"Jag hade förstås kunnat säga som det var: att fadern till barnet som jag väntade var min älskare Klas Recke, som nyligen hade lämnat mig och förlovat sig med någon som kunde ge honom en gynnsammare framtid. Genom att tala sanning hade jag då dömt mitt ofödda barn till ett liv i skam och tystnad. För all framtid hade alla sett henne som ett misstag, något som aldrig borde ha skett, den kantstötta frukten av en skändlig förbindelse, ja, kanske en av de skändligaste man kan tänka sig, för om en hustru är otrogen mot en en präst är det nästan som om hon varit det i kyrkbänken."
Ur Helga av Bengt Ohlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar