Titel: Handbok för städerskor
Författare: Lucia. Berlin
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 1999
Antal sidor: 529
Läst,sett & hört. Böcker, film, musik, radio, tv, tidningar, tidskrifter
Titel: Handbok för städerskor
Författare: Lucia. Berlin
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 1999
Antal sidor: 529
2. Günther Grass, Blecktrumman, är en sådan där roman som jag omöjligen kunnat tillgodogöra mig. Trots flera försök. Har inte ens sett filmen. Den kom ut 1959 och handlar om en mentalpatient som sitter och trummar sig bort från det tyska samhällets vanvett under 40 - talet. Trumman kunde också uppmana till motstånd av olika slag. Jag inser att romanen är en klassiker och att upphovsmannen fick Nobelpriset i litteratur 1999 för att han "att i muntert svarta fabler har tecknat historiens glömda ansikte.
3. Den lilla trumslagarflickan av John le Carré är en spionthriller av bästa märke. De unga vänsterradikala flickan som kallas Charlie ska utbildas till att bli infiltratör i en palestinsk terroristgrupp. Det är en mystisk man vid namn Josef, utsänd av Israels underrättelsetjänst, som får henne in på de tankegångarna. Romanen är en illusionslös skildring av Israel/Palestina - konflikten. Lika aktuell idag som när den kom ut 1983.
Att Svenska akademien lyckas gå förbi Margaret Atwood, född 1939, år efter år utan att tilldela henne Nobelpriset i litteratur är mig en gåta. Hon har publicerat mer än fyrtio böcker; lyrik, noveller, romaner och essäistik och bl. a. fått Kanadas främsta litterära utmärkelse, Governor General's Award för Tjänarinnans berättelse. Hennes framtidsskildringar har fått vetenskapsmän att lyssna på henne. Det är bara Svenska Akademien som inte hör. Läsarna vet. Jag har läst Kattöga tidigare som yngre. Nu läser jag på ett annat sätt. Jag tyckte mycket om den då, men nu lägger jag märke till andra saker. Elaine Risley, 50, är konstnär och återvänder till sin barndomsstad Toronto för en retrospektiv utställning. Minnena från uppväxten kommer tillbaka och varvas med hennes vuxna liv. Hon minns skolgången med flickkamraterna som mobbade henne. Den värsta av dem, Cordelia, blev senare en sorts väninna. Hennes egen familj var ganska ovanlig. Fadern var zoolog och de tillbringade mycken tid i skog och mark där fadern gjorde studier. Elaine var läraktig och gjorde många rön. När hon började skolan fick försöka lära sig att vara flicka dessutom; inte helt lätt efter den fria uppväxten. Så småningom leder hennes vingliga färd mot konsten. Hon har svårt att finna sig tillrätta i konstnärslivet. Hon har också svårt att känna sig hemma i de feministiska kvinnogrupperna där kvinnorna ofta var lesbiska. Elaine är ohjälpligt heterosexuell och hon vill raka sina ben. Tillvaron var minst sagt osäker men hon tog sig fram. Giftermålet med Jon, en annan konstnär, var kanske inte det smartaste hon gjort, men det gav dem dottern Sarah som båda älskade. Nästa man, Ben, möter hon i snabbköpet. Det är en vuxen man, tio år äldre än Elaine. Han tjänar sina pengar i fastighetsbranschen och har sin resebyrå som hobby. Han får henne att känna glädje. Och han bär hennes kassar. Den retrospektiva utställningen blir en resa tillbaka i tiden; uppväxten, skoltiden, familjen, staden. Kattöga är en särskilt fin glaskula som Elaine vårdade ömt. Romanen Kattöga innehåller väldigt många tidsmarkörer vad det gäller kläder, idéer, sätt att leva och värderingar. Kattöga kom ut 1988. Författaren är nästan femtio år. Hennes sätt att skildra dynamiken mellan Elaine och hennes tre plågoandar; Elaines mammas aningar och Elaines känslor är fantastiskt. Över huvud taget har hon ett sätt att skildra mellanmänskliga relationer, olika karaktärer, utseenden och sätt att uppträda som gör berättelsen väldigt levande. Språket är tätt och rikt. Även om Kattöga på sätt och vis är en bladvändare tar den tid att läsa. Jag tror att översättaren, Maria Ekman har haft en stimulerande och givande uppgift. Svenska Akademien får en ny chans till hösten.
Titel: Kattöga
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Maria Ekman
Förlag: Prisma
Tryckår: 1989
Antal sidor: 479
astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
"Mitt nya liv inleddes hastigt och lustigt av min nya socialassistent, Miss Barks. Hon drog upp persiennerna och sade:"Godmorgon Damon. Nu ska du få åka hem. För en bråkdels sekund trodde jag att jag hade ett, och att jag skulle få åka dit. Ibland varar en bra dag inte mer än tio sekunder. Miss Barks hade fel efternamn. Hon skällde inte alls som en hund. Hon stod där och log medan jag sträckte på mig och började minnas all möjlig skit, samtidigt som jag inte kunde undgå att lägga märke till att hon var värsta pinglan."
Min smakebit på søndag v. 36 kommer från Demon Copperhead av Barbara Kingsolver. Sofia Nordin Fischer, översättare. Norstedts förlag.
Fler smakebitar HÄR
MIN
Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser som av någon anledning fått en att stanna upp och delar den med andra bloggare. Min Veckans mening v. 17 kommer ur samma bok som förra veckan, nämligen Magikern av Cólm Toibín. Det kan inte hjälpas."Nu iakttog Thomas poeten och lade märke till hur mycket han påminde om de magra hundar man kunde se på den bayerska landsbygden: gulbruna, vaksamma, alltid snara att tigga om mat eller småskälla för att få uppmärksamhet."
(Poeten ifråga är den engelske poeten Wystan H. Auden som Thomas Manns äldsta dotter Erika ingick ett skenäktenskap med för att få brittiskt medborgarskap.)
"Amor gillar inte sin kusin, särskilt inte i den här stunden, hon gillar inte hans stora svampiga händer och pottfrisyr och det suspekta vis han uttalar bokstaven S på. Han skulle aldrig ta ögonkontakt i normala fall, och nu lägger han knappt ens märke till henne eftersom frimärksalbumet ligger uppslaget i knäet där han kikar i ett förstoringsglas på en av favoriterna i samlingen; uppsättningen om tre märken till hågkomst av dr Verwoerd, utgivna bara några månader efter mordet på den store mannen. - "Ledsen för det där med din mamma", säger han och ger henne till sist ett hastigt ögonkast. Hon kan inte rå för det, hon börjar gråta igen och får torka ögonen med tröjärmen. Men hans uppmärksamhet är återigen riktad mot frimärkena. "Är du väldigt ledsen? frågar han frånvarande, fortfarande utan att titta på henne. - "Älskade du henne?" - "Det är väl klart", säger hon. Men inte ens den frågan väcker något i henne. Det får henne att undra om hon talar sanning."
Från sidorna 16 och 17 i Löftet av Damon Galgut i översättning av Niclas Hval. AB förlag. 2022. Vinnare av Bookerpriset 2021
Historiska Media |
Från sidan 20 i Kaptenen och Ann Barbara av Ida Jessen. Historiska Media 2021
En smakebit på søndag är en läsutmaning som administreras av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR1666 - 1668 avrättades sju kvinnor för trolldom på Åland. Carina Karlsson har skrivit en roman, Märket, om detta. Romanen bygger helt på verkliga händelser. Författaren har läst protokoll i domboken från 1666 i Ålands landskapsarkiv. Det hela börjar med en träta om några rågnekar. Någon fick inte sin beskärda del vid tröskningen och någon annan fick betala. Där uppstod det ursprungliga agget som sedan växte och bredde ut sig och slutade med att den ena misstänka kvinnan angav den andra. Hustru Karin från Emkarby var den första av de dömda kvinnorna i trolldomsprocessen och den som sedan angav de andra kvinnorna. Kyrkoherden Bryniel Kjellinus och häradshövding Nils Psilander ledde trupperna i kampen mot häxeriet. Om kvinnorna inte ville erkänna fanns ju alltid tortyren med handklovarna. Trollkonorna ansågs ha förbindelse med Satan och ska ha frossat i smörlycka, boskapslycka och sädeslycka. Under tortyren höll kvinnorna med om allt som kyrkoherden förestavade dem. Nils Psilander hade utbildat sig till präst i Dorpat med specialutbildning i vidskepelse och utrotande av trollpackor. Han har sin moderna bok från Dorpat och kyrkoherden har sin gamla bok där en kan läsa i Andra Mosebok "Du skall icke låta en trollkona leva". Så småningom började en av nämndemännen att tycka att det hela gick underligt till. Nämndemännen tror mera på bygdens sanning än på maktens. En följer den unga, starka tvåbarnsmamman Lisbeta Skarp som i det längsta står emot anklagelserna och menar att hennes sunda förnuft ska övertyga kyrkoherde, präst och tolv nämndemän. Lisbeta har ett märke på ryggen som minne av ett par bölder, men detta tolkas som ett Satans märke av kyrkoherden. Alla förhör, tortyren och det växande misstroendet sliter även på härföraren Bryniel Kjellinus så när han kommer hem tar han ut sig på fru och barn. Hustrun till och med misshandlar han. Carina Karlsson har skrivit en väl underbyggd och inkännande roman om en förfärlig tid i Ålands historia. Hon är saklig, lågmäld och välformulerad; hon gestaltar väl den smygande skräcken hos den kvinnliga delen av befolkningen i allmänhet och hos de så kallade trollkonorna i synnerhet. Jag kommer osökt att tänka på likheterna med nutida drev. Formerna är annorlunda men men innehållsmässigt rör det sig om ungefär samma sak.
Med anledning av Ålands 100 - årsjubileum 2021 hade operan "Lisbeta - En trollkona ska du icke låta leva" premiär i juli i Mariehamn.
Titel: Märket
Författare: Carina Karlsson
Förlag: Schildts & Söderströms
Tryckår: 2019
Antal sidor: 275
1.
och bonden går ut med sin plog och sin vält
hans hjärta det klappar så lätt där han går
och ärlorna trippar så nätt i hans spår.
Från sidan 57 i Allt ett under av Juha Itkonen. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.
Söndagens läsutmaning går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker i trådarna. Fler smakebitar HÄR
![]() |
Albert Bonniers förlag |