En novell från Indien

En gammal kvinna plockar in sin slitna tvätt ifrån strecket eftersom det kommit ett moln på himlen. Det sänker sig en tystnad över nejden och långt borta börjar ett tungt regn falla. Den gamla kvinnan börjar tillreda en enkel måltid mer av gammal vana än av hunger. Det kommer fram att hon är ensam och att hon saknar sin gamle man som givit sig iväg för att övervaka reparationer  av ett hus som de fått av hans far. Det skulle ta tre veckor, men plötsligt blir det tre månader. Grannarna börja undra. Har han lämnat henne? En brorson kommer och säger att hennes man klagar över att hon gnatar på honom och att han aldrig får någon lugn och ro. Och att hennes mat är oätlig eftersom hon slutat använda både olja och ghee. Makens brev tyder också på att han njuter av friden där han bor intill ett Krishna - tempel. Matlagningen klarar han bra. Liksom den gången när den gamla kvinnan brutit benet och legat på sjukhus. Men hon vet ju bäst själv hur det såg ut i hemmet när hon kom tillbaka. Allt hade grott igen. Mer och mer kommer fram om deras gemensamma liv. De har en gemensam son och en sonson. Den gamle mannen kallar henne Mirus mamma. Och en upplever livet i gränden där den gamla kvinnan bor; ljudet av djuren, larmet från marknaden, lukterna. "Men vanorna som inarbetats under så många år är på något underligt sätt upprivna." Den gamla kvinnan glömmer att sprida kodynga för att binda dammet och att ta in vatten för natten. Också hon undrar om hon blivit övergiven för gott. Novellen heter Livet efter livet. Den är skriven av Anita Agnihotri och ingår i novell - och reportagesamlingen Dagar i Mahuldiha. Den här novellen passar på nr 30 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från Indien.

Bokbloggsjerka 9 - 12 juni

Annikas bokbloggsjerka 9 - 12 juni ställer frågan:  Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?
Det måste vara den Läsebok för Sveriges barndomsskolor. II. Svensk vers, som jag hittade i min morfars bokhylla. Den innehöll psalmer, sånger och visor valda och sammanställda av Alfr. Dalin. I Svensk vers fanns illustrationer som eggade min fantasi, många sorgliga dikter, hjältedikter, barnsliga dikter, dikter om älvor, tomtar, jättar och troll; dikter om växter och djur, legender och historiska bilder; kort sagt en helt ny spännande värld. Den där boken bytte ägare ganska omgående. Utan några som helst förhandlingar.

En liten körsven handlar om en liten sjuårig gosse som fick lov att hålla i tömmarna när far och han var ute och åkte hästskjuts. Jag gillade farten i bilden. Jag gillar fortfarande skogsvägen och granarna. Hästen är väl tecknad av Jenny Nyström.

Graven i skogen berättar en sorglig historia om den unga drottningen som sover under törnrosorna i skogen och hela historien om hur det gick till när hon hamnade där. Edvard Fredin skrev dikten.

Äktenskapsarrangörerna

Chinaza Agatha Okafor har blivit bortgift med Ofodile Emeka Udenwa. Chinazas morbror och moster har arrangerat det hela. Utan att konsultera Chinaza, förstås. Hon har så mycket att tacka dem för, det försummar de aldrig att påpeka för henne. Hon tackar lydigt, men tänker upproriskt på allt arbete hon uträttat åt dem. Den blivande maken är också nigerian men har utbildat sig till läkare i USA. Och han har ett hus. Chinaza får veta att hon blivit fint gift. Därför blir kulturkrocken så mycket större när de kommer från Lagos till New York. Huset är en sunkig lägenhet som i stort sett saknar möbler. Ofodile, som bytt namn till Dave Bell, är i själva verket AT - läkare. Chinaza, som hädanefter ska heta Agatha Bell, blir förfärad när hon upptäcker att Dave äter både pizza och hamburgare utanför hemmet. Lagar en hustru inte sin mans mat är hon snart av med honom. "Vaka alltid över din man som guldgåsens ägg," har moster Ada alltid tillhållit henne. Chinaza Agatha är en klipsk flicka som gärna hade studerat vidare på universitet. En ser allt med hennes ögon och lider med henne allteftersom hon uppdagar hur saker och ting verkligen ligger till. Hon packar sina få tillhörigheter och går till sin mera erfarna väninna Nia, som också är ifrån Afrika och har ett swahilinamn. Nia lovar att ordna arbete, men först måste Agatha ha ett arbetstillstånd. Stackars Chinaza har råkat i ett riktigt dilemma. Chimamanda Ngozi Adichie berättar i novellen Äktenskapsarrangörerna med humor och medkänsla om den unga kvinnan som är så utlämnad; först till inte speciellt kärleksfulla släktingar och sedan till en inte speciellt kärleksfull man. Hon har inga verktyg att hantera sin iråkade situation, men på något sätt har jag gott hopp om henne ändå. Det känns som om den här novellen borde ha blivit en roman. Så snart ville en inte släppa bekantskapen med Chinaza Agatha Okafor.  Äktenskapsarrangörerna ingår i Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig. Novellen passar in på nr 29 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett yrke i titeln

Helgfrågan v. 23

Vad tycker vi om överraskningsexemplar, frågar Mia i sin helgfråga.
Jag har inget emot överraskningsexemplar. Jag får inte så många så det är inget problem alls.

Bonusfrågan gäller bästa sommarlåten. Min bästa sommarlåt är Sommarpsalm. Sv ps. 201, En vänlig grönskas rika dräkt . Text: Carl David af Wirsén. Musik: Valdemar Åhlén. Jag har sagt det förut och nu sade jag det igen.

En tid av oro för Eugenia

"Ett tag efter det Göransson på allvar ringförlovat sig med Eugenia blev han en nästan ordentlig människa, och Eugenia å sin sida fick banklån och öppnade vitvaruaffär". Så inleds Eyvind Johnsons novell En tid av oro för Eugenia. Den ingår i novellsamlingen Än en gång kapten som kom ut 1934. Göransson är målare och han har lätt för att se lite väl djupt i glaset. Eugenia å sin sida har varit lite lätt på foten och till stor tröst för den lilla stadens ungkarlar.  Den lilla staden har mycket att tala om. Ryktet går. Emil hette en man som Eugenia var förtjust i men han försvann till Amerika. Nu sägs det att han är på väg hem igen. Och det är nog sant för det är hans far som säger det. Eugenia börjar fantisera om återseendet. Någon i den lilla staden ser till att upplysa Göransson om Emils existens. Göransson, som samtidigt med nykterheten gripits av sedlighet för kärleks skull, har helt rättat sig efter Eugenias föreskrifter.  Större delen av sin avlöning har han lämnat till Eugenia - eller Jenny, som hon kallas i dagligt tal. På lördagarna gick de på bio och om söndagarna tog de en promenad. Göransson fann stort behag i de nära nog äktenskapliga arrangemangen. På en punkt var Eugenia omedgörlig. Göransson får inte flytta in i vitvaruaffären förrän de blivit ordentligt gifta. Och nu ska Emil komma. Göransson blir så störd att han tar sig ett rus igen och en kylslagen promenad. När Emils tåg kommer finns han på perrongen liksom Eugenia och Emils far. En charmerande novell olikt allt jag läst av Eyvind Johnson tidigare. Den får komma in på plats nr nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett lyckligt slut

Olikhetsutmaningen: snabbt och långsamt

enligt O: Olikhetsutmaningen handlar den här veckan om orden snabb(t) och långsam(t), välj själva om adjektiv eller adverb är er grej. Koppla samman böcker, film, musik eller annan kultur med dessa ord.

1.
Snabbt jagar stormen våra år,
som skyar över hav.
Knappt tändes, år, din blida vår,
så bleknar glansen av.
Din sommarblomstring är sin kos,
hav tack för vad du gav,
om ock du endast gav en ros
att lägga på en grav.
2.
Du makt för vind och skyar,
du makt för liv och år,
som ständigt allt förnyar
och allt i spillror slår,
med öden och med timmar
i julens aftonbrand
du står, och sädet glimmar
i såningsmannens hand.
3.
Giv psaltare och lyra,
då mödan görs oss lång.
Betag oss ej den dyra,
den ljuva lust till sång.
Låt klinga våra dagar
som vind i gröna hagar,
som hav i böljegång.
4.
Giv oss en härd att njuta vid
av vårt beskärda bröd.
Giv oss ett bröst att luta vid,
när glädjen vänds i nöd.
Giv oss en tro att sluta vid,
tryggt i den mörka död.

Erik Axel Karlfeldt

Långsamhetens lov av Owe Wikström har undertiteln: Vådan av att åka moped genom Louvren. Det är en helt underbar bok som först kom ut 2001. Författaren manar oss att leva livet lite långsammare och att njuta mera av det. En ska inte skygga för allvaret eller ensamheten. Lärt och lättsamt berättar Owe Wikström om sina erfarenheter, resor och läsningar.  Långsamhetens lov läses med fördel på ett strosande sätt, förslagsvis på ett café eller i en skön fåtölj står det på förlagets hemsida. Så sant. 

Kärlekens fyra årstider

Le Touquet är skådeplatsen framför andra för kärleksparen i Kärlekens fyra årstider av fransmannen Grégoire Delacourt. Året är 1999 och den fjorton de juli är det datum som återkommer. Den 31 december 1999 förväntar sig vissa att jorden går under. Femtonårige Louis vill betyda allt för trettonåriga Victoire, men hon ser honom mer som en vän. Han kommer att möta henne vid senare tillfälle under trista omständigheter. Isabelle är 35 år och har blivit lämnad av sin man medan 55 - åriga Louise är trött på sitt äktenskap som går på slentrian. Isabelles stora kärlek alltsedan ungdomen är Jérôme. Hon kommer att återse honom, men ... nej. Louise å sin sida vidtar drastiska åtgärder. Med gott resultat. Pierre och Rose är ca 75 år. De mötte varandra på stranden under ett bombanfall under kriget. De har älskat varandra i alla år, fått ett barn, mist ett annat, längtat efter flera och verkligen delat allt i livet med varandra. De här människorna kommer att stöta på varandra på olika sätt och vid olika tider. Kärlekens fyra årstider är en varm, vacker och vemodig roman; en riktig bladvändare där även olycklig kärlek har sitt värde. Musik - och filmreferenserna är många. Francois Cabrels Hors - saison är listetta 1999 och den kommer igen titt som tätt. Översättare är Sofia Strängberg. Förlaget Sekwa. Originalets titel:  Les quatre saisons d’été  (en kan ju fundera en stund över förhållandet till den svenska titeln.)