar sina motsträviga elever i Kartongskolan och för djupsinniga diskussioner med Farbrornallen.
Underbart absurt, lite vemodigt och djupt humorstiskt. Kan inte bli bättre.  
 

Helgfrågan v. 41

Mia undrar i sin helgfråga om vi har några tips på hur en kommer ur en lässvacka. Själv har hon aldrig varit i en lässvacka. Hennes problem är att dygnet har för få timmar. Det kan en hålla med om. Det händer lyckligtvis sällan att jag hamnar i en lässvacka. Men de gånger jag gör det blir jag livrädd och tror att jag är allvarligt sjuk. 

Jag skulle föreslå att den som tappat lusten att läsa som motmedel träder in i Barnhans land som ligger alldeles bakom syrenhäcken. Där träffar en den vemodiga Bisamråttan som bara längtar hem till Ryssland, Röden och Farbrornallen  utanför Kartongskolan. De spelar Nallbeethoven och repeterar Nökhamlet med den galna Korken som Ofelia. En träffar också Pricknallen som blir sjuk och Pinjekotten som inte är vilken kotte som helst utan en begravningskotte fastän själva kransen saknas. Pinjekotten är intresserad av bergsbestigning. Dessa vänner och några till träffas och för kloka och filosofiska resonemang och hittar på intressanta saker tillsammans.
Om det inte hjälper att stiga in i Barbro Lindgrens mycket speciella, lätt absurda fantasivärld - ja då är tillståndet allvarligt.

Bonusfrågan: Vår, sommar, höst eller vinter? Höst säger jag.

I Vår Herres hage

Kulturkollos utmaning den här veckan gäller fiktiva favoritdjur.  Ett eller flera. Jag kan tänka mig ett par stycken och säkert finns det flera om man tänker efter. I Barbro Lindgrens underbara Vems lilla mössa flyger och Korken flyger och VLMF (Vad lever man för) finns många underbara karaktärer. Favoriten är den vemodiga bisamråttan som ständig längtar hem och sitter vid vattnet och gråter en skvätt.
Ett annan liten gynnare som jag minns från mycket unga år är den tappra lilla mungon, Rikki - tikki - tavi, i

Djungelboken. Den kom ut första gången 1894, när författaren, Rudyard Kipling, var 29 år.
 Den otroliga vandringen av Sheila Burnford handlar om tre trogna husdjur som lämnats av sin familj och som sedan ger sig ut på vandring för att återfinna den. Labradoren Luath,
siameskatten Tao och - favoriten - bullterriern Bodger

Barbro Lindgren och filosofin

I senaste numret av Vi läser finns en intervju med Barbro Lindgren där hon förklarar sig vara den ensligaste människa hon känner. Kultureliten ger henne panik. Familjelivet med man och barn såg ut ungefär som i Lorangaböckerna. Kanske skruvade hon det lite...

I senast utkomna boken Även en ihålig nöt vill bli knäckt ägnar hon sig åt de stora filosoferna.
På sitt sätt. Åt somliga nickar hon instämmande medan andra - som till exempel Hegel - avrättas jäms med fotknölarna med uppiggande respektlöshet.
Så här kan det låta:
"...Av det lilla jag som jag hittills läst (av Schopenhauer)  har jag märkt att han är arg på mycket, och det är bra. Han tycker också att världen skulle ha varit mycket bättre att leva i utan människor.
Schopenhauer tyckte att Hegel var en jubelidiot. Det tycker jag med..."
-----
"...På morgonen denna dag låg en liten spindel fastklamrad vid sitt ägg på botten av igelkottens vattenskål. Jag tog försiktigt upp den och satte den på ett salviablad. Den levde till min glädje och höll hårt i ägget. Sen gick jag därifrån.
Efter en stund gick jag tillbaka - då var salviabladet tomt.
Efter spindelräddningen gick jag in och läste lite av Voltaire, om han eventuellt skrivit något om spindlar och deras räddningar, men det hade han inte..."