Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?
Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.
Det frågar oss Annika på veckans BOKBLOGGSJERKA
Jag kan inte minnas att jag blivit tvingad att gå på teater någon gång. Men jag minns några pjäser som jag skulle kunna rekommendera.
The Mousetrap av Agatha Christie såg jag för många, många år sedan i London. Naturligtvis gjorde miljön sitt till upplevelsen. Denna fantastiska pjäs har gått kontinuerligt i London i 60 år.
Idlaflickorna Kristina Lugns pjäs med systrarna Stina och Ylva Ekblad i rollerna som de två kvinnorna som vänder och vrider på sina minnen. Galghumoristiskt och sorgset; på pricken formulerat och poetiskt - som vanligt när det gäller Kristina Lugn.
I LUSTHUSET, 1954, av Jane Auer Bowles, författare och dramatiker med ett ganska tragiskt liv, skildrar några kvinnors ganska destruktiva förhållanden; främlingsskap och förljugenhet. Den gick på Dramaten 2011 och just då var jag väldigt intresserad av Jane och hennes man författaren Paul Bowles, så det var spännande att se pjäsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Idlaflickorna hade jag gärna sett!
SvaraRaderaja, den var mycket speciell
SvaraRaderaThe Mousetrap såg jag också, men jag minns plötsligt en lokalrevy i Berlin... med dottern på skolresa. Min skoltyska och kännedom om sakernas tillstånd räckte inte till att kunna skratta på rätt ställe....
SvaraRaderamina barn är vana vid att jag skrattar ensam även på bio :)
Raderatihi, Hannele! då satt du där och skrattade på fel ställe. vad sa dottern???
SvaraRaderamina barn är vana vid att jag skrattar ensam även på bio :)
Raderaunderbart! du tar din föräldrauppgift på allvar, Hannele
RaderaHar inte sett någon av pjäserna. Förr gick jag på teater flera gånger om året men nu blir det aldrig. Får bli en bättring på den fronten!!
SvaraRaderajag är inte heller så framstående på området, Lena
Radera