Osynlighetsmanteln

Ge Fei (pseud. för Liu Yong) är en av Kinas mest berömda författare. Han är mestadels känd för sina noveller, men nu har romanen Osynlighetsmanteln kommit ut på svenska på Chin Lit förlag i översättning av Roger Heshan Eriksson. Cui är en liten alldaglig man som hankar sig fram i tillvaron. Hans stora kärlek som, trots moderns varningar blev hans fru, har lämnat honom för en annan. Cui bor i en eländig lägenhet i utkanten av Beijing där vinden sveper tvärs igenom rummen mellan väggens plankor. Det är Cuis systers lägenhet. Nu vill hon ha den tillbaka för hon ska hyra ut den. Själv har hon bosatt sig i moderns hus och Cui kommer aldrig på att hälften egentligen är hans. Systerns man är en skurk i likhet med de flesta andra i Osynlighetsmanteln. Cui förefaller mycket troskyldig jämfört med sin omgivning. Han reflekterar över hur tiderna förändrats när han ser sin barndoms gränd som varit en stillsam lekplats för barnen men som nu blivit en skränig och livligt trafikerad gata. Han minns barndomsvännen som han en gång räddade skinnet på och fick löfte om en motprestation när så behövdes. Cui ber om hjälp med ett tillfälligt boende, men den forne vännen hör inte på det örat. Cui har en kunskap som inte är allom given. Han kan bygga ihop avancerade musikanläggningar av de allra finaste delar som han samlar ihop från hela världen. De som arbetar inom den här branschen är väldigt få; de känner varandra och även om de inte direkt hjälper varandra så lurar de inte varandra heller. Cui får en beställning av en otroligt rik och mycket farlig man. Han vill ha världens finaste musikanläggning. Cui undrar varför, eftersom den rike mannen inte har en hum om musik. Kan det vara en gåva till hustrun som döljer sitt vanställda ansikte bakom en huvudduk? Allt är mycket mystiskt. Och faktiskt spännande. Språket i Osynlighetsmanteln är väl avpassat för innehållet. Miljön är ruff och det är människorna också. Inte lätt att vara människa i ett sådant samhälle. Alla är sig själv närmast; skurkarna styr och akademikerna pratar strunt utan att omsätta några av sina teorier i praktiken. Jag inväntar med spänning nästa översättning av Ge Fei.

Veckans topplista v. 10 - Vinterns bästa

Johannas deckarhörna:
"Inget slut på vintern i sikte utomhus, men kalendern säger ändå att mars är en vårmånad. Så låt oss summera vintern. Vilka är de fem bästa böckerna du har läst under december-februari?"
1. Älskarinnorna av Elfriede Jellinek
Jelinek skildrar ironiskt och bitskt ett patriarkat där inte ens männen är särskilt lyckliga.
2. Själarnas ö av Johanna Holmström
Om därhuset på Själö dit svårplacerade kvinnor förvisades
3. Rekviem av Antonio Tabucchi
I väntan på den store poeten i Lissabon 

4. Häxyngel av Margaret Atwood
En intelligent och rolig omarbetninga av Shakespeare´s Stormen
5. Separationen av Katie Kitamura
Hur långt har den ena människan ansvar för den andra? Hur väl känner vi våra allra närmaste egentligen?

Tematrio - Sorg

Lyran: "Idag är det två år sedan min mamma dog och trots att jag verkligen försökt kan jag inte komma på något annat tema än sorg.  Sorgen förändras, tack och lov, över tid, men den finns ändå alltid där. Berätta om tre texter som gestaltar sorg!"
1. H som i hök av Helen MacDonald. Här skildrar författaren sorgen efter den högt älskade fadern och hur hon tog sig ur den.
2. Jord och aska av Ratiq Rahimi. Farfar Dastaguir och sonsonen Yassin arbetar i gruvan; trötta, dammiga, hungriga och törstiga. Farfar är utom sig av sorg och önskar att han vore död. Sovjetunionen har invaderat Afghanistan och Dastaguir har fått se hela sin familj utlånas under en bombraid.
3. Att rosta bröd av Roger Rosenblatt skildrar sorgen efter 38 - åriga Amy som segnade ner på löpbandet och efterlämnade make, tre barn och föräldrar. Sorgeåret har ingen ände, men sorgen ändrar sig.

Ny radioföljetong

Ordfront förlag

På torsdag 8/3 börjar Pia Johansson läsa Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors som radioföljetong. Dorthe Nors kom för ett par år sedan ut med den uppmärksammade novellsamlingen Kantslag.

En smakebit på søndag

"Det var tur att Cixi la vantarna på pengarna som flottan skulle ha haft till att bygga stridsfartyg för och istället byggde upp det vackra sommarpalatset vid bergen väster om staden. Annars hade den där flottan lik förbannat bara gått

upp i rök under kriget mot japanerna på 1890 - talet. Det visar att korruption inte nödvändigtvis är av ondo och man kan inte annat än beundra den gamla damen Cixis framsynthet. Utan sina ränksmiderier hade hon inte kunnat lämna ett världsarv åt eftervärlden. Hur mycket drar inte Sommarpalatset in bara i biljettintäkter på ett år? Jag bor alldeles utanför den västra porten och så länge det inte regnar cyklar jag genom parken varje eftermiddag. Jag tar mig in genom Ruyi - porten i söder och cyklar ut genom Beigong - porten i norr. Under tjugo års tid har jag gjort det och alla årstider är lika vackra. "
Från sidan 11 i Osynlighetsmanteln av Ge Fei.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger hanterar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi - utan spoilers! - delar med oss av det vi just läser. Fler smakebitar HÄR

Fågeln som skriker om natten

Berättarjaget en följer i den här novellen, Fågeln som skriker om natten,  arbetar på ett äldreboende och är 26 år. Ibland funderar han på att göra något annat, men bara korta stunder i taget. Troligtvis brås han på sin blyge, föga handlingskraftige far, som har gräsänder och gäss på tavlorna i vardagsrummet. Föräldrarna är skilda. Modern har färgat håret och börjat på en kurs i brasiliansk tango. Hon går på bio och caféer med sina väninnor. Och så har hon en ny pojkvän, men det varar inte länge. Hon serverar kaffe i finrummet, har trasmattor på golvet, bokhylla utan böcker och vitrinskåp. Sonens namn avslöjas aldrig - ett kymriskt skuggnamn, tycker han. Kan det vara Dylan - men fadern heter Aron. Sonen bekymrar sig ofta för honom och åker och hälsar på. Fadern är bara sextiotvå år, men sonen tycker att han verkar ha gett upp. Troligtvis har han haft psykiska problem. Troligtvis har det gått i arv till sonen. Fadern har sömnsvårigheter. En skrikande fågel väcker honom varje natt och sedan kan han inte somna om. Sonen minns glimtar ur en solig och lycklig barndom. Ofta rodde den lilla familjen ut med ekan och hade picknick på en ö i älven. En gång glömde fadern bort årorna när han försvunnit långt borta i sina tankar. Sjöräddningen fick rycka in. När de väl blev räddade blev fadern förd till sjukhus. Precis som hans far före honom. Jag tycker mycket om Andrea Lundgrens sätt att berätta om sina små människor; empatiskt och med sinne för detaljer. Sonens omsorger om föräldrarna är rörande liksom hans tankar på en eventuell framtid med Eva som han just träffat. Eva är ett så ljust och vackert namn. Och det är inte svårt att tänka sig ett barn i hennes famn. 
Den här novellen passar in på nr 39 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell där någon dricker kaffe eller té.

Omvägen

Nilsson förlag

Det var gåsen på omslaget som fick mig att ta tag i Omvägen av Gerbrand Bakker. När jag sedan förstod att det rörde sig om en holländsk författare och Nilssons förlag och att Per Holmer översatt blev det ännu bättre. Omvägen handlar om en medelålders akademiker som brådstörtat och i hemlighet flyttar hemifrån Amsterdam och hyr ett gammalt hus i en avlägsen dal i Wales. En förstår att hon arbetar med en avhandling om Emily Dickinson. Ibland när hon blir tvungen att uppge ett namn kallar hon sig Emilie. Läsaren fastnar direkt i kvinnans iordningställande av gården och då i synnerhet i trädgårdsarbetet. Hon har tagit en liten släpkärra med sig och den får hon mycken användning för. Det hela är väldigt rart och trevligt, men det infinner sig tidigt stråk av svärta. Liksom i förbigående får en små pusselbitar till hennes förflutna och utan att en riktigt vet hur det gick till har en gjort sig en bild av Emilie i Amsterdam. Nu uppenbarar sig den lätt vindögde ynglingen Bradwen, som är förunderligt hemtam i huset. Han utför en del praktiskt arbete åt Emilie som trots att hon fått veta att hon inte kan bo kvar ändå fortsätter med sitt trädgårdsarbete. En avlägsen släkting till änkan Evans som ägde huset har dykt upp. Emilie är egendomligt oberörd av beskedet. Emilie tycker att det står en odör av kärring i huset. Ynglingen förstår inte vad hon menar. Jag tror att det är något helt annat hon fått vittring på. Omvägen är en spännande roman fram till sista sidan. Språket är väldigt fint. Beskrivningen av landskapet med dess djur, berg och dalar tilltalar mig. Språket passar väl ihop med det vemodiga innehållet; men humor saknas inte. Slutet överraskar.
Gerbrand Bakker har skrivit två romaner tidigare, men det tycks endast vara Däruppe är det tyst som också är översatt till svenska.