måndag 27 februari 2012

Oemotståndligt!

Nyss slog jag på måfå upp I solnedgången. Minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår. Samlade och meddelade av Anna Hamilton Geete. Del II. Jag tänkte ta ett samlat grepp på I solnedgången I - IV, men jag kan inte motstå att citera den mening mina ögon föll på.

"De små Knösarne - fru Alida och hennes Thekla -" " ...hörde till det slags små kvinnor, hvilkas mjuka och oskuldsfulla hjälplöshet inför lifvets mera praktiska kraf oemotståndligt vädjar till alla ridderliga instinkter hos de män med hvilka de komma i beröring; och Gunnar (Wennerberg) var nu en gång för alla och framför alla andra deras själfskrivne beskyddare, som med en blandning af faderlig despotisk myndighet, broderligt rättfram förtrolighet och verkligt sonlig ömhet öfvervakade deras något konfysa ströftåg genom hvardagsprosans snärjande törnesnår, på samma gång som han bättre än någon annan förstod konsten att, med fullkomligt uppgående i stundens stämning, emellanåt slå sig lös och tillsammans med dem - enligt fru Alidas favorituttryck - "hvila vid denna källa" - det lekande skämtets och den graciösa, barnsliga dårskapens vederkvickande källsprång i fantasiens och poesiens förlofvade land, det enda där de små Knösarna kände sig fullt hemmastadda."

Slut på meningen och citatet.

Jag är rätt säker på att de små Knösarne kunde gråta stora, runda, vackra tårar utan att bli snoriga och röda i ögonen
också. Det är en tillgång har jag förstått.

Bilden föreställer Thekla Knös.

3 kommentarer: