tisdag 26 juni 2018

Låt oss hoppas på det bästa

Albert Bonniers förlag
Min smakebit från förraförra söndagen ur Carolina Setterwalls självbiografiska roman Låt oss hoppas på det bästa berättade om hur bokens manliga huvudperson, Aksel, plötsligt skickar ett sms och meddelar sina lösenord och pinkoder in case of emergency.  Den ammande Carolina är van vid att hennes pojkvän meddelar viktiga saker abrupt och med omedelbar verkan så hon är nog den som tar det lugnast. Väninnekören upprörs sms - vägen. Carolina är den som driver på i förhållandet och Aksel fogar sig med en viss fördröjning. Så också när Carolina i 35 - årsåldern vill ha barn. Därefter vill hon flytta till något större  och hittar en lägenhet i Enskede. Men långt innan läsaren fått veta allt detta är Aksel död. Han ligger där i sin säng och är död. Från den ena kvällen till den andra morgonen. Ivan är då åtta månader. Förhållandet mellan Carolina och Aksel har varit lite kyligt dem emellan en tid och naturligtvis känns det extra hårt för Carolina. Aksel har klagat över trötthet efter flytten, men det är inget som någon utav dem fäst något avseende vid. Det är ju jobbigt att flytta. Kapitlena varvas så att en får veta hur Carolines och Aksels gemensamma historia utvecklades och hur Carolina sedan får ta itu med sorgen, skötseln av Ivan, alla praktiska beslut och den ensamhet som följer av att ha reducerats från tre till två. Carolina har ett fantastiskt nätverk av släkt och vänner. De schemalägger sin tid hos henne länge, men till slut måste Carolina försöka stå på egna ben. Carolina Setterwall skildrar sorgens faser på ett sätt så att och jag börjar tänka att det här måste vara självupplevt. Och det är det ju. CS drar sig inte för att skildra även de otacksamma, onda tankarna som bitterhet och avundsjuka. Hennes ensamhet känns nästan fysiskt. Helgerna är värst. Hon och Ivan tillbringar dagarna på lekplatserna i nejden och Carolina är uttråkad och längtar desperat efter vuxenkontakt. Hon har sagt till sina svärföräldrar att hon inte kan tänka sig någon annan man än deras Aksel. Därför blir de lika överrumplade som alla andra när Carolina plötsligt har hittat en ensamstående far till en flicka i Ivans ålder. Och nu går det undan! Carolina får uppleva hur det är när någon annan driver på. Jag tror att den här boken har mycket att lära ut. Och det bör ha varit rena terapin att skriva den. Som vanligt är det bättre om omgivningen talar än tiger. Språket har jag inga invändningar mot alls. Det är mycket rakt och klart. Men - titeln?

1 kommentar: