Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen,  tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

Allt på en gång

Det var länge sedan jag läste en roman av Aino Trosell. När jag nu sprang på En egen strand som CD - bok på biblioteket   uppläst av Stina Ekblad slog jag till. Den handlar om ett par systrar som utmattade var och en på sitt sätt flyr civilisationen till en öde ö i Stilla havet. Hanna, den yngsta, är utbränd socialsekreterare och tvåbarnsmor; i den ordningen. Judit är konstnär, singel och har inga barn. I början flyter allt som planerat. De läser, skriver och målar. De litterära referenserna är många och mer eller mindre tydliga. Jag tecknar för ingen, säger Judit. Läsningen består av pocketklassiker. Den enda författare som omnämns direkt är Selma Lagerlöf. Så småningom kommer systrarna in på familjen. Som vanligt har syskonen inte haft samma barndom. De kommer in på sin egen speciella relation och nu hettar det till ordentligt. Gamla oförrätter och svek tas upp till förnyad granskning. I första delen av boken följer en Judits tankegångar och i den andra Hannas. Stora delar av tiden går åt till systrarnas egen tankeverksamhet. Systrarna går till rätta med sig själva. Många aktuella samhällsproblem ventileras; flyktingar, global uppvärmning, västvärldens svek mot tredje världen, det våldsamma informationsflödet, alla valen, Gud som lämnat över till Marknaden, äktenskapet som misslyckad inrättning, moderskapet som innebär så oerhört mycket mer över så lång tid än själva födandet. Trosell gapar över mycket. Men hon gör det bra. Läsaren tappar i likhet med systrarna uppfattningen om tid och avstånd. En del formuleringar känns som fastslagna truismer medan andra är mycket bra. "Det är ingen mänsklig rättighet att bli älskad men ett privilegium att kunna älska." Slutet känns utdraget, men just som en ska ge upp kommer Trosell med en ny twist. Med tiden blir slutet allt mera surrealistiskt, och jag skulle kunna säga att jag inte vet hur En egen strand faktiskt slutar. Men jag är inte säker på att det egentligen gör så mycket. "Allt är ogjort och allt är möjligt."

Spansk radioföljetong

Idag läser Agneta Pleijel näst sista avsnittet av sin självbiografiska roman Spådomen. En flickas memoarer. Jag uppfattar den på ett helt annat och bättre sätt nu än när jag läste den. Agneta Pleijel tillför något med sin röst och sitt sätt att läsa. Ny radioföljetong:

Tomas von Brömssen läser Världen av Juan José Millás med start den 9 juni. Världen är en klassisk barndomsskildring från Franco - tidens och 50 - talets Spanien. Pojken bor i de fattiga utkanterna av Madrid. Citat från Wikipedia:
"I sitt omfattande, till största delen psykologiska och introspektiva, författarskap har han (Millas) skapat en egen litterär genre, articuento, där vardagliga händelser förvandlas till fantastifulla berättelser som får läsaren att se verkligheten på ett mer kritiskt sätt." Det låter spännande och jag tror att Tomas von Brömssen är alldeles rätt uppläsare.

Millás ansluter sig till Prousts tanke att författare blir man först när man ger upp sitt liv, en tanke som ges följande vackra formulering: ”Det kan hända att vi upptäcker litteraturen samtidigt som vi dör.” 

En smakebit på søndag

En smakebit på söndag är en läsutmaning som Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel finns det: No spoilers!
Min smakebit kommer från inledningen på Gabriela Adamesteanus roman Förlorad morgon som nu finns på svenska. Den utspelas under en enda förmiddag men innehåller sjuttio år av rumänsk historia. 547 sidor som översättarna Åsa Apelkvist, Arina Stonenescu och Nils Sundberg arbetat med.
Från sidan 9:

"Skulle hon förr i tiden suttit inne så där flera dar i sträck utan å komma ut hade hon känt sig som ett djur i bur. Mitt upp i allt kunde hon bara ge sig iväg. Hon tog dem i tur och ordning, ena dan hos den, andra dan hos den, och inte från nån kom hon tillbaks med tomma händer. Hon satt väl där och småprata en stund, fick väl reda på nåt som hänt, för satt man dagen i ända med den där stumma människan fick man ju lust å bara fly sin kos. Aldrig hade hon haft nåt å prata med honom om, och förresten, vad skulle man prata med sin man om? "Mannen ska känna dej bara från midjan och neråt," säger hon, och när svägerskan hör henne rynkar hon genast pannan. "Var tyst nu, Vica, för sjutton gubbar, pojken kan ju höra dej... Gamla tanten och ändå pratar du bara strunt."  Fler smakebitar HÄR

Det livslånga lärandet

Fantasy och dystopier är inte mina favoritgenrer. Men jag är tillräckligt nyfiken för att igår kväll bänka mig vid TV:n för att se filmen Divergent. Förlagan är ungdomsromanen med samma namn av Veronica Roth. Idag gick jag till biblioteket och lånade fortsättningen, Insurgent samt Four, en Divergent - samling innehållande fyra nya Divergent - noveller. Filmen är ju mycket spännande, men jag kände att jag ville veta hur böckerna är och vad de innehåller utöver de händelser som blir film. De överlevande i ett postapokalyptiskt Chicago i en okänd framtid har delats in i fem olika falanger där en viss egenskap odlas. Vi har de tappra, de lärda, de osjälviska, de ärliga och de fridfulla. Fred och jämlikhet ska råda. Hjältinnan, den 16 - åriga Beatrice, ska i likhet med andra jämnåriga genomgå ett test för att se vilken falang de passar i. Därutöver ska ungdomarna göra ett personligt val. Falang går före blod. De unga kan inte gå tillbaka till sina föräldrar. Beatrice (Chailene Woodley) tillhör liksom sina föräldrar de osjälviska, men hon väljer de tappra i det personliga valet. Sedan inträder en tid av prov när hon ska bli godkänd av de tappras falang. Hon byter namn till Tris och visar att hon sannerligen inte är en mesig torris. Nej, hon har rent omänskliga krafter, är alldeles obegripligt modig, orädd och klok.  En av hennes ledare är den vackre Tobias/Four (Theo James). Han och den andre ledaren, Eric,  är väldigt olika varandra och det finns en spänning i luften. Över huvud taget pyser det lite varstans. Tris bär på en hemlighet som hon inte kan dela med någon, men hon misstänker att några anat sig till och hon vet att hon svävar i livsfara. Four blir Tris vapendragare, lierade och kanske lite mer. Ser fram emot läsning av Insurgent och Four. Kul med en genre jag inte brukar läsa.

Veckans ord på G

enligt O:
Dags för bokstaven G och näst sista bokstaven innan sommarlovet. Här kommer fem ord som börjar på just bokstaven G, som jag vill att ni parar ihop med författare och verk på precis vilken bokstav ni vill. Mina svar kommer i ett senare inlägg.
Orden är följande:
gata
31 Dream Street av Lisa Jewll (klickbar titel)
givmild
Givmildhet var en av alla goda egenskaper som tillskrevs Alice Tegnér (klicka)
groda
Stilblommor och grodor: fynd på språkets gröna ängar av Albert Holmkvist alias signaturen Purre. 
gråta
Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman. (klickbar titel)
gröt

Mamman    av Agneta Klingspor
 
Jag ber så mycket om ursinne
för de glömda orden och de glömda stegen
den spillda mjölken den slösade slanten
det okramade barnet den okysste maken
Jag ber så mycket om ursinne
för maten i vrångstrupen rapen i handen
fisen vid spisen boken i såsen
såsen på vaxduken och otvättade halsar
Jag ber så mycket om ursinne
för sömnlösa nätter och kylslagna knull
för sönderkokt potatis och stekt gröt
för torgskräck bilskräck äppelskräck och vatten
för krokig rygg och dålig mage
för ljummet lavemang och andnöd
för skröppelkropp och spinkelben
för tandlösa ordlösa
undantag och död

Välskriven noir

Jag måste slå upp Galveston. Det är en ö och en stad i Texas. De ruffa miljöerna i New Orleans och Galveston bland prostituerade och kriminella skildras fantastiskt av författaren Nic Pizzolatto, mannen bakom TV - serien True Detective. Miljön och dialogen är författarens styrka. Personskildringen kommer inte långt efter. Huvudpersonen, Roy Cady, har just fått veta att han har lungcancer. Han ger sig inte tid att lyssna tills läkaren talat till punkt utan rusar iväg och tänker sig att han inte har lång tid kvar att leva. Hans obehaglige boss, Stan, skickar ut honom på ett uppdrag. Roy blir misstänksam eftersom chefen säger att inga vapen ska brukas, vilket får Roy att beväpna sig till tänderna. En ung flicka, Rocky, kommer i hans väg. Hon är ung och redan på väg utför. Roy inser motvilligt att han måste hjälpa henne bort från scenen en tid. Rocky plockar upp sin lilla syster på vägen och fortsätter att trassla till det för Roy. Stan fortsätter att spöka i Roys liv och det kommer till en våldsam uppgörelse som i slutändan leder till tolv års fängelse för Roy. Där upptäcker han fängelsebiblioteket. "När jag läste blev jag engagerad i orden och innebörden av dem, och jag betraktade inte tidens gång på samma sätt som tidigare. Jag blev förvånad när jag upptäckte att det fanns en frihet grundad på enbart ord. Då kändes det som om jag hade missat någonting avgörande, för länge sedan".  - "Allt det här läsandet stimulerade mina tankar. Jag såg saker på ett sätt som jag inte hade kunnat tidigare. Men, som sagt, jag förändrades inte som person för det."  Något händer i alla fall. Slutet på romanen Galveston är följdriktigt men därför inte det en kanske kunde väntat sig.