Sorg

Juni månads novellförfattare är Lucia Berlin. Novelltolvan administreras av Ugglan & Boken. Handbok för städerskor har jag i min egen hylla och jag har redan tidigare läst några noveller i den. Nu har jag valt en novell med titeln Sorg. Den handlar om ert par systrar som åker på hotellsemester ett par veckor efter deras elaka, alkoholiserade moders död. Den äldsta, Dolores, hyser en hemlig skräck att bli som modern. Hon är på god väg. Hennes dryckesvanor är något utöver de vanliga, det inser hon själv. Den yngre systern, Sally, har skött om modern. Hon har just gjort en mastektomi och ska hantera sorgen efter sina bröst på samma gång som Alfonso, maken sedan tjugo år, skaffat ett yngre intresse och dessutom väntar barn. Sally tänker inte ge honom skilsmässa. Han får vänta tills hon är död. Det blir förmodligen nästa år, tror hon. Alfonso är mexikan och det kunde modern aldrig förlåta. Systrarna pratar och pratar och grälar och väcker de övriga hotellgästernas nyfikenhet. De har inte setts på tjugo år. Två äldre damer tar sig an varsin syster och försöker ta reda på omständigheterna kring systrarnas post- begravningssemester. De läggar ihop ett och ett och får et till tre. Minst. Dolores är stilig och välvårdad medan Sally av förklarliga skäl är mera luggsliten. Men under berättelsens gång vissnar Dolores medan Sally blommar upp och lär sig hantera sin nya kropp. Mrs Lewis och mrs Wacher lägger också märke till det. Sally peppas av Dolores som till och med stiger upp mitt i natten för att ta ut en sticka som Sally fått i foten. En gång storasyster alltid storasyster. "Hon är borta, Sally. Hon var sjuk och rädd. Hon gjorde utfall, som en sårad ... hyena." Dolores berättar också att att när hon ringde modern för att berätta att de skjutsade  fadern till akuten var moderns enda kommentar: " Köp lite bananer på hemvägen!" Systrarna lovar att hädanefter alltid finnas där för varandra och sedan flyger de iväg på var sitt håll och en undrar hur det egentligen blir med den saken. Sorg är en rolig och tragisk novell som rymmer väldigt mycket av relationer, främlingskap, generationsklyftor och rädsla för döden. Novellen jag läste 2019 heter Carmen

Titel: Handbok för städerskor

Författare: Lucia. Berlin

Översättare: Niclas Hval

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 1999

Antal sidor: 529 

Idag är det 1 juni

Idag är det 1 juni. Här en dikt av Caj Lundgren (Kajenn)

 

Lärodikt den första juni

 

Var glad min själ åt vad du har,

nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar,

då har du nittionio kvar,

och någon blir den största.

 

Ge noga akt på var du står,

imorgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

imorgon är den andra.

 

(Kajenn)

Tisdagstrion v. 8 2025: Musik i titeln eller på omslaget

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 8: Musik i titeln eller på omslaget 

1. Kvinnoorkestern av Fania Fenelon. Författaren var fransk pianist, och kompositör. Under andra världskriget var hon  med i        motståndsrörelsen. När hon åkte fast skickades hon till Auschwitz - Birkenau och där blev hon medlem i Kvinnoorkestern. Hon överlevde fångenskapen men dog 1983. Kvinnoorkesten är en mycket gripande bok som lämnar outplånliga intryck. 

2. Günther Grass, Blecktrumman, är en sådan där roman som jag omöjligen kunnat tillgodogöra mig. Trots flera försök. Har inte ens sett filmen. Den kom ut 1959 och handlar om en mentalpatient som sitter och trummar sig bort från det tyska samhällets vanvett under 40 - talet. Trumman kunde också uppmana till motstånd av olika slag. Jag inser att romanen är en klassiker och att upphovsmannen fick Nobelpriset i litteratur 1999 för att han "att i muntert svarta fabler har tecknat historiens glömda ansikte.

3. Den lilla trumslagarflickan av John le Carré är en spionthriller av bästa märke. De unga vänsterradikala flickan som kallas Charlie ska utbildas till att bli infiltratör i en palestinsk terroristgrupp. Det är en mystisk man vid namn Josef, utsänd av Israels underrättelsetjänst, som får henne in på de tankegångarna. Romanen är en illusionslös skildring av Israel/Palestina - konflikten. Lika aktuell idag som när den kom ut 1983.

Kattöga

Att Svenska akademien lyckas gå förbi Margaret Atwood, född 1939, år efter år utan att tilldela henne Nobelpriset i litteratur är mig en gåta. Hon har publicerat mer än fyrtio böcker; lyrik, noveller, romaner och essäistik och bl. a. fått Kanadas främsta litterära utmärkelse, Governor General's Award för Tjänarinnans berättelse. Hennes framtidsskildringar har fått vetenskapsmän att lyssna på henne. Det är bara Svenska Akademien som inte hör. Läsarna vet. Jag har läst Kattöga tidigare som yngre. Nu läser jag på ett annat sätt. Jag tyckte mycket om den då, men nu lägger jag märke till andra saker. Elaine Risley, 50,  är konstnär och återvänder till sin barndomsstad Toronto för en retrospektiv utställning. Minnena från uppväxten kommer tillbaka och varvas med hennes vuxna liv. Hon minns skolgången med flickkamraterna som mobbade henne. Den värsta av dem, Cordelia, blev senare en sorts väninna. Hennes egen familj var ganska ovanlig. Fadern var zoolog och de tillbringade mycken tid i skog och mark där fadern gjorde studier. Elaine var läraktig och gjorde många rön. När hon började skolan fick försöka lära sig att vara flicka dessutom; inte helt lätt efter den fria uppväxten.  Så småningom leder hennes vingliga färd mot konsten. Hon har svårt att finna sig tillrätta i konstnärslivet. Hon har också svårt att känna sig hemma i de feministiska kvinnogrupperna där kvinnorna ofta var lesbiska. Elaine är ohjälpligt heterosexuell och hon vill raka sina ben. Tillvaron var minst sagt osäker men hon tog sig fram. Giftermålet med Jon, en annan konstnär, var kanske inte det smartaste hon gjort, men det gav dem dottern Sarah som båda älskade. Nästa man, Ben, möter hon i snabbköpet. Det är en vuxen man, tio år äldre än Elaine. Han tjänar sina pengar i fastighetsbranschen och har sin resebyrå som hobby. Han får henne att känna glädje. Och han bär hennes kassar. Den retrospektiva utställningen blir en resa tillbaka i tiden; uppväxten, skoltiden, familjen, staden. Kattöga är en särskilt fin glaskula som Elaine vårdade ömt. Romanen Kattöga innehåller väldigt många tidsmarkörer vad det gäller kläder, idéer, sätt att leva och värderingar. Kattöga kom ut 1988. Författaren är nästan femtio år. Hennes sätt att skildra dynamiken mellan Elaine och hennes tre plågoandar; Elaines mammas aningar och Elaines känslor är fantastiskt. Över huvud taget har hon ett sätt att skildra mellanmänskliga relationer, olika karaktärer, utseenden och sätt att uppträda som gör berättelsen väldigt levande. Språket är tätt och rikt. Även om Kattöga på sätt och vis är en bladvändare tar den tid att läsa. Jag tror att översättaren, Maria Ekman har haft en stimulerande och givande uppgift. Svenska Akademien får en ny chans till hösten.

Titel: Kattöga

Författare: Margaret Atwood

Översättare: Maria Ekman

Förlag: Prisma

Tryckår: 1989

Antal sidor: 479

En smakebit på søndag v. 36 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Mitt nya liv inleddes hastigt och lustigt av min nya socialassistent, Miss Barks. Hon drog upp persiennerna och sade:"Godmorgon Damon. Nu ska du få åka hem. För en bråkdels sekund trodde jag att jag hade ett, och att jag skulle få åka dit. Ibland varar en bra dag inte mer än tio sekunder. Miss Barks hade fel efternamn. Hon skällde inte alls som en hund. Hon stod där och log medan jag sträckte på mig och började minnas all möjlig skit, samtidigt som jag inte kunde undgå att lägga märke till att hon var värsta pinglan."

Min smakebit på søndag v. 36 kommer från Demon Copperhead av Barbara Kingsolver. Sofia Nordin Fischer, översättare. Norstedts förlag.

En smakebit på søndag v. 23 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit kommer fårn Alla nattens älskare av Mieko Kawakami s. 13

" När jag fortsatte att inte prata med någon hörde jag hur de andra vid minsta lilla tillfälle viskade om mig. Flera kolleger använde en intern jargong som de inte trodde att jag skulle lägga märke till och skämtade om mig och och skrattade åt mig mitt framför näsan på mig. När den stämningen väl hade upprättats blev nästa steg att de ställde mig en massa direkta frågor som inte hade med arbetet att göra. Ska du inte gifta dig? Varför ska du inte det? Vad gör du när du är ledig? När jag svarade att jag var hemma hummade de nickande och skrattade och frågade var jag gjorde av pengarna jag tjänade. Sedan följde den ena frågan på den andra. Jag blev tyst för jag visste inte vad jag skulle svara, och tjejerna runt omkring som hade lyssnat på oss med blickarna hela tiden fästa på sina datorer knep ihop läpparna och skrattade i mjugg."

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 17 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser som av någon anledning fått en att stanna upp och delar den med andra bloggare. Min Veckans mening v. 17 kommer ur samma bok som förra veckan, nämligen Magikern av Cólm Toibín. Det kan inte hjälpas.

"Nu iakttog Thomas poeten och lade märke till hur mycket han påminde om de magra hundar man kunde se på den bayerska landsbygden: gulbruna, vaksamma, alltid snara att tigga om mat eller småskälla för att få uppmärksamhet."

(Poeten ifråga är den engelske poeten Wystan H. Auden som Thomas Manns äldsta dotter Erika ingick ett skenäktenskap med för att få brittiskt medborgarskap.)

En smakebit på søndag v. 40 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"Amor gillar inte sin kusin, särskilt inte i den här stunden, hon gillar inte hans stora svampiga händer och pottfrisyr och det suspekta vis han uttalar bokstaven S på. Han skulle aldrig ta ögonkontakt i normala fall, och nu lägger han knappt ens märke till henne eftersom frimärksalbumet ligger uppslaget i knäet där han kikar i ett förstoringsglas på en av favoriterna i samlingen; uppsättningen om tre märken till hågkomst av dr Verwoerd, utgivna bara några månader efter mordet på den store mannen. -  "Ledsen för det där med din mamma", säger han och ger henne till sist ett hastigt ögonkast. Hon kan inte rå för det, hon börjar gråta igen och får torka ögonen med tröjärmen. Men hans uppmärksamhet är återigen riktad mot frimärkena. "Är du väldigt ledsen? frågar han frånvarande, fortfarande utan att titta på henne. - "Älskade du henne?" - "Det är väl klart", säger hon. Men inte ens den frågan väcker något i henne. Det får henne att undra om hon talar sanning."

Från sidorna 16 och 17 i Löftet av Damon Galgut i översättning av Niclas Hval. AB förlag. 2022. Vinnare av Bookerpriset 2021
 

En smakebit på søndag v. 51 2021

Historiska Media

"Man lägger märke till honom i staden, när han har ärenden dit. Han kommer ridande på den svartbruna, som är så lätt på kotbenen att den dansar, och barn och folk skockas bakom honom på gatorna. Man vet att han beställer en plog som inte är den sortens plog man känner till. Han lämnar en ritning till smeden, och plogen ska utföras exakt efter anvisningarna. Det spelar ingen roll vad smeden säger om den utmärkta danska plogens förträfflighet, det ska vara den här tyska plogen, precis så som kaptenen vill ha den. Han beställer också glasfönster hos en glasmästare, men inte ett, utan fyra stora och två små. Det sägs att han betalar i förskott med klingande mynt ur ett skrin med järnband som folk kan beskriva trots att ingen har sett det. Hans häst och hans oxe går det rykten om, hans pistol, hans käpp, hans längd, hans gula sidensjal om livet." 

Från sidan 20 i Kaptenen och Ann Barbara av Ida Jessen. Historiska Media 2021

En smakebit på søndag är en läsutmaning som administreras av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  Fler smakebitar HÄR
 

Märket

1666 - 1668 avrättades sju kvinnor för trolldom på Åland. Carina Karlsson har skrivit en roman, Märket, om detta. Romanen bygger helt på verkliga händelser. Författaren har läst protokoll i domboken från 1666 i Ålands landskapsarkiv. Det hela börjar med en träta om några rågnekar. Någon fick inte sin beskärda del vid tröskningen och någon annan fick betala. Där uppstod det ursprungliga agget som sedan växte och bredde ut sig och slutade med att den ena misstänka kvinnan angav den andra. Hustru Karin från Emkarby var den första av de dömda kvinnorna i trolldomsprocessen och den som sedan angav de andra kvinnorna. Kyrkoherden Bryniel Kjellinus och häradshövding Nils Psilander ledde trupperna i kampen mot häxeriet. Om kvinnorna inte ville erkänna fanns ju alltid tortyren med handklovarna. Trollkonorna ansågs ha förbindelse med Satan och ska ha frossat i smörlycka, boskapslycka och  sädeslycka. Under tortyren höll kvinnorna med om allt som kyrkoherden förestavade dem. Nils Psilander hade utbildat sig till präst i Dorpat  med specialutbildning i vidskepelse och utrotande av trollpackor. Han har sin moderna bok från Dorpat och kyrkoherden har sin gamla bok där en kan läsa i Andra Mosebok "Du skall icke låta en trollkona leva". Så småningom började en av nämndemännen att tycka att det hela gick underligt till. Nämndemännen tror mera på bygdens sanning än på maktens.  En följer den unga, starka tvåbarnsmamman Lisbeta Skarp som i det längsta står emot anklagelserna och menar att hennes sunda förnuft ska övertyga kyrkoherde, präst och tolv nämndemän. Lisbeta har ett märke på ryggen som minne av ett par bölder, men detta tolkas som ett Satans märke av kyrkoherden. Alla förhör, tortyren och det växande misstroendet sliter även på härföraren Bryniel Kjellinus så när han kommer hem tar han ut sig på fru och barn. Hustrun till och med misshandlar han. Carina Karlsson har skrivit en väl underbyggd och inkännande roman om en förfärlig tid i Ålands historia. Hon är saklig, lågmäld och välformulerad; hon gestaltar väl den smygande skräcken hos den kvinnliga delen av befolkningen i allmänhet och hos de så kallade trollkonorna i synnerhet. Jag kommer osökt att tänka på likheterna med nutida drev. Formerna är annorlunda men men innehållsmässigt rör det sig om ungefär samma sak.

Med anledning av Ålands 100 - årsjubileum 2021  hade operan "Lisbeta - En trollkona ska du icke låta leva" premiär i juli i Mariehamn.

Titel: Märket

Författare: Carina Karlsson

Förlag: Schildts & Söderströms

Tryckår: 2019

Antal sidor: 275

Tisdagstrio v. 9 2021: Djur och natur

Ugglan & Boken:  Vecka 9: Djur & natur (Världsdagen för natur- och djurliv den 3 mars)

1.
I mars blånar skyn över gärden och fält

och bonden går ut med sin plog och sin vält

hans hjärta det klappar så lätt där han går

och ärlorna trippar så nätt i hans spår.

En dag ska han köra tolv säckar till kvarn

 

Vad kakan ska smaka hans fru och hans barn 

 

Var hittar jag resten? Det frågade jag den 2 mars 2014. Nu frågar jag igen.

Den gamla skolplanchen hittade jag 

 

2. Serenader

Den irländska näktergalen 

är en starrgrässångare,

en liten fågel med stor röst

som ger hals hela natten.

 

Inte vad man kan vänta sig 

av en musikalisk nation.

Jag har inte ens hört den -

eller en uggla, för den delen.

 

Mina serenader har låtit

som en kråkas brustna röst

i draget eller drömmen

fladdermussuset

 

och konknarrens knarpande

där den stryker kring,

vilse i ett ingenmansland

mellan karteller och kemikalier.

 

Så fyll flaskorna, mina kära,

ställ in dem i deras kojor.

Och om de väcker oss, nåväl,

det skulle starrgrässångaren göra. 

 

Ur På väg av Seamus Heaney som fick Nobelpriset 1995

 

3. Baggen och björken

 

Det stod en bagge tjudrad vid björken på gräsplanen bakom. huset. Kedjan löpte med yttersta länken i en järnring trädd kring stammen. Baggen travade runt och snaggade en brun cirkel i det gröna gräset. Ibland travade han runt ett järnspett i en grässlänt längre bort. Så fort färska klöverblad skjutit upp i den gröna mattan återfördes han till björken, där skugga aldrig saknades och folk gick förbi och lade märke till om vattenhinken blivit tom. Det var hans tredje sommar. Björken var inte bara äldre och erfarnare, tack vare sin höjd hade den vidare utblick över händelserna. Det skulle komma att hända en hel del.

 

Ur Blåvalen av Werner Aspenström

En smakebit på söndag

"Fredag igen, Barnmorskeinstitutet igen. Det finsk - amerikanska paret tycks ha samma schema, jag lägger märke till dem redan vid hissarna.  De verkar mer samspelta än senast, tvååringen är inte med den här gången. En barnmorska kommer och meddelar att perinatologen dessvärre ligger väldigt mycket efter i tidtabellen. Rose frågar vem läkaren är. Min syster har sagt att det rullande schemat kan medföra att vi får träffa en ny, men den här gången blir det inte så, det som väntar oss därinne är samma kvinna som för en vecka sedan. Tanken känns omöjlig. Det kan inte bli annat än fel. Nu borde jag vara en god äkta man, borde ingripa, men innan jag hinner tänka så långt har Rose själv tagit initiativet, förklarat situationen för barnmorskan och lugnt och sansat frågat om vi möjligen skulle kunna få träffa en annan läkare den här gången. Barnmorskan är förstående och ordnar det."

Från sidan 57 i Allt ett under av Juha Itkonen. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.

Söndagens läsutmaning går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Golvad av Elin

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson; en gedigen biografi om en mångsidig, förvånansvärt modern kvinna som hann uträtta otroligt mycket under sina 66 år på jorden, 1882 - 1949. Ingen kunde passa bättre än Ulrika Knutson att skriva  en en biografi om Elin Wägner. De är samma andas barn. Redan i förordet möter Ulrika Knutsons personliga tilltal. Uppenbarligen har hon haft roligt när hon skrivit och sådant smittar läsaren. Elin Wägner och hennes tid blir så levande att en tycker sig vara där. Hennes namnkunniga vänkrets var stor; hon reste till konferenser; hon var medlem i Fogelstadgruppen och Samfundet De nio; hon arbetade för kvinnors rättigheter, rätten till rösträtt och fred. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien och efterträdde Hans Larsson på stol 15. Elin Wägner hade tidigt klart för sig att det gällde att ta vara på jordens resurser. Hon var starkt influerad av Ellen Key även om hon också kunde se kritiskt på denna. Hon kom också att påverkas djupt av Mahatma Gandhis anti - våldsbudskap. Romanen Norrtullsligan - om fyra kontorsflickor i Stockholm - kom ut 2008 och Pennskaftet, med en kvinnlig journalist som huvudkaraktär, kom 1910, samma år som hon träffade John Landquist, litteraturvetare och sedermera professor i filosofi och psykologi. De gifte sig och hade stort intellektuellt utbyte med varandra hela livet. Men Landquist var en kvinnokarl och äktenskapet knakade snart i fogarna och 1922 var Elin klar för skilsmässa. Elin Wägner hade bildningskomplex och var ganska osäker hela livet. Hon hade en liten tunn röst och var egentligen inte förtjust i att tala inför publik vilket inte hindrade att hon reste runt och höll föredrag. Elin Wägners första romaner tilldrar sig i Stockholm; sedan blir det småländska miljöer till exempel i Åsa - Hanna som kom 1918. Tusen år i Småland kom ut 1939 och är en hembygdsbok som innehåller historia, geografi och skrönor i bästa Piraten - stil. I romanen Den namnlösa, 1922, anas Elin Wägners svägerska Ellen Rydelius; Svalorna flyga högt, 1929, Vinden vände bladen 1947,  är andra smålandsromaner. Essäsamlingen Väckarklocka kom 1941 och räknas som en väldigt viktig tiitel i Elin Wägners utgivning. Där diskuteras kvinnor, fred och miljö med utgångspunkt ifrån forna tiders matriarkat. 1925 - 26 hade Elin Wägner en kärlekshistoria med den gifte författaren Sigfrid Siwertz. Och hon hade flera andra affärer. Hon fick aldrig några barn men tog sig an sin brorson Vanni. Elin W hade inget körkort och lärde sig aldrig cykla. Trots att hon fick en cykel av John Landquist. Mot slutet av sitt liv blev Elin Wägner kväkare. Ulrika Knutson förmedlar massor av kunskap; hon berättar skrönor och citerar bitska och humoristiska kommentarer av Elin Wägner; hon presenterar Elin Wägners många viktiga vänner och kolleger; hon blåser liv i femtio år av kvinnokamp och hon gör det med fart och schwung. Den besvärliga Elin Wägner är en biografi av bästa märke. Dialogen fortsätter för att låna en titel av Elin Wägner. Jag kommer att fortsätta läsningen.

Titel: Den besvärliga Elin Wägner
Författare: Ulrika Knutson
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 400 

Den här boken passar in på nr 33 i Mias Kaosutmaning 2020 Läs en fackbok.

Familjen Brontë

Ovanstående är en bild av de begåvade systrarna Brontë från Yorkshire målad av brodern Branwell. Från vänster till höger Anne, Emily och längst till höger Charlotte. Men aldrig har jag lagt märke till skuggan på pelaren mellan Emily och Charlotte. Branwell har målat in sig själv som en skugga mellan systrarna Emily och Charlotte. Så tragiskt. 
Universitetslektor Birgitta Berglund från Språk - och Litteraturcentrum i Lund berättar om familjen Brontë; naturligtvis med fokus på de tre skrivande systrarna. Emily var den omöjliga, egensinniga och bångstyriga. Som guvernant visade hon sig vara totalt olämplig, medan Anne och Charlotte visserligen inte alls tyckte om att vara guvernanter men i varje fall mera fann sig tillrätta.  Emily och Anne gifte sig aldrig. Charlotte var förmodligen kär i sin förläggare i London men han tyckte att hon saknade kvinnlig charm. Men fadern Patrick hade en pastorsadjunkt som gick och var kär i Charlotte i sju år innan han vågade sig på att fria. Charlottes far blev rasande. Hur vågade den lille pastorsadjunkten fria till hans berömda dotter? Charlotte själv blev mera häpen. Hon visste att hon inte var det minsta söt eller hade det minsta charm. Hon var liten och mager och hade dåliga tänder. När den värsta överraskningen lagt sig svarar Charlotte ja. De gifter sig och i åtta månader är de väldigt lyckliga tillsammans innan Charlotte dör. Det är troligt att hon var gravid för hon hade kraftiga kräkningar som tillsammans med annan sjukdom gjorde att den späda kroppen dukade under. Och så sitter den gamle fadern ensam i prästgården. Han har överlevt hustrun och alla sex barnen.
1847 var året då de tre systrarna publicerade var sin roman Charlotte: Jane Eyre; Emily: Svindlande höjer och Anne: Agnes Grey.
Anne skrev också Främlingen på Wildfell Hall, 1848. Där skildras ett äktenskap i sönderfall och alkoholism. Ingen vet var hon skaffat sig kunskaper om äktenskap och samlevnad. Hur en alkoholist fungerar hade hon lärt sig av brodern, Branwell. Anne dog 1849 ett år efter Emily.
Charlotte var den som blev sist kvar. Efter systrarnas död blev hon djupt deprimerad. 1849 kom hennes roman Shirley; 1853 Villette och slutligen 1857 The Professor (postumt). Birgitta Berglunds egen favorit bland dessa romaner är Jane Eyre; denna flicka som var så alldaglig men så full av vrede, kraft och energi. Jane Eyre har filmats massor av gånger, men ingen regissör har förstått att välja rätt skådespelare att gestalta huvudpersonen. Alla Jane Eyre har hittills varit alltför vackra. Fullständigt i onödan, tycker Birgitta Berglund.

Dagens kulturella VM - spaning - Tyskland

enligt O: "Den här spaningen trodde jag skull dröja. Faktiskt var den inplanerad en av de sista dagarna, men nu fick jag skriva lite i panik. Idag börjar nämligen åttondelsfinalerna och Tyskland är inte med. Helt okej för mig, då Tyskland definitivt inte tillhör mina favoritlag. Klart är att det kommer att bli svårt att förutspå resultaten även framöver, men jag ska göra mitt bästa för att publicera inläggen i en ordning som följer resultaten."
Nej, Tyskland är jag inte så förtjust i heller. Jag är oproffsig och känslostyrd och hejar på Sverige, Ronaldo och Japan. 
Men, tysk litteratur gillar jag. Och det finns så mycket kvar att välja på även sedan enligt O tagit hand om många fina författare.

Dörte Hansen, Körsbärslandet.
I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. I korsvirkeshuset i Olland bodde Karl Eckhoff och hans mor Ida. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan.


Nelly Sachs flydde 1940 undan judeförföljelserna i Tyskland och kom med Selma Lagerlöfs hjälp till Sverige. Hennes Samlade dikter är en klagosång över det judiska folkets öde genom historien. Nelly Sachs tilldelades Nobelpriset i litteratur 1966 med motiveringen "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde


Thommie Bayer, Fallers stora kärlek, handlar om två ensamma män på en road-trip genom Tyskland. Marius Faller är en rik man i sextioårsåldern som anlitat Alexander Storz som välbetald chaufför  under ett par juliveckor.Utgiven av det utmärkta förlaget Thorén & Lindskog

Alfred Döblins roman Berlin Alexanderplatz filmades 1980 av Michael Fassbinder
och den gick som TV - serie några år efter. Det var en fantastisk upplevelse. Barnen fick riva hela huset om de ville, men en timme på måndagskvällarna var deras föräldrar borta för världen. Underbara Hannah Schygulla hade en av huvudrollerna.
Heinrich von Kleist, Michael Kohlhaas
von Kleist var en mycket olycklig diktare som ändade sitt liv vid blott 34 års ålder. Han vinglade omkring i tillvaron och tyckte att ingen lade märke till honom. Michael Kohlhaas ingick i kurslitteraturen men det klickade inte för mig med vare sig Kleist eller Kohlhaas. Kanske var jag för ung? Kanske borde vi ses på nytt?
 
Thomas Mann, Buddenbrooks: en familjs förfall läste vi i litteraturcirkeln och gillade mycket. Det har också blivit en alldeles utmärkt TV - serie av den och jag vet att jag har sett en fantastisk TV - serie om familjen Mann


2016 kom det ut en bok på Carlssons förlag utav Sture Packalén med titeln Tysk litteratur. Från Hildebrandssången till Kanak Sprak. Kanak Sprak lär vara den tyska motsvarigheten till rinkebysvenska. Den boken har jag missat, men nu är den reserverad på biblioteket.

Mikael Persbrandt

Albert Bonniers förlag

Mikael Persbrandt. Så som jag minns det av 
Carl - Johan Vallgren blev en riktigt bra bok. Mycket bättre än jag trodde. Och det är jag glad för. Vallgren skriver, men det är Persbrandts röst en hör. Det är en rak berättelse om livet från uppväxten med en ensamstående mamma, pappan som en frånvarande skugga, skolgången som inte var någon hit, dansen, vägen till teatern och filmen. Det berättas om flickor, förstås. De som han hade längre förhållanden med namnges. Det är ingen hymlande med festandet och knarkandet och de många sena nätterna när det begicks dårskaper. Kokainet kallas den vita drottningen och det var det ingen brist på. Det en kan förvåna sig över är att ingen observerade den periodicitet med vilken de värsta och mest destruktiva drogfesterna uppträdde. Den som först lade märke till detta var Sanna Lundell som kom att bli mor till Persbrandts två pojkar. Efter festnätter kunde Persbrandt gå mellan filminspelningar och teaterföreställningar och leverera utmärkt. Hans kondition är anmärkningsvärd. En får intressanta inblickar i vad som försiggår bakom kulisserna. Margareta Krook välkomnade honom inte direkt. Och Jan Malmsjö tyckte att det blev lite väl trångt på scenen när Persbrandt var närvarande. Thorsten Flinck och Persbrandt spelade tillsammans i Strindbergspjäser där Flinck även var regissör. Persbrandts rastlösa liv har numera tappat farten. Han har fått diagnosen bipolär och medicineras med litium. Sanna Lundell och han har köpt en gård på landet där de bor med sina små pojkar och Mikael Persbrandt säger sig till slut ha till slut funnit lugn i livet.

En smakebit på søndag,

"Längs vägrenen på motorvägen Shinjuku - Takaido fanns här och där särskilda fickor att köra in i och ställa bilen i nödsituationer. Fickorna var gjorda för en bil, ibland för två och ofta upptagna av bilar med bara parkeringsljusen tända, mestadels privatregistrerade privatbilar med vita nummerplåtar, släckt kupé och dunkla, tillbakalutade gestalter. - När konstnären en dag kom att färdas på motorvägen i dagsljus lade han märke till att det inte stod några fordon alls i fickorna, men det kunde ju knappast vara så att motorhaverierna inträffade bara om nätterna. Konstnären frågade sig varför det stod så många nödparkerade bilar just vid elva - tolvtiden, när han var på hemväg från Ginza, och varför de var nedsläckta. Under dessa hemresor från Ginza hade konstnären Ishiokas nyfikenhet tilltagit och han hade börjat titta noggrannare på bilarna som stod parkerade på motorvägen Shinjuku - Takaido"
Från sidorna 10 och 11 i Kvinnan som sålde hästar av Seicho Matsumoto, den japanska kriminallitteraturens grand old man, Vestigo AB 2017

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

De blå silkesstrumporna

I Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell har jag nu kommit fram till nr 32. Läs en novell med en färg i titeln. Återigen blir det en Novellix - novell, nämligen De blå silkesstrumporna av Elin Wägner. Den ingår i novellsamlingen Spinnerskan från 1948. Elin Wägner slog igenom som författare 1908 med romanen Norrtullsligan. Elin Wägner var feminist och rösträttskämpe; hon var med och grundade Rädda barnen och var chefredaktör för Tidevarvet. 1944 blev hon invald i Svenska akademien som andra kvinnan efter Selma Lagerlöf. De blå silkesstrumporna är en pigg, rolig och bitsk liten novell som handlar om en kvicktänkt flicka som inte är rädd av sig. Vad hon heter avslöjas inte, men hon kallas Bjutti (beautiful). De blå silkesstrumporna är i sig en protest mot alla bruna och grå, men de gör ju också att folk lägger märke till henne, vilket inte alltid är så önskvärt. Men hon löser varje situation eftersom den uppkommer, kan en säga. Säkerligen kommer hon att ställa till en del turbulens när hon väl börjar arbeta i Verket som leds av generaldirektören med den stora näsan och den inbyggda aversionen mot kvinnor. 

En smakebit på søndag

"Senare kommer den som överlever att minnas dagen som grå, men på morgonen den 9 augusti stiger både mannen från Berlin, Konrad Weiss, och lärarinnan Hiroko Tanaka ut ur sina hus och lägger märke till att himlen, som den vita röken från vapenfabrikernas skorstenar stiger upp i, är underbart blå."
                                     ---

"Hiroko stiger ut på verandan. Från halsen och neråt är hennes kropp en sidenpelare, vit  med tre svarta tranor flygande över ryggen. Hon tittar ut mot bergen och allt tycks henne mycket vackrare än det var tidigt på morgonen. Nagasaki tycks henne vackrare än någonsin. Hon vrider på huvudet och ser spirorna på Urakamis katedral, som Konrad just tittar upp mot när han ser ett hål öppna sig mot mellan molnen. Solljuset strömmar igenom och pressar isär molnen ännu mer. Hiroko. Och så blir världen vit."  Brända skuggor av Kamila Shamsie från sidorna 13 och 37 . Läs HÄR hur denna norska läsutmaning går till

Om du lyssnar noga

耳をすませば Whisper of the Heart, Om du lyssnar noga, animerad film från Studio Ghibli 1995 efter en mangaserie av Aoi Hiiragi. Shizuku Tsukishima går på högstadiet i Tama New Town i västra Tokyo. Shizuku älskar att läsa och hon lägger märke till att någon som heter Seiji Amasawa gillar samma litteratur som hon. En dag får Shizuku till sin förvåning sällskap av en korpulent katt på pendeltåget. Hon följer efter katten och hamnar i en en antikvitetsaffär som ägs av en äldre man vid namn Nishi vars systerson visar sig heta Seiji Amasawa. Seiji har bestämt sig för att bli fiolbyggare i Cremona. Shizuku känner att hon måste pröva sin lycka som skönlitterär författare, trots att hon borde arbeta hårt för inträdesproven till gymnasiet. Föräldrarna litar på att hon vet vad hon gör. På så sätt kommer Shizuku snart underfund med vad hon kommer att behöva för framtiden. Seiji kommer hem på ett kort besök och tar med den överraskad Shizuku till en utsiktsplats i Tama New Town för att få tala med henne och visa soluppgången. Den platsen har nu blivit en populär mötesplats. 1997 påbörjades en"gästbok" där vem som ville kunde skriva ner sina tankar. Något år senare fanns fjorton volymer tankeböcker. Hur många det finns nu? Det kan man undra. Om du lyssnar noga handlar om japanskt vardagsliv i medelklassmiljö. Man får se del från skolans värld också. Tala om stora klasser! Det finns som vanligt många detaljer att upptäcka i dessa Ghibli - filmer och jag misstänker ändå att jag missar en del.