Om våren

Karl - Ove Knausgårds bok Om våren går som radioföljetong den här veckan ut. Jag har lyssnat andäktigt varje dag, men nu brast tålamodet och jag lyssnade på de återstående delarna på SR Play. Boken är ett brev till den yngsta dottern och den tar sin början redan när dottern befinner sig i sin mammas mage. Den lilla har redan tre syskon; två systrar och en bror. Alla tre syskonen blir väldigt glada när de får veta att de ska få ett litet syskon. Mamman, Linda Boström Knausgård, befinner sig på sjukhus efter en depression och storebror ringer upp henne för att kontrollera faderns uppgifter. Båda föräldrarna är överens om att deras barn ska ha syskon. Syskon står för livets längsta relationer. Författaren har ett underbart sätt att skildra sina barn. Han förefaller ha gott om tålamod med dem och han hinner även sköta hushållet för övrigt också. Kanske blir det inte alldeles perfekt alltid, men barnen går först. Karl - Ove Knausgård har ett fint öga för naturen på Österlen där de bor och känner sig väl till mods i de mindre sammanhangen. När mormor eller farmor kommer och författaren kan gå in i sin skrivkammare och stänga dörren kopplar han av allt annat. Egentligen är författaren stort behov av ensamhet. Naturligtvis går inte allt på räls. En efterlängtad resa får ställas på grund av hustruns sjukdom. Far och nyfödd dotter åker iväg till Ystad bara för att upptäcka att de saknar bensin och mat till lilla dottern. Pengar och legitimation ligger hemma. Det blir en pärs. Oron för hustrun och hennes depressioner ligger som ett mörkt stråk under vardagen med barn, mat, hämtningar och lämningar. Boken avslutas den 13 april 2016. Dottern är två år gammal och har börjat laborera med språket. Hon kan räkna till femton men hoppar över tre. Hon älskar Ice - Age - filmerna och leker gärna med sina äldre syskon. Mamma har skrivit två böcker och har lämnat sjukhuset för sista gången. Jag blev helt charmerad av den här boken. Jag tycker mycket om Knausgårds språk och hans sätt att se på naturen och sin omgivning i övrigt. Och typiskt för den här författaren är att han plötsligt brister ut i filosofiska funderingar över något som faller honom in. Konstnären Anna Bjerger har bildsatt Om våren. Staffan Söderblom har översatt. 

Titel: Om våren

Författare: Karl - Ove Knausgård

Översättare: Staffan Söderblom

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2017

Antal sidor: 187

Längtan och drömmar

Kerstin Norborg har skrivit en vacker, vemodig och återhållsam roman om den kände konstnären Carl Fredrik Hills mindre kända syster Marie - Louise, eller Maja som hon kallades. Det fanns tre systrar till i professorsfamiljen på Skomakaregatan i Lund. Maja och Carl stod varandra mycket nära och företog ofta långa promenader i omgivningarna utrustade med staffli och penslar. Botaniska trädgården i Lund var också en älskad plats, en tillflykt från det instängda hemmet. Båda älskar träd. Maja hade också velat måla, men det är Carl Fredrik som får utbilda sig i Stockholm och Paris. Maja får däremot hämta hem den  sjuke brodern efter sammanbrottet och sjukhusvistelsen i Frankrike. Mötet med broderns vän Wilhelm von Gegerfelt sätter outplånliga spår i Marie - Louises själ och sinne. Tillsammans med honom känner hon frihet och gemenskap. Han är emellertid gift och när en man i Lund, Peter Klason, friar tackar Maja ja. Makarna får fyra barn och ett bra liv. Men Majas innersta längtan och hemliga drömmar går åt annat håll.  Kerstin Norborgs roman handlar om ett liv som inte riktigt blev av skriven på ett vackert, lyriskt språk och mycken inkänning.

Dagens kulturella VM - spaning - Spanien

enligt O: "Så himla tråkigt att Spanien åkte ut mot Ryssland, men inget av lagen spelade speciellt bra och hemmapubliken gjorde nog sitt till. Jag har inget emot att ”storlagen” åker ut, men de får gärna göra det mot lag som spelar rolig fotboll. Men nu är det som det är, Spanien är borta och det är dags för en kulturell spaning."
Jag tar en sak i taget och glömmer för tillfället att Sverige vann över Schweiz. Jag satt på tåget under matchen men blev fullt underrättad från alla håll och kanter. Tågvärden meddelade resultatet i högtalaren.

I inledningen till Spanska berättare står det att novellen och den korta berättelsen bygger på gammal och rik tradition och att det var araberna som efter invasionen introducerade genren i Spanien. Antologin är redigerad av Mateo Pastor - Lopez. 

Carmen Laforets debutroman Nada kom ut i ny svensk upplaga 2017 på förlaget Komet. Första gången var 1949. Jag blir lite nyfiken på denna. Den kallas "en gotisk bildningsroman" och skildrar en ung flicka kommer till Barcelona för studier. Hon är uppfylld av frihetskänsla och tror att världen ligger öppen för hennes fötter. Carmen Laforet fick stor inverkan på kommande generationer författare.

En syster i mitt hus av Linda Olsson kan påminna något om Världens vackraste man av Lena Ackebo. Romanen handlar också om två systrar och den ena har ett hus i Spanien. Systrarna försöker reda ut sin uppväxt o sitt förhållande till en död syster. Mamman svävar naturligtvis som ett åskmoln i bakgrunden. Ackebo är den bättre av de två romanerna, men i alla fall.

Den osynlige väktaren av Dolores Redondo
är en kriminalroman som dessutom innehåller en del folkliv och folktro. Jag gillade den.

Carlos Ruiz Zafón föddes och växte upp i Barcelona. Han har skrivit Vindens skugga och flera andra böcker som tilldrar sig i Barcelona. 

Carole Martinez är visserligen fransyska, men hennes roman, Det broderade hjärtat, handlar om en katalansk sömmerska som har magiska krafter och kan brodera fram händelser ur det förflutna. Tyvärr spelar hennes man bort henne i tuppfäktning och hon flyttar ifrån trakten med sina fem döttrar. Martinez har fått många litterära priser. "Saga, myt och magi blandas med detaljrik realism i denna debut med självbiografisk botten", står det på Norstedts hemsida.

Tre koppar choklad är skriven av Macarena Santos i Torres är spansk författare verksam under namnet Care Santos. Hon föddes och är bosatt i Mataró, en stad tre mil nordost om Barcelona. Hennes skrivande tog fart när hon vann en skrivtävling som fjortonåring.

Rafael Chirbas postumt utgivna roman, Utkanter, sägs vara inget mindre än ett mästerverk. Den är en kollektivroman som handlar om den ekonomiska krisen i Spanien. Det är "en politisk roman med en mycket vass udd riktad mot ett ekonomiskt system med många förlorare". Jag blir riktigt nyfien på den här romanen.

Juan José Millais Världen är en klassisk barndomsskildring från Franco - tidens och 50 - talets Spanien. Pojken bor i de fattiga utkanterna av Madrid.Den lästes som radioföljetong 2016.

Don Quijote Cervantes världsberömda Don Quijote kom i nyöversättning på svenska för några år sedan. Det här är en klassiker som en inte kan hoppa över.

Innan floden tar oss

Bistånd är inte enkelt. Särskilt inte på plats. Det är betydligt lättare i teorin och på avstånd.
Helena Thorfinn är  journalisten som blev utvecklingsanalytiker för Sida och Rädda barnen.
Hon har bott i  Bangladesh med sin familj under några år, så hon vet vad hon talar om i romanen Innan floden tar oss. Hon skriver om sina erfarenheter i romanform för att dela med sig till så många som möjligt. 
En rapport är det ett mycket begränsat antal människor som läser. 
Många borde läsa Innan floden tar oss.
I romanen är Sofia en framgångsrik och skicklig biståndsarbetare och har fått en tjänst som biståndschef vid ambassaden i Dhaka. 
Hon är gift med gymnasieläraren Janne, en blond viking, som häftar i skuld till sin fru. Därför har han inte mycket att sätta emot när Sofia vill flytta till Bangladesh med hela familjen.
Janne kan för övrigt behöva ett avbrott i vardagen så han blir s. k. medföljare. Barnen Noella och Theo tar de naturligtvis också med.
Världen de möter är så diametralt motsatt den de är vana vid. Det tar tid att vänja sig vid alla tiggare, den egna lyxen med flera tjänare och en chaufför som blir sur om man vill promenera och tillgånen på allt som landets fattiga saknar. Biståndsarbetarna lever i sin egen värld långt ifrån dem de är satta att ändra förhållandena för.
Helena Thorfinn skildrar de fattiga människorna som bor i det förrädiska floddeltat, sömmerskorna på textilfabrikerna som ger sig hemifrån klockan sex på morgonen och kommer tillbaka klockan elva på kvällen. De får minilöner medan fabriksägarna tjänar grova pengar. Fabrikerna är uppbyggda med biståndspengar.
Parallellt med Sofias och Jannes liv skildras tre unga kvinnors förhållanden. Deras föräldrar har varit landägare som förlorat sin mark till floden. 
Den sjuklige fadern försöker  livnära familjen som rikshawdragare. I det läget är det rena katastrofen med tre döttrar som alla måste förses med hemgift. Den äldsta och vackraste får hålla till godo med en äldre, elak man som tillsammans med sin mor tar ut en gruvlig hämnd när dowryn - hemgiften - dröjer.
Hennes yngre systrar gör det enda möjliga. De rymmer och har därmed skämt ut familjen och ådragit sig en fatwa. Kvinnornas förhållanden och ställning i samhället är under alla kritik.
Sofia vill göra något åt detta, men hennes  (manlige) chef, ambassadören, sätter avsiktligen käppar i hjulet. Korruption och maktmissbruk är vanliga företeelser. Somliga har vant sig, andra har gett upp. Det finns alla slag av biståndsarbetare. 
Egentligen är det Janne som är hjälparen i praktiken.
Och några medföljande fruar.  Janne har ett stort och varmt hjärta och handlar mycket på impuls och gärna mot vedertagna regler. 
Sofia är mycket inriktad på sin karriär och håller huvudet kallt.
Helena Thorfinn har mycket att berätta och lära ut. Som läsare får man dela hettan, dofterna, stanken och ljuden i vardagslivet. Man känner hennes engagemang och vilja att skildra en miljö och ett liv som är mycket främmande för de flesta av oss

Tisdagstrion v. 41 2022: Ett barn blir fött

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 41: Ett barn blir fött (födelser, graviditet, barn & bebisar)

1. Om våren av Karl Ove Knausgård

Om våren är ett brev till den yngsta dottern och den tar sin början redan när dottern befinner sig i sin mammas mage. Den lilla har redan tre syskon; två systrar och en bror. Alla tre syskonen blir väldigt glada när de får veta att de ska få ett litet syskon. Mamman, Linda Boström Knausgård, befinner sig på sjukhus efter en depression och storebror ringer upp henne för att kontrollera faderns uppgifter. Båda föräldrarna är överens om att deras barn ska ha syskon. Syskon står för livets längsta relationer. Författaren har ett underbart sätt att skildra sina barn.

2. Lyckans minut av Erik Lindorm

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

3. Sal 2 Julie Bonnie 

Beatrice utbildar hon sig till barnskötare och får arbete på en förlossningsavdelning, Sal 2. Författaren, Julie Bonnie, är född 1972; hon är musiker och har turnerat runt om Europa. Hon har också erfarenheter ifrån vården. Man våndas med Béatrice när hon ser de födande kvinnorna som plågas; hon ser okänsliga läkare skära i kvinnors själar under kejsarsnitt; hon ser kvinnan som fick tvillingar men ett barn är dött och hon kan inte knyta an till det som lever; hon ser kvinnor som misshandlats av sina män; hon ser arga kvinnor; hon ser rädda kvinnor; hon ser glada kvinnor, hon ser kvinnor med amningssvårigheter som pumpar ut mjölken och hon ser människan bakom mjölkkon - och så vidare. Sal 2 borde användas vid utbildning av sjukvårdspersonal.

Tematrio - Världsbokdagen

LYRAN ger oss i uppgift på världsbokdagen att berätta om tre böcker från andra delar av världen som lär oss något om andra kulturer

Jag börjar med Den goda jorden (1932)av den amerikanska författarinnan Pearl Buck.
Den goda jorden är en folklivsskildring från Kina om Wang Lung och hans tre hustrur , de två sönerna och den efterblivna dottern. Familjehistorien börjar i fattigdom men genom en rad händelser och inte så lite tur får de möjlighet att komma sig upp i världen. Pearl Buck fick Nobelpriset i litteratur 1938 med motiveringen:
"for her rich and truly epic descriptions of peasant life in 
China and for her biographical master pieces".

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om tvillingsystrarna Oleanna och Kainene, så olika som två systrar någonsin kan vara, och deras liv i inbördeskrigets Nigeria. De är tämligen välbeställda, men kriget förändrar deras liv totalt på alla plan. Den här boken har mycket att lära ut om Nigerias historia och hur folket lever i krigets skugga. 
En halv gul sol kom ut 2006.

Grymma april av Ismail Kadaré tiildrar sig i Albanien i början av 1900-talet. Kanun är det som styr bybefolkningen i den lilla bergsbyn. Den unge Gjorg Berisha tyngs av kravet på att han måste ta ut blodshämnd för sin bror, det fyrtiofjärde offret i en vendetta som pågått i sjuttio år.
Händelserna speglas i ett nygift par som är på besök, intresserade av bergsbornas kultur.
Det råder en ödesmättad stämning i hela romanen; språket är kärvt och avskalat. Grymma april gör ett outplånligt intryck.

Varats ofrånkomliga ensamhet

Helena von Zweigbergk är en klok kvinna. Som författare är hon mästare på att dissekera relationer.  Av alla slag och ända in i kapillärerna. Relationer mellan makar, mellan syskon, mellan systrar, mellan mor och dotter, mellan föräldrar och barn.
I Än klappar hjärtan har vi de tre systrarna Astrid - äldst, duktig, vällyckad med snäll man och tre barn; Sandra - inte så lyckad varken i yrkeslivet eller i sin relation med Per som räknar sig som Konstnär med stort K och dricker för mycket, ett barn; Lena - yngst och äventyrligast, arbetar som designer och reser mycket, inga barn. Kerstin är mor till dem alla. Hans, som var far till dem alla, var en good enough far men en dålig äkta man.
När vi möter dem står de alla inför smärtsamma livskriser. Astrid, som återsett sin ungdomskärlek, Michael, finner till sin bestörtning att den trogne maken Henrik inte längre är nöjd med smulorna.
Sandra inser att Pers stora kärlek är Konsten; det har aldrig varit hon. Lena drabbas av en elakartad cancer och tynar bort inför den lamslagna familjens ögon. Särskilt drabbar det naturligtvis Kerstin som själv krymper och åldras av att behöva se sitt barn lida. Det är som om navelsträngen dras åt andra hållet, uttrycker Helena von Zweigbergk det. Lena drar Kerstin med sig.
Allt ställs på sin spets i dödens närhet. Alla rannsakar sina hjärtan och njurar och försöker tala med varandra om saker som de hållit - eller tror sig ha hållit - hemliga för de andra. Svek och tillkortakommanden dras fram i ljuset. Inte vet jag om det blir så mycket bättre för det. Jag tycker att alla är så ensamma i sin sorg över att livet blivit som det blev. Visst finns det ljuspunkter i deras liv, men grundkänslan är ett vemod. 

Tematrio - Vatten

Lyrans tematrio denna vecka - Vatten 

Det visade sig vara ganska lätt att hitta romaner med anknytning till vatten.
Här kommer tre av dem. (Eyvind Johnson och Monika Fagerholm m. fl. får vänta till en annan gång)

Någon gång i 10 - årsåldern hade jag halsfluss och låg i sängen och hade tråkigt. Då fick jag som en skänk från ovan En världsomsegling under havet
av Jules Verne (i Saga-biblioteket, tror jag) och vips! hade jag glömt bort tristessen, halsflussen och febern. Kapten Nemo och hans besättning på u - båten Nautilus och deras fantastiska äventyr i den fantasieggande undervattensvärlden fascinerade och jag minns fortfarande med välbehag den läsupplevelsen. Kapten Nemo var en gåta i sig och inte förrän i uppföljaren Den hemlighetsfulla ön, 1874, får man en förklaring.
En världsomsegling under havet  kom ut 1870 

Happy Sally är Sara Stridsbergs debutroman från 2004.
Den bygger på kanalsimmerskan Sally Bauers liv. Hon var den första skandinav som korsade Engelska kanalen. Året var 1939. 
Femtio år  därefter försöker Ellen, en annan simmerska göra samma sak.
Ellens dotter åker senare till Dover för att minnas sin mor och hennes besatta bortvändhet.
Tre kvinnoöden under olika tider och från olika synvinklar.
Jag minns stämningen i romanen som vemodig och poetisk.
En stark debut. 

 

2010 kom Den drunknade av Therese Bohman - en vacker, konstnärlig bok om två systrar och en man under en kvav sommar i Skåne. Det som sker händer under ytan; det outsagda hänger tungt i luften.

Marina kommer för att hälsa på sin syster Stella som är gift med Gabriel. Marina anar att något inte står riktigt rätt till, men eftersom systrarna inte står varandra tillräckligt nära faller det sig inte naturligt för Marina att fråga.

Therese Bohman har ett vackert språkbruk och Den drunknade är en fin debut.

Tematrio - Systrar och bröder

LYRANS 
tematrio denna veckan går ut på att vi ska berätta om tre böcker som handlar om bröder och systrar.
Två kom jag på direkt eftersom jag har dem i min hylla.
Bror och Syster (The Mill on the Floss) av George Eliot (Mary Ann Evans 1819 - 1880) handlar om syskonen Tom och Maggie, som är barn till en olycksalig mjölnare. Maggie är impulsiv och äventyrlig medan den stillsamme Tom får ägna sig åt att kratsa kastanjerna ur elden åt henne.

 

Syster och bror av Agneta Pleijel avslutar den släkttrilogi som påbörjades med Drottningens Chirurg och fortsatte med Kungens komediant. Den dövstumme Albert är syster med Helena. De står varandra väldigt nära, men fadern skiljer dem åt när han placerar Albert på Manillaskolan och låter Helena utbilda sig till sångerska.

JOANNA TROLLOPE
Brother and Sister blir Syster och bror i svensk översättning. Nathalie och David är syster och bror om än adopterade. De har inte känt något behov att söka efter de biologiska föräldrar som en gång valde bort dem förrän Nathalie i vuxen ålder och med egen familj bestämmer sig för att ändå göra ett försök och uppmanar David att göra detsamma. Adoptivföräldrarna bävar...

Roligare att lyssna till än att läsa

Det var betydligt roligare att lyssna till när journalisten och författaren 
Maria Sveland berättade om sin senaste roman, Systrar & bröder, än att läsa den. Romanen handlar om tre syskon, en dubbelarbetande mamma och en pappa som ser för djupt i glaset och tar sin tillflykt till garaget. Syskonen har en trist uppväxt även om de kanske inte lider någon nöd rent materiellt. De utvecklar olika överlevnadsstrategier; storasyster Nora försöker skapa en egen familj som är som en familj ska vara; mellanbarnet Hedda prövar alla droger som finns men hamnar till slut i ett sömnmissbruk. Lillebror Per använder diverse droger inklusive kvinnor. Modern är förhållandevis anonym medan fadern utrustas med en viss historia.
Jag kan tycka att familjen skildras med alltför grova penseldrag. Maria Sveland motverkar sina egna syften. Allt är bara svart. Hon älskar ju inte kärnfamiljen, men detta blir inte trovärdigt. När båda föräldrarna försvunnit från scenen börjar syskonen valhänt intressera sig en smula för varandra och det blir lite ljusare
Betydligt roligare än att läsa var det att höra Maria Sveland berätta om sin roman. Hon är rapp i repliken och fyllde scenen med energi. Hon tyckte att det var intressant att undersöka detta med syskonskap. Det är ofta den längsta relationen vi har. Maria Sveland avslöjar att hon är storasyster och det är kanske därför som Nora får det största utrymmet i romanen. Och det är kanske därför som vi alla storasystrar fastnar för Nora...

Vackert från Vietnam

Ru är en självbiografisk romandebut av vietnamesiskan Kim Thúy.

Den har rosats och prisbelönats rikligt - med all rätt

"Jag kom till världen under Tetoffensiven" börjar romanen.

Året var alltså 1968. Tio år senare kom Kim Thúy som flykting till Kanada och där bor hon fortfarande.

Vietnam var delat. Sydvietnam stöddes av amerikanerna. Kim Thúys familj flydde undan kommunisterna och spreds över världen. Men på något sätt lyckade de hålla kontakt med varandra

Ru tilldrar sig på tre olika plan; landets historia, familjens historia och Nguyen An Tinhs egen.

Romanen berättar poetiskt, enkelt och oerhört vackert och till och med humoristiskt om människors upplevelser av kriget och följderna av det. 

Själva kriget var ingenting jämfört med upplevelserna i flyktinglägren. Visserligen var det pappa som var kung i familjen, men mamma lärde barnen att med gott mod anpassa sig efter olika förhållanden. Mamma var däremot ingen drottning, säger Nguyen.

Mormor som hade fött tio barn måste snöra sig hårt för att få plats i sina vackra kläder. Morbror Två var en glad, ansvarslös lebeman, men ändå kung. 

Moster Sju var utvecklingsstörd, men klarade sig ganska bra ändå. 

Lite konstigt var det att hon efter en lång sömn förlorat sin stora mage .

På samma gång får en av hennes systrar ett barn. Men Moster Sju funderade inte närmare på saken.

Nguyen hade en kusin, Sao Mai,  som uppfostrats som en prinsessa av sina föräldrar och därför blivit en frimodig och framåt flicka. Nguyen lärde sig att segla  i kusinens kölvatten. Hon är Sao Mais raka motsats.

Ömsint och humoristiskt tecknar Kim Thúy sina karaktärer. 

Kronologin är uppbruten, men det gör ingenting.

Som läsare går jag med på allt och suger girigt i mig varje ord. 

Inget får gå till spillo. 

Redan innan jag kommit till slutet har jag börjat sakna Ru.

Veckans kulturfråga v. 9 2024: Vilka böcker med blommor i titeln tycker du om?

enligt O: Veckans kulturfråga v. 9: Vilka böcker med blommor i titeln tycker du om?

I Näckrosträdet (2004) av Elsie Johansson berättar Hilde i återblickar om sitt liv från barndomen till det omaka äktenskapet med den otrogne, krävande Ivan. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht handlar om två koreanska systrar som blir skilda åt under Japans invasion av Korea. En lika gripande som lärorik berättelse. Japansk blomsterkonst av Ida Trotzig. Ida Trotzig var ofta sjuk. Hon använde tiden till att läsa in sig på japanska språket,  japansk filosofi, konst och religion. Hon gick kurser i tuschmålning, lärde sig den japanska téceremonin och gick tre år för att lära sig ikebana, japansk blomsterkonst, förmodligen som den första västerlänningen. Iris och löjtnanshjärta av Olle Hedberg läste jag i min allra grönaste ungdom. Den handlar om Iris som var hembiträde och hennes kärlek löjtnanten. Slutet kunde inte bli annat än tragiskt. 1934 kom boken som sedan blev film. Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh bygger till vissa delar på verkligheten. Författaren har själv varit fosterbarn och bott på barnhem liksom huvudpersonen i boken, Victoria Jones, som vid 18 år ålder får rå sig själv och som hatar kärlek och vänskap och fysisk beröreing. Blommorna blir hennes räddning.

Kongsager

Kongsager - eller som romanen heter på svenska Släktmötet på Kungsåkra - skrevs av Mathilda Malling 1928. Båda titlarna är bra. Kongsager/Kungsåkra är faktiskt någon sorts huvudkaraktär i boken; navet kring vilket allt och alla rör sig. Ägare till Kongsager är Jesper Dobberan som tänker fira sin 75 - årsdag med en stor sammandragning av släkten. Han är änkeman efter Adelheid som var den som hade förmögenheten. Äktenskapet blev barnlöst, men det saknas inte intressenter till Kongsager. Farbror Jesper har också sina favoriter. Det finns tre föräldralösa flickor som fostrats upp av en syster till honom och som han tycker sig stå i skuld till efter det att han behandlat deras far illa. Den äldsta Arna, ingår ett resonemangsäktenskap för att rädda den gård som är flickornas. Hon offrar sig för sina systrar. Emma, mellanflickan, vill skriva. Lusten att skriva finns i släkten och verkar vara helt accepterad. Emma finner sig väl till rätta på Kongsager dit hon blivit bjuden på obestämd tid. Den yngsta, Minnie, ägnar sig framför allt åt att vara vacker. Ett par yngre kvinnor uppvisar likheter med Berta Funcke - huvudperson i Stella Kleves/Mathilda Mallings skandalroman från 1885 med samma namn. Yta, flärd, fester dygnet runt; tomt och renons på planer och innehåll och ett omåttligt begär efter sensationer. Bojan är till ex en sådan kvinna "född till mannekäng och med ungefär lika mycket hjärta och fantasi som en sådan". Tant Gunilla finns vid sin bror Jespers sida. Hon är en storslagen kvinna älskad av så gott som alla. Intressant är att hon läser Baudelaire och hennes favorit är Henri Beyle. Här diskuteras kvinnor med kortklippt och bobbat hår och sådana som valt bort spinnrocken för ratten. Ett ungt äktenskap är på väg att gå i kras. Vad ska farbror Jesper säga? Pengar är klyftan som skiljer folk och folk, sägs det. Miljön är Skåne, troligtvis den västra delen. När det äntligen blir farbror Jespers födelsedag den 4 augusti har mycket klarnat för en del av kontrahenterna och farbror Jesper har slutligen kommit fram till en lösning han är nöjd med. Det finns mycket av olika slags ensamhet i Kongsager. Kvinnornas/flickornas villkor belyses. En får en känsla av nytt som rör sig i tiden och som kan verka svåröverkomligt för många. Vad är vänskap? Ska en gifta sig av kärlek eller  ingå resonemangsäktenskap? Jag har den bestämda känslan att Mathilda Malling har lagt ner mycket av sig själv och sina tankar i den här romanen. Romandebuten aktualiseras och barndomens Skåne återupplivas. Mathilda Malling har nu bott i Köpenhamn i 38 år. Hon är 74 år och kanske känns det bra att i Kongsager åter besöka fosterlandet?
Den här boken passar in på nr 31 i Roberts Kaosutmaning: Läs en bok på ett annat språk än svenska och engelska.

Before the coffee gets cold

På en liten bakgata i Tokyo ligger ett 100 år gammalt café, Funiculi Funicula. Från trottoaren får en gå ner en trappa, öppna en hög trädörr och skjuta undan ett draperi för att komma in i den fönsterlösa lokalen. På väggarna sitter tre klockor som alla visar olika tid. Vid ett bord sitter en vitklädd dam och läser en roman. Det är inget vanligt kafé och ingen vanlig dam. Enligt legenden finns det här möjlighet att göra tidsresor och träffa någon person ur sitt förflutna under förutsättning att vederbörande tidigare besökt kaféet. Dessa tidsresor kan endast göras ifrån bordet och stolen där damen sitter. En gång om dagen går hon på toaletten och då kan andra personer passa på. Det finns en rad regler som måste åtföljas. Till exempel har en endast så lång tid på sig som det tar att dricka en kopp kaffe innan det blir kallt. I Before the Coffee gets cold av Toshikazu Kawaguchi tar fyra personer vara på chansen att möta en ung man som lämnat sin förvånade flickvän, en äldre kvinna möter sin make från tiden innan han drabbades av Alzheimer, två systrar möts och en mor möter dottern hon försummat under hela livet. Alla verkar vara ensamma och sorgsna. Tidsresorna kan inte ändra något varken i det närvarande eller framtiden. Men mötena avlastar ändå. Stämningen är förtätad. Språket är enkelt och rent. En känner sig närvarande i det lilla, oansenliga, märkvärdiga kaféet. Jag ska gärna läsa de följande delarna i serien Tales from the Café och Before your Memory fades. Tiden och minnet är intressanta ämnen.

Titel: Before the Coffee gets cold

Författare: Toshikazu Kawaguchi

Översättare: Geoffrey Trousselot

Förlag: Picador

Tryckår: 2019

Antal sidor: 212

Tisdagstrion: Asien

Ugglans & Bokens tisdagstrio har v. 11 ämnet tre böcker om Asien.
                                    1.
Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Flanagan belönades med Bookerpriset för Den smala vägen mot norr

 2. 

I Tystnaden (1966) av Shusaku Endo (1923 - 1966) skildras hur några unga portugisiska jesuitpräster åkte till Japan för att bistå de kristna bröderna efter det att en legendarisk missionär förefaller ha försvunnit. De unga prästerna är förtröstansfulla och vid gott mod. De är beredda att lida för sin tro. Men de är inte beredda på den realitet som möter dem. De är inte välsedda; de tillfångatas ofta och torteras. Detta är förfärliga scener som blir särskilt tydliga i den likaledes storslagna filmen. 
3.

Fantasyromanen Över näktergalens golv av Lian Hearn är förlagd till ett fiktivt landskap i Japan under medeltiden.   Klanerna ligger i strid med varandra; man slåss med svärd och kniv och döden är vida att föredra framför vanära. Unge Tomasu lever i en undanskymd by bland de s. k. gömda,  ett fridsamt folk som ber böner till en osynlig gud i en förbjuden religion. Plötsligt störs lugnet i byn då den grymmaste och makthungrigaste av klanledarna, Iida Sumagu, hemsöker byn med sina krigare och dödar allt i sin väg, bl. a. Tomasus mor och systrar. Tomasu själv räddas av en maskerad man, som sedan adopterar honom och ger honom namnet Otori Takeo. Över näktergalens golv är första delen i serien om klanen Otori. 

På kudde av gräs

Det kostar en del nattsömn, det gör det. 
Andra delen av Sagan om klanen Otori av Lian Hearn har titeln På kudde av gräs. Otori Sigeru har lämnat över stafetten till sin adoptivson Takeo, som nu drivs av sin vilja att hämnas mordet på Sigeru och kärleken till den vackra Kaede. Takeo måste dock lämna Kaede för att Släktet kallar på honom. Släktet är mäktigare än någon klan och Takeo måste lyda. En avskyvärd, förnedrande utbildning vidtar. Takeos största svaghet är hans medkänsla. Den unge man som ska trimma Takeo är också hans rival på mer än ett område. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag. Allt ställs på sin spets. Takeo avviker. Han vill inte veta av Släktet eller deras metoder mera, trots att han vet att han ständigt löper risken att lönnmördas. Men han tänker återta sitt rättmätiga arv och om möjligt skaffa sig vetskap om Kaedes öde. En mängd olyckliga omständigheter har gjort att hon blivit tvungen att bita i det sura äpplet och åka hem till sin galne far och sina små systrar. Gravid - dessutom. Ett totalt förfall möter henne. Hon beslutar att ta rodret trots faderns envisa motstånd. Hon bryter mot alla regler. Takeo är också ganska okonventionell i sitt sätt att leva. Han tänker ta sig till sin adoptivfaders grav och vila upp sig hos munkarna i klostret Terayama. Under svåra umbäranden tar han sig fram till sitt mål strax innan allt bäddas in i snö och gör alla stigar omöjliga att följa. Många känner igen honom trots att han försöker välja hemliga vägar. De betraktar honom som någon sorts frälsare undan svält, kaos och grymma herrar. Och han inser att hans adoptivfar fått gudomlig status.
Lian Hearns roman är välskriven och fängslande. Det märks att hon är väl förtrogen med japanska seder och bruk. Man vispar téet och ljudet av klädesstampen betyder att hösten kommit. Träkolsbrännarna har portabla ugnar. Och jag gillar hennes  hennes målande naturbeskrivningar av blommor, träd, fåglar, sorlande bäckar, snölandskap, grå moln som ligger lägre än bergen Takeo vandrar omkring i. Nu - raskt över till del tre Under lysande måne.

Nora Webster

Nora Webster i romanen med samma namn av Colm Tóibín är en kvinna på några och fyrtio. Hon bor i Wexford i Irland med sina fyra barn. Som nybliven änka utsätts hon för vänners och bekantas närgångna och välmenta intresse. Staden är liten. Rykten färdas snabbt. Nora är känslig för vad folk ska säga. Till exempel när hon färgar håret och går ut i sin röda kappa. Är det förenligt med änketillvaron? Hennes döde man var en högt uppskattad lärare och kollega. Nora känner att omgivningens (i synnnerhet männens) syn på henne förändras när hon inte längre har Maurice, mannen, vid sin sida. Nu har Nora att fatta rader av beslut, tänka på ekonomin, motvilligt skaffa ett arbete och ta hand om sina barn. När hon gifte sig slutade hon utan saknad sitt arbete. Ett liv som hemmafru upplevde hon som höjden av frihet. Nora Webster har aldrig gillat sin mamma, men hon anar att de är ganska lika. Inte minst musikaliteten delar de, men Nora sjöng aldrig medan modern fanns i livet. Nu tar hon igen skadan. Steg för steg inrättar hon sig i livet som änka. Hon tar strid för sin känslige son Donal och oroar sig för sin politiskt intresserade dotter Aine. Hon deltar i demonstrationerna i Derry 1972, den blodiga söndagen, dock utan att komma till skada. Konflikterna katoliker/protestanter är ständigt närvarande. Romanen Nora Webster omspänner tre år. Den tar sin början i slutet av 60 - talet och slutar med att Noras systrar tar saken i egna händer och rensar ut Maurices kläder som någon sorts symbolhandling. En läser gärna romanen om Nora Webster. En kliver in i hennes liv och tar del av det och gläds med henne för varje steg hon tar framåt. Det är ett stillsamt kvinnoliv men fullt av vardagsdramatik. Några gånger flyger det för mig att det märks att boken är skriven av en man. Inte på något negativt sätt men som en skillnad. 
Översättare: Erik Andersson
Norstedts förlag

Spådomen

Nu har Agneta Pleijel skrivit sig igenom släkten och kommit fram till sin egen historia. Född på 40 - talet växte hon upp i familj med två yngre systrar, en pappa som var matematikprofessor och en mamma som var musiker och hemmafru. Äktenskapet blev med tiden tämligen olyckligt. Pappa tog av sig ringen och teg. Mamma pratade desto mer. Hon hamnade på egen begäran på psykiatrisk klinik. Agneta var olycklig över föräldrarnas belägenhet, men kunde inte ta parti för någon utav dem. Denna konflikt blir ett centralt tema i hennes författarskap. I romanen Spådomen. En flickas memoarer skildrar hon familjens många flyttar, skolbytena, mobbningen, vännerna, och sedermera det fria livet i Lund. Med lätt och varsam hand skildras barnet som växer upp till en ung flicka och kvinna på tjugo är och hur hon prövar sig fram i livet; ömsom ganska styv i korken; ömsom osäker intill självutplåning. Hur får man kroppen och själen att hänga ihop? Hon läser, hon är besatt av film och teater. Det hon önskade sig som ung var tre saker: Att bli fri, skriva och få orgasm. Det är genom att skriva som man kan börja minnas, säger Agneta Pleijel. På analyssoffan i trettioårsåldern mindes hon inte de barndomsminnen som senare dyker upp under skrivandet. En klok bok om vuxenblivandet.Och minnen.

Tre kokböcker - fyra temperament

Leila Lindholm, vän och leende, - One more slice. Surdegsbröd, pizza, pasta och söta bakverk.
I förordet hyllas familjen och det oslagbara umgänget vid matbordet. De flesta recepten åtföljs av personliga kommentarer. Aktuellt recept: Twin Peaks Cherry Pie. (Det är inte utan att man förstår agent Cooper.) One more slice är en snygg och omsorgsfullt gjord matbakbok med många förföriska bilder.
Två systrars söta av Lisa och Monica Eisenman innehåller recept på småkakor, mjuka kakor, glass, sorbet, desserter, konfekt och karameller. Sött är mera än bara gott fastslås det. Bröstmjölken är söt och det skänker från första början en känsla av trygghet. Men - allt ska njutas med måtta. Så även socker. Storebror Theodor är stolt över sina företagsamma systrar och hans favorit är en hasselnöts- och limemousse. Kanelbullepudding kan man svänga till om man skulle ha några gamla kanelbullar till övers. Kulprov, bräckprov och karamellprov beskrivs lättfattligt.
Recepten inleds med intressanta och personliga kommentarer.

Per Morberg, oefterhärmlig TV-kock och skådespelare har skrivit en kokboksbiografi. Eller om det är tvärtom. Titel: Morberg, Scenen, livet och konsten att laga mat.
Den som av principiella skäl ogillar jakt kan ha invändningar. Liksom den som ogillar fingrar i maten. Jag skulle kunna tänka miu en liten klädsam klut om håret...
Morbergs favoriträtt är - inte helt oväntat - fläsklägg och rotmos. Intages med mjölk.
Nybakad nötkaka och en liter mjölk kan ibland ersätta lunch. Och vem lagar klappgröt i dagens läge om inte Per Morberg?
Stor börs, goda och användbara vänner och förstklassiga råvaror är inte fel i sammanhanget.
Mellan varven berättar Per Morberg om skådespeleriet, familjen, resor och livet i allmänhet.
Posör? Macho? Javisst. Men barnsligt avväpnande och med ironisk distans. Och fru Inese och de fem döttrarna ser till att han befinner sig i kroniskt underläge.
Boken är fin med bra recept, roliga kommentarer och högklassiga bilder.
Matprogrammen är oavlåtligt underhållande. Men man är glad att man befinner sig på andra sidan rutan

En smakebit på søndag

"exemplet paula. paula är ifrån landet. lantlivet har hittills hållit henne i schack - liksom hennes systrar erika och renate som är gifta. dem kan man avskriva redan nu, det är som om de inte längre fanns på jorden. med paula är det annorlunda, hon är den yngsta och finns i allra högsta grad på jorden. hon är femton år. hon är tillräckligt gammal för att kunna få fundera på vad hon skulle vilja bli: hemmafru eller butiksbiträde. butiksbiträde eller hemmafru. i hennes ålder är alla flickor som är lika gamla som hon tillräckligt gamla för att fundera på vad de skulle vilja bli. grundskolan är avslutad, männen i byn är skogsarbetare eller också blir de snickare, elektriker, plåtslagare, murare  eller så går de till fabriken. eller så försöker de som snickare, elektriker, plåtslagare, murare eller fabriksarbetare men drar sedan ut i skogen och blir skogshuggare. flickorna blir deras fruar. jägare är ett bättre yrke, de importeras utifrån. lärare och präster finns det inga, byn har ingen kyrka och ingen skola. till och med ett sådnat intelligensyrke som filialchef på konsum importeras utifrån, under honom arbetar alltid tre kvinnor och flickor ifrån byn och dessutom en flicka ifrån byn som lärling. kvinnorna blir butiksbiträden eller tillfälliga butiksbiträden tills de blivit gifta, och när de blivit bortgifta då är det slut med att sälja, då är de själva sålda, och nästa butiksbiträde får ta hennes plats och fortsätta sälja, växlingen sker i flygande fläng." från sidan 20 i Älskarinnorna av Elfriede Jelinek. Översättare Aimée Delblanc, Brombergs förlag 2008.

Astrid Terese på bloggen Betraktninger administrerar En smakebit på søndag. Vi uppmanas att dela med oss av det vi just läser utan att avslöja något vitalt.

Fler smakebitar HÄR