Dagens litterära VM - spaning - Polen

enligt O: "Polen spelar idag sin sista gruppspelsmatch mot Japan, men eftersom de har noll poäng i de två första matcherna är avancemang en omöjlighet, då Japan och Senegal har fyra poäng vardera." Hur kul är det då för Polen att spela? undrar jag. 

Joseph Conrad var en en polsk/brittisk författare och sjöman som är mest känd för Mörkrets hjärta (som jag av någon anledning aldrig förstått mig på). Han kämpade för att lösgöra Kongo ur den rovgirige kung Leopold II:s grepp. Det lyckades.

Wladyslaw Reymont, Polen,  fick priset 1924 "för det stora nationaleposet Bönderna". Tyvärr har jag inte läst det ännu, men del 1. Hösten är reserverad på biblioteket.

Witold Gombrowicz, Dagboken 1 - 3. 932 sidor, står i hyllan och lockar.
I en rolig understreckare i SvD beskrivs han som Snövits alla sju dvärgar på en gång. Det hde jag ingen aning om. 
 
En annan underlåtenhetssynd är Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. Så här skrev jag redan 2015: Jag vill verkligen gärna läsa Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. De 960 sidorna känns lätt överväldigande, men om författaren har orkat skriva ska jag väl åtminstone orka läsa. Hon är en av Polens mest betydande författare. Jakobsböckerna har sålt bra både i Polen och utomlands men har också förorsakat ett hätskt nätdrev mot Olga Tokarczuk.

Andrzej Stasiuk har skrivit en vacker bok med titeln Liten bok om döden som jag läste så sent som i mars i år. Av samme författare har jag också läst en grym spänningsroman, Nio,  om vilken jag skrev så här: Pawel bor i Warszawa. Han har lånat pengar för att kunna öppna en butik och står i skuld till den polska maffian. En dag finner han sin lägenhet sönderslagen och han förstår vinken och ger sig på jakt bland vänner och bekanta efter pengar. Det blir också en resa i det polska samhället.

Nu åker skämskudden fram igen. Så här skrev jag om Czeslaw Milosz för flera år sedan: "Den lille Tomasz, precis som Milosz en gång, bor i en gammaldags herrgård någonstans vid gränsen mellan Litauen och Polen, långt borta från det moderna stadslivet från början av 1900 - talet. Issadalen är världen för Tomasz. Världen fylld av sägner och djävlar, sagor och mystik. Men också av trygghet och kärlek, värme och romantik." Från baksidan av boken.1980 fick Czeslaw Milosz Nobelpriset i litteratur. Samma år köpte jag Issadalen i akt och mening att läsa den omedelbart. Och sen... ja, sen har den stått här. Oläst. " Det gör den fortfarande. Miłosz hade vid slutet av sitt liv tre pass: Polens, USA:s och Litauens. Han skrev om det europeiska kulturarvet och nämner i sammanhanget Carl von Linné och Swedenborg.
Dorotea Bromberg, bokförläggare, kom till Sverige 1970 från Warszawa, efter antisemitiska förföljelser i Polen. Hon och hennes  far Adam Bromberg grundade  bokförlaget Brombergs 1975 - "Det lilla förlaget med de stora författarna". 
Aurore Dudevants (=George Sands)lille Chopinsky, det vill säga, Frédéric Chopin var en polsk kompositör, pianist och pianopedagog. En vinter på Mallorca handlar om parets katastrofala vistelse på mallis. En kan också läsa om dem i Knut Ståhlbergs Paris på de älskandes tid.
Marek Krajewski, polsk författare och språkvetare, har skrivit en kriminalroman med titeln Vålnader i Breslau. Det skulle bli en serie med kriminalinspektör Eberhard Mock i huvudrollen, men hittills finns det endast den här delen översatt till svenska.

Av alla Auschwitz - skildringar jag läst väljer jag Enkel resa med retur av Cina Holmberg som hade nummer 7933 i Auschwitz och som blev räddad i sista minuten just innan hon skulle arkebuseras. Hon fick inte veta förrän senare att kriget var slut. Lilla spröda Cina Holmberg har oförtröttligt rest runt och berättat i skolor och på andra ställen om sina skrämmande upplevelser. Snart finns det inga kvar som kan berätta om detta, säger hon. Jag har träffat henne flera gånger och också lyssnat på henne när hon berättat om sitt liv.

Hanna Krall är en polsk journalist och författare som bl. a. skrivit Hjärterkung.
Hela hennes familj och släkt utplånades i Maidanek. Hon skriver för att ge namn åt namnlösa offer som till exempel begravts i massgravar.

Dagens kulturella VM - spaning - Serbien. Tillägg

Jag skrev tidigare i en kommentar till enligt O att jag hade en bok i bakhuvudet rörande Serbien som jag inte kunde minnas varken titel eller författare på. Men - jag mindes att jag skrivit om den tidigt i denna bloggs tillvaro så jag kunde gå bakvägen, så att säga. 29 december 2009, när bloggen var fem månader gammal, hade jag skrivit om den efter att ha sträckläst. När jag väl identifierat boken hittade jag den ganska omgående i min bokhylla dessutom. Jodå, det finns en viss metod i galenskapen! 

I förordet till The Dawning av Milka Bajic Poderegin står det så här: "The Dawning is one of those rare novels in Serbian literature which succeed in describing the life of the population under the Turkish Empire without being burdened by religious and nationalistic prejudices anicent conflicts."
Romanen tilldrar sig i Plevljev från mitten av 1800 - talet och fram till första världskrigets utbrott. Man följer en familj i tre generationer i livets alla lägen; födelse och död; vardag och söcken; medgång och motgång. Inte minst är det kvinnornas situation som skildras.

Dagens kulturella VM - spaning - Serbien

enligt O säger sig ha haft en tuff spaning. Och det ligger ju i sakens natur. Forna Jugoslaviens röriga historia är inte lätt att reda ut. Och folk föds här och dör där och var hör de då hemma? Men de här spaningarna är oavlåtligt intressanta.

Landguiden. Utrikespolitiska institutet: Serbien var den största delrepubliken i Jugoslavien. I Serbien ingår provinsen Vojvodina i norr, medan Kosovo i sydväst brutit sig ut och ensidigt utropat självständighet. Sedan även unionen med Montenegro lösts upp 2006 är Serbien avskuret från Adriatiska havet. Landet bär på ett tungt arv från krigen i forna Jugoslavien på 1990-talet men har nu som mål att bli medlem av EU.

Norstedts

När duvor flyger av Adina Nadj Abonji en full ständigt oemotståndlig roman om problemen i forna Jugoslavien, om att vara invandrare, om att inte riktigt höra hemma varken här eller där och om att ha avvikande åsikter trots hårdhänta påtryckningar. Hur förhåller sig bosniska serber, kroater , muslimer och ungrare till jugoslvaiska folkarmén? Hur lever människor i ett land där det inte finns medicin och där man får köa för sin pension. Författaren föddes i Vojvodina i norra Serbien. 

Brev från en serbisk by av Milovan Danojlic. Författaren, född 1937, tycks vara mycket produktiv och skriver både poesi och prosa.

Mellan dröm och vaka: samtida serbisk poesi.1994

Vargarnas ömhet: samtida serbisk prosa. 1989

Ett överlagt mord: Min mormor Jelenas kärleksliv av Slobodan Selenic skildrar två kvinnors historia i mikroperspektivet och forna Jugoslaviens i makroperspektivet. Den här boken finns på "mitt" bibliotek och lockar till läsning.

Slutsåld på W&W

Kuriosa: Margaret Pemberton, Avskedens tid som tilldrar sig i Belgrad med början 1914. Två systrar skiljs åt av krig och kärlek.

Låt oss hoppas på det bästa

Albert Bonniers förlag

Min smakebit från förraförra söndagen ur Carolina Setterwalls självbiografiska roman Låt oss hoppas på det bästa berättade om hur bokens manliga huvudperson, Aksel, plötsligt skickar ett sms och meddelar sina lösenord och pinkoder in case of emergency.  Den ammande Carolina är van vid att hennes pojkvän meddelar viktiga saker abrupt och med omedelbar verkan så hon är nog den som tar det lugnast. Väninnekören upprörs sms - vägen. Carolina är den som driver på i förhållandet och Aksel fogar sig med en viss fördröjning. Så också när Carolina i 35 - årsåldern vill ha barn. Därefter vill hon flytta till något större  och hittar en lägenhet i Enskede. Men långt innan läsaren fått veta allt detta är Aksel död. Han ligger där i sin säng och är död. Från den ena kvällen till den andra morgonen. Ivan är då åtta månader. Förhållandet mellan Carolina och Aksel har varit lite kyligt dem emellan en tid och naturligtvis känns det extra hårt för Carolina. Aksel har klagat över trötthet efter flytten, men det är inget som någon utav dem fäst något avseende vid. Det är ju jobbigt att flytta. Kapitlena varvas så att en får veta hur Carolines och Aksels gemensamma historia utvecklades och hur Carolina sedan får ta itu med sorgen, skötseln av Ivan, alla praktiska beslut och den ensamhet som följer av att ha reducerats från tre till två. Carolina har ett fantastiskt nätverk av släkt och vänner. De schemalägger sin tid hos henne länge, men till slut måste Carolina försöka stå på egna ben. Carolina Setterwall skildrar sorgens faser på ett sätt så att och jag börjar tänka att det här måste vara självupplevt. Och det är det ju. CS drar sig inte för att skildra även de otacksamma, onda tankarna som bitterhet och avundsjuka. Hennes ensamhet känns nästan fysiskt. Helgerna är värst. Hon och Ivan tillbringar dagarna på lekplatserna i nejden och Carolina är uttråkad och längtar desperat efter vuxenkontakt. Hon har sagt till sina svärföräldrar att hon inte kan tänka sig någon annan man än deras Aksel. Därför blir de lika överrumplade som alla andra när Carolina plötsligt har hittat en ensamstående far till en flicka i Ivans ålder. Och nu går det undan! Carolina får uppleva hur det är när någon annan driver på. Jag tror att den här boken har mycket att lära ut. Och det bör ha varit rena terapin att skriva den. Som vanligt är det bättre om omgivningen talar än tiger. Språket har jag inga invändningar mot alls. Det är mycket rakt och klart. Men - titeln?

Dagens kulturella VM - spaning - Island

:

enligt O: Det var länge sedan jag läste något isländskt och jag vet inte riktigt varför. Det finns hur som helst en massa bra författare från Island och jag tänkte presentera några jag läst och några jag har kvar att upptäcka. 
Jón Kalman Stefánsson är en favorit sedan länge. Trilogin om Pojken och romanen som enligt O nämner är något av det vackraste jag läst

bild från Wikipedia

Halldor Kiljan Laxness fick Nobelpriset i litteratur 1955.  
Salka Valka Salka Valka av Halldór Laxness utspelas på Grönland på 1920 - talet. Salka Valka och hennes mor sliter ont hos en fiskare som gör modern gravid och försöker våldta dottern. Salka Valka är inte så lätt att kuva. Hon skaffar sig en tjänst hos öns mäktige man och lär sig läsa och skriva. Hon får utstå hån och förakt av sina kamrater, men hon står emot.T.ror mig ha sett filmen också

Ólafur Johann Olafsson, Längtans resa
Isländskan Disa bor i England och driver ett pensionat. När hon blir sjuk bestämmer hon sig för att göra en resa till Island. Hon minns sin egensinniga ungdom och hur hon trotsade föräldrarna och gick sin egen väg. Det hemliga uppsåtet med resan får man inte veta förrän i slutet av romanen.
Ólafur Olafsson föddes 1962 i Reykjavik som son till författaren Ólafur Johann Sigurdsson. Numera bor han i USA.  

Yrsa Sigurdardóttir, Eldnatt, 2012
Tredje deckaren med advokaten och den frånskilda tvåbarnsmamman Thóra Gudmundsdóttir som huvudperson av en isländsk deckarförfattare som kan ta upp tävlan med Arnaldur Indridason. Det tredje tecknet; Den som gräver en grav är titlarna på del ett och två.
 

Den kalla elden av Arnaldur Indridason tilldrar sig i Reykjavik och har chefen vid kriminalpolisen, Erlendur Sveinsson, i huvudrollen. Han har tagit time - out och befinner sig i sin barndoms trakter på Östra Island. Han övernattar i familjens fallfärdiga dragiga hus. Där ligger han och huttrar och känner närvaron av någon eller något som han inte kan identifiera. Hans yngre bror Bergur frös ihjäl på fjället i en häftig snöstorm när fadern och de båda sönerna var ute och letade efter fåren.

Dagens kulturella VM - spaning - Marocko

enligt O: Dagens kulturella VM - spaning gäller Marocko. 
Det är betydligt lättare än det senaste dagarnas spaningar, märker jag. Men jag tillåter mig att "blomma ut" och som ett brev på posten infinner sig reslustan. Jag brukar inte vara så sugen på Afrika i största allmänhet, men namn som Rabat, Marrakech, Casablanca och Tanger klingar mystiskt mytomspunna i mina öron.

Landguiden. Utrikespolitiska institutet: Med en nästan obruten historia som självständig nation sedan 700-talet har marockanerna ett mycket rikt och blandat kulturarv, med påverkan från främst arabiska men även berbiska, andalusiska, judiska, franska och västafrikanska källor.


Leila Slimani, Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paret Massé har två små barn och när Myriam Massé vill börja arbeta igen efter barnledigheten (vilket ord!) anställs efter noggrant urvalsförfarande Louise som visar sig vara rena fyndet. Hon gör sig snart oumbärlig. Så småningom dyker det ändå upp små orosmoment som ska visa sig vara tecken på att något allvarligt kommer att hända. Leila Slimani är en fransk - marockans författare och journalist, född 1981 i Rabat.

Författaren Paul Bowles var egentligen kompositör. Det var hustrun, Jane Bowles, som var författaren i familjen. När PB noterade hustruns framgångar bytte han fot. Romanen Den skyddande himlen är en klassiker vid det här laget. Den skildrar tre vänners liv på resande fot i Marocko. Kit och Port är ett par och den leende Tanner deras medresenär. "Själen är den tröttaste delen av kroppen", reflekterar Port. Den neurotiska Kits humörsvängningar är tydliga för alla. I trängda lägen litar hon endast på Port men hon kan ändå tänka sig ett litet mellanspel med Tanner.  Personerna i Den skyddande himlen karaktäriseras främst av sina yttranden. Man får inte veta om de sysslar/sysslat med något och i så fall vad. Port halar upp den ena tusenfrancsedeln efter den andra ur fickan, men var kommer de ifrån? Det är som om Kit och Port saknar ett förflutet. Och framtiden har de inga tankar om. Jo, Port tänker aldrig bli bofast.

Fatima Mernissi: Drömmar om frihet: tankar från min barndoms harem. Boken, som är hennes självbiografi, kom ut 1994 och den läst jag innan jag började blogga. Hon var själv muslim men var kritisk till att kvinnan tilldelades en underordnad ställning som det inte fanns belägg för i Koranen.

Driss Chraibi, Enkelt förflutet kom ut 1954 i Paris dit författaren rest för att studera kemi. Boken kritiserar islam och det marockanska samhället och väckte
uppståndelse både i Marocko och Frankrike. Chraibi skriver ofta om kluvenheten i att tillhöra två kulturer

Bild från förf:s blogg

Anna - Lena Stålnacke har skrivit en bok som heter Mitt Marrakech. 2015. Den innehåller tips och goda råd för resenären.

Jan Mårtensons deckare Mord i blått tilldrar sig i Marrakech. 2013
Har tyvärr inte läst något av författaren tidigare. Ska kanske ta    ljudboken? Tomas Bolme läser.

Dauma Oumassine, Kvinnor i arganträdets skugga

Under upptakten till den stora berbiska högtiden moussem möts tre kvinnor i Tizinoualt i södra Marocko.  Alla tre revolterar på olika sätt mot det patriarkala systemet i i Marocko. En får veta bakgrunden till att de träffas här vid tiden för moussem, högtiden som hålls årligen för att hedra den helige mannen Sidi Hmad, kvinnornas beskyddare och bundsförvant. På Sidi Hmads tid brukade kvinnor söka sin tillflykt till arganträdet nära hans helgedom. Tranan 2012

En alldeles nyutkommen bok är I Tanger av Christine Magnan.

Året är 1956. Alice Shipley och hennes man John har nyligen anlänt till Tanger och där möter de Lucy Mason som väl inte direkt är någon Alice har lust att umgås med. Men Lucy visar Alice runt i den främmande staden och Alice blir alltmer illa till mods. Och så försvinner John...

 

Leila Lindholms tips från Marrakech med fina bilder. Oj, vad jag blev ressugen!

Souken i Marrakech är tydligen något alldeles speciellt. En rekommenderas att gå vilse där. Souk är ett kommersiellt kvarter i en arabisk stad.

 

Och visst tilldrar sig filmen Casablanca i Marocko, dåvarande franska Marocko

Nationalrätten är olika variationer av couscous beroende på i vilkern del av Marocko en befinner sig. Myntate som görs på grönt te, mynta och massor av socker är också typiskt marockanskt. Wikipedia: Hur man häller upp teet är minst lika viktigt som råvarornas kvalitet. Man serverar det ur en tekanna med en långsmal pip, ner i höga dricksglas. Det anses vara ett stycke konst att tillaga gott te och det är en viktig företeelse i det dagliga umgänget med familj och vänner.

Dagens kulturella VM - spaning - Panama

 

enligt O tror inte på Panama i matchen mot England.
Och hon tror rätt. Nu vet vi att England vann med 6 - 1.

Salsa är en  mycket populär musikstil i Panama, mycket tack vare salsakungen Ruben Blades, internationellt känd och prisade musiker. Rubén Blades föddes den 16 juli 1948 i Panama City och är en panamansk sångare, låtskrivare, salsaartist, skådespelare, advokat och politiker.

Tamborito – En av landets populäraste folkdanser. Till ljudet av tre trummor och klappningar dansas tamborito i färgglada dräkter av både kvinnor och män.

Landguiden. Utrikelspolitiska institutet: Kulturlivet i Panama speglar befolkningens blandade sammansättning. Indianska traditioner har vävts samman med spanska seder och afro-karibiska influenser. Det indianska inflytandet syns inte minst i hantverk, såsom kuna-indianernas textilkonst i form av molas, utsmyckning på blusar som också säljs som konstverk.

Kunamola

John Le Carre har skrivit en roman med titeln Skräddaren i Panama.  Den kom ut 2001 och handlar om en inneskräddare, Harry Pendel,  i Panama City. Till skrädderiet kommer en engelsman,  Andrew Osnard, som känner till skräddarens dunkla förflutna. År 2000 närmar sig. Då ska den viktiga Panamakanalen helt övergå i Panamas ägo. Nu är man rädd att någon annan stormakt ska försöka efterträda USA. Andrew Osnard ska avläsa läget i landet och Harry Pendel ska hjälpa honom med det.  Till skrädderiet kommer många av landets rikaste och mäktigaste män. Det Pendel får veta ska han rapportera till Osnard, Det gäller både identitet och ekonomi för Pendel. Romanen har också filmats.

I augusti 1981 hade Graham Greene sina väskor packade för att åka till Panama när han fick meddelandet att general Omar Torrijos Herrera, den vän Greene skulle hälsa på var död. Han fick då iden att skriva om sin vän  sedan fem år tillbaka  generalen Herrera och sergeant Chuchu, en av de få män i generalgardet som Herrera litade fullständigt på. Omar Torrijos Herrera var  hef för nationalgardet och efter en kupp Panamas ledare 1968 - 1981. Getting to know the General kom ut på svenska och fick då titeln Generalen.

Våra drömmars land. En saga om hur den lilla björnen och den lilla tigern reser till Panama av Janosch. 

Twice killed, på svenska Döden i Panama, skriven av Richard Smitten, har jag inte hittat några ytterligare uppgifter om mera än att både KB och Lunds UB har markerat boken som Utlånad?