Charmig kokbok

Gunnel Götesdotter är konstnär och författare. Hon har också byggt upp ett livaktigt kulturcentrum mitt i skogarna i Göinge. Sina egna målningar ställer hon ut i Frankrike, Danmark och Tyskland bl. a. Och i sin egen ateljé naturligtvis också.
I sin nyutkomna bok Gunnel Götesdotters skånska kokbok del 2 har hon samma upplägg som i den skånska kokboken del 1 (2008). Kända och okända vänner och bekanta; barn, barnbarn och andra släktingar bidrar med favoritrecept. Gunnel Götesdotter sköter "mellansnacket" och lägger till ett och annat eget recept.
Brödavdelningen är utökad; det finns gott om vegetariska recept och avdelningen Läckert, gott, smarrigt har också vuxit. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på Kung Gustav VI Adolfs sockerskorpor och kanske Caroline Mazetti - Nissens franska bröd också. Antagligen testar jag en del annat också. Läs om Gunnel Götesdotters bok Konst & mat i Skåne HÄR.

Vart är vi på väg?

Ska vi göra oss helt beroenende av livsmedelsimport? Ska vi lägga ner vårt jordbruk helt och hållet? Frankrike och Tyskland röstar för jordbruksstöd i EU och menar att Europa ska vara självförsörjande vad det gäller mat medan Sverige och några andra länder väljer att låta marknadskrafterna råda.
Susanne Gäre är journalist och författare. Hon har ett intressant förflutet som jordbruksjournalist i Frankrike under många år. Alla vet ju att bönderna i Frankrike är en maktfaktor. De vet sitt värde. I Frankrike finns också en kulinarisk tradition och där är konsumenterna duktiga. I Frankrike är fronten enad. Men - konsumenterna börjar vakna även i Sverige. Tyvärr hänger politikerna inte med, menar Susanne Gäre och författaren och journalisten Gunnar Lyckhage när de talar om sin debattbok  
Maten och framtiden. Vart är vi på väg? 
Gunnar Lyckhage sysslar med offentlig upphandling. Han talade om maten till barnen i skolorna, patienterna på sjukhusen och de äldre i hemmen och på olika boenden. Folkhälsoansvaret hänger nära ihop med miljöansvar för transporter och biologisk mångfald.
Författarna vill få igång en ordentlig diskussion om livsmedelsförsörjningen. Det är mycket intressanta att lyssna till Susanne Gäre med sin nfranska erfarenhet. Och Gunnar Lyckhage lyckas med att göra den snåriga offentliga upphandlingen intressant och (nästan) begriplig. Det är inte alldeles lätta frågor det rör sig om.

Tillskott

Två romaner av Carina Burman på ett bräde för futtiga fem kr/st. Det kallar jag fynd. Burmansamlingen växer. Den tionde sånggudinnan handlar om författaren Sophia Elisabeth Brenner (1659 - 1730) och är en blandning av brevroman och detektivroman. Cromwells huvud tilldrar sig i lärdomsstaden Cambridge och beskrivs som en uppsluppen skröna; lika delar detektivroman och Alice i Underlandet. 1996 - 1997 var Carina Burman Visiting Fellow vid Clare Hall i Cambridge.

"Har du ätit?"

Malin Mendel Westberg är journalist, filmare och Indienkännare. Hon är SVT:s korrespondent i Indien sedan 2005.I Bombay Take Away. Indien genom maten slår hon fast att maten är nyckeln till att förstå Indien. W&W 2013.
Detta är inte i första hand en kokbok även om varje kapitel innehåller recept på en eller och annan vanlig maträtt. På ett engagerat och kunnigt sätt skildrar hon olika aspekter av indiskt liv. Linsgryta, dal,intar en speciell plats i hennes hjärta. Det var det hon blev bjuden på när hon vaknade till liv igen efter en otäck historia med en sprucken blindtarm som den indiska sjukvården inte behandlade. En vänlig kvinna tog hem Malin Mendel Westberg till sitt hem och räddade livet på henne. En vanlig hälsningsfras i Indien är "Har du ätit?"  Medelklassen i Indien är mycket hälsomedveten. Men fortfarande sover många på gatorna och många barn är undernärda. Malin Mendel Westberg berättar om våld mot kvinnor, organisation The Pink Chaddi Campaign - de rosa trosornas kampanj - kvinnliga taxichauförer som kör vita eller rosa For She Cab. Vanligen är taxibilen svartgula. Är man politiker i Indien är det viktigt vad man äter. Askes och måttfullhet är viktigt i olika indiska religioner. En ny generation Gandhi - anhängare är på framväxt och de har en stark vilja till förändring.
Hungerstrejken kan på nytt bli ett politiskt vapen. Hon berättar om arrangerade äktenskap, indisk film, cricket och curry, olika sorters bröd, mängder av kryddor med mera. En användbar ordlista finns också.
.

En svensk främling

2012 fick Göran Rosenberg Augustpriset i skönlitterära klassen för boken om fadern, David Rozenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. 
På biblioteken står den på avdelningen för biografier och memoarer. 
Göran Rosenberg har haft boken om fadern i huvudet under trettio år. Han har sökt sig bakåt i faderns spår och tagit del av brev, dokument, gjort intervjuer och läst böcker för att kartlägga faderns väg från Polen på en mardrömsfärd mellan olika orter i den tyska lägerarkipelagen till den lika slumpartade som mirakulösa räddningen till Sverige och en rad olika uppsamlingsplatser. 
Till slut stiger David Rozenberg av tåget i Södertälje Södra (numera Södertälje Hamn). Här får han arbete och är beredd att ta sig an framtiden. Han är en överlevare, men är han en fortlevare? Davids fästmö, hon som ska bli Göran Rosenbergs mor, överlever också och kommer till Sverige. Allt artar sig väl. Sonen får det svenska namnet Göran och man byter ut "z" i efternamnet till det mera svenska "s". Göran har sin Plats i huset vid rönnbärsallén i närheten av kanalen och järnvägsbron. Här är han hemma. Han spelar ishockey, fotboll och fiol och är populär i skolan. Någon gång kan det hända att han får ordet "jude" kastat efter sig, men det skakar han av sig.
Fadern har däremot förlorat sin Plats och finner ingen ny. Arbetet som rörmontör vid lastbilsfabriken Scania Vabis fungerar bra i några år men sedan grips han av rastlöshet, börjar sova dåligt och blir deprimerad. Ingen förstår hur sjuk han egentligen är. Sonen märker naturligtvis ingenting utan uppfattar fadern som glad och lekfull. Så småningom uppslukas David Rosenberg  av Skuggan. Han tar sitt liv 1960, 37 år gammal. Sonen är då tolv år.
Göran Rosenberg berättar kärleksfullt och med stor inlevelse om sin far. Han lyckas göra det ofattbara så ofattbart som det var och är; det oerhörda som sker medan det vanliga livet pågår. 
Han skildrar en svidande nutidshistoria som vittnena hade svårt att kommunicera. Och det fanns ingen som kunde föra deras talan. De överlevande bemöttes med brist på förståelse och misstänksamhet. Hemlösheten och språkförbistringen gjorde att många överlevande inte orkade bli fortlevare. David Rosenberg var en av dem.
Jag blev mycket berörd av hans tragiska öde och sorgligt korta liv och allt lidande innan han slutligen dukade under.

Bokbloggsjerka 20 - 23 september

ANNIKA undrar i sin bokbloggsjerka 20 - 23 september
Läser du helst standalones eller bokserier?
Mitt avar måste bli att jag gärna läser båda delarna.Det kan vara roligt att följa en karaktär genom en lång rad böcker. Men lika ofta är det fullt tillräckligt med  en enda titel. Och ibland gör jag serier av standalones, det vill säga, jag läser ett författarskap i kronologisk ordning för att se hur författaren själv utvecklats.

I halvlek

BOKKLUBBEN
har nu läst halva Aldermanns arvinge. Gabriella Håkansson har oss helt i sin hand. Det är omöjligt att förutse alla hennes infall och krumsprång. Hon leder omkring oss i det stora huset, kallat Templet, med alla sina antikviteter och antika gudar. Vi har stiftat en första bekantskap med ett besynnerligt sällskap som kallar sig Dilettanti. Det leds av en omåttligt rik man som heter Gideon Aldermann. Vid sin sida har han Pierre d´ Hancarville, en kolossalt dekadent gammal skurk  och en mera oansenlig myntsamlare vid namn Richard Payne Knight. Den senare blir  förmyndare för gossen William Aldermann när fadern dör. Alla inblandade har var sin agenda. Inklusive den unga tjänsteflickan Jenny Cibbers som blir Williams stöd i livet och enda kontakt med den övriga mänskligheten. Ingenting har blivit som man hade trott. Och nu har ytterligare en Dilettanti - medlem gjort sitt inträde på scenen. Alla har betraktat honom som död eftersom han har varit försvunnen i trettio år. Men icke - nu är Josias Gebhardt på planen igen och han tänker ta vid där han slutade. Alla papper på bordet! Det är välkomponerat och mycket spännande; skrivet med ett spänstigt språk och med mycket gott humör. Vi läser vidare.