Josefine Klougarts lilla Novellix - novell har fått namnet Regn.
Det handlar också om ett envist regnande. Pölar svämmar över, åarna
växer till sjöar och sjöarna växer till ännu större sjöar. Snart stiger
vattnet uppåt björkarnas stammar så att lövverket ser ut som om det
famnade något. En bonde ror ut till sina får som finns på en ö. Han ger
dem mat och sedan skär han halsen av ett får, ser till att allt blod
rinner ut och ror därifrån. Tankarna går till apokalyps, syndaflod och
offerriter.
2. Stormens öga, 1973, av Patrick White
Stormens öga, läste jag innan jag skaffade
bloggen. Jag minns att jag var väldigt skakad över den besvärliga
Elizabeth Hunter som ligger på sin dödsbädd och tänker tillbaka på sitt
liv. Två barn har hon. De väntar otåligt på att deras mor ska dö. Det
enda de är intresserade av är arvet. 1973 var också året då Patrick
White fick Nobelpriset i litteratur.
3. Det väderbitna benranglet av Basho
Matsuo Basho (1644-1694), som tillsammans med Issa, Buson och Shiki räknas som en av de fyra stora, japanska haikumästarna.
Han gjorde rent hus i den högstämda japanska hovdikten; han uteslöt
allt tillgjort, allt sentimentalt och allt onödigt; hämtade ord och
motiv från folkliga verser, från slang och vitsar. Hans dikt handlar om
möten med människor och platser, där någonting obegripligt stort och
ensamt klingar.
Bokförlaget Tranans reviderade urvalsvolym innehåller dikter från Bashos femton sista år i livet. Tranans förlagsinformation
Inlägg
