"Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?" undrar Annika i sin Bokbloggsjerka 6 - 9 mars. Läs mer HÄR!
Mitt svar blir att det gör jag så klart. Liksom jag läser motton, litteraturförteckningar, register, noter och tack. Ibland förstår man direkt vem som åsyftas i dedikationerna; ibland inte.
Jag väljer den engelske författaren John Cowper Powys (1873 - 1963) dedikation till sin mor i Självbiografin som kom ut 1934 (på svenska 2009). Powys anses vara Thomas Hardys arvtagare och den första romanen han gav ut, Wood and Stone 1915, tillägnades också Thomas Hardy. De rörde sig i samma landskap, Dorset, och det har också stor betydelse i deras romaner. Thomas Hardy skapade ju sitt eget fiktiva landskap som kallades Wessex. Några av John Cowper Powys romaner fick också beteckningen Wessex - romaner.
Tillägnas
Mary Cowper Powys
vars anda jag följt
i min
enda återhållsamhet
i denna
bok
Den dedikationen berättar en del både om honom och henne.
Omslaget "A View on the Dorset Coast" är gjort av systern Gertrude Powys.
Inlägg
Jag läser ibland men de ger inga bestående minnen.
SvaraRaderanej, man kommer för det mesta aldrig ihåg dem, men de är roliga att läsa i alla fall
RaderaJag läser allt men kommer sällan ihåg senare vad som stått i dedikationen.
SvaraRaderanej, man kommer ofta inte ihåg dem, men ibland innehåller de information
Raderadet där när en författare tillägnar en annan författare är fint!
SvaraRaderaja, det är intressant.
RaderaJag brukar också läsa dedikeringarna men det är sällan man kommer ihåg dem. Det är kul när man läser de lite mer originella dedikeringarna.
SvaraRaderaja, det finns ju både roliga och fina och betydelsefulla dedikationer
RaderaDen var bra. Den sortens dedikation som ger lust att läsa boken, för att den sagt någonting intressant om författaren.
SvaraRaderaman blir nyfiken! vad menar karln?
RaderaJag skummar dem om det bara är en uppräkning av namn, men är det mer intressant läser jag ordentligt :)
SvaraRaderatacken blir inte så sällan en fantasilös uppräkning av namn och det kan ju bli lite ointressant
RaderaJag läser allt i en bok, men dedikationer minns jag sällan.
SvaraRaderaså gör jag också!
RaderaDen var snygg! Men det är så få som sticker ut och blir bra, det är många som antingen låter som floskler eller som bara är privata meddelanden till någon jag ändå inte känner...
SvaraRaderasant! men man kan ju inte låta bli att läsa för då kan man ju missa...
RaderaTror man kan påstå att om nån formulering stannat i minnet så är den BRA! (eller urdålig, förstås, men det händer väl inte så ofta ...)
SvaraRaderajag minns faktiskt varken bra eller dåliga dedikationer. jag tror boken tränger sig emellan. men mitt exempel tycker jag säger något om författaren och hans mor. den hör till själva boken
RaderaJag läser gärna dedikationer men det är inte alltid jag kommer ihåg dom. Men ibland kan de verkligen sätta an en speciell ton, som ditt exempel, det gör en nyfiken på vem författaren är och vad han vill säga.
SvaraRaderaprecis vad jag tycker, Helen, på något sätt känns den som en inledning till resten av boken
RaderaJa jag kommer sällan ihåg dedikation då jag sedan (förhoppningsvis) blir helt uppslukad av boken.
SvaraRaderadet är nog precis så det är, Marie!
RaderaTrevlig dedikation, gör mig nyfiken på boken. ;)
SvaraRaderaja, den är verkligen bra!
RaderaJag läser dem ytterst sällan, men trots det funderar jag på att skriva dedikationer i mina böcker.
SvaraRaderajag läser dem alltid! klart att du ska skriva dedikationer!
Radera