onsdag 8 februari 2012

Offer och/eller bödel?

I en radioessä i OBS berättade Kristian Lundberg för några dagar sedan om det omöjliga och nödvändiga med att skriva självbiografiskt. Den som berättar kränker alltid de andra som väljs bort och inte har någon talan. Berättaren bygger helt på sina egna minnen, skuggor och förenklingar.
I Yarden står det "allt jag berättar är sant" - och ingen kan säga emot. Modern beskrivs som en imploderad stjärna, helt mörk.
Fadern stavas frånvaro. Han vill inte kännas vid sina barn.
Modern, som är psykiskt sjuk, flyttar med barnen mellan sju olika adresser i Malmö på ett år. Det finns inga pengar till mat och den tolvårige sonen går ner i källaren och sniffar thinner.
Kristian Lundberg berättar i då och nu om sin uppväxt och om olika arbeten som till exempel som timanställd på Yarden i Malmö västra hamn.
Det är också en Malmö-bok. Författaren känner staden väl och har sett den förändras genom åren till ett hårt samhälle med djupnande samhällsklyftor.
Kristian Lundberg skriver sig fram till sin egen sanning. Kan man vara på en gång offer och bödel? Kan man skriva sig fri? undrar han.
Yarden är en till det yttre oansenlig bok men med ett mycket starkt innehåll.
Kristian Lundberg skriver med ödesmättad enkelhet och liksom etsar med glödstift och lämnar läsaren djupt berörd och imponerad.

Kristian Lundberg fick Ivar Lo Johanssons pris 2010 för Yarden och 2011 fick han Sydsvenskans kulturpris.

Läs även
Mitt Malmö
av Kristian Lundberg

3 kommentarer:

  1. Den boken har jag finderat på, jo, alla har sin egen berättelse, men det ska man få berätta... tänker bara på min egen fanilj, min två år yngre bror har en helt annan bild... som vi inte bott i samma familj samtidigt....

    SvaraRadera
  2. visst är det så, Hannele. syskon har aldrig samma uppväxt. knappt samma föräldrar heller

    SvaraRadera