Hur ska det gå för dagboken?

Hur ska det går för dagboken frågar sig utgivarna Anders Bergman och 
Emelie Perland i efterordet till den nyligen utkomna 365 dagar. Utdrag ur kända och okända dagböcker? Det är verkligen något att fundera på. De arkiv världen över som samlar in dagböcker har märkt en markant nedgång i antal inlämnade dagböcker under de senaste femton åren sedan internet slog igenom. Datorn i sig behöver inte var något hot emot dagboksskrivande. De vanliga skrivprogrammen erbjuder liksom Alive Diary, Diary Book och Diary Defender möjligheter att skriva och spara dagböcker. Varför skriver man dagbok? Vem är det som skriver? Skriver man för sig själv eller för eftervärlden? Dagboken berättar ju sådant som inte får plats i historien. I 365 dagar blandas verkligen kända dagboksskrivare som Samuel Pepys, Årstafrun och Francis Kilvert med helt eller delvis okända. Stendhal skriver efter en ridtur att bästa botemedlet mot kärlek är att äta ärter. Zlata Filipovic, född 1980, förde dagbok under Sarajevos belägring och kallas Sarajevos Anne Frank. Den 22 maj 1953 skriver sir Edmund Hilary om när han och hans berömde sherpa Tenzing toppen av Lhoteglaciären. Eva Braun skriver om besvikelsen när Führern inte kommer ihåg hennes födelsedag och hon går ut och tröstshoppar halsband, örhängen och matchande ring. Dorothy Wordsworth (syster till skalden William), den japanska hovdamen Sei Shonagon, Christer Fuglesang, George Sand, George Bush och många fler intressanta dagboksskrivare ryms i 365 dagar.
Per Bergman är litteraturvetare och arbetar på förlag.  Emelies Perland är medicinare och doktorerar i neurovetenskap, 365 dagar är en mycket intressant bok. Varje dagboksskrivare får en kortfattad presentation av utgivarna, som måste ha haft väldigt roligt under arbetet med boken. Fin litteraturförteckning och ett användbart personregister finns.

Petrarca kom hem till mig

Anders Bergman, litteraturvetare och förlagsman, har skrivit Petrarca och litteraturen, en mycket intressant bok i serien Cartaditalias klassiker 
om Petrarca (1304 - 1374) som har kallats humanismens fader och liknas vid den 400 år yngre Voltaire.
Dante och Vergilius var hans närmaste förebilder. Petrarca och litteraturen är en till det yttre ganska oansenlig bok som presenterar en svårfångad och mångfacetterad man med stor kärlek till litteraturen. (Om han hade levat idag hade han alldeles säkert haft en litteraturblogg!) 
Han delade ut goda råd om vad och hur man skulle läsa och hur man skulle skriva. Han gjorde listor över författare med korta omdömen. Han förespråkade högläsning; han ville entusiasmera och sprida kunskaper. 
Okunskap var en fara. Läs- och skrivkunnighet var det viktigaste av allt
Omläsning rekommenderas. Man skulle också lära sig saker utantill för att kunna citera och ge exempel.
Petrarca reste mycket och han köpte många böcker. Han hade ett mycket personligt förhållande till de böcker han köpte- "Platon kom hem till mig", hette det till exempel. Och han skrev namn i böckerna, när han hade köpt dem, var och vad de kostade. Det var de antika författarna Petrarca förordade. Han banade ju väg för renässansen
Det var ju inte så lätt med böcker innan boktryckarkonsten uppfunnits. Manuskript hade lätt för att försvinna på posten eller stals.  En bok skulle också vara vacker att titta på, gärna "klädd i silke och med silverlås".
Petrarca var ett geni vad det gällde marknadsföring. Han bestämde sig tidigt för att han skulle bli lagerkrönt.
Det lyckades honom på påskdagen 1341 i Rom. Han hade skaffat sig artistnamnet Petrarca; han deltog flitigt i diskussioner om politik och litteratur och talade om att han hade direkt kontakt med alla lärda män i hela världen. 
Petrarca hade kritisk inställning till sina egna alster. Han förordade ett långsamt skrivande och att man läst och läste om, strök och eldade upp! Naturligtvis skulle man också läsa kritiskt och söka efter undertexten. 
Allt som hör det mänskliga till var värt att skriva om.
Men - Petrarca var elitist. Han vänder sig till sysslolösa (läs: rika), intellektuella män. Han föraktar folket och de okunniga makthavarna. Folkspråket - italienskan - underkände han. Det var latinet som gällde.
Och "Kvinnan är till största delen en riktig djävul, fridens fiende, en källa till dåligt humör, ett upphov till gräl. Att leva henne förutan är i sanning ro..."
Trots det läste jag Petrarca och litteraturen med stort nöje. Han känns i många stycken nästan modern. Jag tycker att Anders Bergman har lyckats med att lyfta fram Petrarca utan att på något sätt förenkla honom.

Nytt om gamle Petrarca

Francesco Petrarca är idag mest känd för sina kärleksdikter.
Men han var inte bara kärleksdiktare, han var också en av alla tiders största litteraturkännare och litteraturälskare. Petrarca hade synpunkter på författarskap, vad man skulle läsa och hur man skulle skriva.  
Dessa tankar har nu samlats ihop och presenterats av Anders Bergman i den nya boken Petrarca och litteraturen.
"Vad är ljuvare än fri tid ägnad åt litteratur?" Yttrandet fälldes av Petrarcas idol Cicero och gäller i hög grad om Petrarca. 
Jag ser fram emot att få läsa Petrarca och litteraturen.