Charlotte Hagström är etnolog och docent vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds Universitet. Hon sysslar med kultur som process och har bland annan forskat om fenomenet fredagsmys. Just nu är det cykling som är huvudintresset. Men det här med namn började redan när Charlotte Hagström var liten flicka och satt och läste telefonkatalogen och sedan har det bara fortsatt. Doktorsavhandlingen handlade däremot om förstagångsfäder:
Man blir pappa. Föräldraskap och maskulinitet i förändring (1999).
Boken Man är vad man heter. Namn och identitet (2006) inleds med rubriken Tänk om jag hade hetat Gull - Britt! Den som säger så heter Karin och är fullt medveten om att livet ter sig annorlunda om hon fått namnet Gull - Britt. Namn är något som alla ska ha. Namngivningen sker i och med att en anmäler barnets namn till Skatteverket inom tre månader efter barnets födelse. Att ge namn är en form av maktutövning. Att byta någons namn eller ta bort det helt är ett sätt att avhumanisera. I Sverige har de flesta två förnamn. Förnamnen kommer igen i cykler om fyrtio år. Varje år listar Statistiska Centralbyrån tio - i - top- listor för förra årets vanligaste flick - och pojknamn.
onsdag 6 april 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
(jag har drygt 4000 som sällskap med samma vackra namn jag har - firade namnsdag 5:e januari :)
SvaraRaderaja, du har ett fint namn Hannele
RaderaP.S.
SvaraRaderasonen tog bort sitt andra namn, helt ok.
klart att sonen får göra som han vill!en får välja sina strider...
RaderaP.P.S.
SvaraRaderavi här återanvänt gamla släktnamn, ändå har de blandat bland de populäraste... nu en med samma namn som en liten prins :)
jag gillar de gamla släktnamnen. vi har Karl på alla håll i släkterna så det använder vi mycket. min lilla dotter fick min mormors namn rakt av
Raderavår yngsta har gammelmormors namn, vilket jättepopulärt igen!
SvaraRaderadet är faktiskt roligt att bevara de gamla namnen som är så fina
SvaraRadera