Minaret

1964 föddes den egyptisk - sudanesiska författaren Leila Aboulela i Khartoum. Familjen var välbeställd  och sekulariserad. När Leila var i tjugoårsåldern kom hon till London. Numera bor hon i Förenade Arabemiraten. Leila Aboulelahs bok, Minaret (Karneval förlag; 2008), handlar om unga Najwa och hennes tvillingbror olycksfågeln Omar och deras familj. Äldste sonen, Samir,  har misskött sina studier och får åka till London för att läsa vidare. Orättvist, tycker Najwa och Omar med rätta. När Najwa är i tjugoårsåldern får hon, modern och tvillingbrodern fly landet efter det att fadern fängslats. Till en början fungerar det ganska bra för Najwa i London. Hon kan fortsätta sitt tanklösa, privilegierade liv i korta kjolar och med många fester.  Efter moderns död bär det utför och Najwa finner sig plötsligt arbeta som hembiträde i en rik muslimsk, mycket modern och sekulariserad familj. Hon sänker blicken mot golvet och tänker på allt det tjänstefolk hon i alla tider tagit för givet. Najwa har en intressant pojkvän, den radikale Anwar som tillhör Demokratiska fronten och som efter en misslyckad statskupp också fått fly Sudan. Han avskyr allt vad religion heter; han sätter sig över samhällets regler och väntar på att få en möjlighet att återvända till hemlandet. Allt medan Najwa alltmer närmar sig islam, går i koranskola och prövar olika slag av slöjor. Hon tänker att hon egentligen aldrig var intresserad av studierna vid universitetet i Khartoum. Hon ville bara gifta sig och få barn. I arbetsgivarfamiljen finns en ung man, Tamer, som föräldrarna tvingat läsa ekonomi trots att han själv allra helst vill ägna sig åt religionen. Tamer är mycket konservativ. Trots att Najwa är betydligt äldre än han blir de förälskade. Jag tänker inte avslöja resten. Minaret är en idéroman. Vad händer människor i ett så oroligt land som Sudan. Hur lever människor i exil? Vilken roll spelar islam? Vad driver människor åt de ena eller andra hållet. Hur har kvinnorna det? När jag började läsa Minaret tyckte jag att berättelsen var platt och ytlig. En stund funderade jag på att överge projektet. Det är jag glad för att jag inte gjorde. Romanen utvecklar sig till en intressant historia som ställer många frågor. Ordförklaringarna på slutet kunde gärna varit mer omfattande.