Upprepningen

I Vigdis Hjorths roman Arv och miljö från 2019  pågår en infekterad arvstvist mellan fyra syskon. Deras far har just dött två sommarhus att strida om. De två yngsta syskonen har varit mest tillsammans med föräldrarna men alla barnbarnen älskar dessa sommarhus. Mitt under pågående ceremoni läser äldsta dottern upp en skrivelse där hon anklagar fadern för övergrepp. Alla vänder sig som en man mot henne. Var ska de annars fira sina jular och påskar och födelsedagar? Och modern är ju ekonmiskt beroende.  Nu när flickan är vuxen sedan länge och sitter i sitt ensliga hus i Nordmarka och tänker tillbaka på livet stiger minnet från en ödesdiger dag i november 1975 fram. Nya romanen har titeln Upprepningen och det är precis vad den är avsedd att vara. Upprepningen är tillvarons allvar och dagliga bröd har hon läst. "Upprepningen  är den nya filosofins viktigaste tema", skriver Kierkegaard" och det är också en metod hennes terapeut anser vara effektiv. I minnet är flickan 16 år och ständigt i luven på sin misstänksamma, snokande mor. Just den här dagen i november 1975 har flickan bestämt att det är dags för hennes sexuella debut. Hon har ju pojkvännen Finn Lykke så det är bara naturligt. Som vanligt måste hon ljuga och smyga för att komma iväg med sidenblus och sminket i väskan. Finn i nystruken skjorta har också gjort vissa förberedelser. Men det hjälper inte. Den stora dagen blir ett totalt fiasko. Flickan går hem och skriver i sin dagbok om hur hon önskat att det hade hade gått till. Och katastrofen är ett faktum. Det är plågsamt att läsa om hur mor och dotter helt saknar möjligheter att mötas. "Låt flickan vara," säger far. Upprepningen är lättläst och språkligt njutbar; översättningen är gjord av Jens Hjälte. Ljudboken är fint inläst av skådespelaren Lisa Ahnlund. 

Titel: Upprepningen

Författare: Vigdis Hjorth

Översättare: Jens Hjälte

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2025 

Antal sidor: 148 

Huset med den blinda glasverandan

 

Tora bor med sin mor Ingrid och styvfar Henrik i Tusenhemmet, ett sekelskifteshus som sett bättre dagar.  Tora väntar hela tiden på att hennes riktiga far ska komma och ordna upp allt. Henrik är ofta berusad och slår både Ingrid och Tora. Dessutom betyder han Farligheten för Tora, det vill säga att han förgriper sig på henne. Tora vill till varje pris skydda Ingrid. En vacker dag avslöjar moster Rakel att Toras far är en tysk som Ingrid träffade under kriget. Hon vet också att han är död. Tora är en s. k. tyskunge och det vet hela byn. Utom Tora. Tora utvecklar egna överlevnadsstrategier. Och hon har Sol, en jämnårig flicka som också bor i Tusenhemmet. Men bäst, näst efter mor, är ändå den stumme Franz. Mellan dem växer en djup vänskap fram. För Tora kanske lite mer ändå. Herbjørg Wassmos genombrottsroman, Huset med den blinda glasverandan, är en både poetisk och realistisk roman om en by i efterkrigstidens fattiga och arbetslösa nordnorge. Kriget har satt sina spår såväl i miljön som i Toras och Henriks sinnen. Henrik har dessutom en stympad arm. Tora känner ett märkligt släktskap med gammeljuden som går omkring i gårdarna som gårdfarihandlare och den herrelösa katten som plågades ihjäl, kördes över och kastades i diket. Tora känner inte att hon är värd något. Hon står för alltid utanför. Om en vill fortsätta att följa Ingrids vidare öden och äventyr kan en läsa Det stumma rummet och Hudlös himmel. 

Titel: Huset med den blinda glasverandan

Författare: Herbjørg Wassmo

Översättare: Staffan Söderblom

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 1981

Antal sidor: 296 sidor