Lyrans
uppgift vecka nio: Böcker med någon sport i.
Tematrio - Sportlov
Alan Sillitoe, The Loneliness of a Long Distance Runner
En ung man på uppfostringsanstalt visar sig vara en löpartalang. Han specialtränas, men revolterar på sitt eget sätt. Löpning
Lionel Shriver, Dubbelfel
Ett äkta par är båda tennisspelare. Hustrun ÄR tennis hela hon medan mannen mer ser möjligheten att tjäna pengar. När han börjar närma sig hennes standard smyger sig irritation, avund och skadeglädje in i äktenskapet
Pierre Magnan, Cyklisternas tysta död
I bergiga Provence mördas den ena tävlingscyklisten efter den andra. Ingen förstår riktigt hur det går till.
Men ingenting är omöjligt för kriminalkommissarie Laviolette.
torsdag 28 februari 2013
Radioföljetongen
Idag börjar en ny radioföljetong Stål av Silvia Avallone i 35 avsnitt.
Det är en arbetarskildring från Berlusconis Italien. Två trettonåriga väninnor står i centrum.
Om Stål tyckte jag SÅ HÄR när jag läste den i somras
Åsa Beckmans recension i DN
Etiketter:
Italien,
P1,
Radioföljetongen,
Silvia Avallone,
Stål,
Stålverk
onsdag 27 februari 2013
Språken i Norden
Det är alltid lika upplyftande att lyssna till människor som kan och som är entusiastiska för sina ämnen. Och Fredrik Harstad är den borne pedagogen.
I raskt och ändå avspänt tempo berättade han om språkutvecklingen i Norden; vad som skiljer de olika nordiska språken och var de placerar sig storleksmässigt ibland de övriga 6000 språken i världen (fördelade på 200 länder). Sverige ligger på plats nr 91.
Svenskan är ett förhållandevis stort och stabilt språk enligt Harstad. Ett språk blir stabilt när det finns ett skriftspråk; när språket används för att skriva litteratur, ordböcker, tidningar; när språket används som religiöst språk och när det används i skolan.
Ca 1000 språk av de 6000 är riktigt små och talas endast av en handfull människor och kommer troligtvis att dö ut helt. I Sverige har vi pitesamiska och umesamiska som direkt hotade dialekter.
Fredrik Harstad tycker att det är viktigt att kunna engelska ordentligt och att förstå grannländernas språk. 90 % av ordförrådet är identiskt i svenska, norska och danska.
Det är värdefullt att kunna resa, studera och arbeta i varandras länder
I Norden talas det ca 200 språk. Sverige har också fem minoritetsspråk.
2009 kom en språklag som utnämner svenskan till officiellt språk i Sverige.
Svenskan har gjort en liten domänförlust eftersom engelskan alltmera tränger in som utbildningsspråk och i IT-världen.
Detta och mycket mera kan man läsa om i Fredrik Harstads och Annica Andersons lättillgängliga Expedition: Språk i Norden
I raskt och ändå avspänt tempo berättade han om språkutvecklingen i Norden; vad som skiljer de olika nordiska språken och var de placerar sig storleksmässigt ibland de övriga 6000 språken i världen (fördelade på 200 länder). Sverige ligger på plats nr 91.
Svenskan är ett förhållandevis stort och stabilt språk enligt Harstad. Ett språk blir stabilt när det finns ett skriftspråk; när språket används för att skriva litteratur, ordböcker, tidningar; när språket används som religiöst språk och när det används i skolan.
Ca 1000 språk av de 6000 är riktigt små och talas endast av en handfull människor och kommer troligtvis att dö ut helt. I Sverige har vi pitesamiska och umesamiska som direkt hotade dialekter.
Fredrik Harstad tycker att det är viktigt att kunna engelska ordentligt och att förstå grannländernas språk. 90 % av ordförrådet är identiskt i svenska, norska och danska.
Det är värdefullt att kunna resa, studera och arbeta i varandras länder
I Norden talas det ca 200 språk. Sverige har också fem minoritetsspråk.
2009 kom en språklag som utnämner svenskan till officiellt språk i Sverige.
Svenskan har gjort en liten domänförlust eftersom engelskan alltmera tränger in som utbildningsspråk och i IT-världen.
Detta och mycket mera kan man läsa om i Fredrik Harstads och Annica Andersons lättillgängliga Expedition: Språk i Norden
Etiketter:
Nordiska språk,
Språk i Norden Fredrik Harstad
tisdag 26 februari 2013
"I mörkaste Småland"
Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är en annorlunda kriminalroman.
David Flygare återvänder från sina filosofistudier i Stockholm till det lilla småländska Dalen på uppmaning av vännen Lucas, som "har något på gång". Det är upptakten till en räcka händelser som börjar förhållandevis oskyldigt och sedan eskalerar till rena katastrofen.
I händelsernas centrum står ett mystiskt ödehus i skogen som ingen mer än Lucas, David och fyra av deras barndomsvänner tycks känna till.
Alla upplever en speciell stämning i och omkring huset som susar av hemlighetsfulla viskningar. Någonstans i den svarta skogen omkring huset går någon sorts osynlig gräns. Christoffer Carlsson är skicklig i sitt sätt att suggerera fram den oroande stämningen. I vissa lägen påminner han om John Ajvide Lindqvist och Johan Theorin.
Dalen beskrivs också väldigt bra; det lilla samhället där alla håller reda på varandra och där ingenting verkar hända.
David lever dubbelliv - ett i hemmet med mamma, pappa och bror och ett annat med gänget och deras aktiviteter som växlar mellan helt vanliga ungdomsförehavanden och kriminella vuxensysselsättningar.
Det dröjer inte så länge innan händelserna glider dem ur händerna. De börjar bli misstänksamma mot varandra och irritationen stiger i takt med paniken.
Det är David som ser tillbaka och berättar hela historien.
Den enögda kaninen är en riktig bladvändare.
Jag tänker läsa Christoffer Carlssons första roman, Fallet Vincent Francke, också.
David Flygare återvänder från sina filosofistudier i Stockholm till det lilla småländska Dalen på uppmaning av vännen Lucas, som "har något på gång". Det är upptakten till en räcka händelser som börjar förhållandevis oskyldigt och sedan eskalerar till rena katastrofen.
I händelsernas centrum står ett mystiskt ödehus i skogen som ingen mer än Lucas, David och fyra av deras barndomsvänner tycks känna till.
Alla upplever en speciell stämning i och omkring huset som susar av hemlighetsfulla viskningar. Någonstans i den svarta skogen omkring huset går någon sorts osynlig gräns. Christoffer Carlsson är skicklig i sitt sätt att suggerera fram den oroande stämningen. I vissa lägen påminner han om John Ajvide Lindqvist och Johan Theorin.
Dalen beskrivs också väldigt bra; det lilla samhället där alla håller reda på varandra och där ingenting verkar hända.
David lever dubbelliv - ett i hemmet med mamma, pappa och bror och ett annat med gänget och deras aktiviteter som växlar mellan helt vanliga ungdomsförehavanden och kriminella vuxensysselsättningar.
Det dröjer inte så länge innan händelserna glider dem ur händerna. De börjar bli misstänksamma mot varandra och irritationen stiger i takt med paniken.
Det är David som ser tillbaka och berättar hela historien.
Den enögda kaninen är en riktig bladvändare.
Jag tänker läsa Christoffer Carlssons första roman, Fallet Vincent Francke, också.
Etiketter:
Christoffer Carlsson,
Den enögda kaninen,
Kriminalromaner
söndag 24 februari 2013
Belönad klassiker
Bild:Wikipedia |
Den viktorianska tiden var ju korsetternas och den insnörda sexualitetens tid. Kvinnorna med de stora känslorna stängdes in och räknades som galna. Bertha Mason i Jane Eyre är det klassiska exemplet.
The Madwoman in the Attic blev ett verktyg i den feministiska litteraturkritiken och den kan fortfarande användas på nutida litteratur. Kvinnor har alltför lätt att göra om, stympa och stänga av i stället för att skriva direkt utan anpassning.
Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap med genusvetenskaplig inriktning vid Göteborgs universitet, berättade i Godmorgon världen.
I Washington Post
kan man läsa att Gilbert & Gubar nu belönats med National Book Critics Circle lifetime achievement award för sitt banbrytande arbete. Främst gäller det The Madwoman in the Attic och The Norton Anthology of Literature by Women (1985).
Wikipedia presenterar en förteckning över kvinnorna i antologins andra upplaga HÄR
Jag måste säga att den innehåller väldigt många namn jag aldrig hört talas om än mindre läst. Naturligtvis blir jag nyfiken.
lördag 23 februari 2013
Gamache. 2
Jag fortsätter med Louise Pennys kriminalromaner om den lilla kanadensiska byn Three Pines och den karismatiske, kloke, balanserade kommissarie Armand Gamache.
Nu är det jul i Thre Pines. Konstnärsparet Clara och Peter Morrow förbereder vällustigt julen precis som de flesta andra i byn. Clara saknar Jane Neal som nu varit död i ett år.
Chefen för frivilliga brandkåren, Ruth Zardo, har kommit ut med en ny diktsamling; bokhandlaren Myrna som är större än sin lilla röda bil, älskar sina böcker och fortsätter att göra voluminösa blomsteruppsatser.
Byn är sig ganska lik från Mörkt motiv. Invånarantalet är något decimerat, men å andra sidan har det flyttat in en familj som sticker ut mer än lite.
Byborna håller sig på sin kant.
Julen upptar de första 75 sidorna i Nådastöt. Först därefter träder Gamache och hans personal in på scenen. Och då har de två egendomliga mord att utreda.
Precis som i Mörkt motiv finns här många litterära referenser. W H Auden är fortfarande en favorit.
Margaret Atwood och Yeats är ett par andra. Och Leonard Cohen!
Louise Penny är en omsorgsfull författare. Hon är en god psykolog och människoskildrare. Inget är svart - vitt. Skuggorna och nyanserna finns med.
Inom kort kommer Gamache. 3, Den grymmaste månaden
Nu är det jul i Thre Pines. Konstnärsparet Clara och Peter Morrow förbereder vällustigt julen precis som de flesta andra i byn. Clara saknar Jane Neal som nu varit död i ett år.
Chefen för frivilliga brandkåren, Ruth Zardo, har kommit ut med en ny diktsamling; bokhandlaren Myrna som är större än sin lilla röda bil, älskar sina böcker och fortsätter att göra voluminösa blomsteruppsatser.
Byn är sig ganska lik från Mörkt motiv. Invånarantalet är något decimerat, men å andra sidan har det flyttat in en familj som sticker ut mer än lite.
Byborna håller sig på sin kant.
Julen upptar de första 75 sidorna i Nådastöt. Först därefter träder Gamache och hans personal in på scenen. Och då har de två egendomliga mord att utreda.
Precis som i Mörkt motiv finns här många litterära referenser. W H Auden är fortfarande en favorit.
Margaret Atwood och Yeats är ett par andra. Och Leonard Cohen!
Louise Penny är en omsorgsfull författare. Hon är en god psykolog och människoskildrare. Inget är svart - vitt. Skuggorna och nyanserna finns med.
Inom kort kommer Gamache. 3, Den grymmaste månaden
Etiketter:
Kanada,
Kriminalromaner,
Louise Penny,
Nådastöt
fredag 22 februari 2013
Danmarks svar på Strindberg
I tidskriften Axess 2012:9 påminner Knut Ahnlund om den danske författaren Gustav Wied
(1958 - 1914), samtida med Strindberg. De träffades till och med under Strindbergs och Siri von Essens vistelse i Danmark.
Liksom Strindberg hade Wied skådespelardrömmar. Liksom Strindberg väckte han uppståndelse med att ta avstånd från kyrkan och prästerskapet. Liksom Strindberg anklagades han för osedlighet. Det stormade runt honom hela tiden. Han skrev Ungdomshistorier, tjugofem sammanhängande noveller, som visade likheter med Tjänstekvinnans son; han skrev dramatik och av hans romaner är det Livets ondska som är mest känd i Sverige.
Ahnlund berättar om hur kyrkoherden i Gustav Vasa församling Hans Emil Hallberg, förde en kamp mot Wieds skabrösa pjäs 2x2 = 5.utan att för den skull nämna Wieds namn.
"Kyrkoherden Hallberg var i övrigt en liberal, ja en radikal präst", avslutar Ahnlund.
Han tycker sig veta eftersom Hans Emil Hallberg var hans morfar.
Gustav Wied behandlas styvmoderligt i lexikon och litteraturhistorier.
Inte ens Wikipedia har så mycket att säga.
Man blir lite nyfiken på bråkstaken Wied, som enligt Ahnlund är mycket läsvärd.
Livets ondska finns åtminstone i det lokala bibliotekets magasin. Ännu så länge.
(1958 - 1914), samtida med Strindberg. De träffades till och med under Strindbergs och Siri von Essens vistelse i Danmark.
Liksom Strindberg hade Wied skådespelardrömmar. Liksom Strindberg väckte han uppståndelse med att ta avstånd från kyrkan och prästerskapet. Liksom Strindberg anklagades han för osedlighet. Det stormade runt honom hela tiden. Han skrev Ungdomshistorier, tjugofem sammanhängande noveller, som visade likheter med Tjänstekvinnans son; han skrev dramatik och av hans romaner är det Livets ondska som är mest känd i Sverige.
Ahnlund berättar om hur kyrkoherden i Gustav Vasa församling Hans Emil Hallberg, förde en kamp mot Wieds skabrösa pjäs 2x2 = 5.utan att för den skull nämna Wieds namn.
"Kyrkoherden Hallberg var i övrigt en liberal, ja en radikal präst", avslutar Ahnlund.
Han tycker sig veta eftersom Hans Emil Hallberg var hans morfar.
Gustav Wied behandlas styvmoderligt i lexikon och litteraturhistorier.
Inte ens Wikipedia har så mycket att säga.
Man blir lite nyfiken på bråkstaken Wied, som enligt Ahnlund är mycket läsvärd.
Livets ondska finns åtminstone i det lokala bibliotekets magasin. Ännu så länge.
Etiketter:
Axess,
Dansk litteratur,
Gustav Wied,
Livets ondska
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)