Tystnaden

Att vara kristen i Japan är förmodligen inte alldeles enkelt. Mindre än en procent av befolkningen bekänner sig till kristendomen. Men ännu värre var det på 1600 - talet under samuraiklanen Tokugawa. De kristna förföljdes och de missionärer, som kom till Japan, blev ofta tillfångatagna, torterade, dödade eller blev avfällingar. I Tystnaden (1966) av Shusaku Endo (1923 - 1966) skildras hur några unga portugisiska jesuitpräster åkte till Japan för att bistå de kristna bröderna efter det att en legendarisk missionär förefaller ha försvunnit. De unga prästerna är förtröstansfulla och vid gott mod. De är beredda att lida för sin tro. Men de är inte beredda på den realitet som möter dem. En av dem, Sebastião Rodriguez, skriver brev hem. Han reflekterar mycket över sin tro och över vad som kan ha hänt den framstående jesuitledaren Christóvão Ferreira. Det går rykten om att han avsvurit sig sin tro i Nagasaki. Sebastião Rodriguez möter fattiga japanska bönder och förfäras över deras usla förhållanden. Han grubblar mycket över Guds tystnad. Varför måste dessa japanska nykristna lida så? När han till slut blir tillfångatagen utsätts han för utstuderad psykisk tortyr. Shusaku Endo var själv kristen och hade fått känna av vad utanförskap ville säga. Han var Kenzaburos Oes medtävlare om Nobelpriset 1994 och många undrar varför han inte fick det. Svenska Akademiens handlingar i saken blir inte fria förrän om tjugoåtta år. Endo har mycket gott rykte bland andra författare, men inte just i Japan. Filmregissören Martin Scorsese har väntat länge på att få göra film av Tystnaden som han läst flera gånger och håller mycket högt. Endo har tagit intryck av franska författare som Francois Mauriac och Georges Bernanos och han liknas ofta vid Graham Greene. Han blev en länk mellan västerländskt och japanskt. Tystnaden är en mäktig roman som griper tag i en. Den är spännande, tankeväckande och lärorik. Tystnaden är en roman som dröjer sig kvar efter avslutad läsning. Tidigare utgåva med titeln: Tystnad, i övers. från engelska av Magnus K:son Lindberg. - Forum, 1971. Nyöversättning av Tystnaden är gjord av Eiko och Yukiko Duke. Förord: Martin Scorsese. Efterord: Aasulv Lande. Atrium förlag.

Rebell, humorist och berättare

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var ett stort namn under det moderna genombrottet i Sverige. Det var framför allt som dramatiker hon gjorde sig känd. Men när hon blev motarbetad och tystad av patriarkatet skrev hon under pseudonymer och valde andra genrer. Hon är föremål för en essä med titeln Hatobjekt nummer 2 i Ebba Witt - Brattströms essäsamling Kulturmannen. Agrell beundrades av Selma Lagerlöf och hatades av Strindberg. Ingeborg Nordin Hennel har skrivit den första biografin över henne, Alfhild Agrell - rebell humorist berättare, Atrium 2014. Mer om den senare.
I samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott finns Agrells novell Skymning från 1885. Den handlar om en ung, vacker kvinna som gift sig med en äldre man. Hon älskar honom verkligen, men har svårt att förstå var hennes plikter slutar och om det finns något som kan kallas rättigheter för henne. Mannen ändrar inte mycket i sitt liv för att han fått en hustru. Arbetet och vännerna kommer alltid i första rummet. Han är jurist och när hustrun försöker tala med honom om hans arbete tycker han att hon inte ska bry sitt lilla huvud med det. Mannen kan inte tala om känslor och han är inte heller smeksam. Den unga hustrun känner en isande ensamhet. Hon förstår att för honom är hon endast en vacker ägodel. Och hennes kärlek får ge plats för andra känslor. 
En riktigt sorglig historia, som får en oväntad tvist alldeles i slutet.

Läs en novell