Mjölk och bröd

Huvudtemat i Karolina Ramqvists senaste roman, Mjölk och bröd, är mat. Och ätande. Den namnlösa berättaren är redan från början ett ensamt och iakttagande barn som älskar sin ensamstående mamma; sin mormor och morfar.  Mormor har en särskild doft och hon lagar särskilt god mat. Själv är mormor pescatorian, men hon lagar annan mat till morfar. Mamma är vegetarian. Mormors risgrynspudding går som en röd tråd genom berättelsen. Jagberättaren växer till i ålder och erfarenhet och känner att ingen annan är som hon. Under en tid utvecklar hon bulimi i all tysthet. Karolina Ramqvist tränger in i beroendepersonlighetens minsta skrymslen; sakligt, kontrollerat och distanserat. Noteras kan att berättaren inte har några viktproblem. Inte heller har mor eller mormor funderat över kroppsideal. Matfixeringen verkar vara berättarens egen. "Alla matälskare måste vara övergivna barn eftersom maten, i de flesta familjer i alla fall, är det enda som finns att ta till för ett barn som inte kan hantera allt som det innebär att finnas till", tänker berättarjaget vid något tillfälle. "Maten skänkte mig allt jag saknade och behövde, men ju äldre jag blev desto tydligare blev det hur kortvarig effekten var", konstaterar hon i ett annat sammanhang. Hon beskriver sig som stor och lång; hon har farfars käkparti och morfars tjocka benstomme; mammas ankfötter och mormors korvfingrar. Kokböcker är favoritläsningen och hon älskar att laga god mat att bjuda vännerna på vid det stora vita ärvda bordet. Själv äter hon inte. Bröd och mjölk är väldigt intressant läsning. Språket är rent och avskalat och stämmer väl överens med innehållet. Inte vet jag om det på något sätt är självupplevt men det är väldigt övertygande och sätter sig djupt i en. Jag tyckte mycket om Mjölk och bröd och den finns i tankarna även efter avslutad läsning.

Titel: Mjölk och bröd

Författare:  Karolina Ramqvist

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2022

Antal sidor: 332

En smakebit på søndag v. 30 2022

 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"När nästa låt började tryckte Shuggies mamma ölburken mot bröstet och snurrade långsamt ut på golvet. Hon knep ihop ögonen och dansade sig tillbaka till en plats där hon kände sig ung och förväntansfull och åtrådd. Tillbaka till Barrowland, där de unga männen följde henne hungrigt med blicken över dansgolvet och kvinnorna avundsjukt tittade bort. Med fingrarna utsträckta som en solfjäder drog hon handen över kroppen. Strax ovanför höften kände hon den där envisa lilla valken hon hade fått efter sina tre ungar. Plötsligt var hon tillbaka i nuet, öppnade ögonen och kände sig ful och dum och tjock. "Jag hatar de här tapeterna. Jag hatar gardinerna och sängen och den där jävla lampan." Shuggie ställde sig upp på det mjuka överkastet. Han lade armarna om henne igen och försökte hålla fast henne, men den här gången puttade hon bort honom."  Från sidan 62 i Shuggie Bain av Douglas Stuart.

Veckans mening v. 30 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss utav en mening som av någon anledning fått os att stanna till. Min mening v. 30 kommer även denna vecka ifrån Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. av Joyce Carol Oates. sidan 796. Nästa vecka blir det en mening ur en annan bok, det lovar jag. 

"Tja, det är omstritt huruvida medvetandet, eller "sinnet", föregår materien, eller hjärnan", sa Sophia, som svar på någons fråga, " - men det är inte särskilt troligt att medvetandet flyter omkring som ett moln i jakt på neutroner att ta sig in i."
 

Helgfrågan Sommar v. 30 2022

Mias bokhörna Helgfrågan Sommar v. 30: är lite annorlunda mot ordinarie Helgfråga. Det förekommer inte någon fråga. Ni får däremot tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, det får gärna ha en anknytning till böcker. Det kan vara ett recept ur en roman till exempel eller ett tv-program som bygger på en bok. 

Dagens Sommar stod Lydia Sandgren för. Jag var inte odelat förtjust i Samlade verk men dagens sommarprogram tyckte jag om. Intressant med berättelsen om författarens bakgrund och bildningsväg. Välformulerat och levande. Och det står fullt klart att hon är på gång med en ny bok, men hon sade inget om vad den kommer att handla om. 

Kronovalls slott i Fågeltofta har en äldre historia som är föga känd. 1890 byggdes det nuvarande slottet i barockstil. Slottet arrenderas sedan 1996 som vinslott av familjen Åkesson och utnyttjas för Åkesson vin AB, men bebos ännu (2013) delvis av familjen Sparre. Det är Sveriges enda vinslott. Åtta meter under marken lagras tiotusentals flaskor av svenskt mousserande vin. Dessutom finns här hotell och restaurang, vincafé med uteservering och konferensrum

Kronovall är ett av Skånes mest kända spökslott där bland annat många besökare har sett vita skuggor i den långa korridoren på andra våningen. Det tros vara den 16-åriga Isabell som tragiskt drunknade i en av vallgravarna en vinter när hon i hemlighet skulle träffa skogvaktarens son. Allt enligt Wikipedia. I Slott och herresäten i Sverige. Skåne 3 Kristianstads län kan en läsa mera. Här bedrivs numera hotell-, restaurang- och konferensverksamhet.

Glömda soldater

Anna Larsdotters förra bok, Kvinnor i strid, kom ut 2016.  Nu är hon tillbaka med Glömda soldater. Båda böckerna är utgivna av Historiska Media. Den första boken tar upp krigen från 1600 - talet fram till och med Vietnamkriget. Glömda soldater har undertiteln Kvinnorna i andra världskriget. Anna Larsdotter berättar om kvinnor från hela världen - alltså inte bara från segrarsidan - ; hon vill berätta om kvinnornas vardag och hon vill lyfta fram lottarörelsen. Hon har rest omkring och sökt i arkiv och har lyckats hitta några personer att intervjua. Liksom i Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte möts en av en kör av röster. Kvinnorna fick utbildning som männen och de fanns i alla positioner. Här finns prickskyttar, mekaniker, ingenjörer, piloter, sjuksköterskor, chaufförer, medicintekniker och de ingick till och med i dödspatruller. Men de fick inte avfyra kanonerna för då räknades de som kombattanter och skulle uppgraderas ekonomiskt! Mary Churchill, Churchills älskade sladdbarn arbetade först på ett
sjukhusbibliotek, men när kriget bröt ut gick hon in vid luftvärnet. Ofta fick hon tjänstledigt för att följa med Churchill på resor. Martha Gellhorn var en  framgångsrik reporter, gift med Ernest Hemingway. De åkte till striderna i Kina/Burma/Indien - den glömda fronten -  som någon sorts bröllopsresa. När Hitler angriper Sovjetunionen 1941 är 24 - åriga Ludmila Pavlitjenko ute och äter med vänner för att sedan gå på opera.

Men när hon hör Molotovs uppmaning att handla som en sann patriot tvekar hon inte. Åberopande sitt utmärkta betyg från skytteskolan lyckas hon till sist bli antagen i en skyttedivision och blir berömd som prickskytt. Ruth Eriksson vaccineras mot två av krigets eviga följeslagare, tyfus och smittkoppor, och bordar därefter sjukvårdståget Alrik. Där kommer hon att bli kvar till i november 1944. Att därefter arbeta med vanlig sjukvård tycktes henne trist. Noor Inayat Khan, barnboksförfattare och psykolog, med rötter i Indien, var pacifist, antimilitarist och icke - våldsanhängare. Hon har diskuterat med sin bror och de har kommit överens om att vapenvägrarens påbud om icke - våld inte kunde gälla nazityskland. Noor utbildas till radiooperatör och blir skickad till Frankrike som första kvinnliga radiooperatör. Hon måste ständigt byta boende under det att hon skickar underrättelser till London. Efter en tid tänker London ta hem sina radiooperatörer från Frankrike. Det är för farligt att ha dem där. Tyskarna hinner dock avslöja Noor och svarar på sändningarna i hennes ställe. I London tycker man att Noor låter annorlunda, men man vet ju inget. Noor slutar sina dagar i Dachau, nazisternas första koncentrationsläger uppfört redan 1933; modell för alla övriga arbets- och dödsläger. År 1946 får Noor postumt franska Croix de Guerre och 1949 Georgskorset från Storbritannien. 2002 invigs en bronsstaty av Noor i Gordon Square Garden i London. Väldigt få av alla de kvinnor som på olika sätt deltog i kriget fick annars något erkännande varken i levande livet eller postumt. Anna Larsdotter har i görligaste mån följt upp vad som hände dem som överlevde kriget. 8 augusti 1945 är telefonisten Michiko, 15 år, på väg till sitt arbete. Hon arbetar åt armén i Hiroshima och är stolt över att kunna tjäna kejsaren. Hon beskriver ljuset, hettan och molnet. Människorna ser inte ut som människorna längre. Hon lyckas "bryta sig ut från själva ljuset" och räddas av sin mamma. Michiko blir en s. k. hibakusha, en person som överlevt atombombsexplosionerna. (Läs vidare i Hiroshimas blommor) av Edita Morris!)Anna Larsdotter har skrivit ännu en intressant och mycket lärorik bok om ämnet kvinnor och krig. Hon lyckas få det hela att leva och när en väl lärt sig namnen på kvinnorna känns det som att möta gamla bekanta månad för månad; år för år. Det finns många fler kvinnoöden i Glömda soldater, förstås. Och det krävs inte så mycken fantasi för att förstå att så oändligt många flera kvinnor, vars historier vi inte känner till, ligger i namnlösa gravar lite varstans i världen. Anna Larsdotter berättade om sin bok på Christinehofs slott söndagen den 24 juli under Kvinnofestivalen på Österlen 21 - 24 juli. 

Titel: Glömda soldater. Kvinnorna i andra världskriget

Författare: Anna Larsdotter

Förlag: Historiska media

Tryckår: 2022

Antal sidor:  448

Systrarna

Systrarna är den första romanen jag läser av Anna Jörgensdotter. I förstone känns den övermäktig. Om jag förstår saken rätt så har den självbiografiska inslag. Huvudpersonen heter också Anna. Hon är också rödhårig och de är ungefär lika gamla. Många andra kvinnor nämns, såsom Sara Lidman, Kathy Acker, "en amerikansk författare med influenser från punken och postmodernismen och en vilja att provocera", Sonja Åkesson, Molly Johnsson, konstnären Ester Henning, Frida Kahlo och många flera. Anna Jörgensdotter berättar om kvinnliga anarkister som haft stor betydelse men som inte omnämns med namn ens. Hon har uppenbara problem med sina relationer. Hon blir lätt förälskad men har svårt att få det gensvar på den kommunikation hon vill ha. Männen kallas hundmannen, den nye, den nygamle och dylikt. Liksom Anna Jörgensdotter är romanens Anna född i Sandviken men bor i Gävle. Hon rör sig mellan olika platser och tider och ibland kan det hända att en tappar tråden. Hon åker runt och håller föredrag, men det ligger hon onödigt lågt med. Synd. Annars tar hon ut svängarna så en blir lätt åksjuk. Väninnan Adela och farmor har en särskild plats i Annas hjärta. Och barnen, förstås, som hon delar med deras far. Hon hade aldrig trott att hon kunde bli mamma, men hon anser sig vara en ganska god sådan. Bitvis lider hon av depressioner och panikångest, men det verkar vara hanterbart. Jag tänker att jag nog ska läsa något annat också av Anna Jörgensdotter så jag kan få en klarare bild av henne som författare.

Titel: Systrarna

Författare: Anna Jörgensdotter

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 329

Boknostalgi: Sommarboken

Det finns inte mycket att säga om Sommarboken av Tove Jansson än: En underbar, lyrisk, vemodig och uppsluppen tröstebok om vänskapen mellan Farmor och hennes sondotter, Sophia, under en rad somrar på ön. Pappa är med också, men han säger aldrig något och märks inte så mycket. Men blir det verkligen kris; då finns han där.  Farmor har en gudomlig förmåga att fostra utan att det märks.  Hon och Sophia förstår varandra väl och är för det mesta  vänner. Men - när båda kommer i trotsåldern då är det inte lätt. Diskussionerna om religion, vidskepelse, död och ålderdom är sublima. Farmor sover lite i smyg ibland och blodtrycket verkar vanskligt, men bara benen håller så känner hon sig helt OK. Tove Jansson ville gärna kalla Sommarboken roman, skriver Tove Jansson - forskaren Boel Westin, i sitt förord. Och det stör inte. Den består av en rad kapitel med rubriker som Visiten, Leka Venedig, Katten, Den stora plastkorven (en överdådig berättelse som borde filmas), Berenice, Sophias storm, m.fl. Naturbeskrivningar är alldeles fantastiska. Endast bönder och sommargäster trampar på mossa. Farmor petar skadad mossa på plats med sin käpp. Havet är en mäktig fond till livet på ön. Man läser långsamt; man läser om och stryker under. Språket är en ren njutning. En bok att läsa åtminstone en gång varje sommar.