1918 kom Selma Lagerlöfs antikrigs- och fredsroman Bannlyst ut. Första världskriget är på upphällningen. Bannlyst är mörk och en känner inte riktigt igen SL. Men hon har ju ett allvarligt ärende. Sven Elversson är romanens protagonist. Han är någon sorts tålig, mild och lidande Jesus - gestalt och får ofta utstå omgivningens spott och spe. Det ryktas att han under en polarexpedition ska ha ätit människokött och det gör att han stöts ut ur olika sammanhang. Men hans biologiska föräldrar på Grimön i Applums församling stänger inte dörren. Sven har varit fosterbarn till ett engelskt par och fått utbildning och haft det bra. Men när ryktet om kannibalismen nådde England gav fosterfadern honom en pistol och anmodade honom att ta livet av sig. Men Sven Elversson låter sig ändå inte krossas, trots att han känner äckel över sig själv. Han gör olika insatser i och för samhället; bland annat bygger han en skola som dock bränns ner på ett tidigt stadium. Sven möter en ung kvinna, Sigrun, som är hustru till ortens hårdhjärtade präst, Edvard Rhånger. Hon trivs inte särskilt bra varken i trakten eller äktenskapet. Rhånger är både svartsjuk och våldsam. Dock har han själv mörka hemligheter i ryggsäcken. Bannlyst är uppbyggd som en rad sammanhängande noveller, vilket inte hindrar att romanen har undertiteln En berättelse. Frågan man ställer sig är om ett brott begånget mot en död är värre än brotten som begås mot hundra tusentals levande människor i krig? Den
engelska förlagsreklamen till nyutgåvan av Banished (ursprungligen Outcast) säger att boken gestaltar moraliska dilemman
som är lika relevanta i dag som för hundra år sedan; skam, hustrumisshandel, svartsjuka, kärlek. Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur 1909 och blev invald i Svenska Akademien 1914. Det är väldigt roligt att hennes verk kommer ut i nyutgåvor och att en hela tiden påminns om henne. Nyligen har Selma Lagerlöfs jul kommit ut. Den får jag i julklapp har jag förstått.
Inlägg
