En smakebit på søndag v. 9 2023

"Flodens dån stiger upp mot huset. Regnet slår på fönstren alltsedan morgonen  och en tät vattenånga silar nerför rutan, vars ena hörn är spräckt. Den gulaktiga dagern slocknar. Det är ljumt och kvavt i rummet. Den nyfödde rör sig i vaggan... Ehuru gubben skjutit av sig träskorna vid ingången, knaka golvtiljorna under hans steg. Barnet börjar kvida och modern sträcker sig ut ur sängen för att trösta det. Farfadern trevar sig fram till lampan och tänder den, så att den lille ej ska bliva rädd för mörkret,  då han vaknar. Lågan upplyser gamle Jean - Michels rödbrusiga ansikte, vita borstiga skägg, buttra min och livliga ögon. Nu närmar han sig vaggan, hans kappa utströmmar fuktighet; han släpar med fötterna i de tjocka blå ullsockorna. Louisa gör tecken åt honom att ej komma för nära. Hon är ljus, nästan vithårig, dragen en smula tärda; det milda, fårliknande ansikte är översållat med fräknar; hon har bleka, svullna läppar, som ej kunna tillslutas riktigt. Hon ler blygt och smeker barnet med ögonen - blå svävande ögon, där ögonsenen är en helt liten punkt full av oändlig ömhet."

Från sidorna 7 och 8 i Jean - Christophe 1. Daggryningen av  Romain Rolland

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR