En smakebit på søndag

"Varje gång jag vaknade, oavsett tid på dygnet, släpade jag mig ut genom den ljusa marmorfoajén längst ner i huset och gick längs kvarteretoch runt hörnet till minilivset som låg där och aldrig stängde. Jag köpte två stora koppar kapffe med gräddeoch sex sockerbitar var, svepte den första i hissen tillbaka till lägenheten och smuttade sedan långsamt på den andra medan jag såg på film och åt djurkex och knaprade trazodon och zolpidem och nembutal tills jag somande igen. På det sättet tappade jag greppet om tiden. Dagarna gick. Veckorna. Några månader gick. När tanken slog mig beställde jag hämtmat från thairestaurangen tvärs över gatan, eller en tonfisksallad från ett ställe på första avenyen. När jag vaknade hade jag telefonsvararmeddelanden från skönhetssalonger eller spa - anläggningar som bekräftade bokningar jag hade gjort i sömen. Jag ringde alltid tillbaka och avbokade, vilket jag hatade att göra eftersom jag hatade att prata med människor."
Från sidan 9 i Ottessa Moshfegh, Ett år av vila och avkoppling

Söndagens läsutmaning En smakebit på søndag handhas idag av Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi lämnar smakebitar av det vi just läser. Utan spolers förstås. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Kära föräldrar,
Jag kan föreställa mig hur förvånade ni kommer att bli över mitt brev. Ja, det är jag som skriver till er, er fördömde son, den som ni inte hört något från på sju år. Men oroa er för all del inte, jag kommer inte "med säcken full av gåvor", som man brukar säga. Tvärtom hoppas jag att detta brev kommer att förgifta er dag. Om ni ä förvånade så vill jag framhålla att jag också är det. Jag kan knappt tro att jag sitter här och skriver till er. När jag passerade fyrtioårsstrecket tidigare i år trodde jag att jag hade befriat mig från er. Jag hade suddat ut er. Men tydligen är det inte så, åtminstone inte enligt den psykiater jag går hos. Varje gång jag kommer till hans mottagning försöker han övertala mig att återuppta kontakten med er. Han påstår att mina chanser att tillfriskna skulle öka om jag beslutade mig för att göra det. Han säger att jag inte ska ringa, ta tåget eller flyget för att träffa er och omfamna er. Nej han har förstått att jag varken kan eller vill göra något sådant. Det enda han ber mig om är att skriva till er. Vad nu det ska tjäna till?"

Från sid. 13 - 14 i Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar av Gérard Salem

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag

"Man ser saker två gånger, den första och den sista.  Allt däremellan är vana och rutin. Det är blindhet. Jag stod på Andra Långgatan och min fru, som sedan fem minuter var min före detta fru, sträckte fram handen till avsked. Det var en underlig gest mellan två människor som älskat varandra i minst tjugo år. Jag tog emot hennes smala hand och såg på henne, denna sista gång. I hennes hjärtformade ansikte var de runda, klara ögonen som vanligt markerade med svart. Det korta platta håret var fortfarande nästan lika blont som det en gång hade varit på naturlig väg, i öronen satt små silverringar. Kring hennes nätta mun liksom kring ögonen, syntes fina rynkor. Naturligtvis. Precis som det fanns rynkor kring min mun och mina ögon. Så här var det: jag på henne och skälvde till, precis som allra första gången hon spände blicken i mig."
Från sidan 7 i Göteborgs schamaner av Johan Nilsson

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en bjuder varandra på smakebitar utav det en just läser. Naturligtvis utan spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

Den tatuerade fjärilen

Philip Pullmans ungdomsbok, Den tatuerade fjärilen, från 1992 översattes inte till svenska förrän 2006, året efter det att han fått ALMA - priset. Mest känd är han vid det här laget för sin fantasyserie Den mörka materian. Jag hade aldrig läst något av honom tidigare och blev överraskad av mörkret i Den tatuerade fjärilen. Chris Marshall, 17 år, är ovanligt troskyldig för sin ålder när berättelsen tar sin början. Han träffar Jenny och räddar henne ur en prekär situation. Han blir blixtkär och hon har också honom i tankarna, men de kan inte varandras efternamn och det ska dröja innan de stöter på varandra igen. Båda är endabarn och lever i splittrade familjer. Jenny har blivit utnyttjad av sin far och samma dag som hon fyller sexton rymmer hon hemifrån. Genom chefen på sitt sommarjobb blir Chris indragen i skumma affärer utan att han är medveten om det. Chefen, Barry Miller,  förefaller hygglig och är vänlig mot Chris och ger honom specialuppdrag. Han berättar om människor ur det förflutna som står efter hans liv. Och Chris litar på honom. På samma gång blir Chris uppsökt av en främmande man i en vit Mercedes som vill komma i kontakt med Barry Miller. Mannen säger sig vilja förhindra att något ont händer Barry Miller och ber Chris avslöja Millers hemliga tillflykt. Chris tror honom också. Två onda viljor i kamp om en ung själ som står för det goda. Chris har ännu inte lärt sig att misstro människor. Men han har konstaterat att villkoren i livet inte ser lika ut för alla människor. Hans kulörta lyktor slocknar en efter en. Ljuset i mörkret är att han träffar Jenny igen. De vet inte till sig av lycka. Lyckligtvis ser de inte det olycksbådande molnet över sina huvuden. Den tatuerade fjärilen är dramatik och opera; den är lättläst och har ett driv. Och den är mörk. Mycket mörk.

Titel: Den tatuerade fjärilen
Författare: Philip Pullman
Översättning: Christina Westman
Förlag: Opal
Tryckår: 2006
Antal sidor: 167 

Passar in på Kaosutmaningen 2020: 29
och Litteraturpristolvan: 1

En smakebit på søndag

 "Chris Marshall träffade flickan som han skulle komma att döda en varm kväll i början av juni, när ett college i Oxford höll sin sommarbal. Studenterna festade en sista gång innan de gick ut för att bli bankdirektörer eller diplomater eller reklamgurus. De betalade en hel del pengar för biljetterna till sådana här baler - hundra pund eller i somliga fall ännu mer. För det väntade de sig en hel del i utbyte, och festkommittéerna arbetade hårt för att skaffa fram det: stora tält med dansgolv, champagnebufféer, heta nya band och gamla godingar, alternativa kabaréer - allt, bara det var modernt, dyrt och i mån av tillgång."

Från sidan 7 i Den tatuerade fjärilen av Philip Pullman

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som  håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en bjuder varandra på en smakebit utav det en just läser. Inga spoilers, förstås! Den här veckan är det Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i tömmarna.

"Andreas var uppvuxen vid Mosebacke torg, jag i Rinkeby. Hans föräldrar var etniskt svenska som det hette. Min pappa iranier óch min mamma svenskfödd grek. En ovanlig blandning, jag vet. Hans mamma Britt -Marie var bibliotekarie och djupt religiös, pappa Allan en eftertraktad, icketroende skilsmässoadvokat. Min pappa Mehrdad forskade inom medicin i sitt hemland - här hade han jobbat som taxichaufför och modersmålslärare. Han behövde två jobb för att få tillvaron att gå runt. Sedan lyckades han efterutbilda sig och hade nu ett rätt välbetalt arbete som byggnadsinspektör. Min mamma Alena var barnskötare och aktiv vänsterpartist. Fortfarande. Hon trodde fortfarande att kommunismen kunde vinna mark."

Fler smakebitar: HÄR

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tömmarna.

"Min mor sitter i en lazy - boy - fåtölj, fötterna räcker inte ner till golvet, tofflorna är för stora, ovanför dem syns de smala, beniga underbenen, hon har krympt ihop till nästan ingenting, hon har slutat vara kött, blivit lätt som ett urblåst ägg; hon hålls ihop av frigolitben och några senor. Jag kommer att tänka på ett fågelskelett som har legat över vintern ute på en hed, kvar finns bara ett tomt skal, till slut faller det sönder och blir till en stofthög med klor. Det är svårt att tänka sig att denna tunna, kortväxta kvinna som inte når mig till axeln en gång har haft kvinnliga former. Jag känner igen finkjolen, för vid i midjan, allt har blivit för stort på henne, kläderna tillhör ett tidigare liv, en annan tidszon. Jag tänker inte sluta som mamma."

Från sidan 20 i Ärr av Audur Ada Ólafsdótter, vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2018. Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag

"Första gången Treat Morrison såg Elena McMahon satt hon ensam i Intercons kafé. Han hade tagit Americans morgonflyg från Washington, landat exakt klockan tio och hämtats av ambassadens chaufför som körde honom till Intercon där han lämnade in väskan, och där satt hon, den amerikanska kvinnan. Han trodde inte att hon var journalist (han kände de flesta journalister som bevakade den här delen av världen och journalister stryker alltid omkring tätt inpå ställen där de tror att storyn finns, och det var det fina i kråksången med att hålla i trådarna på en ö där storyn inte dykt upp i siktkorset ännu), en amerikansk kvinna som satt ensam vid ett bord dukat för åtta och läste radannonserna i lokaltidningen. Det var något med den här kvinnan som störde honom. För det första eftersom han inte visste  vad hon gjorde på ön. Han visste att hon var amerikanska för han hade känt igen den släpiga sydstatsaccenten när hon pratade med en kypare.  På den här ön var en amerikansk kvinna anställd på ambassaden eller något så sällsynt som en journalist".
Från sidorna 13 och 14 i Det sista han ville av Joan Didion. 2019. Atlas förlag

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras idag av  Astridterese på bokbloggen Betraktninger - tanker om bøger. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"Du som flyttade 
efter

Med familjerna 
mot vårvistet

Och den svaga 
pojken

som fick 
flytta med dig 

hans blick som 
havet 

som jag hade lärt 
mig att älska 

Ett reningsbad 
var den blicken

Vi sjöng arbetet
och renen

som särade på
familjen

Renen som lärt oss
att bruka tundran. "

Ur Aednan av Linnea Axelsson s. 37 - 39

Dagens läsutmaning är En smakebit på søndag. Idag administreras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

HÄR

"Under rubriken "Diverse" stod det i söndagsupplagan av Kärntens "Volkszeitung" följande: "Natten till lördagen begick en 51 - årig hemmafru i A (G:s församling) självmord genom att intaga en överdos sömntabletter." Nu har nästan sju veckor gått sedan min mors död och jag vill gärna börja arbetet innan behovet att skriva om henne, som var så starkt vid begravningen, åter förvandlades till den dova ordlöshet som utgjorde min reaktion inför självmordet. Ja, börja arbetet: för behovet att skriva något om min mor är, även om det ibland inställer sig oförmedlat, å andra sidan så obestämt att det krävs en arbetsansträngning för att jag inte helt enkelt, vilket skulle vara likt mig, om och om igen ska hamra samma bokstav på papperet i skrivmaskinen... Enbart en sådan rörelseterapi skulle inte hjälpa mig, den skulle bara göra mig ännu mera passiv och apatisk. Jag kunde lika gärna resa bort - på väg, på en resa skulle mitt huvudlösa dåsande och slöande inte heller gå mig lika mycket på nerverna."
Från sidorna 9 och 10 i Berättelse om ett liv av Peter Handke

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Jeppe Kørner, utredare vid Köpenhamnspolisen, stänkte vatten i ansiktet och tittade sig i spegeln på den kaklade väggen. I spegeln ovanför handfatet blev man konkav, i den andra egendomligt bred. Han glömde alltid bort vilken spegel som gjorde vad med en tills han stod och tvättade händerna. Idag hade han hamnat framför den konkava, som fick honom att se ut som ett Munchskri. Det passade honom bra. Han såg trött ut, och han visste att det inte enbart berodde på polisens lågenergilampor. Det löjliga, blekta håret gjorde inte saken bättre; han borde aldrig ha låtit sig övertalas av sin gode vän Johannes. Omväxling förhöjer, ha! Han borde kanske raka av alltihop. Då skulle han åtminstone se ut som en polis. Skilsmässodrabbad snut i livskris, som i böckerna. Klassiskt. Sedan kunde han skaffa sig en stampub och en snabb bil och bära smärtan som ett adelsmärke i pannan. Kanske se till att få ett tjusigt ärr  - efter ett knivsår på kinden - ett som matchade ärren i hans inre."

Från sidan 13 i Krokodilväktaren av Katrine Engberg

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Inga spoilsers, tack! Fler smakebitar HÄR:

En smakebit på søndag

"Oleg Gordievskij föddes in i KGB. Han formades, älskades, förvanskades och skadades av den sovjetiska säkerhetstjänsten. Han var till och med nära att gå under på grund av den. KGB fanns i hans hjärta och hans blod. Hans far arbetade inom underrättelsetjänsten i hela sitt liv och bar sin KGB - uniform varje dag, även på helgerna. Familjen Gordievskij bodde i ett flerfamiljshus för KGB - anställda, åt särskild mat som endast officerare fick tillgång till och umgicks med andra spionfamiljer på fritiden. Gordievskij var ett KGB - barn."

Från sidan 19 i Spion och förrädare. Kalla krigets största spionhistoria av Ben Macintyre. Historiska Media. 2019

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag

"Pojkarnas sköra röster steg och sjönk, trasslade in sig i varandra och gjorde sig återigen fria i en bedårande stämsång. Maria kyrkskola var denna Luciamorgon till ära klädd i nyhugget granris och
upplyst av hundratals flackande ljus. Den unge fattigläkaren och tillika radikale publicisten Filip Munter  nickade nöjd åt sin vän, författaren Thomas Thorild, deras plan verkade fungera över förväntan. Skolsalen var full av förnämnt folk, där fanns såväl välklädda borgardamer som adelsherrar som lockats att njuta av underhållningen, och skulle innan de gick, rörda av gossarnas talang skänka en rejäl slant till de fattiga härute på den södra malmen."

Från sidan 85 i Pottungen av Anna Larsson Laestadius

Läsutmaningen En smakebit på søndag sköts idag av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Endast en regel finns: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Prästgården såg ut som på fotografiet förutom att den byggts till vid ena gaveln, vilket gav det gamla huset en ful en ful puckelrygg. Helen stod redan vid porten och läste närsynt på en mässingsskylt. "Snåla öppettider, utbrast hon. "Kors! det är ett museum." Hon lät häpen. "Jag antar att ni vet att det var här de fyra syskonen bodde," sa jag lugnt. "Brontës. Tre flickor och en pojke tillsammans med sin far kyrkoherden." Kajorna tycktes ha hittat sina grenar, för vingslagen hade tystnat. "Jane Eyre. Professorn... jo, när du säger det så. En ledsam historia, var det inte? Ungmör, lungsot och en ständigt pinande blåst. Fast jag har aldrig tyckt att man bör hämta sitt vatten på en kyrkogård. Det verkar inte riktigt ... hygieniskt. Och teet får en bismak."

Från sidorna 91 och 92 i Blåst! av Eva Marie Liffner. Natur & Kultur

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas denna veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"På senare år har pastorsadjunkterna stått som spön i backen i norra England: det ligger tjockt av dem på kullarna, alla församlingarna har en eller flera, de är tillräckligt unga för att vara mycket energiska och borde göra en hel del nytta. Men det är inte de senaste åren vi ska tala om. Vi återvänder till början av det här seklet: föregången tid - nutiden är dammig, svedd av solen, het, torr. Vi ska undvika middagstiden, sova så att vi glömmer den, slumra in när solen står som högst och drömma om gryningen. 
Om ni efter den här inledningen tror att något som liknar en kärlekshistoria väntar er, läsare, har ni aldrig haft mer fel. Förväntar ni er känsla och poesi och drömmeri? Ser ni fram emot passion, eggelse och melodram? Tona ner förväntningarna, dra ner dem till en låg nivå."

Från sidan 7 i Shirley av Charlotte Brontë.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Ransta, hösten 1514

"En främmande kvinna går genom Ransta. Hon haltar och har blod i pannan. Håret är eldrött och ögonen klarblå, men trasiga och liksom vilda. Även kläderna är vilda på någotvis. Hon bär en ränsel i handen, den släpar i marken. Hon är ganska ung, kanske tjugofem, det är svårt att se på somliga. Ett regn faller, en fågelflock lyfter från ett träd med gyllene krona. Höstens tid är så vacker men det tänker nog inte den främmande kvinnan på nu. Mor håller mig hårt i handen. Jag vill bara springa fram och hjälpa kvinnan, men jag måste hålla i mor som kan börja skrika våldsamt annars.  Far kommer ut från torpet, krafsar sig i håret och ser sig undrande omkring. En grannkvinna går nu äntligen fram till den främmande kvinnan och tar henne varsamt i handen. Då faller hon ihop på marken."

Från sidan 17 i Skärvornas drottning av Johanna Nilsson. Släkten XI

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delger varandra smakebitaar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
Den här veckan håller AstridTerese på den norska bokbloggen Betraktninger
i tyglarna. Fler smakebitar HÄR.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten handhar den här läsutmaningen som endast har en enda regel: No spoilers!Jag väljer en bit från början av den väldigt omfångsrika Jakobsböckerna av en av Polens största författare, nämligen Olga Tokarczuk; ett riktigt väl valt Nobelpris.

"Jenta vaknar, efter att ha varit så gott som död. Hon känner det tydligt nu, det är som en darrning, ett tryck, en rörelse. I trakten av hjärtat återvänder fina vibrationer, hjärtslagen pulserar svagt, men jämnt, säkra på sig själva. Jentas förtorkade och beniga bröst fylls på nytt av varma strömmar. Hon gnuggar sig i ögonen och slår mödosamt upp ögonlocken. Hon ser Elisha Shors bekymrade
ansikte där han står lutad över henne. Hon försöker le mot honom men får inte ansiktet att lyda. Elisha Shor har rynkade ögonbryn, han ser förebrående på henne. Läpparna rör sig, men Jenta uppfattar inga ord. Från ingenstans dyker två händer upp - den gamle Shors stora handflator sträcker sig mot hennes hals och börjar vandra in under pläden. Shor gör ett klumpigt försök att vända den maktlösa kroppen på sidan och se vad som finns där, på lakanet. Nej, Jenta märker inte hans ansträngningar, hon känner bara värmen och närheten av den skäggige, svettige mannen. Det som sedan sker, i ett slag, är att Jenta plötsligt finner sig betrakta scenen ovanifrån - sig själv och Shors skalliga hjässa, han har nämligen under stridens hetta tappat sin mössa. Och så förblir det - Jenta ser allt."
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Inga spoilers förstås. Den här veckan håller Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker i trådarna.


"Faster B. hade ett tungt liv bakom sig; hon var judinna, men eftersom hon blev förälskad i en icke - jude dömdes hon ut av sin familj. Inte heller hennes fästmans eller senare hennes makes familj accepterade henne eftersom hon var judinna.  Under många år kunde hon därför inte leva ett ordnat, lugnt och borgerligt liv, utan hon befann sig på den smala landremsa som håller två samfund isär. Det svor mot hennes önskningar; hon ville vara vanlig, hon ville ha ett hem som alla andra, Hon ville helt enkelt leva, ta emot gäster, skratta. Det var därför som faster B. i samtal och uppförande försökte framstå som en person helt comme il faut, som en typisk representant för den polska, intellektuella familjen. I Lwów hade hon tillhört Husmodersföreningen. Efter kriget fanns dessvärre ingen husmodersförening, men om en sådan funnits hade hon säkert varit dess stöttepelare."

Från sidan 164 i I andras skönhet av Adam Zagajewskij. Övers.: Anders Bodegård. Norstedts förlag.
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

"Jag drog henne mot vår lägenhet. Jag hade tänkt att min far kanske kom hem till oss när jag inte var där. Denna tanke behöll jag för mig själv, jag avslöjade den inte ens för Dorit. Jag sade bara till henne att min far var en sån där sorts far som gömde sig. Jag berättade inte att jag en gång hade sett honom försvinna bakom vårt hus för att skynda bort genom allén, antagligen på väg till sitt gömställe, och en gång hade jag till och med sett honom i Fajgas kök. Jag var rädd att Dorit skulle säga att det var dumheter, att det inte alls kunde vara så. I stället berättade jag för henne att jag skulle leka kurragömma med min far, han skulle gömma sig och jag skulle leta, och en dag skulle jag hitta honom. Till min glädje hörde Dorit bara på utan att säga något. En dag kommer min far att dyka upp, sa jag till mig själv, trots min mors tigande, trots Dorits tigande, även om jag inte hade något bevis för att han existerade, även om jag inte visste hur han såg ut och inte heller visste hur jag skulle kunna känna igen honom. Jag visste bara att en dag skulle vi mötas. " 
Från sidan 14 i Min mors tystnad av Lizzie Doron. Weyler förlag. Översättning från tyska: Svante Weyler. Hebreiska originalets titel: Jom echad ad nipagesh.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Modernista

"Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte mina dagar och nätter, eller varför jag föddes. Allt jag kan säga är att jag var där i olika långa perioder mellan 2013 och 2017 och att de utsatte min hjärna för så mycket ström att de var säkra på att jag inte skulle kunna skriva det här. Först intensivt i en serie med tolv behandlingar. Det var det ord de använde. Ett ord som neutraliserade deras verksamhet och som skulle minska rädslan för ingreppet. De sa att behandlingen var skonsam och att man kunde likna den vid att starta om en dator. De använde sig verkligen av sådana usla bilder. Det var ett språk skapat av de som tror att en människas lidande kan lindras på detta sätt och de var så vana vid det att ett ingrepp förvandlades till någonting  man glömde lika lätt som sin senaste lögn."

Från sidan 5 i Linda Boström Knausgårds Oktoberbarn. 

En smakebit på søndag är en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. 
Fler smakebitar HÄR