Dagens kulturella VM - spaning - Marocko

enligt O: Dagens kulturella VM - spaning gäller Marocko. 
Det är betydligt lättare än det senaste dagarnas spaningar, märker jag. Men jag tillåter mig att "blomma ut" och som ett brev på posten infinner sig reslustan. Jag brukar inte vara så sugen på Afrika i största allmänhet, men namn som Rabat, Marrakech, Casablanca och Tanger klingar mystiskt mytomspunna i mina öron.

Landguiden. Utrikespolitiska institutet: Med en nästan obruten historia som självständig nation sedan 700-talet har marockanerna ett mycket rikt och blandat kulturarv, med påverkan från främst arabiska men även berbiska, andalusiska, judiska, franska och västafrikanska källor.


Leila Slimani, Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paret Massé har två små barn och när Myriam Massé vill börja arbeta igen efter barnledigheten (vilket ord!) anställs efter noggrant urvalsförfarande Louise som visar sig vara rena fyndet. Hon gör sig snart oumbärlig. Så småningom dyker det ändå upp små orosmoment som ska visa sig vara tecken på att något allvarligt kommer att hända. Leila Slimani är en fransk - marockans författare och journalist, född 1981 i Rabat.

Författaren Paul Bowles var egentligen kompositör. Det var hustrun, Jane Bowles, som var författaren i familjen. När PB noterade hustruns framgångar bytte han fot. Romanen Den skyddande himlen är en klassiker vid det här laget. Den skildrar tre vänners liv på resande fot i Marocko. Kit och Port är ett par och den leende Tanner deras medresenär. "Själen är den tröttaste delen av kroppen", reflekterar Port. Den neurotiska Kits humörsvängningar är tydliga för alla. I trängda lägen litar hon endast på Port men hon kan ändå tänka sig ett litet mellanspel med Tanner.  Personerna i Den skyddande himlen karaktäriseras främst av sina yttranden. Man får inte veta om de sysslar/sysslat med något och i så fall vad. Port halar upp den ena tusenfrancsedeln efter den andra ur fickan, men var kommer de ifrån? Det är som om Kit och Port saknar ett förflutet. Och framtiden har de inga tankar om. Jo, Port tänker aldrig bli bofast.

Fatima Mernissi: Drömmar om frihet: tankar från min barndoms harem. Boken, som är hennes självbiografi, kom ut 1994 och den läst jag innan jag började blogga. Hon var själv muslim men var kritisk till att kvinnan tilldelades en underordnad ställning som det inte fanns belägg för i Koranen.

Driss Chraibi, Enkelt förflutet kom ut 1954 i Paris dit författaren rest för att studera kemi. Boken kritiserar islam och det marockanska samhället och väckte
uppståndelse både i Marocko och Frankrike. Chraibi skriver ofta om kluvenheten i att tillhöra två kulturer

Bild från förf:s blogg

Anna - Lena Stålnacke har skrivit en bok som heter Mitt Marrakech. 2015. Den innehåller tips och goda råd för resenären.

Jan Mårtensons deckare Mord i blått tilldrar sig i Marrakech. 2013
Har tyvärr inte läst något av författaren tidigare. Ska kanske ta    ljudboken? Tomas Bolme läser.

Dauma Oumassine, Kvinnor i arganträdets skugga

Under upptakten till den stora berbiska högtiden moussem möts tre kvinnor i Tizinoualt i södra Marocko.  Alla tre revolterar på olika sätt mot det patriarkala systemet i i Marocko. En får veta bakgrunden till att de träffas här vid tiden för moussem, högtiden som hålls årligen för att hedra den helige mannen Sidi Hmad, kvinnornas beskyddare och bundsförvant. På Sidi Hmads tid brukade kvinnor söka sin tillflykt till arganträdet nära hans helgedom. Tranan 2012

En alldeles nyutkommen bok är I Tanger av Christine Magnan.

Året är 1956. Alice Shipley och hennes man John har nyligen anlänt till Tanger och där möter de Lucy Mason som väl inte direkt är någon Alice har lust att umgås med. Men Lucy visar Alice runt i den främmande staden och Alice blir alltmer illa till mods. Och så försvinner John...

 

Leila Lindholms tips från Marrakech med fina bilder. Oj, vad jag blev ressugen!

Souken i Marrakech är tydligen något alldeles speciellt. En rekommenderas att gå vilse där. Souk är ett kommersiellt kvarter i en arabisk stad.

 

Och visst tilldrar sig filmen Casablanca i Marocko, dåvarande franska Marocko

Nationalrätten är olika variationer av couscous beroende på i vilkern del av Marocko en befinner sig. Myntate som görs på grönt te, mynta och massor av socker är också typiskt marockanskt. Wikipedia: Hur man häller upp teet är minst lika viktigt som råvarornas kvalitet. Man serverar det ur en tekanna med en långsmal pip, ner i höga dricksglas. Det anses vara ett stycke konst att tillaga gott te och det är en viktig företeelse i det dagliga umgänget med familj och vänner.