Veckans kulturfråga v. 7 2021

enligt O: 

Veckans kulturfråga v. 7: Vilken bok som på något sätt handlar om sport är din favorit?

Omöjlig fråga var min spontana reaktion. Men i nästa ögonblick kom jag att tänka på Lena Anderssons senaste roman Dottern som handlar om en skidåkare på elitnivå. Träning, träning, träning, valla, kunskaer om snö, farande mellan tävlingar. Fadern blir idrottsförälder och kör och kör och peppar. Ingen i familjen ser eller förstår när allt börjar gå överstyr.
Som bonus måste jag nämna P O Enquist som på 50 - talet var en framstående höjdhoppare och som också skrev om detta i romanen Ett annat liv. 1, 97 nådde han och det sägs att hans stora förtret var att han inte kom över 2 m

Tisdagstrio v. 7 2021: Biblioterapi (böcker som får mig att må bra)

Ugglan & Boken: Tisdagstrion: Biblioterapi 

1. Biblioterapi: hälsofrämjande läsning i teori och praktik. 2020. Det första samlade verket om biblioterapi på svenska. Författare: Cecilia Pettersson

2. Dikter av Harry Martinson. Om blekingska daggmaskar, lador, igelkottar, koögon och insjöar. En oslagbar följeslagare

3. Vems lilla mössa flyger. - Korken flyger. - VLMF (Vad lever man för) Barbro Lindgrens oförlikneliga trio om Barn-Hans, Nöken, Farbror - Nallen, bisamråttan med flera. Dråpligt, vemodigt och fantasifullt.

Vägen till Stormskäret

Författaren Anni Blomqvist föddes 1909 i Simskäla på Åland som äldst i en syskonskara på tio. Hon gifte sig med fiskaren Valter Blomqvist. 1967 drunknade mannen och en son och några år senare ännu en son. Anni Blomqvist vet vad hon skriver om i serien om Maja på Stormskäret. Romanerna blev TV - serie 1975 och kan ses HÄR. Stormskärs Maja utspelar sig mellan åren 1842 och 1899 och skildrar en skärgårdskvinnas liv från början till slut. Nu har jag läst första delen i serien Vägen till Stormskäret och klart är att jag kommer att fortsätta. Jag började igår och har sträckläst. Så otroligt intressant med denna åländska folklivsskildring och alla mer eller mindre främmande ord. Somliga går att slå upp; andra får en gissa sig till. Maja - som egentligen heter Maria - har fyra syskon och ett par stränga föräldrar. Särskilt modern är mycket sträng och kräver arbete av sina barn. Barnen ska fostras till att "bli som folk" säger mor. En följer Maja årstid för årstid med de olika sysslorna på gården. Hon är också ute och fiskar med sin far och bror. Maja ror och får stå ut med en hel del snubbor. Maja älskar skymningsstunden efter avslutat arbete när gårdens folk samlas vid brasan och det berättas sägner och skrönor. Maria fostras in i äktenskapet av sin mor. Hennes äldre syster Anna får se sig omsprungen av lillasyster. Maja har visserligen fäst sig vid en ung man som heter Magnus, men giftermålet med Janne bestäms av de ungas respektive fäder. Maria tillfrågas inte, men Janne har berättat för sin far, Fisk - Erker,  att hans håg står till Maja. Det är inte många gånger de unga tu träffas innan de gifter sig. Maja arbetar med sin hemgift och sömmar fästmansskjorta till Janne, som skaffar virke till huset som ska byggas på det ensliga Stormskäret. Romanen slutar med att Maja och Janne är på väg till Stormskäret. Nästa del, Med havet som granne, är sammanbunden med del ett så det är bara att fortsätta med den intressanta berättelsen om Maja och hennes tid.

Titel: Vägen till Stormskäret

Författare: Anni Blomqvist

Förlag: LT

Tryckår: 1975

Antal sidor: 145

En smakebit på søndag

"Det är söcken men arbetspulsen har stannat i Vestergårds stuga. Mickel och hans drängar har  lämnat göromålen utomhus, vävstolen har stannat i sitt dunkande, spinnrockarna surrar inte och barnbråk och ungflicksfnitter håller på att sina ut. Novemberskymningen ska firas, och sedan ska brasan tändas på härden. Då kan gårdsfolket på nytt ta itu med det avbrutna arbetet. Doften av nygräddad blodkorv fyller stugan, och Sara Lisa matmor bjuder omkring en bit korv till var och en som aftonvard.  - Låt maten tysta mun, säger hon när de unga döttrarna fnissar och bråkar om platser på vävstolens sittbräde. En god stund är det rofyllt och stilla, men alla väntar ändå på någon. Stugdörren går upp och Gammel Olle stiger in."

Från sidan 9 i Vägen till Stormskäret av Anni Blomqvist.

Det är astridterese på den norska bokbloggen Betraktningerna som håller i smakebitarna idag. Fler smakebitar HÄR

Fem en fredag v. 6 2021

 

elisamatilda: Fem en fredag: Sinnen

 

1. Vad ser du till höger om dig?

Kakelugnen

2. Vad känner du med din vänstra fot?

Min slitna innesko

3. Vad hör du utanför?

Enstaka bilar

4. Vad doftade senast gott från köket?

Det tidiga morgonkaffet

 

 

 

5. Vad smakade du senast? 

Den nya osten

Helgfrågan v. 6 2021

 Mias helgfråga v. 6: Brukar du besöka många bloggar? Lämnar du kommentarer?

Jag besöker många bloggar per dag. Och jag kommenterar ofta. (Även hos sådana som aldrig skrivit en rad på min blogg! Så fick jag det sagt.)

Om jag brukar fira Alla hjärtans dag? Svar: Nej! Jag firar hellre namnsdagar och Mors dag.

Sten för sten

Den åländska författaren och läkaren Liselott Willén har skrivit en rad romaner av vilka Sten för sten kom ut 2001. Omslaget är inte så charmigt men ändå lite intressant. Jag började läsa i tron att jag läste en kriminalroman. Det stämmer ganska länge. Det byggs upp en spänning i romanen som verkar leda till någon sorts urladdning eller katastrof. Kjerstin berättar. Hon kommer från Sverige och har flyttat till Åland med sin man, läkaren Jörgen, som är ålänning. Kjerstin trivs inte på Åland och hon trivs inte med att vara lärare. Hon befinner sig i ständig fejd med en pojke i klassen vars far ingår i den osympatiske rektorns umgängeskrets. Som grädde på moset misstänker hon att maken är otrogen. Ja, det är en mörk berättelse. Jag söker länge efter en människa att sympatisera med, men det finns ingen. Det ska möjligen vara kollegan Johansson då, men jag litar inte på honom heller. På torsdagar går Kjerstin en kurs i själslig utveckling tillsammans med sju andra kvinnor. Hennes självkänsla behöver verkligen en boost. Ledaren, Ola Karlsson, får en att omedelbart resa ragg. Hur kan dessa kvinnor som förvisso är osympatiska men ändå inte några dumskallar underkasta sig det despotiska ledarskapet. Stämningen i romanen är dov; språket är ganska korthugget och kärvt och passar väl med innehållet. Som läsare presenteras en också för en del av de övriga kvinnornas liv. Landskapet skymtar också fram med jämna mellanrum. Det framgår att man i skolan anser att det är viktigt att eleverna talar ordentlig svenska. Jag började läsa Sten för sten lite tveksamt men det hela utmynnar i sträckläsning. Sten för sten liknar inget annat jag läst. Avslutningen är överraskande. Men det är inget konstigt med det.

Titel: Sten för sten

Författare: Liselott Willén

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2001

Antal sidor: 401 sidor