Dagens litterära VM - spaning - Polen

enligt O: "Polen spelar idag sin sista gruppspelsmatch mot Japan, men eftersom de har noll poäng i de två första matcherna är avancemang en omöjlighet, då Japan och Senegal har fyra poäng vardera." Hur kul är det då för Polen att spela? undrar jag. 

Joseph Conrad var en en polsk/brittisk författare och sjöman som är mest känd för Mörkrets hjärta (som jag av någon anledning aldrig förstått mig på). Han kämpade för att lösgöra Kongo ur den rovgirige kung Leopold II:s grepp. Det lyckades.

Wladyslaw Reymont, Polen,  fick priset 1924 "för det stora nationaleposet Bönderna". Tyvärr har jag inte läst det ännu, men del 1. Hösten är reserverad på biblioteket.

Witold Gombrowicz, Dagboken 1 - 3. 932 sidor, står i hyllan och lockar.
I en rolig understreckare i SvD beskrivs han som Snövits alla sju dvärgar på en gång. Det hde jag ingen aning om. 
 
En annan underlåtenhetssynd är Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. Så här skrev jag redan 2015: Jag vill verkligen gärna läsa Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. De 960 sidorna känns lätt överväldigande, men om författaren har orkat skriva ska jag väl åtminstone orka läsa. Hon är en av Polens mest betydande författare. Jakobsböckerna har sålt bra både i Polen och utomlands men har också förorsakat ett hätskt nätdrev mot Olga Tokarczuk.

Andrzej Stasiuk har skrivit en vacker bok med titeln Liten bok om döden som jag läste så sent som i mars i år. Av samme författare har jag också läst en grym spänningsroman, Nio,  om vilken jag skrev så här: Pawel bor i Warszawa. Han har lånat pengar för att kunna öppna en butik och står i skuld till den polska maffian. En dag finner han sin lägenhet sönderslagen och han förstår vinken och ger sig på jakt bland vänner och bekanta efter pengar. Det blir också en resa i det polska samhället.

Nu åker skämskudden fram igen. Så här skrev jag om Czeslaw Milosz för flera år sedan: "Den lille Tomasz, precis som Milosz en gång, bor i en gammaldags herrgård någonstans vid gränsen mellan Litauen och Polen, långt borta från det moderna stadslivet från början av 1900 - talet. Issadalen är världen för Tomasz. Världen fylld av sägner och djävlar, sagor och mystik. Men också av trygghet och kärlek, värme och romantik." Från baksidan av boken.1980 fick Czeslaw Milosz Nobelpriset i litteratur. Samma år köpte jag Issadalen i akt och mening att läsa den omedelbart. Och sen... ja, sen har den stått här. Oläst. " Det gör den fortfarande. Miłosz hade vid slutet av sitt liv tre pass: Polens, USA:s och Litauens. Han skrev om det europeiska kulturarvet och nämner i sammanhanget Carl von Linné och Swedenborg.
Dorotea Bromberg, bokförläggare, kom till Sverige 1970 från Warszawa, efter antisemitiska förföljelser i Polen. Hon och hennes  far Adam Bromberg grundade  bokförlaget Brombergs 1975 - "Det lilla förlaget med de stora författarna". 
Aurore Dudevants (=George Sands)lille Chopinsky, det vill säga, Frédéric Chopin var en polsk kompositör, pianist och pianopedagog. En vinter på Mallorca handlar om parets katastrofala vistelse på mallis. En kan också läsa om dem i Knut Ståhlbergs Paris på de älskandes tid.
Marek Krajewski, polsk författare och språkvetare, har skrivit en kriminalroman med titeln Vålnader i Breslau. Det skulle bli en serie med kriminalinspektör Eberhard Mock i huvudrollen, men hittills finns det endast den här delen översatt till svenska.

Av alla Auschwitz - skildringar jag läst väljer jag Enkel resa med retur av Cina Holmberg som hade nummer 7933 i Auschwitz och som blev räddad i sista minuten just innan hon skulle arkebuseras. Hon fick inte veta förrän senare att kriget var slut. Lilla spröda Cina Holmberg har oförtröttligt rest runt och berättat i skolor och på andra ställen om sina skrämmande upplevelser. Snart finns det inga kvar som kan berätta om detta, säger hon. Jag har träffat henne flera gånger och också lyssnat på henne när hon berättat om sitt liv.

Hanna Krall är en polsk journalist och författare som bl. a. skrivit Hjärterkung.
Hela hennes familj och släkt utplånades i Maidanek. Hon skriver för att ge namn åt namnlösa offer som till exempel begravts i massgravar.