Lucky Lada och jag

Freja Morgenstjerne är från Höör men bor sedan länge i Malmö. Hon är i 30 - årsåldern och man- och barnfri. Ganska ofta åker hon hem till Höör. Där bor mamma som är frånskild sedan många år tillbaka. Freja kommer väl överens med mamma som är minst lika slagfärdig som dottern. Båda svär friskt och har en mycket realistisk syn på tillvaron. Om det gäller att köpa ägg eller julgran eller båda delarna måste en åka till Höör. Men det är fortfarande så att om en vill köpa billiga sandaler får en köra till Hurva. Men just nu har Freja ett stort problem. Hon hittar ingen som vill gå med henne på återträffen på Lucky Lada (nöjespalatset i Höör) på juldagen. Freja går  igenom sina gamla kompisar sufflerad av mamma som uppdaterar henne med skrönor och anekdoter om vad som hänt respektive familj sedan sist. Freja noterar alla förändringar som skett i samhället sedan hon bodde hemma. Hon läser sina dagböcker och en förstår att hon utsatts för viss mobbning. "Du ser ut som en padda", ropar en yngling älskvärt till henne. Hon berättar om ett sommarbete där hon och två kamrater spelade och sjöng på äldreboenden. Freja och hennes kompisar har det inte alltid så lätt i sina respektive familjer, men de stöttar varandra under sitt ungdomliga famlande. Jargongen är rå men hjärtlig. Flickorna är vänner. När Freja så småningom vinner andra pris i en novellpristävling i Umeå avbryter hon sin sjuksköterskeutbildning och bestämmer sig för att bli författare. Liksom Piraten skriver hon mycket om mat och konstaterar att tillagningen av isterband kan göra folk upprörda på allvar. Ska det vara dill - eller persiljestuvad potatis till isterband? Lucky Lada (jfr Bellmans Bacchi Lada) och jag är mycket frispråkig och tryfferad med många svordomar och könsord. Men det är en livfull skildring med avväpnande humor. Ibland serveras någon klarsynt livserfarenhet som rymmer en värld, typ "det är aldrig alldeles ömsesidigt med en man." Jag lyssnade på inläsningen som är gjord av författaren själv och det var en verklig upplevelse. Alla dialektala ord uttalades exakt rätt. Jag är inte säker på att jag läst boken eller åtminstone inte uppskattat den så mycket om jag inte lyssnat. En sak är i alla fall alldeles klar. Jag hade aldrig gett den här boken till min mamma.