Helgfrågan v. 23

Mia undrar i sin helgfråga om det är någon bok vi ser fram emot att läsa i sommar. Jag skulle vilja påstå att det är mer än en, bland andra Byn av Ragnar Jónasson som Mia själv valt. Dessutom vill jag läsa
 

Min alltför vackra väninna av Rosa Ventrella, Italien

Dit mina tankar inte når av Yiyun Li, kinesisk - amerikansk författare

Skuggdansaren av Sara Omar, dansk - kurdisk författare och kvinnorättsaktivist. Skuggdansaren är en fristående fortsättning på Dödstvätterskan

Bonusfrågan gäller om Helgfrågan ska ta semester i sommar?
Jag ser gärna att Helgfrågan fortsätter som vanligt. 
Men det är ju förståeligt om Mia vill ha semester.

Hundra dagar kvar

Hundra dagar kvar av Annika Bengtsson tilldrar sig i Laholm och trakterna däromkring. Eva och Malin är arbetskamrater på en fabrik där de arbetar vid löpande band och har skiftarbete. Det är ett tråkigt arbete, ganska smutsigt och bitvis tungt. Men arbetskamraterna stöttar varandra. I alla fall när de inte är osams. Eva har just tagit sig ur ett mycket destruktivt förhållande, men hon har ändå svårt att glömma Nimmo, pojkvännen. I brist på bättre inleder hon ett förhållande med den unge reparatören Andreas som är Nimmos raka motsats. Han är snäll och ber henne välja tapeter till det hus han köpt i Mellbystrand. Malin har sina egna problem som hon har svårt att kommunicera även om hon och Eva ofta fikar ihop. Greta är en äldre arbetskamrat som anses vara ganska sur utav sig. Hon är gift med Börje, som inte är så väldigt rolig heller. Greta tror att allt ordnar sig med hjälp av mat. Och när Börje börjar bli konstig erbjuder hon kaffe och smörgås. Deras dotter berättar att de ska bli morföräldrar en gång till. Men Börje reagerar inte som Greta tänkt sig. Han är bra konstig. En dag blir Greta dålig på arbetet och måste gå hem. Det är så hon förstår varför hon inte känt igen sin äkta man på ett bra tag. Hundra dagar kvar är välskriven med ett välvårdat språk. Den  har ett visst driv och jag uppskattar knorren på slutet. Ändå hade jag önskat att Annika Bengtsson lämnat lite syre åt sin läsare. Men det blir kanske i nästa roman?

Titel: Hundra dagar kvar
Författare: Annika Bengtsson
Förlag: Grim förlag
Tryckår: 2017
Antal sidor: 304

Tisdagstrion: Hyllvärmare

Ugglans & Bokens läsutmaning v. 23: Hyllvärmare

1. Sågverksungen av Vibeke Olsson
Vet inte varför den här boken inte är läst. Det beror inte på bristande intresse. 
Jag gillar att läsa om miljöer, tider och platser jag inte känner till. Och visst borde den kunna kallas en modern klassiker

2. Doktor Faustus av Thomas Mann. 523 tättskrivna sidor; gulnat papper.
Huset Buddenbrook läste vi med stort intresse i läsecirkeln. Och jag ser på understrykningarna att jag åtminstone börjat på Doktor Faustus. Också detta en modern klassiker.
 
3. Klocka utan visare av Carson McCullers handlar om en liten stad i Sydstaterna där spänningarna växer sig allt starkare. Stadens store man drömmer om en återupprättelse för södern efter den långa förnedringen efter inbördeskriget. Modern klassiker

Tänk snabbt! v. 23

  enligt O :
Första frågan handlar om hur du brukar planera din sommar och om du helst tillbringar den hemma eller borta. Borta behöver absolut inte vara långt bort, men vara en annan plats än där du bor till vardags. Vanligen blir det semesterhuset, men i år blir det hemester

Syrenerna blommar här utanför och tiden mellan hägg och syren gick utan att jag märkte den. Vilket träd är vackrast tycker du, hägg eller syren? Syrén

I helgen läste jag ut en av årets absoluta snackisar nämligen Där kräftorna sjunger och jag blev så beskriven. Det händer ibland med böcker som hypas totalt. Hur hanterar du böcker som “alla” verkar läsa och älska, läser du direkt eller väntar du tills hypen är över? Ofta läser jag inte alls

Jag har den senaste tiden läst flera böcker som avslutas med en epilog och jag är inte helt säker på vad jag tycker om greppet. Vill du ha ett direkt avslut, eller föredrar du en epilog? Epilog. Kan bero på boken


Titlar på böcker kan ibland bli exakt lika och i veckan uppmärksammades att två ganska nyutkomna böcker båda fått titeln Svärmodern. Den ena är skriven av Moa Herngren och den andra av Sally Hepworth. Vilken av dem lockar dig mest? Sally Hepworth


Veckans fem snabba lyder alltså:

hemma eller borta?

hägg eller syrén?

läsa direkt eller vänta tills hypen är över?

direkt avslut eller epilog?

Svärmodern av Moa Herngren eller Sally Hepworth?

Utmaning: Authors & Characters - Robert

Lyrans måndagsuppgift v. 23: Authors & Characters: Robert
Robert Graves (1895 - 1985) är mest känd för sin självbiografi Goodbye to all that, sin poesi och och emot kriget och sina historiska romaner om kejsar Claudius. Robert Graves avbröt sina studier i Oxford för att delta i första världskriget. I slaget vid Somme blev han svårt skadad och hade hela livet problem med lungorna. Under en tid var han professor i engelsk litteratur i Kairo och sedan professor i poetik i Oxford. 1976 gick Jag, Claudius som TV - serie med den fantastiske Derek Jakobi i huvudrollen.

En svensk, nutida författare är ju Robert Warholm. Icke att förglömma!

I Jane Austen´s Emma förekommer en rejäl och trevlig man vid namn Robert Martin, som Emma rynkar på näsan åt när han friat till Harriet Smith första gången. Robert Martin är god vän med George Knightley. Så småningom reder ju allt upp sig.

En smakebit på søndag,

"Tårarna  gick inte att hejda och Evas mungipor vände neråt i en ofrivillig gråtgrimas. Hon bankade på magen för att få stopp på värken, Dtopp på alt som hände därinne. Allt som inte hände den här gången heller. Hon hade varit säker nästan inte kunnat väna till hon fick berätta för Nimmo men bestämt sig för att vänta för att få vara helt ensam om hemligheten några dagar.. En snörvling följdes av en djup suck  och en bitter smak av besvikelse. Med en loj blick på stolen och på golvet konstaterade hon att strumpan var borta. Hon föll på knä, sedan ner i fosterställning och blev liggande en lång stund medan värken pulserade genom henne och i tjocka stötar knuffade ut det ovälkomna mensblodet. "
Från sidan 7 i Hundra dagar kvar av Annika Bengtsson, Grim förlag 2017 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att tipsa varandra om det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Ett annat liv

Under ensliga coronapromenader har jag haft storstilat sällskap i öronen av
Per Olov Enquist som läst sin självbiografiska roman Ett annat liv. Jag läste boken när den kom ut, men för en gångs skull överträffade uppläsningen läsningen. Per Olov Enquist tillförde något alldeles speciellt med sin mjuka, välmodulerade röst och vackra dialekt. Här finns allt med ifrån uppväxten i Hjoggböle med den fromma modern till segern över ”spritadjävulen” 1989. Pojken upplevde sin mormor som en tillgång i livet och den döde fadern var hans ständige följeslagare. Först när PO fick ett eget barn förstod han att han inte haft någon far. Hur gjorde man? Han hade ju ingen förebild. Lantisen trivs när han kommer till Uppsala. Han ser och hör och anpassar sig lätt och upplever friheten. PO skriver i största hemlighet; han vill inte göra sig till åtlöje som bondestudent. Men han har släktens magsårsmage och opereras flera gånger. Han är magnecylmissbrukare. Redan där borde man ha sett varningssignalen. PO reser runt och deltar i idrottstävlingar som höjdhoppare. Han måste inte nödvändigtvis vinna men han vill förbättra resultaten. Han fortsätter att se, höra och lära ute i världen. Han skriver och gör uppläsningar tillsammans med andra unga författare som Urban Torhamn, Göran Tunström och Lars Görling. Han gifter sig och får två barn. Han skiljer sig och gifter sig med danska Lone Bastholm. De flyttar till Paris när hustrun blir dansk ambassadör i Frankrike. PO går omkring i lägenheten och kommer sig inte för med något egentligen. Det är nu spritmissbruket tar fart på allvar. Så småningom blir det avvänjningskliniker på olika ställen. Men Minnesota – modellen passar inte PO på något sätt. Han rymmer och försöker att inte se hustruns ledsna ögon. När han rymmer i strumplästen från den isländska kliniken är det minus 3 grader och snö. Något händer med Per Olov Enquist. Året är 1989. Det är nu Berlin – muren faller. PO Enquist är i Prag, men reser genom Berlin på natten och upplever glädjeyran. (Lustigt nog var jag också i Prag och råkade passera Berlin samma natt.) PO sätter sig ner och skriver Kapten Nemos bibliotek utan besvär. Han är nu helnykterist. Minnesotamodellens nykter alkoholist är ett uttryck han inte vill veta av. Två gånger får han Augustpriset; för Livläkarens besök och Ett annat liv 2008. 1968 fick han Nordiska Rådets litteraturpris för Legionärerna. Som dramatiker har han också skördat lagrar. Medan han kämpade mot ”spritadjävulen” gick hans föreställningar för fulla hus. PO Enquist har översatt Wolf Biermanns text Ermutigung , på svenska Uppmuntran. Detta blev psalm 824 i 2000 års psalmbokstillägg. Britta Snickars har gjort musikarrangemanget. Mot slutet av sitt liv fick PO Enquist bl. a. problem med hjärtat. 2016 fick han också en stroke och ord och namn kom inte lika lätt. 25 april 2020 dog Per Olov Enquist; saknad och sörjd av många även utöver familjen.