Helgfrågan Sommar v. 28 2021

Mias bokhörna har samma frågor under sommarperioden. Det går att välja hur många och vilka en vill svara på.

1. Vad läser du nu? 

Jag läser envetet Samlade verk av Lydia Sandgren.

2. Har du något lästips?

The Book Woman of Troublesome Creek av Kim Michele Richardson. 

Den behandlar samma fenomen som Bergens stjärnor av Jojo Moyes, nämligen de ridande bibliotekarierna i Kentucky på 1930 - talet. Richardsons bok kom ut innan Moyes och Moyes anklagades för att ha lånat en del. Jag kommer att klicka hem den.

3. Har du något semestertips du vill dela med dig av? 

Tykarpsgrottan

Här började bönderna bryta kalk på 1700 - talet. "Kvar i Tykarpsgrottan finns idag en 20 000 m² underjordisk labyrint med salar, gångar och hundratals pelare. Här har man sedan 1920-talet hållit guidade visningar för allmänheten. Temperaturen i gruvan är +8 °c året runt. På vinterhalvåret är gruvan även sovkammare för ett flertal arter fladdermöss. Här övervintrar 8 av Sveriges 19 arter. De flyger ner i gruvan i oktober-november för att gå i dvala, och flyger ut i mars-april för att jaga insekter."

Veckans kulturfråga v. 28 2021

  Den galne kung George. Georg III regerade 1760-1820 under den period då Storbritannien byggde upp sitt imperium. Han led av porfyri vilket betydde stora smärtor och mental rubbning. Filmen kom 1994 och jag minns att den var så tragisk och kungen irrade omkring och sade "What? What?" Nigel Hawthorne spelade kung George och Helen Mirren drottning Charlotte.

Kejsarinnan Orkidé:den sista kejsarinnan av Kina roman skriven av Anchee Min. Kejsarinnan Orkidé, även kallad Cixi, förförde kejsaren och lyckades föda honom en son. När kejsaren dog blev den företagsamma Cixi kejsarinna. Hon levde mellan 1835 och 1908 och var den som styrde Kina - på ett eller annat sätt - under hela 36 år under Qingdynastin. Jung Chang - De vilda svanarna - har också skrivit om Den sista kejsarinnan av Kina. En mycket stark kvinna med ett händelserikt liv, för att uttrycka det milt.

TV-serien Jag, Caudius efter Robert Graves bok med samma namn minns jag med förtjusning. Vinjetten med ormen som slingrade över mosaikgolvet var mycket suggestiv. Derek Jacobi spelade Claudius, John Hurt Caligula och Siân Phillips den tjusiga men ack, så ondskefulla Livia. Spännande och lärorikt var det. 

Livläkarens besök av PO Enquist handlar om läkaren Johann Friedrich Struensee och  Kristian den VII av Danmark, som ansågs vara sinnessjuk, och dennes hustru, Caroline Mathilde, som Struensee har ett kärleksförhållande med. Det kostade Struensee livet och drottningen blev landsförvist. Romanen belönades med Augustpriset och har blivit både film och teater.

Willaim Shakespeare har ju också skrivit om diverse kungligheter liksom Strindberg.

enligt O undrar i Veckans kulturfråga v. 28 om vi har någon bok, film, eller TV - serie med kungligheter i centrum som vi tyckt mycket om

Tisdagstrion v. 28 2021: Sommarläsning

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 28: Sommarläsning

Frågan har ju kommit upp ett par gånger tidigare och jag minns inte riktigt vad jag svarade då, men tre av böckerna ovan måste läsas för det är cirkelböcker. Den fjärde är redan läst. Rapport kommer inom kort.

Samlade verk av Lydia Sandgren kommer jag inte riktigt in i trots flera försök. Jag får kanske börja en bit in i boken och läsa början senare. Det har fungerat förr.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Promenadsällskap i öronen och på originalspråket till läsning. Clarissa Dalloway promenerar i London och jag på mina stigar.

Assembly av Natasha Brown. Enligt The Guardian handlar denna om en modern Mrs Dalloway. En blir nyfiken.

Vi som arbetar med våra kroppar

Fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson och dokumentärförfattaren och kulturproducenten Annica Carlsson Bergdahl har intervjuat och fotograferat 33 kroppsarbetare. Resultatet blev boken Vi som arbetar med våra kroppar. De blev inte insläppta på alla arbetsplatser och så kom pandemin emellan, men det blev en mycket intressant bok och utställning i alla fall. Vi möter dagbarnvårdare, slaktare, truckförare, butiksbiträden, lagerarbetare, lastbilschaufförer, miljöarbetare, snickare, målare, elektriker, kockar, billackerare, gruvarbetare, undersköterskor och många flera. Alla talar om stressen och hur mycket den ökat under åren; alla önskar sextimmarsdag och gör naturligtvis tummen ner för  höjd pensionsålder. Påfallande är att alla - utom hamnarbetaren - trivs med sina arbeten och talar om arbetsgemenskapen och stoltheten över att utföra ett gott arbete även om arbetet sliter på kroppen, lönerna är dåliga och de ibland är kritiska mot arbetsgivarna. De som bär uniform tycker att den ger dem status och talar om vilka de är. Över två miljoner människor i Sverige är kroppsarbetare. En truckförare påpekar att arbetarklassen är grunden som samhället vilar på. Ofta är föräldrarna också kroppasarbetare  och ibland är det en tradition man önskar fortsätta. Slaktaren - som kommer från Krakow - säger att han har ett familjearv att förvalta. De intervjuade är både män och kvinnor i varierande åldrar och med helt olika bakgrunder. Bildmaterialet är helt fantastiskt. Många av de intervjuade hade en gärna fortsatt samtalet med. Det är en mycket bra idé att lyfta fram dessa yrkeskategorier som inte uppmärksammas så mycket annars även om alla är - eller åtminstone borde vara - medvetna om deras samhällsnytta. Sven - Eric Liedman, idéhistoriker och författare, har skrivit ett efterord. Annica Carlsson Bergdahl inspirerades av fotografen Jean Hermanson som 1971 gjorde Nere på verkstadsgolvet: en bok om metallarbetare tillsammans med Folke Isaksson. En del minns kanske också Odd Uhrboms och Sara Lidmans bok Gruva som kom redan 1968.

Titel: Vi som arbetar med vår kroppar

Text: Annica Carlsson Bergdahl

Bild: Elisabeth Ohlson

Förlag: Carlsson

Tryckår: 2021

Antal sidor: 231

En smakebit på søndag v. 27 2021

"Hans formella namn är Matsumoto Harutsuna, men jag kallar honom Sensei, "magistern". Jag skriver det inte med kinesiska tecken eller med hiragana,  det lite mjukare alfabetet, utan med katakana som ser lite kantigare ut. På gymnasiet undervisades jag i japanska av honom. Han var inte min klassföreståndare och jag var inte särskilt intresserad av hans ämne  så han gjorde aldrig särskilt starkt starkt intryck på mig. Ganska lång tid hade gått sedan jag tog studenten och jag hade inte sett honom sedan dess. Men efter det att vi för flera år sedan råkade hamna bredvid varandra på en liten restaurang mittemot stationen, en izakaya, började vi ses där alltsom oftast. Sensei satt alltid rakryggad vid bardisken".

Från sidan 9 i Senseis portfölj av Hiromi Kawakami

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger  håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 27 2021

 MIN

 

 

 

 

Robert på läsbloggen Mina skrivna ord driver läsutmaningen Veckans mening på lördagarna. Han presenterar en mening som har fått honom att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. Och han uppmanar oss att göra detsamma.

Den här meningen ur novellen Gudbarnen på sidan 23 i Noveller av Tessa Hadley fick mig att le och tänka efter: 

"Nu upprördes hon över Chris ovårdade gråvita lockar som fladdrade runt den kala hjässan trots vindstilla väder: varför kapitulerade män så villigt inför förfallet?

Noveller

Nu har jag läst Noveller av Tessa Hadley och förstår nu  det fina med författaren. I tio noveller skrivna mellan åren 2003 och 2018 skildrar hon människor som upplever saker som gör skillnad i deras liv. I novellen Bortförandet blir en flicka bortförd av tre levnadsglada studenter utan att familjen märker något.  "Jane Allsop blev bortförd när hon var femton utan att någon märkte det. Det här hände för länge sedan, i Surrey på 1960 - talet, när föräldrar var mera obekymrade." Det står redan i första meningen. Och så är det genomgående. En kastas rakt in i skeendet. Med skeendet menas inte action. Det mesta händer inom människorna; små, små rörelser. Tessa Hadley känner mänskligheten; hon har en skarp psykologisk blick. Och hon älskar släkten som idé. Hur en än vrider och vänder sig så har en vissa band med släkten även om en inte valt den, säger Tessa Hadley i en intervju i Vi läser. Människor konfronteras med sina egna minnen; ibland träffas några personer som inte setts sedan barndomen. Amanda, Chris och Susan möts i mycket vuxen ålder för att dela arvet efter sin gemensamma, barnlösa gudmor. Det triggar naturligtvis igång minnen från gångna tider. Många av personerna i novellerna står utanför på något sätt. De är oftast kvinnor, iakttagare och saknar närmare vänner. De är lite oskuldsfulla och bortkomna. "Jane bekände att hon alltid hade haft en känsla av att stå på fel sida om ett staket, åtskild från det liv hon var ämnad att leva." (Bortförandet). Barn ser plötsligt sina föräldrar med nya och kritiska ögon. När Cecilia i novellen Cecilias uppvaknande återkommer till Florens för att se på konst tillsammans  med föräldrarna ser hon plötsligt hur solkig hennes mors gamla urfällda klänning är och hur hennes far framstår som en riktig petimäter. Och hon inser att italienarna ser med omilda ögon på dem och andra turister; hon förstår dem. Maktordningen och hierarkierna är intressanta i mänskliga relationer; till exempel i en syskonskara. Det här är oavlåtligt intressant läsning. Ett klart och rent språk och träffsäkra formuleringar. Jag får nog ge romanerna, Syskonen och Sent på dagen, en ny chans.

Titel: Noveller

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021  

Antal sidor: 196                                               r