Vendela Vida

I förra veckans smakebit fick en ung kvinna sin ryggsäck innehållande allt viktigt stulen vid receptionsdisken på ett hotell i Casablanca. Hon hade flytt Florida från ett destruktivt förhållande.  Så börjar romanen När dykaren lämnar sina kläder av svenskättade Vendela Vida. Nu vidtar en veritabel cirkus med poliser, taxichaufförer, hotellpersonal och poliser igen. Mitt i natten vaknar den stackars kvinnan och är bombsäker på att alla är i maskopi med varandra. Nästa dag möter hon en polis som berättar hur effektiv den marockanska polisen är. De har funnit hennes ryggsäck och pass. Det är bara det att ryggsäcken tillhör någon helt annan och passet likaså. Men polisen är jättenöjd och den unga kvinnan behöver inte lång betänketid. Har hon tur finns det pengar på korten och då ska hon bo på det finaste hotellet i Casablanca. Sagt och gjort. Sedan gäller det ju att hålla sig undan och inte dra uppmärksamheten till sig. Den som förlorat sitt pass måste ju rimligtvis anmäla det stulet. Mitt i det dramatiska händelseförloppen är kvinnan egendomligt avstängd. Hon är inte rädd och hon somnar var som helst och tänker att det där får jag väl lösa när jag sedan. Det blir som någon sorts rysk docka. Hon byter ideligen identitet och som kronan på verket blir hon indragen i en filminspelning där hon ska vara stand - in för den berömda skådespelerskan som inte får överanstränga sig. Plötsligt har hon ett sammanhang, mat, bostad och lön. Men hon måste hela tiden snegla över axeln. Språket är njutbart och läsningen flyter friktionsfritt. Men så kommer det länge emotsedda slutet. Och - det är rena kallduschen! Var detta verkligen nödvändigt???