Vilket häftigt fruntimmer!

Flera gånger har jag stött på namnet George Sand (1804 - 1876) när jag läst om Charlotte Brontë. De sägs ha vissa likheter.
Till slut blev jag lite nyfiken och tänkte att jag måste läsa något av denna George Sand om vilken jag endast visste att hon skrivit
En vinter på Mallorca under en vistelse där tillsammans med Frédéric Chopin.
Jag lånade hem Familjen Mauprat samt en biografi om George Sand skriven av André Maurois.
Och läser under stigande förvåning. Ingen roman av George Sand kan gå upp emot den om hennes eget liv.
Tidigt faderlös utsattes hon för moderns och farmoderns divergerande uppfostringsidéer. Till slut lyckades farmodern muta iväg modern till Paris och sedan blev det ganska fritt och lugnt för Aurore Dupin som hon egentligen hette.
När Aurore var sjutton år dog farmodern och Aurore ärver familjegodset Nohant.
1822 blir hon baronessan Casimir Dudevant. Under skandalösa förhållanden upplöses äktenskapet 1827. Sedan kommer baronessan loss.
Hon klär sig i manskläder för att bokstavligen och bildligen få större rörelsefrihet. Hon röker cigarr och tar sig rader av unga, veka älskare som hon tycker om att beskydda.
Eftersom hon måste försörja sig börjar hon skriva och det får ju bli under pseudonym. Ett mansnamn. Hon skriver en roman på sex veckor och börjar genast med nästa. Indiana är namnet på den första romanen. Allt som allt blir det ca sjuttio.
George Sand har ett socialt patos och arbetar för rättvisa åt de fattiga. Hon kämpar för kvinnans rättigheter och vänder sig mot äktenskapet som institution.
"Jag går dit jag vill utan redovisningsskyldighet för någon", sade hon
Trots sin manhaftighet ansågs hon mycket kvinnlig av många stora män som Flaubert, Balzac, Chopin, Musset och många, många andra.
Som författare blev hon mycket uppskattad av Turgenjev, Whitman och Tjechov.
Ellen Key uppskattade hennes syn på kärleken och äktenskapet.
George Sand och Victor Hugo var de mest lästa franska författarna under 1880-talet.
Utöver romanskrivandet och skötseln av fädernegården tog hon hand om barn, barnbarn och
hjälplösa älskare. Som om det inte vore nog med detta var hon en flitig brevskrivare.
20 000 av hennes brev finns utgivna i fem band.
Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

Det är mycket Yorkshire nu.

I tisdags började TV-serien South Riding. En ung lärarinna kommer tillbaka till sina hemtrakter - en liten by i Yorkshire - med huvudet fullt av planer och nya idéer,
Konservativa krafter ser henne som ett oroselement.
Det drar ihop sig...

I en bokkasse i källaren hittade jag
Yorkshire i mina drömmar
av James Herriot
och erinrar mig den gamla TV-serien med de två roliga veterinärerna Sigfried (Robert Hardy) och Tristan (Peter Davison). James Herriot bygger sina böcker på de egna erfarenheterna som distriktsveterinär.

Och så var det familjen Brontë i Haworth i Yorkshire.
(På Wikpedia står det förresten att familjen Brontë har fått en krater uppkallad efter sig på
planeten Merkurius!)
Andra författare från Yorkshire är Reginald Hill, Peter Robinson och Lesley Horton

Jackson Brodie, private investigator i Kate Atkinsons romaner och TV-serien
Brottsplats Edinburgh som vi sett första avsnittet av idag. .
Jason Isaacs är en utmärkt Jackson Brodie i Case histories; De vilseförda på svenska.

Nytt år - ny radioföljetong

När skruven dras åt
En spökhistoria av Henry James. I femton delar.
Uppläsare: Hans Alfredson och Saskia Husberg.
Måndag 2/1 2012 P1 11.35
Sänds även kl. 19.35.

Bilden är lånad av P1

Les sœurs Brontë

1910 kom Les sœurs Brontë av fransmannen och katoliken Ernest Dimnet. Den har alltid funnits med på något sätt och nu har jag äntligen läst ett gammalt nött exemplar från 1927.
Författaren ägnar sig mycket åt familjen Brontës sorgliga historia som slutade med att den gamle prästmannen Patrick Brontë överlevde den sista familjemedlemmen (dottern Charlotte) med sex år.
Och ändå fick han sex barn, fem döttrar och en son. Sonen Branwell föreföll lovande, men gick ett tragiskt öde till mötes som alkoholist. Ernest Dimnet håller fadern ansvarig för sonens olycka. Och till viss del har han säkert rätt.
Över huvud taget skräder Ernest Dimnet inte orden. Han är djupt involverad i familjens öde; han är mycket empatisk i sin beskrivning av de tre mycket olika systrarna Charlotte (1816 - 1855) , Emily
(1818 - 1848) och Anne (1820 - 1849).
Charlotte var den pliktuppfyllande, ganska olyckliga, genialiska men tafatta författarinnan till Jane Eyre 1847, Shirley 1849 och Villette 1852.
Ernest Dimnet jämför henne med de samtida George Sand och George Eliot. Han menar att Charlotte Brontë egentligen var den mest begåvade. Men hon bodde i det avsides, lantliga Hawarth i Yorkshire och hade ingen hum om vad som tilldrog sig i världen än mindre om litterära teorier och strömningar.
Emily var den starka och stolta kvinnan som fann sin inspiration på heden. Och Svindlande höjder är helt visst en ren produkt av heden. Många av samtidens kritiker fann den frånstötande men Matthew Arnold och Charles Swinburne lyfte fram den. Och resten är ju som man brukar säga historia.
Den yngsta systern, Anne, var mild och god och hade blicken riktad mot himlen redan från början. Det viktigaste för henne var att inte vara till besvär. Men hon skrev Agnes Grey - en vidräkning med guvernantsystemet - och
Främlingen på Wildfell Hall där hon tar upp det problematiska med alkoholism. De båda romanerna väckte inte mycken genklang. Då.
Både Emilys och Annes romaner överskuggades helt av Jane Eyre.
För att återgå till Charlotte så avvisade hon en rad frierier. Bland annat det från den som senare skulle bli hennes man prästen Arthur Nicholls och som under första tiden i äktenskapet kallade Mr Nicholls i breven till väninnorna. Sedan blev det Arthur och därefter "min käre man".
De två sista åren i sitt liv var hon odelat lycklig.
Men hennes svaga fysik dukade under i ett havandeskap.
Ernest Dimnets bok Systrarna Brontë var engagerande att läsa. Han ser ur en annorlunda vinkel och med andra förtecken. Han lutar sig (klokt nog) mot The Life of Charlotte Brontë av
Mrs Gaskell som var väninna till Charlotte B. Den biografin kom ut redan 1857, två år efter Charlottes död. Det var hennes far som bett Elizabeth Gaskell att skriva.

Familjen Brontë. En brevbiografi är sammanställd av Juliet Barker.

Saints Innocents

28 december heter sedan gammalt Värnlösa (tidigare Menlösa) barns dag i den svenska kalendern. Liknande benämning hittar man i Danmark, Norge, Frankrike Tyskland (Kindleintag), USA och Holland.
Den bibliska berättelsen om barnamorden i Betlehem som kung Herodes anställde i akt och mening att oskadliggöra den nyfödde konungen av Juda.
Detta finns omskrivet endast hos evangelisten Matteus. Uppgifterna stämmer inte eftersom Herodes vid tiden för Jesu födelse redan var död sedan många år.
Därför måste han frikännas från barnamorden, men om han hade levat hade han varit fullt kapabel att utföra dem, enligt Alf Henrikson i Alla årets dagar.
Giotto utförde målningen.

Tredjedag jul. Dagens namn är Johannes

Årets 361:a dag
"Tredjedag jul var helgdag i Sverige (och Finland) till 1772, då Gustav III reducerade antalet lediga dagar rejält och avskaffade både tredje- och fjärdedag jul. Kungens skäl till reformen var omsorg om näringslivet: han var av den bestämda åsikten att svenska folket arbetade för lite, varför antalet fridagar måste minska. Reformen är ett klassiskt exempel på vad som i västeuropeisk historia brukar kallas ”upplyst despotism” (låt vara att Gustav III vid tillfället ännu hade långt kvar till verklig despotism/envälde).

Finns det religiösa skäl att fira tredjedag jul? Visst. Den som så önskar kan betänka att den 27 december av tradition är den dag då Jesu lärjunge Johannes, förknippad med Johannesevangeliet, Johannesbreven och Johannes uppenbarelser (det är i själva verket högst osannolikt att en och samme person har skrivit allt detta), brukar firas."

Utdrag från SvD:s historieblogg.

Bilden föreställer aposteln Johannes när han skriver sitt evangelium.

Hieronymus Bosch målade.

Unga Radioteatern 08.45

Alldeles som av en händelse lyckades jag sätta på P1 08.45 just när Unga Radioteatern startade sin serie
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.
En dramatisering av
Mark Haddons bok om den autistiske pojken
Christopher som tänker utreda mysteriet med grannens döda hund.
Han har lika svårt att förstå den obegripliga omvärlden som den har att förstå hans speciella problematik.

Jag har inte läst boken men jag vet att jag kommer att följa Unga Radioteaterns serie i sex avsnitt.
Adam Pålsson heter ynglingen som spelar Christopher