Den turkiske journalisten och författaren Ahmet Altan har skrivit
Jag kommer aldrig mer se världen; en fängslad författares memoarer; en fängelsedagbok som smugglades ut från fängelset. Han
föddes 1950 som son till journalisten Çetin Altan som också var författare och också satt i fängelse. 2016 fängslades Altan för påstådd inblandning i det misslyckade kuppförsöket i Turkiet och efter tre års fängelsevistelse utan dom dömdes han 2019 till tio års fängelse. Ahmet Altan anklagades för att ha skickat subliminala meddelanden till kuppmakarna. I april 2021 slog Europadomstolen fast att åtalet mot Altan saknade grund. Nästa dag fattade en turkisk domstol beslutet att frige honom. Under tiden i fängelset skrev Altan tre böcker. När han skriver är han oåtkomlig. De kan spärra in mig men de kan aldrig hålla mig kvar i fängelset, skriver han. Han störs varken av ljud eller omgivning. Romanerna blir till någonstans inom honom och sedan har han bara att skriva. Fantasin är viktig. Med den skapar han liv. Altan fick ta emot besök, men han saknade böcker. Han skickade en boklista och ansökte om att få dem till fängelset. Långt om länge trillade Tolstojs Kosackerna in genom luckan i dörren och Ahmet Altan blev lycklig. Han håller Tolstoj högt. Över huvud taget citerar han många författare och filosofer som han umgås med i sina tankar. Hela tiden behåller han ett stoiskt lugn och hittar på metoder att använda tiden. Jag har lyssnat till Jag kommer aldrig mer se världen som radioföljetong i alldeles utmärkt uppläsning av Lars Väringer. Och så har jag lånat och läst boken. Mats Andersson har översatt. "Jag säger bara en sak. Läs den. Och läs den igen", säger The Guardian. Jag kan bara instämma.
Titel: Jag kommer aldrig mer se världen
Författare: Ahmet Altan
Översättare: Mats Andersson
Förlag: Kaunitz - Olsson
Tryckår: 2021
Antal sidor: 211
Inlägg
