En smakebit på søndag v. 8

"Du är så dum, hade hon tänkt. Framför spegeln inne på toaletten efteråt, andfådd och darrande, med smärtan pulserande i handen. Hon hade kört knytnäven rakt i hans ansikte så att det krasade under knogarna. Det där var inte jag, hade hon tänkt. Det var inte jag. Hon visste inte när det hade börjat. Det var diffust, en gradvis förändring. Kanske var det redan under hösten. Hon mindes att hon en morgon hade blivit stående på planen utanför Ålands lyceum. Andedräkten ett¨kompakt moln i den svidande kalla luften. Hon hade sett den gamla byggnaden, stentrappan som ledde upp till porten. I snart tre års tid hade hon punktligt och nästan obemärkt gått in igenom den porten. Hon hade koncentrerat sig på sina betyg, hade arbetat hårt. Hon hade på något sätt tänkt att de där åren var utan slut, som om hon alltid skulle gå där, genom de fula, slitna korridorerna, termin efter termin. En uppgift skulle avlösa en annan. Men den morgonen hade insikten slagit ner i henne med full kraft. Vårterminen som låg framför henne, studentproven, examen. Det som väntade efteråt."

Från sidan 20 i Det finns inga monster av Liselotte Willén 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att för den skull spoila något. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR