Murasaki Shikibu

Här sitter Murasaki Shikibu i den lilla, gamla staden Uji; ett Kyoto i miniatyr. Här finns ett Genji - museum och ett te - museum. Vackert väder, fullmåne och cikador. Mycket att göra hela tiden. Stationen i Nagoya  är mycket stor och det är väldigt lätt att gå fel i alla våningar, ut - och ingångar, affärer, restauranger och järnvägsspår. Just när vi börjat få ordning på det bygget ska vi förflytta oss till Kobe.

På genji - museet intog vi kaffe. Jag valde en grön våffla med röd bönpasta (anko) och en liten kula grön matchaglass till. Vi är ju ändå i Japan. Det var oväntat gott. Jag brukar ha lite svårt för bönpasta, men det gick bra.

Veckans topplista - Italien

Johannas deckarhörna: "Veckans topplista drar idag till Italien. Det ska bli så spännande att se era listor med anknytning till det stövelformade landet vid Medelhavet!"
Eftersom Johanna talar om "det stövelformade landet vid Medelhavet" skippar jag både Sicilien och Sardinien

1.Mira och Irma.  Av Sanne Gruber
Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik.

2. Farväl till vapnenav Ernest Hemingway . 
Kärlek i skuggan av första världskriget och striderna mellan Italien och Österrike som rasar i norra Italien.  Den unge amerikanen Frederic Henry deltar som frivillig i kriget och förälskar sig i en engelsk sjuksköterska. 
3. Silvia Avallone, Stål

Jag kommer ovillkorligen att tänka på Maskinsång av Elmer Diktonius när jag läser Stål av Silvia Avallone.Hon beskriver stålverket i Piombino, Toscana, Italien,så man ser de stora byggnaderna, lyftkranarna, lastbilarna, masugnarna, röken, giftgula moln och  rödlila och svarta flammor. Man hör muller och dån och känner lukten av sot och rost. Det är som något taget ur en kuslig science fictionfilm. En självförsörjande mardröm.

4. C M Forester, Ett rum med utsikt. 

En ung flicka åker till Florens i början av 1900 - talet. Med sig har hon tant Charlotte som i filmatiseringen av romanen spelas av ingen mindre än Maggie Smith. Flickan spelas av Helena Bonham Carter. Varken flickan eller hennes förkläde har så mycketn erfarenhet av detn stora världen så när mr Emerson och hans son dyker upp är de ganska oförberedda båda två. 

5. Umberto Eco,  I rosens namn. Det var länge sedan jag läste den och länge sedan jag såg filmen, men jag minns den speciella stämningen, både den yttre och den inre. Avund och ränksmideri florerade. En kan tycka att munkar och andra kyrkans män borde veta bättre!

En smakebit på søndag

Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers ska det vara, förstås!

"Framför mig på stigen dyker plötsligt en man upp bakom ett klippblock. Vi befinner oss, han och jag, på den bortre stranden av en liten mörk tjärn som ligger gömd i bergets skålformade topp. Himlen är mjölkaktigt blåvit ovanför oss, det finns ingen växtlighet så här högt upp, så det är bara jag och han, stenarna och det stilla svarta vattnet. Han står gränsle över stigen med en kängklädd fot på vardera sidan och han ler. Jag inser flera saker. Att jag gick förbi honom tidigare, längre ner i dalgången. Vi hälsade på varandra vänligt, men flyktigt, som man gör när man är ute och promenerar på landet. Att det på den här ensliga delen av stigen inte finns någon inom hörhåll om jag skulle ropa. Att han väntat på mig; han har planerat alltihop, noga, in i minsta detalj och jag har gått rätt i fällan. Allt det förstår jag på ett ögonblick."
Från sidan 15 i Jag är, jag är, jag är. - Ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farrell. Fler smakebitar HÄR.

Reselektyr

Efter att ha tänkt mycket och länge; valt och förkastat; tänkt om och inte hittat det jag tänkt (ligger klart kvar i stugan vid havet) så har jag landat på en japansk klassiker och en irländsk nyutkommen  självbiografisk roman.
Soseki Natsume är en älskad, klassisk japansk romanförfattare född i Tokyo 1867. Efter universitetsstudier blev han lärare i engelska, åkte till London i tre år på ett stipendium. Där blev han förälskad i Shakespeare. När han återvänt till Tokyo tog hans författarkarriär fart och han debuterade med Botchan, en utvecklingsroman som fortfarande läses i Japan. Den handlar om pojken Botchan som mister far och mor och får en liten del av arvet av sin äldre bror. Botchan får arbete som mattelärare på den lilla lantliga ön Shikoku, så fjärran från storstadsvimlet i Tokyo. Medan amerikanerna läser om Huckleberry Finn och Holden Caulfield så har japanerna sin Botchan. Kokoro är en annan av Natsumes odödliga romaner. Vill du veta vad jag tyckte om den går det bra att klicka på titeln!

Maggie O´Farrells senaste roman har titeln Jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden från döden. Författaren föddes i Nordirland och bor numera i Edinburgh. Den här romanen är hennes åttonde och hennes mest personliga. "Hela boken utstålar humor, ärlighet och självinsikt. Det är oerhört rörande, roligt, skickligt och allvarligt," säger författaren till Sorgen bär fjäderdräkt, Max Porter. Aldrig är vi så levande som när döden snuddar vid oss. 

Kanske får jag tid att virka några rutor på något som så småningom är tänkt att bli en pläd. Vad vet en? Om inte virknålen ryker i säkerhetskontrollen, förstås.

Veckoutmaning: Hur skriver ni till varandra?

Anna på Kulturkollo (det är hennes bild också)
 
"Veckans utmaning blir en snabbenkät om hur man föredrar att kommunicera  – välj bland alternativen och motivera gärna ditt val. Svara i egen blogg, på FB Instagram eller i kommentarsfältet. Tagga gärna dina svar med #kulturkollo så att vi hittar till varandras svar.
Vad föredrar du och varför? Här kommer fem snabba":

Jag skulle vilja påstå att mina svar egentligen inte är vad jag skulle vilja att de var.  Förr i tiden hade jag en omfattande korrespondens med brevvänner utomlands och hemmavid. Jag har brev kvar från morfar, farfar och farmor. Och när jag flyttat hemifrån skrev syskonen till varandra. Nu är det endast mina små barnbarn jag skriver "riktiga brev till".

lapp på köksbordet – SMS/WhatsApp/annat
lapp på toalettdörren
 
handskrivet brev – epost/annat
epost, dessvärre. vad ska eftervärlden tänka?
 
vykort – SMS/FB/messenger/Instagram/SnapChat/annat
vykort, ibland. resebrev per email, FB
 
telefonsamtal – SMS/messenger/ annat
telefonsamtal om någon svarar. annars blir det SMS
 
inbjudningskort på papper – digital inbjudan
jag önskar att jag kunde säga inbjudningskort på papper, men det blir nog i själva verket digital inbjudan
 
Vi skriver mer till varandra än någonsin förr – hoppas nu du vill vara med och berätta om hur du helst kommunicerar!

Helgfrågan v. 42

Mias bokhörna:

Har du några tips på hur man kan spara tid till läsning?

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Gör långkok till flera måltider så det inte behöver gå åt så förtvivlat mycken tid till matlagning.
Städa måttligt! Allt behöver inte skina och blänka hela tiden.
Bry dig inte om att bädda! Det är mycket nyttigare att inte bädda.
Ägna mindre tid åt TV:n. Välj dina program stenhårt. Inget slötittande!
Begränsa surftiden!
Slå två flugor i en smäll. Inget onödigt strövande i affärer och inget onödigt shoppande! Fram för återanvändning och hållbarhet.

Bonusfrågan: På lördag blir det storbokcirkel där publik och författarna Immi Lundin och Oline Stig diskuterar Novellix - novellen Dolly av Alice Munro. Litterär frukost alltså med början kl 10.
På söndagen åker jag till Göteborg för vidare resa ut i världen (läs Japan) på måndagen.

Dolly

Forever always by Octavio Ocampo

Alices Munro´s lilla korta Novellix - novell, Dolly, innehåller mycket fastän sidantalet är ringa - endast 29 sidor. Den publicerades först på svenska i novellsamlingen Brinnande livet 2013 i översättning av Rose -Marie Nielsen. Franklin är 83 och hans hustru är 71. De håller på att städa och gör sig beredda för den dag  de måste lämna huset. Franklin börja känna att han är gammal. De planerar sin död men beslutar att skjuta upp det hela tills hustruns ålder blivit 75. De är i stort sett överens. Men - då uppenbarar sig en udda kvinna som säljer krämer. Hon röker och dricker kaffe och pratar. Hennes gamla bil visar sig inte starta. Det betyder att Franklin måste köra till verkstaden. Hustrun börjar fantisera om kvinnan som visar sig vara en gammal skolkamrat till maken. Frank och Dolly faller i varandras armar. Hustrun packar väskan och drar. Kastar in nycklarna genom brevlådan. Sedan hamnar hon på ett trist hotellrum, äter en trist ensam middag och är förfärligt ensam. Nej, så kan hon inte ha det. Resten kan en läsa sig till i det lilla Novellix - häftet och komma och diskutera Dolly vid nobelfrukosten lördagen den 20 oktober kl 10. Biljetten à 50 kr kan köpas på Stadsbiblioteket och då ingår både frukost häfte.