Tematrio - Teman på Bokmässan

LYRAN tänker på Bokmässan den här veckan. Vi får i uppgift att tänka ut lämpliga teman. Jag kom på två och ett halvt. Litteratur från olika delar av världen är alltid intressant, men jag försökte tänka lite i andra banor också.

Japan är mitt första tema. Det är ett fascinerande land med en rik kultur. Litteraturen är innehållsrik och mycket är översatt till svenska, men det finns mer att upptäcka.
Creative reading, writing,  translating and publishing
Läsecirklar, litteratursamtal, författarskolor, översättare, "vanliga" läsare och bokförläggare utbyter erfarenheter. Vad händer på området i andra länder? Vad kan vi lära av varandra?
Litterära genrer- finns dom?
Är de intressanta? I så fall - för vem? Ska/kan vi tänka annorlunda?

Allt var mammas fel

Tre författare om mammor som inte varit bra för sina döttrar. Inte för sig själva heller, förresten
Alla döttrarna har dock förmågan att se tillbaka med en viss förståelse.
Det mest förbjudna där Kerstin Thorvall berättar om sin hysteriska mamma som led av sexualskräck och vilka spår det satte i flickans liv. Fadern som var dotterns allierade och dog tidigt skildras mera empatiskt. Mycket välformulerat. Men Kerstin Thorvall var ju också journalist.
I Jag skulle så gärna vilja förföra dig -  men jag orkar inte, Margareta Strömstedts senaste bok, finns ett avsnitt där hon går tillbaka till det hon tidigare berättat om i Julstädningen och döden, nämligen moderns oförmåga att vara mamma och predikanthustru. Ansvaret kom att falla på dottern, som också - mot sin vilja - upptas i missionsförbundet, ja, eftersom pastor Jansson redan skrivit in hennes namn. Med bläck! Men lillebror vägrar. Han tar stryket! 
Här finns också berättelser om författarmöten (Sandemose, Astrid Lindgren och Tove Jansson) och om sexuella övergrepp som efter närmare femtio år väckt våldsam vrede.
Margareta Strömstedts språk är som alltid  njutbart. Men nog kunde det funnits en bättre titel.
Trädgårdshoran av Lotta C Persson, trädgårdsmästare, skildrar i en självbiografisk roman sin uppväxt i skuggan av Jehovas vittnen med en mamma som var hysteriskt religiös och fostrade sina döttrar för paradiset. Dottern Klara  beskriver sig som hjärntvättad och felprogrammerad. Hon berättar om hur hon blev hindrad att söka till textilgymnasium för att istället ta ett praktiskt arbete och arbeta hårt för församlingen. Modern vädrade sexualförbrytare överallt och anklagar dottern för att vara lösaktig.
Hon knyter döttrarna till sig med sina sjukdomar och sin hjälplöshet. Redan i åttaårsåldern får Klara besvär med sina hälar. Sedan blir det höfter och knän och när hon närmar sig tjugo drabbas hon oförklarligt av förlamning. Sedan blir det en karusell av läkarbesök, provtagningar och mediciner. Långt om länge kommer hon till en neurolog som lika gärna kunde ha varit psykiater. Han anar var felet ligger. Han har sett det förut  Svåra upplevelser i livet kan ge funktionella symptom från nervsystemet. Klara är förlamad av livssorg.
Lotta C Perssons berättelse är drabbande. Hon är mycket välformulerad och berättar självutlämnande om hela den hemska tiden bakom den stiliga fasaden. Klara har också förmågan att se modern i ett försoningens ljus. Modern "lider av gränslös inre panik" och befinner sig i ständig kamp mot hela världen. Så länge hon orkar.

Borttappad historia

Vägen till henne. Om kvinnans försvunna historia är titeln på en bok av
MARGARETA SKANTZE som kom ut 2010. 
I tisdags kunde man höra Margareta Skantze tala om Vägen till henne på Tyringe bibliotek. Trots fallerande teknik genomfördes föredraget lika engagerat som elegant och intressant. Margareta Skantze har läst kolossalt mycket - det ser man på den innehållsrika och aptitliga  litterturförteckningen - och också rest mycket och besökt muséer, bibliotek och gallerier runt om i världen. 
Hon följer kvinnans väg genom tiderna ; tar upp olika kulturers gudinnekult och ägnar mycket utrymme åt Maria - kulten och hur den har förändrats under två tusen år. Varje kultur har sin Maria - bild.
Förresten så är Josef en utmärkt modern manlig förebild, enligt Margareta Skantze.
Det var i militärstaden Karlskrona som Margareta S inledde sitt feministiska engagemang. Mötet med de manliga strukturerna i staden och Elin Wägners Väckarklocka blev avgörande för henne. Elin W har fortsatt att vara en följeslagare och ett rättesnöre för Margareta S.
"Det talas så mycket om de manliga autodidakterna, men ingen nämner att Elin W också var självlärd", säger Margareta. Hon hade velat läsa filosofi, men det fick hon inte för sin far. Han tyckte att hon skulle arbeta på hans kontor. (Som en  ödets ironi hamnade hon på stol nr 15 i Svenska akademien och efterträdde filosofen Hans Larsson.) 
I Väckarklocka (1941) talar Elin Wägner om sitt idealsamhälle som ett syskonsamhälle där män och kvinnor skulle samverka. Elin Wägner var essentialist; hon påpekar att kvinnan har så annorlunda existentiella livsval än mannen. Om man jämför med Simone de Beauvoir - som var existentialist - som avskydde de kvinnliga kroppsfunktionerna och egentligen var kvinnofientlig. Man föds inte till kvinna; man blir det. Könet som social konstruktion, alltså.  
Margareta Skantze har följt sin egen kursplan och egna personliga prefernser i arbete med Vägen till henne. Författarens/föreläsarens egen entusiasm smittar alltid av sig på läsaren/åhöraren. Tisdagens arrangemang blev ännu en bekräftelse på den regeln
   

Books & Dreams Höstnumret

Höstnumret av Book & Dreams - i handeln idag 17 september - är verkligen matigt. Vad sägs om ett snabbmöte med Domenica de Rosa,
aka Elly Griffiths. Hennes mormor kom från Norfolk och hette Ellen Griffiths. Och det var under en promenad på myrarna som Elly Griffiths mötte Ruth Galloway. I Elly Griffths spår kommer nu
Kimberley McCreight. Hennes debutroman Reconstructing Amelia har fått många lovord.
Vi får också äran att möta Leif G W Persson. Han förklarar att han tänker jobba tills han dör och att bra snutar gillar fruntimmer, husmanskost och dansbandsmusik.
Krigskorrespondenten Janine di Giovanni har skrivit en biografi Demoner i dagsljus: en krigskorrespondents memoarer som verkar väldigt intressant. En stor intervju med rockmusikern, bergsklättraren och kriminalförfattaren Jo Nesbø gläder naturligtvis hans många fans. I min hylla står Gengångare - hittills oläst - men det blir kanske ändring efter detta...
Den kubansk-amerikanska psykoterapeuten Cecilia Samartin kallar sina skandinaviska framgångar för ett mysterium. I Norge har hon sålt fler böcker än både Dan Brown och Stieg Larsson. Debutromanen heter Drömhjärta. Efter den kom Señor Peregrino och Salvadoreña. I höst är Cecilia Samartin aktuell med La Peregrina  som är en fristående fortsättning på Señor Peregrino. På Kuba har man kallat henne CIA - spion men hennes stora dröm är ändå att kunna återvända till Kuba med sina föräldrar.
Detta och mycket, mycket mera finns i höstnumret av Books & Dreams.

Bokbloggsjerka 13 - 16 september

Annika ställer följande fråga i sin Bokbloggsjerka-13-16 september

Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:

• i en stad
• på landet?
• på en fiktiv plats?
• på havet?
• i framtiden?
• i det förflutna?
• i nuet?
• i Sverige eller utomlands?
• annat?

Om du inte har några planer på att skriva en bok och därmed känner dig tvungen att hoppa över den här frågan kan du i stället berätta om var du helst ser att de böcker du läser utspelar sig.

Jag tror att det skulle bli så här för min del:
Om jag skulle skriva en bok skulle den troligen tilldra sig på landet; på en fiktiv plats med flera verkliga förebilder; i Sverige; i nuet med återblickar på det förflutna. 

30 - åriga vinterkriget

Philip Teir, född 1980, är författare och kulturchef på Hufvudstadsbladet. För ett par år sedan kom han ut med en novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort
som jag var väldigt förtjust i. Så finurlig och välformulerad och full av oväntade vändningar. Nu har hans första roman, Vinterkriget, kommit ut. Undertiteln är En äktenskapsroman. Och det kan väl stämma, men jag tycker ändå att det kanske mera är en relationsroman. Fyra generationer är inblandade -  mer eller mindre. 
Huvudpersoner är Max Paul, 60,  och hans hustru Katriina och det är deras äktenskap som sätts under luppen. Han är sociolog vid Helsingfors universitet och hon är personalansvarig på ett sjukhus. De har barnen Helen och Eva; den ena präktig, gift och tvåbarnsmor. Den andra vinglig konstnär i London. Deras relationer skildras också.
Far - och morföräldrar finns med liksom barnbarn. I viss mån är Vinterkriget alltså också en generationsroman. Katriina är organisatör och administratör ut i fingerspetsarna i arbetet såväl som  på hemmaplan. Hon arrangerar vällustigt Max 60 - årskalas bara för att strax därefter uppdaga att han kanske hade en ny och mycket yngre kvinna.  Det har han på sätt och vis också, men unga Laura har sin egen agenda och den omfattar alls inte Max. (Rätt åt honom.)  Farmor Ebba får en stroke och den effektiva Katriina kallar hem Eva från London, organiserar den kommande begravningen samt planerar försäljningen av Ebbas sommarstuga. Men - och här känner jag igen Philip Teir - utgången är inte den förväntade. Över huvud taget. Jag läste gärna den här romanen som definitivt har sina förtjänster. Men den håller inte samma klass som Akta dig för att färdas alltför fort. Å andra sidan var den mästerlig.

Utlottning

I torsdags fyllde Annika på 
Annikas litteratur - och kulturblogg år. Det firar hon genom att lotta ut tre böcker. 

Vinterkriget av Philip Their
När jag blir stor av Jeanette Eriksson
Egenmäktigt förfarande - en roman av kärlek 
av Lena Andersson

Jag har paxat för Egenmäktigt förfarande. Det är på tiden att jag läser något av Lena Andersson. Philip Their ligger p¨å mitt nattygsbord. När jag blir stor tror jag inte att jag orkar med.

Om man vill delta i utkottningen ska man 1/ berätta om vilken bok man vill vinna i kommentarsfältet i Annikas blogg 2/ skriva om utlottningen i sin egen blogg senast den 19 september 20.00