Visar inlägg med etikett Peter Freuchen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Freuchen. Visa alla inlägg

lördag 9 april 2022

Ivalu

Peter Freuchens (1886 - 1957) roman Ivalu bygger till delar på författarens egna upplevelser under forskningsresor på Grönland och av äktenskapet med den första hustrun som var grönländska. Läsaren får veta mycket om säljakt, valrossjakt, renjakt, alkfågeljakt och björnjakt. Det går åt mycket kött att hålla människor mätta och varma. Slädhundarna behöver också mycket kött. Av skinnen sys stövlar, kläder och sängtäcken. Kvinnorna sätter ut snaror för räv när de behöver pälsar.  Männen är kungar och bestämmer totalt över kvinnorna. En fångstfärd som slutat dåligt utan fångst kunde resultera i att kvinnan blev piskad. Kvinnan rentav förväntade sig att mannen skulle slå. Så gjorde en riktig karl. " Det är synd om folkslutar upp med att prygla sina hustrur. Kan man inte bli ond har man förlorat sin glädje, " slår gamle Merqusaq, Ivalus morfar, fast. Kvinnorna är i regel praktiska, dugliga och mycket kapabla. Men de fick tala efter männen. Ivalu liknar inte riktigt de övriga kvinnorna. Hon är nyfiken på de vita männen, men hennes första man är inuiten Mitserk. Romanen förmedlar det grönländska folkets trosföreställningar och sedvänjor. Jag ler när jag läser deras konversationer där ordet "jag" ibland utelämnas till förmån för man. "Man har blivit sömnig och går till vila!" Säger Mitserk. "Man har beslutat att koka lite kött", tillkännager Ivalu. Inga ord i onödan: "Ska du gå på fångst?" sa hans hustru och därmed var avskedet undanstökat. Jag är fortfarande väldigt förtjust i den här boken som jag läst tidigare och tyckt om. Tror att jag ska läsa något mera av Peter Freuchen när jag ändå är igång. Tror inte att det finns något att invända mot Lisbeth och Louis Renners översättning heller. Ivalu kom ut på svenska 1946.

söndag 3 april 2022

En smakebit på søndag v. 13 2022


astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 29 i Ivalu. En roman från polareskimåernas land av Peter Freuchen. 1946. Översättning av Lisbeth och Louis Renner.

"Det finns säkert ingen plats i världen, där en liten flicka har det så bra som hos sin mormor. När Ivalu vaknade på morgonen låg alltid ett härligt stycke narvalshud skuren i små tärningar bredvid henne så att hon kunde stoppa dem i munnen och tugga på dem. Hennes små stövlar fick varje kväll friskt, torrt gräs mellan sulorna, så att de alltid var varma, och om de var lite våta blev de upphängda på torkställningen över lampan. Mormor släckte inte lampan utan passade elden tills Ivalus stövlar var torra. Och när hon blev våt för att hon legat i djup snö och sprungit in i det varma huset utan att borsta av sig, sade mormodern alltid att när hon blev stor skulle hon säkert bli förståndigare. Det var så lustigt att tänka på att hon en gång till sina små barn skulle säga detsamma som man nu sade till henne. - Och du ska komma ihåg att åldern gör folk klokare och att det är omöjligt att vara ond på ett barn!"                    

Fler smakebitar HÄR