Selfie v. 14 2022

Klimakteriehäxan: Selfie v. 14

1. Så bor jag: Villa

2. Vill se: Arashiyama (den mest natursköna området av Kyoto)

3. Hoppas på: Allmän avreglering av reserestriktioner  (särskilt i Japan)

4. Där har jag faktiskt varit: Gifu (prefektur och residensstad i Japan. Ligger mitt emellan Tokyo och Kyoto)

5. Kärlek jag aldrig glömmer: Uno (min pappa)

6. Något hårt: Obsidian

7. God smak: Nektarin

8. Exotisk maträtt: Nori (havsgrönsak som bl. a. används till sushi)

9. Hobby: Idrott

10. Doft: The Only One. EdP från Dolce&Gabbana

11. Kan inte leva utan: Ett eget rum

12. Uppskattar hemma: Mossträdgården

En smakebit på søndag v. 13 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 29 i Ivalu. En roman från polareskimåernas land av Peter Freuchen. 1946. Översättning av Lisbeth och Louis Renner.

"Det finns säkert ingen plats i världen, där en liten flicka har det så bra som hos sin mormor. När Ivalu vaknade på morgonen låg alltid ett härligt stycke narvalshud skuren i små tärningar bredvid henne så att hon kunde stoppa dem i munnen och tugga på dem. Hennes små stövlar fick varje kväll friskt, torrt gräs mellan sulorna, så att de alltid var varma, och om de var lite våta blev de upphängda på torkställningen över lampan. Mormor släckte inte lampan utan passade elden tills Ivalus stövlar var torra. Och när hon blev våt för att hon legat i djup snö och sprungit in i det varma huset utan att borsta av sig, sade mormodern alltid att när hon blev stor skulle hon säkert bli förståndigare. Det var så lustigt att tänka på att hon en gång till sina små barn skulle säga detsamma som man nu sade till henne. - Och du ska komma ihåg att åldern gör folk klokare och att det är omöjligt att vara ond på ett barn!"                    

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 13 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord leder en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder på en mening som av någon anledning fått oss att stanna till. Min mening kommer ifrån sidan 26 i Jag står här och stryker av Tillie Olsen. Romanus & Selling 2022. Else Lundgren översätttare. 

"Susan, barn nummer två, guldlockig och knubbig, snabbtänkt, pratsam och säker, var allting i utseende och sätt som Emily inte var; Susan som inte kunde motstå Emilys "skatter" och slarvade bort eller hade sönder dem; Susan som berättade roliga historier och gåtor när vi hade främmande och knep applåder medan Emily satt tyst (för att efteråt säga till mig: det var min gåta, mamma, jag hade berättat den för Susan ); Susan som trots de fem årens åldersskillnad bara var ett år efter Emily i sin fysiska utveckling."
 

Fem en fredag v. 13 2022: April

elisamatilda: Fem en fredag v. 13: April

 

1. Är du lättlurad? Ja, i vissa fall. I andra fall är jag mer än lovligt skeptisk. Ingen måtta, alltså

2. Att lura, eller bli lurad? Gillar egentligen varken det ena eller det andra

3. Vad ser du fram emot med april? Ännu mera sol och ljus. Att fira barnbarnens födelsedagar i påsk

4. Odlar du till sommaren? Tomater, luktärter och rosor

5. Är du beredd på aprilväder? Ja, det måste en ju vara om en vill ha april

Helgfrågan v.13 2022

Mias helgfråga v. 13:  När du läser hur ordar du för dig då?

Så här års behövs bara lite sol så att jag kan sitta ute i trädgården och läsa. Jag behöver en stol, fotpall, litet bord med ett glas vin. Sen är jag nöjd. 

De förlorade minnenas ö

Yoko Ogawa är en av Japans mest framstående författare.  På svenska finns sedan tidigare En gåtfull vänskap som kom ut 2011. Nu har De förlorade minnenas ö kommit ut på svenska i översättning av Vibeke Emond. Berättarjaget, en ung författare, bor på en ö vid en liten flod som endast är tre meter bred. Henne mor var skulptris och fadern ornitolog. Föräldrarna, som nu är döda, hade ovanligt gott minne vilket inte var hälsosamt. Minnespolisen for omkring på minnesjakter. Saker och ting försvinner ifrån ön. I och med det förväntas människor också utplåna minnet av det som försvunnit. Berättaren/författaren skriver romaner om förluster. Hon är nu ensam i världen men som granne har hon en gammal man. De båda utbyter tjänster och ser efter varandra. Ingen går säker för hemliga polisen i pälsbrämade långrockar och det händer att människor också försvinner. En dag är det alldeles tyst. Fåglarna har försvunnit och människor förväntas släppa ut sina burfåglar. Nästa gång är det rosorna. Den lilla floden för bort alla rosenbladen. Men det växer en underjordisk rörelse och man skaffar dolda boenden. Den unga kvinnan och den gamle mannen inreder ett gömsle mellan golvet på andra våningen och taket på första i hennes hus. Berättaren/författaren känner en man med ovanligt gott minne och han behöver gömmas undan. De förlorade minnenas ö skrevs redan 1994. Den är en dystopi och var nog tänkt att vara sci - fi, men det känns inte riktigt så. Stämningen är obehaglig. De verkliga makthavarna syns inte till men avsikten är klar: att utplåna det kollektiva minnet. Det är välskrivet och i långa stycken väldigt intressant. Men det är något som gör att jag inte är riktigt nöjd ändå. Berättelsen haltar en aning. Det skulle kunna bero på att De förlorade minnenas ö har nära nog trettio år på nacken.

Titel: De förlorade minnenas ö

Författare: Yoko Ogawa

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Tranan

Tryckår: 2022

Anta sidor: 315

Veckans kulturfråga v. 13 2022

 enligt O: Veckans kulturfråga v. 13 2022: Vilken klassisk film tycker du extra mycket om?

Vägvisaren av Akira Kurosawa har jag sett många gånger. År 1902 träffar den ryske forskningsresanden Vladimir Arsenjev på en golder vid namn Dersu Uzala under sin färd genom Ussuri-trakten i Fjärran Östern. Dersu blir Arsenjevs vägvisare och vän. Han lär Arsenjev att förstå naturen och att respektera de stränga men goda skogslagarna. Dersu följer med Arsenjev på dennes två sista expeditioner 1906 och 1907. 

Zorba med Anthony Quinn, Alan Bates och Irene Papas i huvudrollerna. Engelsmannen Basil  kommer till för att ta ett arv i besittning. Han möter Zorba, som visar honom konsten att njuta av livet. Filmen är baserad på romanen Spela för mig, Zorba av Nikos Kazantzakis.  Mikis Theodorakis gjorde filmmusiken

Kan du vissla Johanna? efter en bok av Ulf Stark. Visas på julafton sedan 1994. Berra önskar sig en morfar. Kompisen Ulf vet var det finns en sådan. På ålderdomshemmet hittar de en låtsasmorfar, Per Oscarsson, som gärna tar på sig morfarsrollen