Systrarna

Systrarna är den första romanen jag läser av Anna Jörgensdotter. I förstone känns den övermäktig. Om jag förstår saken rätt så har den självbiografiska inslag. Huvudpersonen heter också Anna. Hon är också rödhårig och de är ungefär lika gamla. Många andra kvinnor nämns, såsom Sara Lidman, Kathy Acker, "en amerikansk författare med influenser från punken och postmodernismen och en vilja att provocera", Sonja Åkesson, Molly Johnsson, konstnären Ester Henning, Frida Kahlo och många flera. Anna Jörgensdotter berättar om kvinnliga anarkister som haft stor betydelse men som inte omnämns med namn ens. Hon har uppenbara problem med sina relationer. Hon blir lätt förälskad men har svårt att få det gensvar på den kommunikation hon vill ha. Männen kallas hundmannen, den nye, den nygamle och dylikt. Liksom Anna Jörgensdotter är romanens Anna född i Sandviken men bor i Gävle. Hon rör sig mellan olika platser och tider och ibland kan det hända att en tappar tråden. Hon åker runt och håller föredrag, men det ligger hon onödigt lågt med. Synd. Annars tar hon ut svängarna så en blir lätt åksjuk. Väninnan Adela och farmor har en särskild plats i Annas hjärta. Och barnen, förstås, som hon delar med deras far. Hon hade aldrig trott att hon kunde bli mamma, men hon anser sig vara en ganska god sådan. Bitvis lider hon av depressioner och panikångest, men det verkar vara hanterbart. Jag tänker att jag nog ska läsa något annat också av Anna Jörgensdotter så jag kan få en klarare bild av henne som författare.

Titel: Systrarna

Författare: Anna Jörgensdotter

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 329

Tolv hav

I Mats Almegårds intervju med Therese Bohman i den litterära podcasten TEXT + 1 nämnde hon diktsamlingen Tolv hav av Stina Aronson som en favorit. Jag blev nyfiken och lånade hem den. Stina Aronson var en tidig modernist och hon påminner mig om både Edith Södergran och Rut Hillarp. I Tolv hav anar man spåren av Stina Aronsons korta men intensiva kärlekshistoria med Artur Lundkvist. 1930 kom Tolv hav ut. 2009 kom den ut i nyutgåva på Rosenlarv förlag med förord av Anna Jörgensdotter och efterord av Nina Lekander.

 Schism

Som om jag vore den lilla dammen därute,
som speglar himlens alla skiftningar,
förnam jag dig som en färg.

Inte den violetta
eller den violblå
eller den turkosblå
som är en öm viskning,
men den scharlakansröda
som är bråddjup.

Som om jag vore dammen
måste jag ständigt återge dig,
ständigt skänka din färg tillbaka
till det omättliga ljuset.

Men mitt hjärta som lever dolt
och sover bittert i sin håla
är rovgirigt
och vill besitta okvalt
efter de röda musklernas lag.