En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakbit utav det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

"Det var inget fel på höken. Hon var inte sjuk. Hon var ett litet barn. Hon somnade för att det är vad småbarn gör. Jag var inte heller sjuk. Men jag hade förlorat en förälder och var fruktansvärt känslig, och jag förstod inte vad som höll på att hända med mig. I åratal hade jag fnyst åt Whites idé om att träna en hök var som ett slags övergångsrit. Överdrivet, hade jag tänkt. Stolligt. För så var det inte. Det visste jag. Jag hade flugit massor av jaktfåglar och var förtrogen med varje steg i träningen av dem. Men även om jag var förtrogen med de olika stegen, var jag inte förtrogen med personen som gick igenom dem. Jag var en spillra av mitt forna jag. Någonstans djupt inom mig fanns det något som försökte bygga upp sig igen och förlagan satt på min hand. Höken var allt jag ville vara: ensam, behärskad, sorglös och oemottaglig för de skador man som människa tillfogas. Jag höll på att förvandlas till en hök."
Från sidan 107 i H som i hök av Helen Macdonald. 
Fler smakebitar HÄR.