Ivalu

Peter Freuchens (1886 - 1957) roman Ivalu bygger till delar på författarens egna upplevelser under forskningsresor på Grönland och av äktenskapet med den första hustrun som var grönländska. Läsaren får veta mycket om säljakt, valrossjakt, renjakt, alkfågeljakt och björnjakt. Det går åt mycket kött att hålla människor mätta och varma. Slädhundarna behöver också mycket kött. Av skinnen sys stövlar, kläder och sängtäcken. Kvinnorna sätter ut snaror för räv när de behöver pälsar.  Männen är kungar och bestämmer totalt över kvinnorna. En fångstfärd som slutat dåligt utan fångst kunde resultera i att kvinnan blev piskad. Kvinnan rentav förväntade sig att mannen skulle slå. Så gjorde en riktig karl. " Det är synd om folkslutar upp med att prygla sina hustrur. Kan man inte bli ond har man förlorat sin glädje, " slår gamle Merqusaq, Ivalus morfar, fast. Kvinnorna är i regel praktiska, dugliga och mycket kapabla. Men de fick tala efter männen. Ivalu liknar inte riktigt de övriga kvinnorna. Hon är nyfiken på de vita männen, men hennes första man är inuiten Mitserk. Romanen förmedlar det grönländska folkets trosföreställningar och sedvänjor. Jag ler när jag läser deras konversationer där ordet "jag" ibland utelämnas till förmån för man. "Man har blivit sömnig och går till vila!" Säger Mitserk. "Man har beslutat att koka lite kött", tillkännager Ivalu. Inga ord i onödan: "Ska du gå på fångst?" sa hans hustru och därmed var avskedet undanstökat. Jag är fortfarande väldigt förtjust i den här boken som jag läst tidigare och tyckt om. Tror att jag ska läsa något mera av Peter Freuchen när jag ändå är igång. Tror inte att det finns något att invända mot Lisbeth och Louis Renners översättning heller. Ivalu kom ut på svenska 1946.

Veckans mening v. 14 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord driver en lördagsutmaning som han kallar Min mening. Den går ut på att vi delar med oss av en mening som av någon anledning fått oss att stanna upp och tänka till. Den här veckan bjuder jag på en sublim mening som jag hörde i radions P1 (eller om det var i TV.). Medan jag satt och begrundade djupet och vidden av meningen plingade det i min telefon. Det var ett sms från min syster som messade samma mening till mig.

"Vad hjälper det om gräset är grönt när kon är död?"

Ebba Busch har talat.
 

Fem en fredag v. 14 2022: Verb

elisamatilda: Fem en fredag v. 14: Verb 

1. När lånade du senast?

Igår när jag lånade tre böcker som jag reserverat på biblioteket

 

2. När badade du senast?

I somras. Hemma duschar jag

 

3. När betalade du senast?

Igår när jag köpte födelsedagspresenter åt barnbarnen

 

4. När väntade du senast?

Jag väntar alltid på något. Eller någon. Väldigt ofta på maken 

  

5. När spelade du senast?

I december när jag spelade Monopol med mina syskon vid en syskonträff. De olika personligheterna framträdde med all önskvärd tydlighet.

Helgfrågan v. 14 2022

Mias helgfråga v. 14: Var får du dina boktips ifrån?

Det är nästan lättare att säga var jag inte får dem ifrån. Jag kan titta i min egen bokhylla och få syn på böcker som jag glömt att jag hade. Jag kan gräva i källaren och hitta nerpackade böcker som jag inte sett på så länge att jag glömt dem. Jag läser tidningar, tidskrifter och bloggar, bloggar, bloggar. Jag lyssnar på radio och ser på TV; pratar med vänner och bekanta; kollar i bokhandlar och antikvariat; hittar mer eller mindre direkta referenser i böcker jag läser. Det sistnämnda är väldigt roligt. Jag får lust att läsa om Böcker som samtalar av Lena Kjersén Edman. Intertextualitet hänvisar till att ingen text står för sig själv, utan ingår i ett nät av relationer till andra texter. Begreppet introducerades 1966 av Julia Kristeva.

Staden utan kvinnor

Staden utan kvinnor, 2011,  av Madeleine Hessérus tilldrar sig i ett framtida Stockholm, ca 2040. Jag kan tycka att den känns ganska samtida. Staden utan kvinnort är en dystopi och handlar om hur kvinnor bygger en mur, mental och faktisk, omkring sig för att skydda sig mot det utbredda våldet mot kvinnor. Kvinnorna bor i  Södra staden och männen Norra. I gångarna under staden bor de s. s. sorkarna; små magra, bleka pojkar som av olika skäl håller sig undan samhället. De säljer sprit och knark och har grävt ut grottor åt sig i väggarna. Protagonisten Jakob Hall, historiker och författare,  kommer in till staden ifrån skärgården för att infiltrera Fabers krets, en mäktig, manlig terrororganisation. Han är motståndsman och en främling i staden och de tre ynglingar, David, Elliott och Kurt, han närmar sig är mycket avvaktande. De har inga höga tankar om skärgården över huvud taget; de känner inte till den och har aldrig varit där. Men så småningom kommer de att utbyta tjänster och tonen blir lite hjärtligare. Under läsningen associerar en till andra murar (Berlinmurern, kinesiska muren, Trumpens mur mot Mexiko);  Kvinnostaden av Christine de Pizan, medeltidens feministiska klassiker från 1405 och Den nya kvinnostaden av Nina Burton. Jag tänker också på Alice i Underlandet. Staden utan kvinnor är filmisk; språket är fint och ibland rent poetiskt; bildspråket är målande. Men människorna lever inte riktigt. De är framför allt bärare av idéer. Jag tror att jag vill läsa något mera av Madeleine Hessérus. Jag tyckte mycket om hennes språk, hennes skildring av stämningar, den psykologiska precisionen och miljöbeskrivningen.

Veckans kulturfråga v. 14 2022

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 14:
Vilken favoritförfattare har du "tappat bort"

Det finns en författare som jag läst ganska många titlar av men som jag på senare år "tappat bort". Inte för att jag egentligen hinner med i den takten som hon skriver heller. Det är Joyce Carol Oates. Hennes bok om Marilyn Monroe är helt fantastisk. Vi läste den i en bokcirkel och alla var helt överens om att den är enastående. 

En annan väldigt produktiv och likaledes "bortglömd" favoritförfattare är Haruki Murakami. Katten som vrider upp världen och  Kafka på stranden är två lästa favoriter. Många andra väntar i hyllan.

Två giganter som jag skändligen försummat. I åratal. Hur gottgör en sådant?

Tisdagstrion v. 14 2022

Ugglan& Boken:
Tisdagstrion Vecka 14: X i boktitel, författarnamn eller huvudpersons namn

1. Max, Agatha Christies man som vill få hennes porträtt målat i Agneta Pleijels Dubbelporträtt, en roman om Agatha Christie och konstnären Oscar Kokoschka 

2. Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin filmades 1980 av Michael Fassbinder
och den gick som TV - serie några år efter. Det var en fantastisk upplevelse. Barnen fick riva hela huset om de ville, men en timme på måndagskvällarna var deras föräldrar borta för världen. Underbara Hannah Schygulla hade en av huvudrollerna.

3. Halldor Laxness, Salka Valka. Salvör Valgerd Jónsdóttir, Salka Valka, är dotter till en ensamstående mor. De är fattiga och allmänt föraktade av samhället. Salka Valka skrevs 1931, är översatt till många språk  och har filmats flera gånger.  Salka Valka växer upp till en flicka som vet vad hon vill och är modig och stark nog för att trotsa manssamhället. En kvinnohistoria som inte bör falla i glömska

Bonus: Laxfiske i Jemen av Paul Torday. En shejk får för sig att det måste gå att  ordna laxfiske i öknen i Jemen. Romanen filmades också. Regi: Lasse Hallström