Boktriss v. 32 2023: I

Mias bokhörna: Boktriss:I

1. Författarnamn på I. Förnamn eller efternamn. Ida Jessen som jag läst ett flertal romaner av

2. Titel som börjar på I. Ingen i världen av Hisham Matar handlar om den nioårige Suleiman som bor strax utanför Tripoli i Libyen. Året är 1979 och Muammar al-Khadaffi håller landet i ett järngrepp.

3. Något på omslaget som börjar på I. Iskristall på omslaget till Anna Kavans SF- roman Is

Tålamod

Nu har jag sträckläst Tålamod av Djaïli Amadou Amal, född 1975, från Kamerun. Tre kvinnors upplevelser i äktenskap med allsmäktiga män som deras fäder och farbröder valt åt dem. Religionen och traditionen bestämmer.  Äktenskap handlar inte om känslor. Tvärtom. Det handlar om allians mellan två familjer, om heder och religion. Kvinnorna ska acceptera allt, stå ut med allt och - om möjligt - glömma allt. De ska till exempel stå ut med polygami; ta emot och välkomna nya hustrun, lära upp henne och se till att harmoni råder i hushållet. Ramla och hennes halvsyster, Hindou, ska gifta sig samma dag. Ramla har i sista stund snuvats på ett giftermål som hon välkomnade med en kamrat till hennes bror. Men hennes fars äldre bror har gått och lovat bort henne till en äldre affärsbekant och då är det bara att bita i det sura äpplet. Stackars Hindou gifts bort med en våldsam, missbrukande kusin, Moubarak, som slår henne sönder och samman. Ingen ställer upp på hennes sida. Släkten tycker bara att det är pinsamt att hon skriker så hemskt när mannen slår och våldtar henne. Ramla ska bli bihustru. Hon "välkomnas" av mannens vackra hustru och förstår precis hur illa sedd hon är. Första hustrun heter Safira och hon har levt i över tjugo år med mannen som varit fullt nöjd med henne i alla avseenden. Hon anses ha fört lycka och välstånd med sig i huset. Men nu har mannen kommit på andra tankar. Safira är naturligtvis både både ledsen och arg och rustar till kamp. Hon drar sig inte för någonting och hon är smart. Mannen anar oråd, men kan inte komma på någon av hustrurna med några oegentligheter. Och vartefter tiden går anar man en långsam rörelse. Det pyr. Safira kräver att få gå och lära sig läsa och skriva. Och om den ena ska ta körkort vill den andra också göra det. Mannen är egentligen inte elak och har aldrig slagit Safira, men Ramla blir vid ett tillfälle utsatt för misshandel. Männen är ju också offer för religionen och den starka traditionen; visserligen inte i så hög grad som kvinnorna, som ju inte har några rättigheter alls. Kvinnorna ska vara tysta, undergivna, behagliga, föda barn och hålla huset rent; vara tacksamma och tålmodiga. Tålamod är det viktiga i livets alla lägen och det som den äldre generationen förmedlar till de yngre. Författaren vet vad hon talar om. Hon tog sig mot familjens vilja ur två tvångsäktenskap och verkar nu som feministisk aktivist för att förbättra kvinnors villkor i Salehområdet strax söder om Sudan. Boken tillägnas maken och barnen med kärlek. En blir väldigt upprörd av den här läsningen. Romanen förtjänar att läsas av många. Världen bör veta. Tyvärr finns väl liknande kulturer på andra ställen i världen, till exempel Afghanistan. Tålamod har fått stor uppmärksamhet i Afrika och nominerades till Goncourtpriset. Översättningen är gjord av Lisa Marquez Jagemark. Förlaget är naturligtvis Tranan. Tack och lov för Tranan!
Titel: Tålamod

Författare: Djaïli Amadou Amal 

Översättare: Lisa Marques Jagemark

Förlag: Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 179

Veckans kulturfråga v. 8 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 8 gäller bokrean. Planerar du att köpa några böcker under Bokrean? Vilka genrer brukar du prioritera? Egentligen inte. Men en ska aldrig säga aldrig. Kommer jag förbi en reabutik vet en aldrig hur det går. En sådan bok som Ramen: Japanska nudlar och smårätter av Tove Nilsson kunde nog vara kul att ha. Zeinas gröna kitchen : gröna recept från olika delar av världen av Zeina Moutada. Neil Gaiman är vanligtvis ingen favorit men hans Nordiska myter skulle kunna vara en fin presentbok, liksom Nordiska gudasagor av Katarina Harrison Lindbergh. David Thurfjell, Granskogsfolk låter väldigt intressant för en som är född i granskogen. Ett par japanska romaner finns det Yoko Okagawa, De förlorade minnenas ö och Senseis portfölj av Hiromi Kawakami, men jag har läst dem och tänker inte köpa dem. Dikter och Noveller av Sylvia Plath är så klart lockande

Tisdagstrion v. 3 2023: Systrar

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 3 : Systrar

1. Tre systrar av Feiyu Bi handlar om tre systrar i partisekreterare Wang Lianfangs barnaskara om sju flickor och en gosse. När det åttonde barnet äntligen visar sig vara en pojke drar båda föräldrarna en suck av lättnad om än av helt olika skäl. Tre systrar är en rapport från ett samhälle där alla lyder ett system och där kvinnorna har noll och ingen makt. Den är välskriven och saknar inte humor. Tiden är 70 - 80 - tal: Mao - Tse Tungs välde varade mellan 1954 och 1978. Bi Feiyu fick Man Asian Literary Prize för Tre systrar 2010.

2. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht har väckt uppseende världen över. Den handlar om Japans ockupation av Korea, inbördeskriget och uppdelningen av Korea i nord - och Sydkorea. Systrarna Emi och Hana är dykerskor och en dag blir Hana tagen av japaner. Hon offrar sig för sin syster och hamnar som "trösterska" på en en japansk soldatbordell. Emi söker i hela sitt liv efter Hana.

3. Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella handlar om två systrar, Angelina och Marcella. Angelina är den vackra och Marcella mera alldaglig. Att skönhet är en gudagåva är  klart, men det kan också vara en olycka. Romanen berättar hela familjens historia. Farmors kärnfulla uttryck är en hälsosam krydda.

Halima om de sina

Salad Hilowle är konstnär och filmmakare. Han är född i Mogadishu och uppvuxen i Gävle. Hans första bok, Halima om de sina, handlar om mormor. Halima är en 85 - årig nomadkvinna från Afrikas horn, Somalia. Hon hade inget alfabete och ingen fast adress. Hon hade familjeträdet och berättelserna under träden under himlen. Halima kom till Sverige för att få rätt mediciner för sina dåliga lungor. Hon hamnade i Gävle och hon minns sin första vinter med all snön. Det började den 5 december 1998. Skolorna stängde och barnbarnen var jätteglade och folk vadade omkring och letade efter sina bilar. På SFI lär hon sig mycket och får nya vänner. Läraren uppmanar henne att skriva. "Skriv! Skriv! Så finns ni! Halima tänker på livet i Somalia och på dottern Fortuun som skulle bli pilot när hon träffades av en förflugen kula. Hon oroar sig för utvecklingen i Somalia. Hon gillar inte klanväldet. Hennes yngsta barn har bara hört berättas om Somalia. Äldste sonen Mohamed blev familjens förste svensksomalier 1989. Svenskt medborgarskap fick han - och därmed familjen - 1995. Han blev en glad busschaufför som envist bygger på ett hus i Somalia. Halima tycker om den svenska naturen och hoppas att de eviga renoveringarna i Ålidhem i Umeå tar slut så hon får tillbaka sin utsikt. En gång åker hon  till Stockholm för att besöka vänner. Stockholm är en stad av rulltrappor fatslår hon efter att ha fastnat i en rulltrappa med sin dirac. Det går bra för familjen. Barnbarnen utbildar sig och skojar med sin mormor/farmor att de ska bli nomader. Det tycker inte mormor/farmor. "Jag skriver ibland för att förstå världen," säger Halima. "Jag vill skriva för att finnas för min familj. Jag vill berätta om de mina." Halima känner att hennes generation är osynlig. Den finns inte i sitt hemland och i Sverige talar ingen med den. Men Halima finns för läsaren. På något sätt känns hon  som en ny bekantskap; någon en nyligen talat med och som en gärna skulle höra berätta mera. Berättelsen utmynnar i att Halimas barnbarn hjälper henne att boka biljetter till Somalia. Det framgår inte om hon tänker återvända. Bilderna i boken är tagna av författaren och den övriga familjen.

Titel: Halima om de sina

Författare: Salad Hilowle

Förlag: Volante

Tryckår: 2022

Antal sidor: 194

1959. Ingrid och Georg. En kärlekshistoria

Helena von Zweigbergks senaste roman 1959. Ingrid och Georg. En kärlekshistoria tycker jag tillhör hennes bättre. Hon kan vara lite ojämn. 1959 är hennes eget födelseår förövrigt och det lilla barn som  kommer till världen i slutet av boken visar sig vara en flicka trots att alla hela tiden av ingen anledning alls förväntat sig en pojke. Ingrids graviditet kom oväntat och det känns som om den varade längre än nio månader. Undertiteln: En kärlekshistoria sätter jag ett litet frågetecken för. Någon förälskelse var det i varje fall inte. Är en förälskad betyder säckiga byxor och fel outfit på krogen inte så mycket. Ingrid är änka med minderårigt barn. Hennes man, ungerskfödde Istvan, har kört ihjäl sig och lämnat efter sig sonen Tom med något mörkare hy, vilket Ingrids blivande svärföräldrar inte är sena att observera. Goda vänner har sammanfört Ingrid och Georg. De har ganska trevligt ihop och när graviditeten är ett faktum tycker båda att det är naturligt att de gifter sig. För Georg är det självklart att Ingrid tar långledigt ifrån sitt arbete på en välrenommerad flickskola. Ingrid spjärnar emot. Äldre ogifta kollegan Rut som röker cigariller stöttar Ingrid, som börjar syna maktförhållandena i de parrelationer hon har omkring sig. 1959 är mycket en stockholmsroman. Det vandras en hel del i staden och Ingrid känner mer och mer hur hon avlägsnar sig ifrån sin barndoms Jönköping. Jag tycker att författaren skildrar känslornas hos de olika personerna väldigt väl. Men jag undrar lite över Ingrids kyla mot lille Tom. Å andra sidan förefaller hon vara ganska sval rent generellt. Georg är en varmare människotyp. Så funderar jag över huruvida Ingrids och Georgs förhållande hade utvecklats till giftermål även utan den överraskande graviditeten? Kanske kunde far- och morföräldrarnas respektive livshistorier utvecklats ytterligare? Språket flyter behagligt. Jag läste gärna 1959.  Just nu jobbar HvZ med uppföljaren till 1959, som utspelar sig under 80-talet. Det ska bli en svit med titeln Drömmen om friheten. 

Titel: 1959. Ingrid och Georg. En kärlekshistoria

Författare: Helena von Zweigbergk

Förlag: Norstedts förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 435 sidor                                                                                                                                                                                                 

Hett i hyllan

 

Nu var det jättelänge sedan jag var med på Monikas läsutmaning Hett i hyllan. Det handlar om olästa böcker som fått stå på tok för länge i hyllan. Eftersom jag just läst (men inte skrivit om) Hundra år av ensamhet av nobelpristagaren Gabriel Garcia Márquez kom jag osökt in på Biblioteket i Babel av Jorge Luis Borges. En av Marquez inspirationskällor var just Borges. Borges hade ingen omfattande produktion och är mest känd för sina två novellsamlingar Fiktioner och Aleph. Biblioteket i Babel innehåller noveller ur dessa båda samlingar. Fiktioner fick hänga med på ett hörn eftersom den står bredvid Biblioteket i Babel i hyllan. Fiktioner kom ut i sin helhet för första gången på svenska 1995 med ett utmärkt förord av författaren Gabriella Håkansson. Borges var den blinde bibliotekarien som visar på ett helt nytt sätt att betrakta världen. Boken och litteraturen står i centrum. Få av hans noveller/essäer saknar anknytning till litteraturen. Det som verkligen saknas i Borges berättande är kvinnor och relationer. Vänskapen mellan män är desto viktigare.

En smakebit på søndag v. 13 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 29 i Ivalu. En roman från polareskimåernas land av Peter Freuchen. 1946. Översättning av Lisbeth och Louis Renner.

"Det finns säkert ingen plats i världen, där en liten flicka har det så bra som hos sin mormor. När Ivalu vaknade på morgonen låg alltid ett härligt stycke narvalshud skuren i små tärningar bredvid henne så att hon kunde stoppa dem i munnen och tugga på dem. Hennes små stövlar fick varje kväll friskt, torrt gräs mellan sulorna, så att de alltid var varma, och om de var lite våta blev de upphängda på torkställningen över lampan. Mormor släckte inte lampan utan passade elden tills Ivalus stövlar var torra. Och när hon blev våt för att hon legat i djup snö och sprungit in i det varma huset utan att borsta av sig, sade mormodern alltid att när hon blev stor skulle hon säkert bli förståndigare. Det var så lustigt att tänka på att hon en gång till sina små barn skulle säga detsamma som man nu sade till henne. - Och du ska komma ihåg att åldern gör folk klokare och att det är omöjligt att vara ond på ett barn!"                    

Fler smakebitar HÄR

De förlorade minnenas ö

Yoko Ogawa är en av Japans mest framstående författare.  På svenska finns sedan tidigare En gåtfull vänskap som kom ut 2011. Nu har De förlorade minnenas ö kommit ut på svenska i översättning av Vibeke Emond. Berättarjaget, en ung författare, bor på en ö vid en liten flod som endast är tre meter bred. Henne mor var skulptris och fadern ornitolog. Föräldrarna, som nu är döda, hade ovanligt gott minne vilket inte var hälsosamt. Minnespolisen for omkring på minnesjakter. Saker och ting försvinner ifrån ön. I och med det förväntas människor också utplåna minnet av det som försvunnit. Berättaren/författaren skriver romaner om förluster. Hon är nu ensam i världen men som granne har hon en gammal man. De båda utbyter tjänster och ser efter varandra. Ingen går säker för hemliga polisen i pälsbrämade långrockar och det händer att människor också försvinner. En dag är det alldeles tyst. Fåglarna har försvunnit och människor förväntas släppa ut sina burfåglar. Nästa gång är det rosorna. Den lilla floden för bort alla rosenbladen. Men det växer en underjordisk rörelse och man skaffar dolda boenden. Den unga kvinnan och den gamle mannen inreder ett gömsle mellan golvet på andra våningen och taket på första i hennes hus. Berättaren/författaren känner en man med ovanligt gott minne och han behöver gömmas undan. De förlorade minnenas ö skrevs redan 1994. Den är en dystopi och var nog tänkt att vara sci - fi, men det känns inte riktigt så. Stämningen är obehaglig. De verkliga makthavarna syns inte till men avsikten är klar: att utplåna det kollektiva minnet. Det är välskrivet och i långa stycken väldigt intressant. Men det är något som gör att jag inte är riktigt nöjd ändå. Berättelsen haltar en aning. Det skulle kunna bero på att De förlorade minnenas ö har nära nog trettio år på nacken.

Titel: De förlorade minnenas ö

Författare: Yoko Ogawa

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Tranan

Tryckår: 2022

Anta sidor: 315

Veckans kulturfråga v. 10 2022

enligt O: Veckans kulturfråga v. 10: Vilken kultur får dig att glömma världen för en stund?

Det enkla svaret är: Ingen. Men jag har i alla fall släppt radiolyssnandet hela dagarna och halva nätterna. TV - nyheter ser jag först på kvällen. Om jag ska tänka ut något som avleder tankarna en stund så är det nog någon spännande serie eller en bok som förflyttar tankeverksamheten åt annat håll. Ser just nu Lögnaren på Netflix och lyssnar på Dubbelporträtt av Agneta Pleijel. Att helt byta tid och rum avlastar. Att vara utomhus när solen skiner får livet att te sig nästan normalt ibland. Har suttit väl påpälsad på altanen och läst vid ett flertal tillfällen. Krafsa i någon rabatt går ju också bra. Och byta vatten i fågelbadet. Telefonen finns dock alltid med och den annonserar korta nyheter med jämna mellanrum, men ljudet går ju att stänga av. En får försöka få balans mellan verklighet och "flykt". Men jag tycker väldigt synd om människor som är ensamma och har svårt att ta sig ut och träffa andra och som just genomlidit pandemin (så gott som) och nu ska handskas med krigsnyheterna från Ukraina och hotet om ett tredje världskrig. Vem vet vad en galen människa kan få för sig?  

Tisdagstrion v. 8 2022: Skuggor och speglingar

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 8: Skuggor och speglingar

1. I munkens skugga av Helena Thorfinn. Under läsning. Munken har inte påträffats ännu. Inte hans skugga heller.

2.  Spegling under jorden av Rut Hillarp. Hon illustrerar med sina egna bilder. Rut Hillarp använder sig mycket av dubbelexponering i såväl bild som text.  Antikens myter och medeltida sagor, träd, hav, natt är ofta använda motiv. Rut Hillarp har kallats den kvinnliga erotikens besjungare. Allt handlar om kärlek. Men det är ingen enkel eller självklar kärlek hon beskriver. Rut Hillarp går på djupet, problematiserar.

3. Brända skuggor av Kamila Shamsie. Brända skuggor omspänner tre världsdelar och tre generationer med början i Nagasaki 1945. Den unga lärarinnan Hiroko Tanaka skadas svårt av bomben. De tre svarta tranorna på kimonon hon bar brändes in på hennes rygg. Kamila Shamsie skildrar sextio års dramatiska historiska händelser i olika delar av världen genom den påverkan dessa har på enskilda individer.

Lolita

En av mina nätläsecirklar beslöt sig för att läsa Lolita av den ryske författaren Vladimir Nabokov (1899 - 1977), som bosatte sig i USA och började skriva på engelska, som var hans tredjespråk efter ryska och franska. Någon hade aldrig läst boken; någon annan ville läsa om. Jag hade läst för länge sedan och kände ingen riktig entusiasm inför uppgiften. Men - vi blev som besatt utan Dolores Haze. Bokens protagonist och berättare, Humbert Humbert, var ju besatt av sin dröm om Dolores, det vill säga Lolita. När romanen tar sin början har Dolores ännu inte fyllt 12, men det gör hon 1947, när Humbert blivit änkling och hämtar sin moderlösa styvdotter och ger sig ut på en lång bilresa med henne. Övergreppen börjar ganska snart. Humbert anser sig vara en stilig och belevad man med kvinnotycke. Han gör sig döv för Lolitas snyftningar. Och till vem skulle hon vända sig? Hon har ju bara honom i hela världen. Men hon önskar att någon skulle fråga henne hur hon mådde. Ju mer vi läste desto flera dörrar öppnades. Det finns så mycket att upptäcka i romanen. Och så många dörrar att öppna. Nabokov hade sina hatobjekt och de får sina åsnesparkar då och då; Freud, Virginia Woolf, Marx, Picasso, Sartre och Jane Austen. Han avskydde totalitära ideologier och bolsjevism. Han var schackspelare och fjärilssamlare och det finner en också spår av i Lolita. Reklam, konsumism och dålig smak häcklas. Lolita var det perfekta konsumenten. Romanen är full av intressanta dubbelheter. Humbert Humbert har sin motsvarighet i en Clare Quilty, som är teaterdirektör och som betyder en del för Lolita. Europa ställs emot Amerika; 324 är gatunumret familjen bott på och 324 är numret på det första hotellrum Humbert och Lolita bor på. Det vackra språket kontrasteras av det våldsamma innehållet. Annabel Leigh hette Humberts ungdomskärlek som motsvarar Lolita. Lolita tilldrar sig mellan åren 1947 och 1952. Utgivningen förde problem med sig. Ingen ville ge ut den förrän det obskyra förlaget North Olympia Press förbarmade sig över den 1955. Men den väckte ingen uppmärksamhet förrän författaren Graham Greene rekommenderade den som julklappsbok! Nabokov hade länge arbetat med temat. Upprinnelsen var egentligen ett verkligt fall från 1948 där en man kidnappade en ung flicka och höll henne som kärleksslav i tjugo månader. Läsecirkeln diskuterade i två och en halv timme. Vi fortsätter med Sara Stridsbergs Darling River där huvudpersonen heter Dolores, som betyder smärta. Lolita har ju givits ut i många upplagor i många länder och om en är intresserad av 210 olika omslag från några olika länder går det bra att titta HÄR

Titel: Lolita                                              

Författare: Vladimir Nabokov

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Albert Bonniers. Klassiker

Tryckår: 2007

Antal sidor: 453 sidor                   

Maja

Vid tiden då berättelserna om Stormskärs Maja av Anni Blomqvist utspelar sig tillhörde Finland och Åland Ryssland. Ryssarna byggde fästningen Bomarsund som en viktig utpost på östra Åland.  Krimkriget,  som utkämpades mellan Ryssland å ena sidan och England/Frankríke, det sardinska kungadömet och Osmanska riket, 1853 - 1856,  utspelades till större delen på Krimhalvön. Men slaget vid Bomarsund, 1854, tilldrog sig på Åland 21 juni till 16 augusti och vanns av de allierade. Det är under denna tid som Janne på Stormskäret och flera med honom tar till flykten. Maja och barnen tar sin fillflykt till hennes föräldrar på Vestergården. Maja lever i ständig oro för Janne och när han en dag knackar på fönstret till hennes rum vet hennes glädje inga gränser. Janne är hennes trygga tillflykt i världen. Han är omtänksam, han är aldrig tveksam, osäker eller rädd; han kan läsa - det kan inte Maja. Och när Janne tar fram griffeltavla och krita för att lära äldste sonen August att skriva ser storasyster Maria på med undran i blicken. Maja förstår, men inte Janne. Maria ska inte röra sig ute i världen. Hon har ingen anledning att kunna läsa och skriva. Men till slut blir det så i alla fall. Maria visar sig ha gott läshuvud. Familjen kommer hem till Stormskäret strax före jul och saknar då allt som brukar finnas i huset inför julen. Men de är i alla fall i sitt eget hem. En och annan fågelsoppa på guding kan det bli, men annars är det knapert. Jag frågar mig varför det inte fanns höns i hushållet? Efter helgerna flyttar Skomakar - Pelle in med all sin skrymmande utrustning. Alla måste ha skor. Maja har sparat papper för att familjemedlemmarna ska få sina fötter avritade åt skomakaren. Maja ligger efter med spinnrocken. Hon tvättar och klappar kläder mot klipporna vid stranden i isande kyla; hon sköter djuren som är så viktiga i hushållet. Fisket går före väven och hon åker ut med Janne i båten. Mitt under alla bestyr drabbas hon av en stor sorg som hotar att knäcka henne. Ett blixtnedslag orsakar brand i landstugan och bästa seglet brinner upp. Nu är det viktigt att kvickt spinna ullgarn och väva ett fullgott segel som Janne inte behöver skämmas för. Under tiden som hon gör allt annat föder Maja dessutom sönerna Hindrix och Gabriel. Janne är en kraftkarl, men barnsängarna tröttar ut Maja som ju också arbetar hårt. Hon tar  motvilligt emot hjälp från Vestergård och går med på att bli liggande i sängen och kanske också slumra en stund mitt under brinnande arbetsdag. Hon har många funderingar om synd och straff, men orkar inte riktigt med de tre timmar långa predikningarna. Som om inte familjen hade nog som det är brinner hela boningshuset ner. Alla räddar sig ut i fähuset där det blir väldigt trångt. Ny flykt undan kyla och hunger mot Vestergård. Den myckna dramatiken i tredje delen av Maja på Stormskäret skildras ibland lite väl summariskt, men dess betydelse står fullt klart för läsaren som nu lärt känna familjens förhållanden.

Titel: Maja

Författare: Anni Blomqvist

Förlag: LT

Tryckår: 1973

Antal sidor: 136

Stina och herr Saltarello

Stina Forsström arbetar på ett långtradarfik  någonstans i södra Finland. Egentligen kunde hon haft ett bättre arbete för hennes studentbetyg var finfina. Men det är så med Stina att hon inte talar. Och det tycker folk är besvärligt. Någon gång  i hennes tidiga barndom skrämdes hon så att hon började stamma. Detta stör henne så att hon beslutar sig för att sluta tala. Stina är huvudpersonen i den åländska författaren Sonja Nordenswans debutroman från 2007, Stina och herr Saltarello. Stina är ensam i världen. Båda föräldrarna är döda. Modern hade hon inte haft någon vidare kontakt med. Fadern var hon direkt rädd för och tyckte inte om. Herr Saltarello är egentligen av italiensk adelssläkt, men det är något han hemlighåller för sina arbetskamrater. Dessutom tillverkar han klippdockor och ritar kläder till dem. Han bor med sin pimpinetta mamma och inte ens hon känner inte till sonens hobby. Antonio Saltarello närmar sig försiktigt Stina, som inte är alltför angelägen. Men lite trevligt är det ändå. Offa är en hemlös man som har sin hemvist bland soptunnorna. Det händer att han får sopor över sig och Stina ser att han har skulor i skägget. Men - han är vänlig mot henne och hon återgäldar genom att låta honom få komma in och duscha och byta kläder hos henne. Stina försvinner plötsligt till hemlig ort i samband med sin 50 - årsdag. Hon har gripits av energi och beslutat sig för att förverkliga en länge närd dröm. Och det gör hon med besked! Stina och herr Saltarello är ingen stor litteratur. Men det är en varm, snabbläst roman som innehåller både komik och tragik. De tre huvudpersonerna står vid sidan av ett samhälle som tolererar dem men inte gör något för att stötta dem. 

Titel: Stina och herr Saltarello

Författare: Sonja Nordenswan

Förlag: Sahlgren förlag A b

Tryckår: 2007

Antal sidor: 145

Eva ur spillrorna

Ananda Devi är född 1957 på ön Mauritius utanför Afrikas östkust. Utbildningen fick hon i London. Sitt stora genombrott fick hon med romanen Eva ur spillrona som översatts av Maja Thrane och kommit ut på utmärkta Tranans förlag 2020. 17 - åriga Eva är navet i boken. Omkring henne rör sig poeten Sad, den hetlevrade Clélio och skötsamma Savita. De bor alla i utkanten till Mauritius huvudstad Port Louis i en förstad som kallas Troumaron. Folket som kommer härifrån har en stämpel på sig. De är av en sämre sort; de är fattiga och arbetslösa. Kvinnorna miste sina arbeten när syfabriken lades ner. Männen ägnar sig mest åt dryckenskap. Ungdomarna driver omkring utan meningsfull sysselsättning och våldet ligger strax under ytan. Eva har upptäckt hur hon kan använda sin unga kropp som handelsvara och hon är fast besluten att hon inte ska fastna i Troumaron. Hon vill inte bli som sin mamma, som förgäves försöker få den slitna lägenheten att se lite finare ut. Sad skriver dikter till Eva och smyger ner i hennes väska. Hans idol är Rimbaud. Clélios bror, Carlo, har flyttat utomlands och har enligt egen utsaga lyckats bra och har nu en tiorumsvilla. Clélio tror honom inte. Ingen hjälp kommer från Carlo. Clélio har ett häftigt humör och har lätt för att komma i bråk med omgivningen. Så småningom hamnar han också i fängelse. Ananda Devi levandegör den hårda, ruffa miljön med hjälp av språket; korta, enkla slagkraftiga meningar. Inte ett ord för mycket. Jag tror att den här förortsmiljön finns på många ställen i världen. Eva ur spillrorna är en stark roman som griper tag och engagerar från första stund. Läs den!

Titel: Eva ur spillrorna

Författare: Ananda Devi

Översättare: Maja Thrane

Förlag: Tranan

Tryckår: 2020

Antal sidor: 182

 

Veckans kulturfråga v. 37

 enligt O:

Vem är din favoritpoet och vilken av hens dikter vill du lyfta fram?

Ingen som någonsin läst denna blogg blir väl direkt överraskad när jag säger att min favoritpoet är blekingesonen Harry Martinson. Det är honom jag återvänder till ständigt och jämt. Kanske för att har skriver om vardagliga företeelser som vi vanligen inte tänker på över huvud taget, såsom daggmaskar ollonborrar, mossa, insjöar, kor, granar, hönshus, hölass och fallfärdiga lador. På samma gång rör han sig i rymden och ute i världen, eller som Svenska Akademien formulerade det: ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos" som motivering till det olycksaliga delade Nobelpriset i litteratur 1974. Marinson fick dela med Eyvind Johnsson. Svårt att välja favoritdikt. Det finns så många, men jag väljer Skogsstjärnorna idag

SKOGSSTJÄRNORNA

Skogsstjärnorna frodas aldrig
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.

De är spensliga
men vet ingenting om den söta vekhet
du vill tillskylla sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens. 

Jonny Liljas skuld

I Jonny Liljas skuld möter en för första gången poliskommissarien Jonny Lilja.  Författaren Olle Lönnaeus skriver fram en antihjälte; 43 år; mager och blåögd, skild och med ett utvecklat spelmissbruk som försätter honom i en omöjlig skuld till en mäktig man i den kriminella världen. Det visar sig att det i förlängningen också kommer att gå ut över hans 16 - åriga adoptivdotter, Maria, förutom att det kostar honom själv ett finger. Jonny är en ensamvarg, men när Eva Ström gör sitt intåg på scenen anar läsaren att de kommer att bli ett bra team. Åtminstone sedan Eva Ström förklarat för Jonny att hon föredrar flickor. I Jonny Liljas skuld är Jonny sjukskriven och Eva ska (motvilligt) ha semester. Deras Wagner - älskande chef, Björn Bernhardsson, betraktar sina båda underlydande med vantrogen misstro. Varför kan de inte hålla sig lugna under sina respektive ledigheter? Fyra döda flickor har hittats i Furuboda, Barsebäck, Ribban och  Ravlunda. Ingen har anmält dem försvunna. Det gäller förmodligen människohandel och Jonny vet vem som troligen ligger bakom. Både Jonny och Eva tycker att polisen inte tar det här på allvar eftersom det gäller s.k. rumänska horor. Alltså sätter Jonny och Eva  till alla klutar var och en på sitt håll och de kommer fram till samma resultat. Jonny bor i en lägenhet på Kristianstadsvägen och han känner väl till sitt Malmö. Jonny Liljas skuld är lite rörigare än del tre i serien, Tiggarens hand. Det känns som om den gapar över lite för mycket. Uppläsaren är inte fullt så lyckad heller; inte dålig alls, men inte så bra som Christian Fex. Nu väntar del 2, Marias tårar.

Titel: Jonny Liljas skuld
Författare: Jonny Lönnaeus
Uppläsare: Mats Eklund
Förlag: Hör Opp! 
Utgivningsår: 2014

Ett annat liv

Under ensliga coronapromenader har jag haft storstilat sällskap i öronen av
Per Olov Enquist som läst sin självbiografiska roman Ett annat liv. Jag läste boken när den kom ut, men för en gångs skull överträffade uppläsningen läsningen. Per Olov Enquist tillförde något alldeles speciellt med sin mjuka, välmodulerade röst och vackra dialekt. Här finns allt med ifrån uppväxten i Hjoggböle med den fromma modern till segern över ”spritadjävulen” 1989. Pojken upplevde sin mormor som en tillgång i livet och den döde fadern var hans ständige följeslagare. Först när PO fick ett eget barn förstod han att han inte haft någon far. Hur gjorde man? Han hade ju ingen förebild. Lantisen trivs när han kommer till Uppsala. Han ser och hör och anpassar sig lätt och upplever friheten. PO skriver i största hemlighet; han vill inte göra sig till åtlöje som bondestudent. Men han har släktens magsårsmage och opereras flera gånger. Han är magnecylmissbrukare. Redan där borde man ha sett varningssignalen. PO reser runt och deltar i idrottstävlingar som höjdhoppare. Han måste inte nödvändigtvis vinna men han vill förbättra resultaten. Han fortsätter att se, höra och lära ute i världen. Han skriver och gör uppläsningar tillsammans med andra unga författare som Urban Torhamn, Göran Tunström och Lars Görling. Han gifter sig och får två barn. Han skiljer sig och gifter sig med danska Lone Bastholm. De flyttar till Paris när hustrun blir dansk ambassadör i Frankrike. PO går omkring i lägenheten och kommer sig inte för med något egentligen. Det är nu spritmissbruket tar fart på allvar. Så småningom blir det avvänjningskliniker på olika ställen. Men Minnesota – modellen passar inte PO på något sätt. Han rymmer och försöker att inte se hustruns ledsna ögon. När han rymmer i strumplästen från den isländska kliniken är det minus 3 grader och snö. Något händer med Per Olov Enquist. Året är 1989. Det är nu Berlin – muren faller. PO Enquist är i Prag, men reser genom Berlin på natten och upplever glädjeyran. (Lustigt nog var jag också i Prag och råkade passera Berlin samma natt.) PO sätter sig ner och skriver Kapten Nemos bibliotek utan besvär. Han är nu helnykterist. Minnesotamodellens nykter alkoholist är ett uttryck han inte vill veta av. Två gånger får han Augustpriset; för Livläkarens besök och Ett annat liv 2008. 1968 fick han Nordiska Rådets litteraturpris för Legionärerna. Som dramatiker har han också skördat lagrar. Medan han kämpade mot ”spritadjävulen” gick hans föreställningar för fulla hus. PO Enquist har översatt Wolf Biermanns text Ermutigung , på svenska Uppmuntran. Detta blev psalm 824 i 2000 års psalmbokstillägg. Britta Snickars har gjort musikarrangemanget. Mot slutet av sitt liv fick PO Enquist bl. a. problem med hjärtat. 2016 fick han också en stroke och ord och namn kom inte lika lätt. 25 april 2020 dog Per Olov Enquist; saknad och sörjd av många även utöver familjen.

Tisdagstrion v. 14: Grannar

Ugglans och Bokens Tisdagstrio gäller Grannar. Och det finns det ju gott om.

1. Grannarna av Fredrika Bremer kom ut 1937. Undertiteln är: Teckningar ur vardagslivet. Fransiska W(erner) skriver till Maria M från Rosenvik. Eller också skriver Bruno Mansfelt till Antonio de R. Till läsaren från ett fremmande fruntimmer är i regel kortare brev. Boken blev en publiksuccé. Den utspelar sig i Småland i trakterna kring Växjö och innehåller såväl vardagshistorier som dramatik och kärlek.

 2. Grannen av Buthler, Dag & Öhrlund, Dan (Jakob Colt. 4)
Huvudpersonen Christopher Silfverbielke är ondskan personifierad. Han snortar kokain och ägnar sig energiskt åt död och förödelse. Han har en anteckningsbok med en att - göra lista över sina "åtaganden". 
Silfverbielke är ute efter hämnd och upprensning. Det finns alldeles för mycket av öldrickande, rapande white trash i träningsbyxor här i världen.  Han är den granne ingen vill ha i sitt postnummerområde, står det utanpå boken. 
3. Våra främlingar. Novellix - novell av Lydia Davis 
Antingen kommer en själv som främling till en inbodd omgivning. Eller kommer någon annan till en samling okända grannar. Det gäller såväl villor som hyreshus. I villorna kan osämja uppstå på grund av olämpligt placerade komposthögar, kringspringande katter, felpacerade växter, rymningsbenägna hästar som trampar ner trädgårdar, hög ljudvolym, åverkan på egendom, hälsovådligt eldande i tunna nära tomtgränsen, och så vidare. Grannar i en trappuppgång behöver strängt taget aldrig se varandra om de har tillräckligt olika tider. Inte heller behöver en nödvändigtvis hälsa i hissen.

Bonus: Min granne Totoro

Berättelse om ett liv

Berättelse om ett liv handlar om Peter Handkes mor, Maria Handke. Hon är bara 51 år när hon tar sitt liv med hjälp av en massa tabletter. Hon har då skickat ett brev till sonen där hon förklarat att det är omöjligt att leva längre. Som ung hade hon alla förutsättningar att bli något. Hon tog sig hemifrån och skaffade en viss utbildning och lärde sig röra sig ute i världen. Hon var glad och social. Men så blir hon kär i fel man. Han är gift och har barn och i efterhand skrattar Maria åt att hon kunde bli kär i en liten tunnhårig man som var kortare än hon. Han var banktjänsteman i det civila men lite förmer som regementskrigskassör under kriget. En tysk underofficer har emellertid fattat tycke för Maria och hon har inte mycket annat att göra än att tacka ja till hans frieri. Hon avskyr honom och räknar strängt taget med att han ska stupa i kriget. Det gör han inte. Sonen minns gräl och slag. Modern grånar, framkallar en rad aborter, vandrar mellan olika arbeten för att slippa höra att "det är i alla fall jag som drar pengar till huset". Maria blir ingen särskild och livet tycks henne allt meningslösare vilket slutligen leder fram till ett mycket välplanerat självmord 1971. Peter Handke befinner sig då utomlands för studier, men redan efter ett par månader börjar han skriva en bok om sin mor. Den är på en gång märkligt distanserad och ganska närgången. Familjen är fattig och lider av ren känslomässig misär. Mig förefaller det som om Handke respekterar och beundrar sin mor. Och att han vet att om han inte sätter igång att skriva om henne med en gång så blir det aldrig gjort. "Begravningsritualen avindividualiserade henne slutgiltigt och gjorde det lättare för alla," skriver han. Moderns döda kropp har tyckts honom så fruktansvärt övergiven och i behov av kärlek. I Berättelse om ett liv återger Peter Handke sin mor en identitet - svalt men med kärlek. Den här boken är mindre abstrakt än till exempel Långsam hemkomst som jag inte kom någonvart med. I Berättelse om ett liv finns något personligt både i förhållande till modern och till skrivandet. Peter Handke fick Nobelpriset i litteratur 2019.