Tisdagstrion v. 39 2024: Sápmi

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 39: Sápmi

1. Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf en kunskapsrik och intressant roman  från Västerbotten. Siv är farmor som hon berättar om sitt liv  som kocka i en skogshuggarkoja i Västerbottens inland på 1930 - talet. Så småningom gifter hon sig med en snäll och omtänksam man.Egentligen hade Siv velat läsa vidare men det tillät inte familjens skrala ekonomi. Sondottern Eva berättar från början av  2020-talet och hon arbetar sig bakåt i släkthistorien. Eva har utbildat sig till jägmästare och skickas av sin chef till Djupsvik för att försöka medla i den konflikt som uppstått mellan renskötarna och skogsägarna om renbetesmarkerna.2.  

Kniven i elden. En berättelse från Ishavet av Ingeborg Arvola. Tiden är 1860 - talet; miljön är Nordkalotten. Miljön är fantastiskt skildrad liksom alla människor av olika slag som rör sig i området och vars intressen ganska ofta kolliderar. Här finns kväner (den släkt som författaren tillhör), skoltsamer, finnar och ryssar, bl. a. Ingeborg Arvola har utgått ifrån sin egen släkt och dessutom läst många bygdeskildringar. 

3. Kautekaino en blodig kniv av Lars Pettersson är en väldigt bildmässig roman. Fina beskrivningar av miljöer; mycken snö, vind och kyla. Lars Pettersson bor under vinterhalvåret i Kautokeino och resten av tiden utanför Lindesberg. Man får veta att det är skillnad på same och same. Högst står de renägande samerna; längre ner på samhällsstegen står sjösamer och finnmarkssamer. Och så finns det överklassamer som reser omkring som självutnämnda representanter för samisk kultur. Anna Karin Magnusson, 32, biträdande åklagare, kallas till nordnorge och Kautokeino av sin mormor. Hon vill att Anna ska rentvå  kusinen Nils Mattis som är anklagad för våldtäkt.

Tisdagstrion v. 27 2024: Bästa läsningen under första halvåret 2024

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 27: Bästa läsningen under första halvåret 2024

1. Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén, född 1988, måste sägas vara en ovanlig debut. Författaren, doktorand i sociologi, forskar om manlighet och känslor på den norrländska landsbygden. Hennes protagonist är Bo, 89, som lever ensam i sin lägenhet så när som på jämthunden Sixten. Hemtjänsten besöker honom allt oftare. Hustrun, Fredrika, har fått flytta till Brunkullagården i Östersund efter det att hon blivit höggradigt dement. Bo saknar henne mycket och har en av hennes sjalar i en burk för att bevara doften av henne. Bos gradvisa åldrande och tilltagande ensamhet är rörande och skrämmande. Romanen borde vara kursbok och över huvud taget läsas av många.

2. Kniven i elden av Ingeborg Arvola Författaren Ingeborg Arvola är född i Tromsø. Kniven i elden (2022) är hennes genombrottsroman som kommit på svenska i år i översättning av Marianne Mattsson. Undertitel: Sånger från Ishavet. Tiden är 1860 - talet och miljön är Nordkalotten. Huvudperson och berättare är Brita Caisa Seipajærvi, 35, mor till två söner som dessvärre har två olika fäder. Brita Caisa är inte gift med någon av fäderna och hennes livsvillkor är inte de bästa. Under fyra söndagar får hon lida kyrkostraff under gudstjänstfirandet för sitt umgänge med gift man.

3. Tabita av Iben Mondrup. Författaren är danska och bodde femton år under sin uppväxt i Grönland. Hennes roman, Tabita, tilldrar sig i byn Upernvik  i Grönland och Humlebæk i Danmark. Eva och Berthel är välbeställda danska handelsmän i byn. De har ett hembiträde som heter Abelone. Hon är 25 år och har redan tre barn som ingen riktigt vet vem som är far till. Barnen i Grönland i mitten på 60 - talet är ofta lortiga och fulla med löss, tycker fru Eva, men de går ju att tvätta av och adopterar två av dem, Tabita och lille Vitus.

Jag måste gå rätt in i elden

Kerstin Norborg har skrivit en liten pärla till roman med titeln Jag måste gå rätt in i elden. En roman om Honorine. Den har hon haft liggande i datorn länge eftersom hon tyckte att det inte gick att skriva om en kvinna med så stark integritet som Honorine Hermelin, rektor för Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad under trettio år. Hon var en av de ledande gestalterna i Fogelstadsgruppen. Den som kläckte idén och stod för fiolerna var Elisabeth Tamm. Läkaren Ada Nilsson var en annan central figur, en sorts modersgestalt för den tidigt moderlösa Honorine. Nu sitter Honorine Hermelin - Grønbech på Blomsterfondens äldreboende i Älvsjö och tänker tillbaka på sitt liv. Var gjorde hon avtryck? Uppväxten på Ulfåsa vid Bolmen, lärargärningen, översättningarna särskilt de av danske professorn Vilhelm Grønbechs religionshistoriska skrifter. Hon var väl insatt i hans tänkevärld när de så småningom träffades. Tycke uppstod och de gifte sig 1947 när han var 75 och hon i 60- årsåldern.Tio månader senare dör maken och efter en tid flyttar Honorine tillbaka till Fogelstad. Honorine är den tjusigaste av Fogelstaddamerna. Lång, mörk, mager och med stora ögon. Hon är fullt medveten om att hennes liv lider mot sitt slut. Hon märker att hon tappar minnet och blandar ihop personalen. Och hon är yr. Honorine Hermelin har bokat plats åt sin aska i Elisabeth Tamms grav. Jag är väldigt förtjust i den här sortens böcker som skissar konturerna av någon och låter läsaren fylla i efter bästa förmåga och dessutom genererar vidare efterforskning.  Ulrika Knutsons bok Kvinnor på gränsen till genombrott känns som en naturlig fortsättning på Kerstin Norborgs roman.

Att göra upp eld

Efter en skandalöst lång startsträcka känner jag mig äntligen redo att ta itu med Ugglans & Bokens Novellresa. Jag satt och bläddrade i Modern amerikansk berättarkonst på jakt efter en novell av Ernest Hemingway. Men det blev något helt annat. Jag hittade novellen Att göra upp eld av Jack London, (1876 - 1916) i översättning av Bertil Laagerström. En ensam man utan namn är på väg genom Klondyke i sällskap med en hund utan namn. Han ska ansluta till några vänner i ett läger som han räknar med att nå framåt tidiga kvällen. Klockan är nio på morgonen. Det är oerhört grått och oerhört kallt. Yukonfloden ligger bakom dem en och en halv mil bred täckt av tre fot is. Mannen är ny i landet. Han är pigg och vaken och gör det han ska men funderar inte över varför. Han saknar fantasi. Att det är femtio grader kallt är obehagligt men han förstår inte hur bräcklig han är. När han spottar knastrar spottloskan i luften. Hunden är en grönlandsspets. Han är klok och följer sina instinkter. Och de säger honom att detta inte är är en lämplig dag att färdas på. Det finns ingen samhörighet mellan hunden och mannen. Hunden vill att de ska stanna och att mannen ska göra upp eld. Eller också vill han gräva ner sig under snön i skydd för kylan. Mannen vet att det finns källor som kunde lura under snön. Någon gång tvingar han hunden före sig för att känna om snötäcket håller. Det gör det inte. Hunden blir våt om sin ena tass och sätter instinktivt igång med att gnaga bort isen mellan tårna. Isen hade kunnat förorsaka sår på tassen. Mannen bär sin lunch närmast kroppen för att den inte ska frysa. Och nu tänder han elden. Han tänker på veteranen han mött i Sulphur Creek och som sagt att i den här kylan ska ingen färdas ensam i Klondyke. Så småningom upptäcker han att han begått ett fatalt misstag. Han har gjort upp eld under en stor snötyngd gran. Elden sätter fart på snömassorna och resten vill en inte tänka på egentligen. Här börjar en resa utför. Det är så otroligt spännande och så plågsamt realistiskt. Han inser att han håller på att förlora kampen mot kölden. Han grips av panik och rusar iväg som som en halshuggen höna. Det är lite av grekisk tragedi. Gudarna straffar den övermodige mannen. Och Darwin hade alldeles rätt. Återigen slås jag av vilken fantastisk författare Jack London är. Och vilka kunskaper om djur och natur han besitter. Jag har tidigare läst Varghunden och Skriet från vildmarken och jag har lust att läsa mera.

Novellresan i April: Djurriket

Kniven i elden

Författaren Ingeborg Arvola är född i Tromsø. Kniven i elden (2022) är hennes genombrottsroman som kommit på svenska i år i översättning av Marianne Mattsson. Undertitel: Sånger från Ishavet. Tiden är 1860 - talet och miljön är Nordkalotten. Huvudperson och berättare är Brita Caisa Seipajærvi, 35, mor till två söner som dessvärre har två olika fäder. Brita Caisa är inte gift med någon av fäderna och hennes livsvillkor är inte de bästa. Under fyra söndagar får hon lida kyrkostraff under gudstjänstfirandet för sitt umgänge med gift man. Ingen av gudstjänstbesökarna möter hennes blick. Brita Caisa lämnar sin trångsynta by och ger sig iväg med sina båda söner Aleksi, 12, och Heikki, 3, mot Ruija (ungefär Finnmark fylke i norra Norge) och det vinstbringande vårfisket. Hon har för avsikt att hitta en snäll och rejäl fiskare att gifta sig med, men ödet vill annorlunda. I stället träffar hon den virile Askan - Mikko, visserligen lyckligt gift med Gretha men de har aldrig fått några barn. Så småningom kan Brita Caisa och Mikko inte motstå den starka dragningen de känner till varandra. Miljön är fantastiskt skildrad liksom alla människor av olika slag som rör sig i området och vars intressen ganska ofta kolliderar. Här finns kväner (den släkt som författaren tillhör), skoltsamer, finnar och ryssar, bl. a. Ingeborg Arvola har utgått ifrån sin egen släkt och dessutom läst många bygdeskildringar. Människor är gudfruktiga, men håller bakdörren på glänt och glömmer aldrig att försöka hålla sig väl med det s. k. småfolket. Som vanligt blev jag fascinerad av människornas sätt att leva; hur de tänkte och löste vardagens problem. Alla håller sig undan den s. k. Överheten som ingen förväntade sig något gott av. Plötsligt stängdes någon gräns här eller där och skar av vägen till renbeten. Eller utmättes befängda böter för verkliga eller påhittade oförrätter. Och för kvinnor som Brita Caisa blev straffen hårda. Under läsningen tittade jag ofta på kartan och slog upp ord och uttryck. Kniven i elden fick Bragepriset 2022 och nominerades till Nordiska Rådets Litteraturåris 2023. Jag hade lite svårt att skiljas från den starka, dugliga Brita Caisa som hade förmågan att bota både folk och fä med sina varma händer. Därför blev jag glatt överraskad när jag läste att det kommer två delar till.

Titel: Kniven i elden. Sånger från Ishavet

Författare: Ingeborg Arvola 

Översättare: Marianne Mattsson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2024

Antal sidor: 363 

Helgfrågan v. 19 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v.19: Kristi Himmelsfärdsdag - Vad blir det för läsning idag?

Jag läser med stort intresse Kniven i elden av Ingeborg Arvola. Den rör sig i trakterna av Nordkalotten på 1860 - talet. En möter många slags samer, några nomader och några stationära och ryssar. En ung ogift kvinna med två barn, Brita Cajsa, är den som berättar. Trots sin sociala ställning åtnjuter hon ett visst anseende för sina varma, läkande händer. Dessutom har hon ett förödande inflytande på alla män. Utan att hon kan hjälpa det.

Tisdagstrion v. 15 2024

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 15: Först eller sist i titeln 

1. Den första hustrun av Jean Rhys. 1989 översattes boken till svenska och fick titeln Den första hustrun. En senare utgåva heter Sargassohavet.
Jean Rhys, 76,  ger här röst och identitet åt Bertha Mason, den galna kvinnan i vindsrummet i Jane Eyre av Charlotte Brontë.. 

2. Till sista andetaget av Anne Swärd. Född: En dotter, Angela Rafaela Lo Mård. Föräldrar: Katarina och David. (Råkade det bli.) Året är 1969  och platsen är en sydskånsk by. Hennes vedhuggande mamma varnar henne för precis allting; högspänningsledningar, ormar, motorvägen, sjön, elden, hundar, o.s.v. Och mest av allt för kärleken.

3. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir. Maria och Flóki dricker ett glas champagne på nyårsafton och han förkunnar att hon är kvinnan i hans liv, men att han nu tänker lämna henne för en annan man. Jaha, men vi har ju varit gifta i elva år, säger Maria aningslöst.

Tisdagstrion v. 27 2022: Hetta (eller andra varma ord i titeln)

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 27: Hetta (eller andra  varma ord i titeln)

 

 

1. Dina ögon äro eldar
Dina ögon äro eldar, och min själ är beck och kåda.

Vänd dig från mig, förr’n jag tändes som en mila

                                      innantill!

En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,

du kan bringa den att spela, hur du vill och vad

                                     du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna,

                                    jag vill svalna.

Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst

                                    och vår.

Ur Fridolins lustgård 1901

 

2. Vild eld av Ann Cleeves.  I den här romanen är det lilla Cassies biologiska far som har hand om henne. När han ska flytta utomlands lämnar han med varm hand över Cassie till Jimmy Perez. Två nya familjer har flyttat till Orkneyöarna. En arkitekt som köper ett gammalt hus som ägaren måst sälja eftersom han har druckit upp sin ekonomi. Arkitekten bygger ett stort fint hus på tomten och den förre ägaren hittas hängd i hans uthus. De nyinflyttade möter många onda ögon. Ett av barnen är dessutom funktionsstörd och beter sig inte riktigt som andra vilket väcker misstänksamhet bland de vuxna och mobbing bland ungdomarna.

 

3. Tempelbranden av Catharina Ingelman - Sundberg

Del tre i Historiska Medias romanserie Släkten har titeln Tempelbranden i mitten av 1000 - talet. Striderna mellan hedningarna och de nyblivna kristna pågår. Hedningarna har sitt starkaste fäste omkring Uppsala. Ofta blir det mycket blodiga sammanstötningar. Åsa är bokens huvudperson. Hon har blivit bortrövad under ett överfall på hennes hem. Hon minns bara elden och lukten av rök och en tatuerad arm. 

En smakebit på søndag v. 13 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 29 i Ivalu. En roman från polareskimåernas land av Peter Freuchen. 1946. Översättning av Lisbeth och Louis Renner.

"Det finns säkert ingen plats i världen, där en liten flicka har det så bra som hos sin mormor. När Ivalu vaknade på morgonen låg alltid ett härligt stycke narvalshud skuren i små tärningar bredvid henne så att hon kunde stoppa dem i munnen och tugga på dem. Hennes små stövlar fick varje kväll friskt, torrt gräs mellan sulorna, så att de alltid var varma, och om de var lite våta blev de upphängda på torkställningen över lampan. Mormor släckte inte lampan utan passade elden tills Ivalus stövlar var torra. Och när hon blev våt för att hon legat i djup snö och sprungit in i det varma huset utan att borsta av sig, sade mormodern alltid att när hon blev stor skulle hon säkert bli förståndigare. Det var så lustigt att tänka på att hon en gång till sina små barn skulle säga detsamma som man nu sade till henne. - Och du ska komma ihåg att åldern gör folk klokare och att det är omöjligt att vara ond på ett barn!"                    

Fler smakebitar HÄR

Werner Aspenström

 

847 sidor Samlade dikter av Werner Aspenström bara låg där i bokhandeln och den fick så klart följa med hem. Jag gillar de där pocketutgåvorna med samlade dikter av olika poeter.  En kan släpa dem med sig lite varstans och riktigt umgås med dem.

Oktober

 

Spindlarna lappar sina trasiga nät

- du dröjer dig kvar i sommaren

Men vinden vänder sig sakta mot norr,

även för astrarna återstår endast att dö.

Och fastän elden knastrande brinner,

känner du lukten av syra och svart gräs.

 

En morgon vaknar du vid hundskall:

otober skäller som en raggig hund.

En smakebit på søndag v. 10 2021

Historiska Media

" Min mormor sa ofta till mig att våra förfäder inte försvinner när de dör, utan ofta fortsätter att vaka över oss. Nu känner jag att hon betraktar mig när jag sätter fyr på  tre rökelsestickor med en tändsticka. På mina förfäders altare, bakom träklockan och faten med ångande mat, glimmar min mormors ögon till när en orangeblå låga slår upp och förtär rökelsen. Jag viftar med tändstickan för att släcka elden. När den börjar glöda ringlar sig doftande rökslingor upp mot himlen och ber de dödas andar att återvända. "Bá ói", viskar jag och håller upp rökelsen över huvudet. Genom slöjan av dos som markerar gränsen mellan våra två världar ler hon mot mig. "Jag saknar dig, mormor."

Från sidan 9 i När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai 

En smakebit på sødag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger  håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

Klocka utan visare

Carson McCullers (1917 - 1967) må vara mest känd för sina romaner Hjärtat jagar allena och Balladen om det sorgsna caféet men Klocka utan visare (1961) har hamnat lite oförtjänt i skymundan. Den skulle dessutom hävda sig gentemot To kill a Mockinbird (1960) av Harper Lee. Carson McCullers föddes i Georgia och studerade skrivande och musik jämsides. Men eftersom hon också behövde försörja sig fick ho släppa musiken, som däremot gärna finns med i hennes romaner. Efter ett olyckllgt äktenskap med Reeves McCullers, som hon gifte sig med två gånger, slutade det med att han begick självmord. Svenska författaren Ulla Isaksson hälsade på McCullers och  fann henne då både sliten och intagen på mentalsjukhus. I Klocka utan visare möts en av domaren Fox Clane, f. d. kongressledamot, som är den store mannen i den lilla sydstatsstaden Milan. Han är änkeman och har en son som också varit domare men som tog livet av sig. Sonsonen, Jester, bor hos sin farfar. Domaren och apotekaren Malone är näst intill goda vänner trots att de är så olika till kynnet. Fox Clane är ett stort barn som oförblommerat meddelar vad han tycker och tänker. Han är mycket upprörd över att det finns planer på att ta bort rösträttsskatten vilket skulle ge de färgade möjlighet att rösta. Dessutom tänker man ge dem studiemöjligheter. Clane och Malone skummar av vrede. Malone förbannar också judeplugghästarna som gjorde att han inte blev läkare. Rasmotsättningarna ligger helt i dagen. De yngre generationerna, domarens son och sonson, meddelar avvikande åsikter, men det är inget som tas på allvar av far/farfar. Den blåögde negern Sherman Pew dyker upp som ett orosmoment i berättelsen. Malone tycker instinktivt illa om honom. Sherman är alltför ljus i hyn och han har blågrå ögon. Han blir domarens assistent och åtnjuter för en tid hans gunst. Sherman Pew har högtflygande planer och är på väg att förverkliga sin dröm när han kommer för nära elden. Bokstavligen och bildligen. Karaktärerna i Klocka utan visare är alla ensamma människor. Författaren skildrar dem med medkänsla och humor. Kvinnor finns det inte så gott om i Klocka utan visare. Det omnämns några stycken bl. a. domarens hustru som är död. Svärdottern är också död. En som lever är den färgade hushållerskan Verily som för övrigt också ogillar Sherman Pew för hans herrskapsfasoner. Mot slutet av boken känner en att atmosfären tätnar. Det drar ihop sig mot något som inte kan vara något annat än en katastrof.

Helgfrågan v. 35

Mias bokhörna ställer följande helg - och bonusfråga:

Besväras ni av s.k Skräppost?
Bonusfråga: Hösttips

Skräppost får jag en del, ja. Det är erbjudanden om att låna pengar, att tjäna pengar, viagra och om hur en ska hantera sin otrogne make. Jag svär och kastar och skulle gärna slippa skräpet för gott.

Hösten betyder återgång till ordningen efter sommarens anarki. Det som kan vara trevligt är att ta fram oljelampan och tända ljus i mörkret. Så småningom tillkommer elden i kakelugnen. 

Fru Fannys son

I Fru Fannys son, 1905,  av Annie Quiding, har fru Fanny gått ur tiden - hon stupade på sin post -  och hennes man Arnold har varit i Indien i femton år. Det blev aldrig av att Fru Fanny återförenades med mannen. Hon hade jämt för många järn i elden. Hennes son, Kurt, har inte haft kontakt med "nya pappan" på fem år. Men nu känner han sig ensam och skriver ett brev till sin "Aldrig förgätne gamle vän!" Arnold Scheffer i Kalkutta svarar med glädje "Min gosse!" Och så är kontakten återupprättad. Kurt skriver halvhjärtat på en avhandling om lippierna. Kurt tycker att hans första plikt är att utveckla sin personlighet; mitt jag är mitt verktyg. Arnold har en annan inställning till livet. Han talar om offer och försakelse. Han tror på Brahman, världssjälen. Arnold har utöver sina uppgifter på universitetet ett arbete om det ariska lynnets och föreställningskretsens inflytande på kristendomens utveckling. Kurt är verkligen i beråd. Han har blivit kär i sin bäste vän Gunnars fästmö, Oleana. Kurt är rik och är verkligen inte beredd att försaka. De diskuterar brevledes och Arnold bjuder Kurt till Indien. På hemmaplan är släkten bekymrad. Kurts moster Eva skriver till Arnold och ber om hjälp. Tant Julia, en gammal kvinnosakskämpe, är den enda som håller det unga paret om ryggen. Hon blir också den som kommer att skriva det ödesdigra brevet som får Arnold att göra slag i saken och åka hem till Sverige. Fru Fannys son är inte fullt så lättläst och omedelbar som Quidings/Åkerhielms tidigare romaner, men det kan kanske bero på den manliga brevväxlingen och synvinkeln. Slutet kommer oväntat och chockartat.

Tempelbranden

Del tre i Historiska Medias romanserie Släkten har titeln Tempelbranden i mitten av 1000 - talet. Striderna mellan hedningarna och de nyblivna kristna pågår. Hedningarna har sitt starkaste fäste omkring Uppsala. Ofta blir det mycket blodiga sammanstötningar. Åsa är bokens huvudperson. Hon har blivit bortrövad under ett överfall på hennes hem. Hon minns bara elden och lukten av rök och en tatuerad arm. Jarlabanke blir den storman vars hushåll tar hand om Åsa. Hon trivs i gården och börjar hugga i sten. Jarlabanke lovar bort henne till en man utan att fråga henne och Åsa blir väldigt förtörnad vilket både far och blivande man får erfara. Åsa har skinn på näsan och påtalar ofta ojämlikheten mellan män och kvinnor. Kvinnor måste hela tiden försöka freda sig för män. Åsas man, Toraulf, är kristen och han vill gärna att Åsa omvänder sig, men det är inget hon känner för. Det går så långt att kung Inge kräver av sin närmaste man att hans hustru också ska bli kristen. Hon vägrar och han måste förskjuta henne. Författaren är väl bevandrad i vikingatiden och hon skriver lättläst och spännande. Hon beskriver tingen, de blodiga bloten, striderna, ränksmidandet på båda sidor, de maktberusade männen och de väntande kvinnorna. 
Historiska Media. 2015

Dagens kulturella VM - spaning - Island

:

enligt O: Det var länge sedan jag läste något isländskt och jag vet inte riktigt varför. Det finns hur som helst en massa bra författare från Island och jag tänkte presentera några jag läst och några jag har kvar att upptäcka. 
Jón Kalman Stefánsson är en favorit sedan länge. Trilogin om Pojken och romanen som enligt O nämner är något av det vackraste jag läst

bild från Wikipedia

Halldor Kiljan Laxness fick Nobelpriset i litteratur 1955.  
Salka Valka Salka Valka av Halldór Laxness utspelas på Grönland på 1920 - talet. Salka Valka och hennes mor sliter ont hos en fiskare som gör modern gravid och försöker våldta dottern. Salka Valka är inte så lätt att kuva. Hon skaffar sig en tjänst hos öns mäktige man och lär sig läsa och skriva. Hon får utstå hån och förakt av sina kamrater, men hon står emot.T.ror mig ha sett filmen också

Ólafur Johann Olafsson, Längtans resa
Isländskan Disa bor i England och driver ett pensionat. När hon blir sjuk bestämmer hon sig för att göra en resa till Island. Hon minns sin egensinniga ungdom och hur hon trotsade föräldrarna och gick sin egen väg. Det hemliga uppsåtet med resan får man inte veta förrän i slutet av romanen.
Ólafur Olafsson föddes 1962 i Reykjavik som son till författaren Ólafur Johann Sigurdsson. Numera bor han i USA.  

Yrsa Sigurdardóttir, Eldnatt, 2012
Tredje deckaren med advokaten och den frånskilda tvåbarnsmamman Thóra Gudmundsdóttir som huvudperson av en isländsk deckarförfattare som kan ta upp tävlan med Arnaldur Indridason. Det tredje tecknet; Den som gräver en grav är titlarna på del ett och två.
 

Den kalla elden av Arnaldur Indridason tilldrar sig i Reykjavik och har chefen vid kriminalpolisen, Erlendur Sveinsson, i huvudrollen. Han har tagit time - out och befinner sig i sin barndoms trakter på Östra Island. Han övernattar i familjens fallfärdiga dragiga hus. Där ligger han och huttrar och känner närvaron av någon eller något som han inte kan identifiera. Hans yngre bror Bergur frös ihjäl på fjället i en häftig snöstorm när fadern och de båda sönerna var ute och letade efter fåren.

Knackningar

Molly är pensionär. Det är trist. Särskilt som bästa väninnan Judith är död och Molly har fått flytta till en billig, tråkig lägenhet i utkanten av staden. Slut mad danserna och männen som bjöd på drinkar.
En ung flicka vaknar upp i ett mörkt rum klätt med skumplast. Hon vet inte alls hur hon kommit dit, men hon minns att hon heter Sara. Så småningom kommer hon ihåg hon hur hon lockats till Sverige av Sebastian och Grace under förespegling att hon skulle få träffa chefen för ett skivbolag. Men naturligtvis rörde sig om helt andra saker. Sara lyckades fly, men råkade ur askan i elden. Så är upptakten till Johan Theorins Novellix - novell Knackningar. Han låter Molly och Sara berätta växelvis; precis lagom mycket för att hela tiden öka på spänningen på båda hållen. Sara lyckas treva sig fram till ett hörn i rummet där hon hittar en liten springa och så småningom lyckas klämma ut sin hand. Och så börjar hon knacka. Molly hör de där knackningarna. Hon ringer polisen, som avfärdar henne som kontaktsökande och uppmanar henne att tala med grannarna. Det gör hon, men de tre männen håller henne för lite knäpp. Molly hör plötsligt att knackningarna är ett nödrop, ett SOS. Det är nu jag börjar bli nervös för slutet, men Johan Theorin får till en elegant upplösning i ett läge som verkar förtvivlat. 
Den här novellen passar in på en svensk författare 5. Utgiven 2017   

Från A till Ö - taggen

Från A till Ö-taggen

Den här taggen hittade jag för ganska länge sedan hos Bokföring enligt Monika och hon skriver:
"Nu var det ju evigheter sedan som den här taggen hoppade runt i bokbloggosfären, men jag gav mig aldrig på den (och inte blev jag taggad heller 😢). Nu känner jag att det kan vara dags att börja... De här inläggen kommer att dyka upp som spridda skurar och inte alls på något planerat/strukturerat sätt. Förmodligen kommer det att ta, minst, resten av 2017 att ta sig igenom den här listan. Som jag först hittade på Nellons bokblogg, i augusti 2015." Idag kände jag för att ta itu med A till Ö - taggen.

Följande punkter kommer att avhandlas:
A - Allvarlig. En bok du tog på allvar.
En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.
En man som heter Ove av Fredrik Backman

B - Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.
Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.
The Ministry of Utmost Happiness av Arundhati Roy

C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.
The kind worth killing av Peter Swanson

D - Dramatik. En väldigt dramatisk bok.
Kärlekstrianglar, familjedrama, livsfarliga situationer. Dramatiken i den här boken gjorde det svårt för dig att lägga ner den.
Elias Portolu av Gracia Deledda

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.
Breven av Håkan Anderson

F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?
Kulla - Gulla av Martha Sandwall - Bergström

G - Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.
Fyren mellan haven av  M. L. Stedman

H - Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken. En sådan bok har jag aldrig läst, men
Snöstormen av Vladimir Sorokin roade mig mycket

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.
Varanen, den värste av de japanske lägervakterna i Den smala vägen mot norr av Richard Flanagan

J - Jul. En bok som bör läsas när det snöar.
Marken där ute är täckt av snö och du vill inget hellre än att krypa upp i soffan där inne och läsa om boken.
Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

K - Klocka. En bok om tidsresor.
Det kan vara framåt eller bakåt i tiden. Vad föredrar du?
Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.
Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan h*n vara så smart? 
Ignatius J. Reilly i Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole

M - Mörk. En bok med mörka toner.
Det är inte Fifty Shades of Grey vi snackar om här. Nej, den här boken hade inte kunnat bli mörkare ens om du läste den på natten. Skräck, sorg, ilska. Den här boken levererar.
Dykungens dotter av Birgitta Trotzig

N - Nostalgi. En bok du läste som barn.
Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.
Det blåser på månen av Eric Linklater

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga "Meh" och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.
Fågelburen av Lisa Jewell

P - Papegoja. En bok du känner härmade en annan.
Du känner att författaren var starkt inspirerad av en annan mer känd bok när du läste den här boken.
Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Evt inspirerad av Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman

Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.
Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.
Heden av Thomas Hardy

R - Rekommendation. Den bok du senast blev rekommenderad.
Hade ingen sagt åt dig att läsa den här boken hade du förmodligen knappt tittat på den.
Expeditionen av Bea Uusma

S - Spoiler. En bok du blev spoilad om slutet på.
Argh, det är så frustrerande! Vilken bok blev du mest spoilad på?
Om en läser baksidestexterna på böcker blir en ofta upplyst om alltför mycket. Kan inte välja ut någon speciell titel. Numera läser jag baksidorna sist. Många recensenter berättar innehållet i stället för att redogöra för sin upplevelse av boken

T - Trend. En boktrend du vill upplysa.
Böcker, speciellt ungdomsböcker, har gått igenom en massa trender. Ett år är det vampyrer, det andra är det sjöjungfrur. Vilken trend föredrog du?
Böcker som tilldrog sig i sjukhusmiljö.

U - Ungdom. En ungdomsbok du avgudar.
Hinduismen har tusentals gudar. Det finns tusentals ungdomsböcker i världen. Vilken ungdomsbok avgudar du mest?
Min lilla mössa flyger av Barbro Lindgren

V - Verklighet. En bok utan övernaturliga inslag.
Här finns inget av varken övernaturliga varelser, gömda kungadömen eller magi. Vilken är den bästa och mest verklighetstrogna bok du har läst?
Irakisk Kristus av Hassan Blasim

W - Whisky. Vad är din smak när det kommer till böcker?
Vissa gillar whisky, andra föredrar jordgubbssaft när de sitter framför en varm brasa i sin stora herrgård (om man nu har en sådan, jag har klarat mig lika bra utan). Vilken genre i böcker är din smak?
Relationsromaner och romaner som handlar om läsande och skrivande

X - Xylofon. En barnslig bok.
Xylofonen känns lite barnslig för många. Vilken bok/ungdomsbok känner du var för barnslig för dig?
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf

Y - Ynkrygg. En feg karaktär.
Det finns många fega karaktärer i bokvärlden, men den här toppar listan. Vem är den största ynkryggen du har stött på i en bok?
Prästen CG i Johannes Källströms Offerrit  

Z - Zebra. En karaktär du inte visste var god eller ond.
Är h*n verkligen så ond eller god som h*n utger sig för att vara? En karaktär du var osäker på vilken sida tillhörde. Alternativt en karaktär som visade sig inte vara på den sida du först trodde.
Professor Severus Snape i Harry Potter och de vises sten

Å - Ålder. En bok som utspelar sig för minst hundra år sedan.
Titanic, Jorden är platt, vikingaskepp, upptäckten av elden eller ännu längre tillbaka i tiden. Vilken är den bästa bok du har läst som utspelar sig för minst hundra år sedan? Notera att tidsresor från vår tid bakåt inte gills.
År av väntan av Fumiko Enchi

Ä - Ärvd. En bok du läste efter att dina föräldrar läste den.
En av dina föräldrar rekommenderade den här boken till dig efter att de själva läst den. Vad tyckte du själv om den?
Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. Jag gillar den mycket

Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.
Berättelsen om Pi av Yann Martel. Jag gillade verkligen inte filmen heller.

Den nakna sanningen om Sankta Lucia

Det här med att Lucia - firandet har en lång och annorlunda historia. En förknippar det med det vackra sicilianska helgonet Sankta Lucia som rev ut sina ögon och gav dem till en yngling som hon var trolovad med. Han övergick till kristendomen på kuppen. Lucia själv belönades då av jungfru Maria med nya och ännu vackrare ögon, men dem hade hon ingen större glädje av eftersom hon drabbades av den kejsare Diocletianus förföljelse av kristna på 300 - talet och led martyrdöden genom halshuggning eftersom elden inte bet på henne. Namnet Lucia kommer av lux som betyder ljus. Sankta Lucia brukar avbildas med en oljelampa i handen. Hon firas ju också under den mörkaste tiden på

Santa Lucia

året. Den vackra luciasången besjunger däremot de neapolitanska hamnkvarteren, Santa Lucia, (som kanske rent av fått sitt namn efter helgonet från Syracusa?) Svensk text sattes till melodin och helgonet Sankta Lucia kopplades till och vips hade man början till ett luciafirande. Redan 1764 berättar prosten C: Fr. Nyman från en resa i Västergötland: " Rätt som jag låg i min bästa sömn, hördes en Vocalmusique utan för min dörr, hvaraf jag väcktes. Strax derpå inträdde först ett hvit-klädt fruntimmer med gördel om lifvet, liksom en vinge på hvardera axeln, stora itända ljus i hwar sin stora silfversljusstake, som sattes på bordet, och strax derpå kom en annan med ett litet dukadt bord, försedt med allehanda kräseliga, äteliga och våtvaror, som nedsattes mitt för sängarna... det är Lussebete." På 1920 - talet exploderade Lucia - firandet. Stockholms - Tidningen utlyste skönhetstävlingar för blivande lucior och landsortstidningarna var inte sena att följa efter. Resten känner vi till.
Men redan före firandet av Lucia fanns det ett Lussefirande som troligen refererar till Lusse-gubben eller Lusse - Per vilket var precis detsamma som Lucifer.  Barn klädde då ut sig och sotade ansiktet med bränd kork och gick ut och sjöng visor och förväntade sig godis och pengar. Lusse fick vika för Sankta Lucia och jag kan tycka att vi bytte upp oss.
Källa: Alf Henrikson, Alla årets dagar (huvudsakligen)

Turinhästen

Den ungerska filmen Turinhästen (regissör: Béla Tarr) inleds av Nietzsches berättelse om kusken som piskade sin utmattade häst. Nietzsche faller gråtande hästen om halsen, går hem och talar inte mer på 10 år.
Sedan vidtar den svartvita filmen där det stormar oavbrutet under sex dagar. Det yttras inte många ord under de två timmar och tjugosex minuter som filmen varar. Det handlar om en äldre man och hans dotter som bor i en enkel stuga på landsbygden. De äter var sin kokt potatis till frukost vid bordet som är gjort av grova plankor. En burdus granne kommer in för att låna en flaska brännvin. Han slår sig ner vid bordet och levererar en ödesmättad profetia rörande framtiden. Allt är förlorat för evigt. Så tvärvägrar den magra hästen att tjänstgöra, trämaskarna tystnar, brunnen sinar, elden försvinner och potatisen får ätas rå. 
Filmen är långsam och ledmotivet lätt hypnotiskt. Jag tycker att det känns som skapelseberättelsen fastän tvärtom. En avveckling. Det är en storslaget enkel dystopi och författaren Lázló Krasznahorkai, som skrivit manus är känd för ha en dyster syn på världen. Hans roman Motståndets melankoli kom på svenska 2014 på Norstedts förlag. Den kom på originalspråket 1989.