En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.

"När Strane och jag träffades var jag femton och han fyrtiotvå, nästan trettio fulländade år emellan oss. Det var så jag beskrev åldersskillnaden mellan oss då - fulländad. Jag älskade matematiken i det; tre gånger så gammal som jag och hur enkelt var det inte att föreställa sig tre av mig som rymdes inuti honom: mitt ena jag låg virat runt hans hjärna, mitt andra runt hans hjärta och mitt tredje jag rann i flytande form genom hans ådror.  Han sa att romanser mellan elever och lärare ibland kunde förekomma på Browick, men att han aldrig hade haft någon eftersom han aldrig hade känt någon längtan efter det. Jag var den första elev som hade fått honom att tänka tanken. Det var något med mig som gjorde att han var beredd att ta risken. Jag utövade en speciell lockelse på honom. "
Från sidan 11 i Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell.
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"My father was a king and a son of kings. He was a short man, as most of us were, and built like a bull, all shoulders. He married my mother when she was fourteen and sworn by the priestess to be fruitful. It was a good match: she was an only child, and her fathers fortune would go to her husband. He did not find out until the wedding that she was simple. Her father had been scrupulous about keeping her veiled until the ceremony, and my father had humoured him. If she were ugly, there were always slave girls and serving boys. When at last they pulled off the veil, they say my mother smiled. That is why they knew she was quite stupid. Brides do not smile."

Från sidan 1 i The Song of Achilles av Madeline Miller.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers, så klart! Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag,

"Tårarna  gick inte att hejda och Evas mungipor vände neråt i en ofrivillig gråtgrimas. Hon bankade på magen för att få stopp på värken, Dtopp på alt som hände därinne. Allt som inte hände den här gången heller. Hon hade varit säker nästan inte kunnat väna till hon fick berätta för Nimmo men bestämt sig för att vänta för att få vara helt ensam om hemligheten några dagar.. En snörvling följdes av en djup suck  och en bitter smak av besvikelse. Med en loj blick på stolen och på golvet konstaterade hon att strumpan var borta. Hon föll på knä, sedan ner i fosterställning och blev liggande en lång stund medan värken pulserade genom henne och i tjocka stötar knuffade ut det ovälkomna mensblodet. "
Från sidan 7 i Hundra dagar kvar av Annika Bengtsson, Grim förlag 2017 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att tipsa varandra om det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Men, säger ni kanske, vi bad dig att tala om kvinnor och skönlitteratur - vad har det att göra med ett eget rum? Jag ska försöka förklara. När ni bad mig att tala om kvinnor och skönlitteratur satte jag mig ner vid stranden av en flod och började fundera på vad orden betydde. De kanske bara betyder ett par iakttagelser om Fanny Burney, ytterligare några om Jane Austen, en hyllning till systrarna Brontë och en skiss av Haworths prästgård under ett täcke av snö, om möjligt några roliga kommentarer om miss Mitford, en aktningsfull hänvisning till George Eliot, ett omnämnande av mrs Gaskell och sedan skulle det vara klart. Men vid närmare eftertanke verkade orden inte vara fullt så enkla. Titeln Kvinnor och skönlitteratur kan betyda, och ni kan ha menat att den skulle betyda, kvinnor och hur de är till sättet, eller så kan den betyda kvinnor och den skönlitteratur de skriver, eller så kan den betyda kvinnor och den skönlitteratur som skrivs om dem, eller så kan den betyda att alla tre är oupplösligt sammanvävda och att ni vill att jag ska betrakta dem i det ljuset. Men när jag började tänka på ämnet på detta sistnämnda sätt, vilket tycktes vara det mest intressanta, såg jag strax att det hade en ödesdiger nackdel. Jag skulle aldrig kunna komma till någon slutsats."
Från sidan 11 i nyöversättningen av Virginia Woolf, Ett eget rum, Sjösala förlag 2020. Övers.: Carl Ahlstrand

En smakebit på søndag är en läsutmaning som uppmanar oss att dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"I slänten bligade midsommarblomstren med sina violetta stånd, mellan lövträden skummade hundkexets skira spets och ännu kunde de förnäma liljekonvaljernas sista små klockor hittas i ekarnas skuggiga sänkor. I vägrenarna glänste smörblommor gyllene och frejdigt som om allt det gula förebådade ett trösterikt överflöd av smör. Johannes Döparens dag stod för dörren. Och mellan husen på Östregårdens stenlagda gårdstun dånade en högtidlig stämma: "Mitt namn ska vägleda er att till Guds ära vara fruktsamma!" Komminister Efraim Landelius höll just på att avlsuta sin midsommarpredikan på förstugtrappan. "Efraim betyder fruktbarhet," viskade fru Margareta till sin piga Sissel."
.
Från sidan 12 i I oxögat av Ida Andersen. Bokförlaget Polaris 2019

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Väckarklockan ryckte honom till liv. Det var mars månad och fortfarande beckmörkt ute. Martin vältrade sig upp, tände sänglampan och stängde av alarmet. På mobilskärmen lyste ett sms från hans son, skrivet 03:51. Kommer snart. OBS undanber mig all uppvaktning. Martin suckade. Elis hade firat sin stundande födelsedag på Jazzhuset, som tydligen inte var ett ställe för pardans längre, och någonstans mellan krogen och hemmet hade han uppenbarligen ansett det nödvändigt att påminna sin pappa om att han inte ville bli sjungen för. På vägen till badrummet knackade han på sonens dörr och fick en dämpad grymtning till svar. "Grattis på födelsedagen", sa Martin. Han satte igång kaffekokaren. Han hämtade tidningarna på hallgolvet. Han rostade bröd och kokade sitt ägg. Lagom till kultursidorna dök hans yngsta barn upp, gick raka vägen till diskbänken, hällde upp ett glas vatten och svepte det."

Från sidan 11 i Samlade verk av Lydia Sandgren 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag

"Coraline upptäckte dörren när de just hade flyttat in i huset. Det var ett väldigt gammalt hus. Det hade en vind under taket och en källare under marken och en igenvuxen trädgård med enorma gamla träd. Coralines familj ägde inte hela huset, det var för stort. I stället ägde de en del av det. Det fanns andra människor som bodde  i det gamla huset. Fröken Spink och fröken Kraft bodde i våningen under Coralines, på bottenplanet. Båda två var gamla och runda. De bodde tillsammans med flera ålderstigna skotska terriers som hette sådant som Hamish och Andrew och Jock. Förr i tiden hade fröken Spink och fröken Kraft varit skådespelerskor, berättade fröken Spink för Coraline första gången de träffades."

Från sidan 5 i Coraline av Neil Gaiman. Illustrerad av Chris Riddell. 

En smakebit på søndag är en läsutmaning som den här veckan administreras av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Uppgiften går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att avslöja någonting. 
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Innan jag lämnade landet åt jag lunch på en klubb inne i London, inviterad av en miljardär som man försäkrat mig höll på sina liberala principer. Han satt i sin uppknäppta skjorta och pratade om den nya programvara han utvecklade för att hjälpa organisationer att identifiera vilka i personalen som mest sannolikt skulle bestjäla och förråda dem framöver. Tanken var att vi skulle diskutera ett litterärt magasin som han funderade på att lansera: dessvärre var jag tvungen att bryta upp innan vi hann komma till saken. Han insisterade på att stå för en taxi till flygplatsen, vilket kom väl till pass eftersom jag var sent ute och min resväska var tung. Miljardären hade först och främst velat ge mig ett sammandrag av sitt liv, som fått en ogynnsam start och till slut nått så långt - tydligen - att han kunde sitta som en avspänd och förmögen man mitt emot mig här vid bordet i dag. Jag undrade om det egentligen var så att det han nu ville var att bli skribent, med det litterära magasinet som en språngbräda." 

Från sidan 7 i Konturer av Rachel Cusk.

En smakebit på søndag är en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Idag är det Mari på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Hulda Hermansdóttir slog upp ögonen. Den här satans dåsigheten som förföljde henne vägrade släppa taget. Helst hade hon velat sova hela dagen, till och med här på den hårda och obekväma skrivbordsstolen. Som väl var hade hon eget kontor hos kriminalpolisen och kunde stänga om sig och ömsom stirra ut i tomma intet, ömsom blunda. Pappershögarna bara växte framför henne och hon hade inte på allvar tagit itu med ett enda fall på de två veckor som gått sedan hon kom tillbaka från ledigheten. Hennes beteende hade naturligtvis inte undgått Snorri, hennes chef, i alla fall inte helt och hållet, men han hade taktkänsla nog att visa henne förståelse och omtanke. Och hon hade faktiskt varit tvungen att gå tillbaka till jobbet, klarade inte av att tillbringa mer tid instängd hemma med Jón."

Från sidan 9 i Dimma av Ragnar Jónasson.

En smakebit på søndag betyder att vi delar med oss utav det vi just läser, utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Ska ni skaffa ett tredje barn? Suvi stod i köket och förberedde maten. Hon var redan finklädd till kvällens julmiddag i en åtsittande klänning som hon bar med överraskande grace med tanke på att hon var en stor och kraftig kvinna. Hon klädde sig alltid i starka färger och hade en lila kappa med guldbroderier som Richards barn kallade "Willy Wonka - kappan". Nelly hade nyligen varit i London tillsammans med Suvi och hon berättade att en turist misstaget hennes farmornför en vaxdocka på Madame Tussauds. Sonja låg i vardagsrumssoffan och läste en tidning medan Richard satt vid fönstret, mellan köket och vardagsrummet, och lyssnade på dem båda. Vem har sagt att vi ska skaffa barn? sa han. Han kunde se att Sonja skakade på huvudet i soffan. Hon satte sig upp och höjde rösten, så att det skulle höras till köket. Jag sade bara när jag och din mamma pratade tidigare , att det inte är uteslutet, sa hon. Men jag vet inte alls. Det är bara en idé."

Från sidan 48 i Jungfrustigen av Philip Teir.

Om söndagarna brukar vi ge varandra smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkelighetetn som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Jag är ansvarig för fem personers död. Rättare sagt bärjag skuld i fem dödsfall. I ett av dem är jag bara indirekt skyldig, och ett annat landar i en gråzon. Det var inte jag som höll i vapnet som sänkte den där thailändaren på phuket, men utan mig skulle ett importerat kinesiskt gevär inte ha förvandlat mannens mage till ett durkslag. Kulorna skulle aldrig ha punkterat höger lunga och krossat ryggraden i hundratals mjölkvita flisor. Viss, jag hade inte mycket till val - det var han eller jag. Men det gör mig inte oskyldig. Fem liv på samvetet är ett tungt facit, särskilt om man betraktar min första och enda regel: döda aldrig någon i onödan. Mord väcker oönskad uppmärksamhet, och en konsttjuv vill komma och gå obemärkt.             
Döda kroppar har en benägenhet att försvåra den saken.
                 
Från sidan 7 i Kyldygnet av Philip Birk

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. 
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Från sidan 65 i Huldas hus av Anita Salomonsson. Miljön är Västerbotten

Varje söndag bjuder vi varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Som åttaåring hade Chanda Devi en gång frågat sin mor: "Mamma, hur föds bebisar?" Hennes mor blev röd i ansiktet. Hon tillrättavisade sin dotter och förbjöd henne att någonsin upprepa frågan, och framför allt inte inför hennes far. Chanda Devis mor, som kände sig bekymrad och rådvill, besökte baba på flodbanken för att få vägledning. Det här hände då han fortfarande ansågs ung, bara 102 år gammal. "Baba", sa hon efter att ha överlämnat frukt och blommor, " min lilla dotter ställer så chockerande frågor. Häromdagen ... Hur ska jag säga? Att bara att upprepa hennes fråga tycker jag är genant." Hon rättade till sin sari så att den täckte håret och såg sig om för att vara säker på att ingen tjuvlyssnade. "Hur barn föds frågade hon mig. Som mor kan jag inte ge upp hoppet om henne. Men vem kommer att vilja gifta sig med henne, baba, om hon fortsätter att ställa sådana frågor?" Baba var helt upptagen med att arrangera blommorna och frukterna i storleksordning. En tagetes visade sig vara större än ett äpple. Det fick honom att le. "Beti", svarade han," det här är Kali Yuga, ondskans och osedlighetens era. Det enda män och kvinnor behöver göra för att få barn är att hålla varandra i  handen, så stark är Kamas förblindande makt! Det kommer en tid" - hans ögon vidgade sig och rösten darrade av profetians kraft - " då flickor och pojkar håller varandra i hand innan de ingår äktenskap. Helt öppet kommer de att hålla många olika pojkar och flickor i handen. Så att alla kan se!"

Från sidorna 13 - 14 i Längtans latituder av Shubhangi Swarup

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

" Deras mor lagade en kopp te i köket och deras far, kyrkoherde i St Simon - St Judes församling, cyklade genom de regniga gatorna i Dynmouth på en 1937 års Rudge som en församlingsmedlem hade testamenterat till honom. Hans långa och gängliga gestalt gjorde ett imponerande intryck. Håretvar grånat i förtid och ansiktet verkade asketiskt tills det lystes upp av ett leende mot dem han mötte och hälsade på. Medan han pliktskyldigast gjorde sina sedvanliga onsdagsbesök  hos församlingens sjuka hoppades han att Lavinia inte hade det alltför besvärligt med tvillingarna, instängd som hon var den här regniga . Han tänkte på sin hustru när han pratade med den gamla sinnesförvirrade miss Trimm som var förkyld och med lilla Sharon  Lines som stod på dialysbehandling. Innan tvillingarna föddes hade de väntat i nästan nio år på att få barn - de hade mycket att vara tacksamma för men det var svårt att trösta en kvinna som hade förlorat ett barn och aldrig mer fick bli gravid. Lavinia intalade sig att det inte fanns någon grund för den förtvivlan hon ibland kände, men ändå kunde hon inte göra sig fri från den. Hon var inte längre den hon hade varit."

Från sidan 23 i Färdvägar som ingår i Irländska tragedier av William Trevor.

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Astridterese på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag

"Vacker, rik och begåvad, gladlynt till sin natur och uppvuxen i ett trevligt hem tycktes Emma Woodhouse förena bra mycket av livets goda i sin person, och hennes nära tjugoettåriga levnad hade inte bjudit henne många bekymmer eller sorger. Hon var den yngsta av en öm och eftergiven faders tvenne döttrar och hade till följd av systerns giftermål varit härskarinna i hans hus sedan mycket unga år. . Modern hade dött för så länge sedan att hennes smekningar bara var ett obestämt minne för dottern, och hade ersatts av en utmärkt guvernant vars ömhet kunde tävla med en moders. I sexton är hade miss Taylor vistats i familjen Woodhouse, mera som vän än som guvernant, och varit båda döttrarna mycket tillgiven, särskilt Emma.  Förtroligheten dem emellan var närmast ett par systrars. - Bedrövelsen kom emellertid - en lätt bedrövelse - men ingalunda i form av oangenäm självrannsakan. Miss Taylor gifte sig. Förlusten av miss Taylor blev Emmas första sorg. "

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi ger varandra smakebitar ur den bok vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Prästen skulle ha middag för Petrus och hans hustru Maja. Isabella skulle servera.Hon bar en florshalsduk över bröstet och hade spottat på fingertopparna och strukit ut ögonbrynen. Sedan nöp hon sig i kinderna och gnagde på läpparna så att de blev svullna och röda. Därefter slätade hon ut håret så gott hon kunde. Prästen avskydde hennes lockar, sa att de var syndiga. Florshalsduken gjorde hennes klänning dygdig, men hon visste att prästens ögon inte skulle vika från konturen av hennes bröst under den. Han var en skråpuk, prästen - en person inuti och en annan utanpå. Och den mask han bar glipade allt som oftast. Ibland undrade Isabella om hon var den enda som märkte det. - Sursteken ska in sist, sa Karna och vände sig från härden med spisrosor på kinderna. Svetten pärlade i hennes panna och det droppade från sleven hon höll i. Doften av kött kokt i surmjölk var som en varm andedräkt från någon som precis ätit en stor bit ost, tänkte Isabella. Det fick henne att kväljas. - Ta senapsäggen och supen först, sa Karna och gav henne två korgar att ta med in."

Från sidan 37 i Häxorna av Elisabeth Östnäs

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Antingen håller Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten eller Astridterese på bloggen Betraktninger i utmaningen. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Det fanns något förödmjukande över att sitta där och vänta i en kärra på en trafikerad londongata med familjens alla ägodelar travade omkring en, till öppet beskådande för nyfikna människor. Jem Kellaway satt bredvid stapeln med windsorstolar som deras far hade tillverkat för deras eget hem för flera år sedan, och han iakttog med bestörtning hur de förbipasserande öppet granskade kärrans last. Han var inte van vid att se så många främmande människor på en och samma gång - om en enda obekant person dök upp i deras by i Dorsetshire skulle det vara en händelse som diskuterades i dagar efteråt - och att dessutom vara så utlämnad åt deras uppmärksamhet och utforskande blickar. Han hukade sig ner bland familjens bohag och försökte göra sig mindre synlig. Jem, en gänglig pojke med smalt ansikte, djupt liggande blå ögon och ett rödblont hår som lockade sig nedanför öronen, var inte den som brukade dra blickarna till sig, och de folk kikade också mer på familjens tillhörigheter än på honom." 

Från sidan 9 i Oskuld och erfarenhet av Tracy Chevalier

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstår. Den här veckan håller Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Fina små snöflingor föll stilla i skymningsmörkret. Mannen steg ur bilen på ben som inte riktigt ville lyda. En kriminaltekniker i polisjacka väntade på paret utanför ingången till polisstationen och följde med dem in. De gick förbi rummet där jourhavande poliser satt och arbetade, fortsatte längs en mörk korridor och kom ut på polisernas parkeringsplats genom en bakdörr. Bårhuset stod ensamt längst bort på området. Det var en liten fönsterlös barack. Det dova brummandet av en utsugsfläkt tydde på att det förvarades en kropp därinne.. Kriminalteknikern låste upp och ställde sig vid sidan av dörren.  Han visade med en diskret gest att han tänkte vänta utanför. Jag glömde att be. Yoshinobu tryckte upp dörren. Gångjärnen gnisslade. Kresolen stack i ögon och näsa. Minako höll hårt i hans armbåge. Han kunde känna fingertopparna gräva sig in genom rocktyget." 
Från sidan 5 i 64 av Hideo Yokoyama i översättning av Yukiko Duke.

Läsutmaningen En smakebit på søndag sköts idag av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Enda regeln: No spoilers! Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Bild: Bokförlaget Forum

"Det finns två slags människor här i världen, de som flyttar hemifrån och de som inte gör det. Jag är stolt medlem av den första gruppen. Min hustru, Celestial, brukade säga att jag innerst inne är en lantis, men jag kände aldrig igen mig i den beskrivningen. För det första är jag inte från landet i ordets rätta bemärkelse. Eloe, i Louisiana, är en småstad. "Landet" får en att tänka på folk som skördar, bärgar hö och mjölkar kor. Men jag har aldrig plockat så mycket som en bomullstuss, även om pappa gjorde det. Jag har aldrig rört vid en häst, get eller gris, och har har inte heller någon längtan att göra det. Celestial brukade skratta och säga att hon inte menade att jag var någon bonde utan bara en lantis. Hon kommer från Atlanta, så man skulle mycket väl kunna säga att hon också är en lantis. Om hon får säga det själv är hon en "sydstatskvinna", vilket inte är att förväxla med en Southern belle. Av någon anledning har hon ingenting emot att kallas Georgia peach, och det har inte jag heller, så det har det blivit. "
Från sidan 11 i Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones


Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas den här veckan av Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. En regel gäller: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag

"Hur fick du tag i mig?" frågade kvinnan som satt mitt emot polisinspektör Hulda Hermansd´ttir. Rösten var ostadig och i ansiktet stod rädslan skriven. Hulda var van vid det mesta, och det var inte ovanligt att de hon talade med kände sig osäkra, också de som inte hade något att dölja. Det var helt enkelt inten avslappnad situation att behöva sitta och svara på frågor från en polis, vare sig på ett regelrätt förhör inne på polisstationen eller under ett informellt samtal som detta. De satt i ett litet fikarum vid sidan av personalköket på ett av Reykjaviks vårdboenden där kvinnan arbetade som undersköterska. Hon var i fyrtioårsåldern, kortklippt och såg trött ut. Huldas oväntade besök hade gjort henne stressad. Trots att reaktionen för all del kunde ha naturliga förklaringar kände Hulda sig ganska säker på att kvinnan inte hade rent mjöl i påsen."

Från sidan 11 i Mörkret av Ragnar Jónasson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi ska helt enkelt ge varandra smakprov på det vi just läser. Utan spoilers, så klart. Fler smakebitar HÄR