måndag 24 januari 2022

Cykelbudet


Anders Teglund, frilansande kulturarbetare och pianist, drabbas som så många andra kulturarbetare av pandemin. Arbetena bokas av och uteblir och Anders Teglund behöver pengar. Han gillar att cykla och tar tjänst som cykelbud i budföretaget Foodora. Om sitt arbete på Foodora har han skrivet boken Cykelbudet. Miljön är Göteborg och det är ju en ganska kuperad stad. Genom Anders Teglund får en en inblick i ett mycket främmande arbetsområde; hur allt går till alltifrån beställning, avhämtning, på väg och avlämning. Det behövs cykel och mobil och det bekostas av arbetstagaren. De flesta av buden är invandrare. Anders Telgglund är medveten om att han har ett helt annat socialt kapital.  När fackligt arbete kommer på tal måste det vara en vanlig svensk som för ordet. En häpnar över mottagarna som ofta uppträder iförda endast kalsonger. Det gäller hela tiden att öka takten. Allt klockas. Anders Teglund trimmar varje moment och kommer upp i ansenliga hastigheter. Cyklarna blir ofta stulna och då får buden bekosta nya. Men aldrig en gång att Anders Teglund gnäller över sitt arbete. Han cyklar gärna på fritiden också. Och han bedriver en hel del kulturellt arbete vid sidan av cyklandet. Det här är något så ovanligt som modern arbetarlitteratur; en Göteborgsskildring och en inblick i hur kulturarbetarna drabbas av pandemin. Språket är fint och boken är spännande och kan läsas av många. Den är utformad som en dagbok och omspänner ungefär ett år. Cykelbudet är också ett viktigt dokument över en mycket speciell tid.

Titel: Cykelbudet

Författare: Anders Teglund

Förlag: Teg Publishing

Tryckår: 2021

Antal sidor: 374

Upplagd av kl.
Etiketter: , , , ,

9 kommentarer:

  1. Hanneles bokparadis24 januari 2022 kl. 19:17

    läst om fenomen att utnyttja folk, och om boken i Göteborgs-Posten och pratat med författaren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mrs Calloway25 januari 2022 kl. 15:35

      riktigt bra bok. borde intressera göteborgare. dokument från en egendomlig tid och en osannolik sysselsättning

      Radera
  2. Marianne 25 januari 2022 kl. 13:28

    This looks like an interesting book. Sadly, not translated. Yet, I hope. Otherwise I might have to try a Swedish book one day. LOL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mrs Calloway25 januari 2022 kl. 15:39

      it´s very interesting. it´s a document of a special time, a special work and a story about how persons working with culture suddenly had to find other employments. please, excuse my English.

      Radera
  3. Marianne 25 januari 2022 kl. 17:40

    Your English is great, I wish my Swedish was only half as good as your English. I understand a lot but that's it. I love reading your blog because that way, I hope to learn a little more of your beautiful language.

    Well, anyway, I thought your description was so interesting and I see the problem. Actually, my son had a similar problem. He graduated during the pandemic (in Göteborg) and then couldn't find any work in his field. He carried on working in the pub he'd been working in during his master's studies and was glad he was in Sweden because over here, all the pubs were closed and he wouldn't have been able to work in that field, either.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mrs Calloway26 januari 2022 kl. 08:38

      thank you, Marianne, for your kind words. Cykelbudet is an important document and perhaps more is to come from other authors. Your son was lucky to have somewhere to work already.

      Radera
    2. Marianne 26 januari 2022 kl. 14:47

      You're welcome, Mrs. Calloway (do you have a first name?). Yes, I am sure there will be other works like this.
      And my son knew how lucky he was. He saw many of his co-students go back home and live with and off their parents. He appreciated having a job. And they seemed to appreciate that he was available all the time now, so definitely a win-win situation.

      Radera
    3. Mrs Calloway27 januari 2022 kl. 07:08

      my first name is Evy, (sad to say). and
      good for your son´s mom to know that her son had a ob to lean on.😷 I think that the youth have to seek for some time to find a work that correspond with their education

      Radera
    4. Marianne 27 januari 2022 kl. 11:58

      Why sad? It's a lovely name.

      Oh, we were happy he could sustain himself. We offered, of course, he could come home and look for a job from here but he said he was alright and rather wanted to live on his own means. And he was lucky to find a good job after a while, one that he had been studying for and wanted.

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)