måndag 1 juli 2024

Sommarregn

En stugby i skotska högländerna. Det regnar och alla semesterfirarna har det riktigt trist. De är i skiftande åldrar från pensionärer till riktigt små barn. Någon är där för att de alltid varit där om somrarna. Någon annan längtar hem och lovar sig själv att aldrig komma tillbaka. Tonårsflickan Becky vill bara dö. Det finns inte ens wifi i stugan. Ett rådjur vaktar sitt lilla kid och räven letar mat till ungarna. Det är årets längsta dag i romanen Sommarregn av Sarah Moss. Småbarnsmamman Claire får en timmes egentid av maken Jon, som är lärare. Han tar barnen och går ut i regnet. Claire vankar omkring och funderar över sina alternativ; bada, måla tånaglarna, sova, städa, läsa? Slutligen brygger hon två stora koppar té och går ut med till sin man i regnet. Jordugglan överväger också sina alternativ. Får hon inte mat snart så dör hon. Ger hon sig ut i regnet tynger vingarna ner henne och hon hamnar på marken och blir ett lätt byte för en räv, till exempel. Ett fint grepp det där med att även skildra djurens situation i det grå regnvädret. Sarah Moss har skrivit en annorlunda sommarroman. Jag blir nyfiken på att läsa mer av författaren. Thrillern Offermur finns sedan 2021. Båda romanerna är översatta av Rose-Marie Nielsen vilket ju bara det borgar för kvalitet.

Titel: Sommarregn

Författare: Sarah Moss

Översättare: Rose - Marie Nielsen

Förlag: Atlas

Tryckår: 2024

Antal sidor: 199

söndag 30 juni 2024

Novellresan juni 2024: Skärgården

Jag tar ett samlat grepp om månadens uppdrag att läsa skärgårdsnoveller. Jag lånade hem Iskalla ögonblick. Tio skärgårdsberättelser av Viveca Sten. Tidigare har jag nog sett en eller annan del av Morden i Sandhamn i TV. I Iskalla ögonblick möter en olika karaktärer ur Stens författarskap; och först och främst Thomas och Nora. I dessa tio minideckare får en kika in bakom kulisserna, säger författaren. Jag läste bl. a. Gömt i det förflutna. En livslång sorg och saknad får sin chockerande förklaring.

🐈‍⬛Därefter läste jag två väldigt korta och väsensskilda noveller av Tove Jansson i ett och samma lilla Novellix - häfte. Katten handlar egentligen om två katter. Sophia och farmor är på ön. Sophia jobbar ihärdigt med den lilla katten Ma Petit - i vardagslag Mappe - men Mappe hade sin egen uppfattning om allting och det var alltid Mappe som hade rätt. Sophia tycker att det där med kärlek är ett problem. Ju mer en älskar någon desto mindre kärlek får en tillbaks. Farmor instämmer. Så är det. Mappe växer och börjar jaga. Åtskilliga små fåglar får sätta livet till och alla måste stolt bäras in och visas upp. Sophia står inte ut. Hon önskar att Mappe aldrig blivit född. Eller att hon själv aldrig blivit född. En dag kommer Övergårds på kaffe och Sophia hittar en vit, tillgiven katt i båten. Raskt byts Mappe mot fromme Svante med en flaska rom som underpant. Och nu blir Sophia älskad så det räckte och blev över. Till slut står henne kärleken upp i halsen och hon förstår att det egentligen är Mappe hon älskar.

Novellen Ön inleds: Det är förvånansvärt många människor som går omkring med drömmen om en ö. - Ön; äntligen det privata, det avlägsna, det intima, en avrundad helhet utan broar och staket. Man går barfota, kläderna bleknar och mjuknar och håret tar formen och färgen av strandgräs. Man lyssnar annorlunda; gamla tankar förnyas eller dör ut. Så småningom blir livet på ön annorlunda. Fåglarna tystnar och vattnet blir kallt. Det blir mörkt och kusligt. Fotogenlampan måste tändas. Stadsmänniskorna fladdrar iväg i förskräckelse. "Du sommarkräk, tänker man. Du tror du att du älskar din ö och har aldrig uthärdat en vinter tillsammans med den." Men - i båten halvvägs till fastlandet - kommer en obehärskad längtan efter ön.

Bland mina egna böcker hittade jag Noveller nu. En svensk antologi från 50 - tal till 70 - tal. I den hittade jag Jag hette Marina (Afrodites död) av Ralf Parland; en suggestiv novell med mytiska inslag. Den blev jag helt fascinerad av. Den inleds som följer: Vågorna de viga risslar i mitt strandgrus: solflätat vatten klänger uppför mina bara ben, skummande, svämmande, vändande ned i sitt eviga kar. Poetiskt och tidlöst; med en vågrörelse genom hela berättelsen som tilldrar sig på en ö.

En smakebit på søndag v. 26 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 26 kommer från sidan 77 i Spridda över jordklotet av Yoko Tawada.

"Ursäkta mig, jag har hört att det ska hållas en umami - festival här idag." Hon gjorde en grimas och svarade: " Umami? Är det någon indisk gud eller något? Det har vi inte här." Jag visste av erfarenhet att kvinnor som hon med långa lösögonfransar, tjockt lager läppstift, enormt uppförstorade bröst och högklackade skor inte gillade sådana som mig som flyttar över från ett kön till ett annat. Men eftersom hon varken hade gjort narr av mig eller sagt något sårande bestämde jag mig för att betrakta henne som vidsynt. Att hon trodde att umami kunde vara en indisk gud tydde dessutom på att hon kanske hade ett öppet sinne när det gäller andra kulturer. Jag sade därför halvt om halvt raljerande :"Har ni någon annan indisk gud då?" Hon svarade med allvarlig uppsyn: "Javisst, det är klart att vi har. De är ju mycket populära. Titta, där borta står buddhor och Ganesha - figurer. Alla kostar en euro." Fler smakebitar HÄR

lördag 29 juni 2024

Veckans mening v. 26 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

"En kollega till mig som forskade i litteratur hade sagt att menyer är en litterär genre." 

Min Veckans mening v. 26 kommer från sidan 30 i Spridda över jordklotet av Yoko Tawada. I översättning av Vibeke Emond

fredag 28 juni 2024

Fem en fredag v. 26 2024: Ljudligt

 Elisamatilda: Fem en fredag v. 26: Ljudligt  

  1. Vilka ljud gillar du att somna till? Just nu: Sommar. Annars: Ljudbok
  2. Vad brukar låta i ditt hem? P1
  3. Vad tycker du om din egen röst? Inget vidare. Det verkar inte som om folk hör vad jag säger. (I alla fall är det inte många som rättar sig efter det, tycker jag.🦻)
  4. Vad är mest oljud för dig? Accelererande motorcyklar
  5. Vilket ljud är sommar för dig? Svalornas gälla pip; barns glada tjut på stranden.

torsdag 27 juni 2024

Helgfrågan v. 26 2024


Mias bokhörna: Helgfrågan v 26: Ska vi ha  en sommarversion av helgfrågan under veckorna 27 - 33?


Det får ju till syvende och sist bero på dig, Mia. Men om du orkar och vill så ja, tack!

Den ömma modern

Nu har jag läst en serieroman. Det händer inte ofta. Men den här visade sig vara självbiografisk och handlar om en förstföderska som efter en dramatisk förlossning råkar ut för det absoluta kaos som infinner sig när amningen inte fungerar. Den ömma modern är skriven och illustrerad av Klara Nordin Stensö. Förutom att texten är utmärkt är illustrationerna alldeles otroligt uttrycksfulla. En vet inte om en ska skratta eller gråta. Klaras bröst som fungerat så bra i hela hennes tidigare liv blir föremål för tryckande och klämmande och tyckande. Barnet skriker och får inte i sig någon bröstmjölk vilka metoder föräldrarna än tillämpar. Modern får pumpa ut mjölk, de försöker med sondmatning och amningsnapp. Barnet skriker och ingenting fungerar. Klara lider. Hon skulle ju vara den perfekta modern. Inte får hon och Isak, barnafadern, sova heller. Somliga tycker att barnet ska ha mat var tredje timme; andra säger var fjärde. På natten ska barnet väckas! Vid det här laget är även läsaren förtvivlad. Parallellt med berättelsen om Klaras och Isaks vedermödor får en veta vad kloka och betydelsefulla män (!) som Platon, Aristotelses, Linné och Jean Jacquez Rousseau och många andra haft för syn på detta med amning. Exempel på ammande mammor ur konsthistorien ger ytterligare perspektiv på mödrar och amning. (För övrigt sägs både mor och barn amma i den här berättelsen.).Klara Nordin Stensö har en examen i Grafisk design och illustrtion från Konstfack och är dessutom utbildad systemvetare.